Etikettarkiv: Softis

Novemberdagar

wbnov16
Två av de finaste jag vet en svinkall novemberdag vid älven♥

November månad rusar verkligen på!
Mina dagar handlar mest om att vara på jobbet och högtrycket som alltid infinner sig så här års och fortlöper ungefär till andra veckan i januari är märkbart redan nu med fler och fler saker som bokas in. Spontana saker, roligt jobb men också sånt som tar mycket tid dvs det blir inte mycket annat över av dygnen förutom att jobba, ta hand om allt kring barnen och övrig marktjänst hemma och så sömn som numera kan bli lite när som helst dvs jag vaknar ofta upp från soffan eller i Ms säng och inser att tröttheten visst tog ut sin rätt.

Att jag ska jobba ungefär fem dagar i veckan brukar jag hålla på men då jag gör betydligt mer än klassiska åtta timmar vissa av dagarna gör att det blivit lite mer just nu.
Dagsföreläsning om ätstörningar och självskadebeteende, dubbla produktionsmöten inför årets stora underbara konserthändelse på CCC i december med musikklassernas Luciasjungande gjorde att förra veckan försvann.
Den här veckan ser väl ut att luta lite åt samma håll under dess vardagar. Jag var på jobbet i måndags, vilket händer extremt sällan på en måndag för min del, idag har jag varit på möte med kollegor och stiftsombud i metropolen Väse, morgondagen är det full fokus på barnkörer och luciaövningar med mera. På torsdag kväll, om jag orkar, ska jag försöka ta mig iväg på en föreläsning i Grums men som sagt så får orken avgöra om det blir så eller ej.
På fredag jobbar jag svartklädd (iofs så är jag oftad dressad i black, haha) och så kommer helgen som är helt ledig. Amazing gött känns det! Jag ser mycket framemot att slippa ställa mobillarmet i dagarna två. Behövligt med lite lugnare tempo och möjlighet till morgonsömn.

M följde med kompisen S hem från fritids så i några timmar ska jag nu passa att i lugn och ro sitta vid datorn med min mugg kaffe och jobba undan lite och sen ta en promenad med min lilla vetekille och hämta upp honom.
Trevlig eftermiddag!

bloglovin 2016-11-15 kl 15:12
Annonser via Bloggpartner.se

Höftledsröntgen

bhoftledsrontgen161103

Idag hade vi en tid för höftledsröntgen på Solstadens smådjursklinik.
Jag har inte haft en tanke på att höftledsröntga Baileys, trodde att hunden var tvungen att vara två år, men när Lillemor ringde och frågade om jag skulle haka på när hon skulle boka tid och åka dit tillsammans med två hundar från F-kullen så sa jag ja direkt.
Ännu en gång med tacksamhetskänslor både över att jag har köpt min hund från en kennel på nära håll så att möjlighet till att träffas enkelt finns men framförallt över att jag köpt hund från en kennel där det finns ett engagemang, stöttning och fin gemenskap i det fortsatta livet tillsammans med hunden.

Klockan 10.20 hade vi tid och jag kom en halvtimme före och gick en promenad ner mot 4H-gården och mötte upp Ricco med matte från F-kullen där.
Lillemor och husse till den tredje hunden dök upp inom kort och så började den långa väntan.
Läsning av chip, vägning (min kille fortsätter som vanligt att väga 15,7 kilo vilket han gjort under hela året som gått) och väntan på att hundarna skulle få sina lugnande sprutor.
Lillemor hade med sig fikakorg med bredda smörgåsar, kaffe och kakor. Så omtänksam att jag blev snudd på rörd och vi satte oss i väntrummet längst in och började fika medans vi väntade lite till. Det är faktiskt en ofattbar lång väntan hos veterinären kan jag inte annat än konstatera efter alla gånger jag nu varit där. Drygt men i trevligt sällskap som idag och med fika så gör det ju inte fullt lika mycket.

Baileys fick sin spruta som gjorde ont och sen var det bara att vänta på att han skulle somna. Till skillnad från Ricco så tog det en lång stund innan han var så lugn och borta att vi fick komma in. Han är seg, kämpar emot och vill absolut inte slappna av och somna in. Läskigt är det också att se hur livet liksom sakta rinner ur sin hund sådär. Någon gång i livet kommer det ju att vara så, om han får leva och ha det gott, pga att han är gammal och det är en tanke som inte undgår att tänka när man sitter där med honom och han blir slöare och slöare, svansen sjunker ner mellan bakbenen och ögonen blir lite simmiga. Hemskt att tänka på!

Till slut fick jag bära in honom och lägga ner honom på röntgenbordet, till och med då rörde han på huvudet, men sen var det som att han somnade.
I position på rygg, mellan en kudde med kanter, och så höll jag i hans armhålor när jag väl fått på mig röntgenskyddande kläder, och sen tog det ett tag och några bilder innan veterinären var nöjd med resultatet. Hon flyttade honom lite och sträckte, drog hans bakben rakt ut och bilderna som kom upp på väggen allt eftersom var fascinerande att se.
Hans skelett, bakbenen alltså, rakt fram och ut som två människoben, höften med höftledskulorna med mera. Att man kan se det så är ju inget nytt men det är ändå speciellt att se sin hund från insidan.

När alla hundarna var klara och de låg för att vakna till efter en motgiftsspruta på golvet i väntrummet fikade vi lite till och då Baileys var först upp på benen, kunde gå utan att falla ihop även om benen var lite ostadiga så klart började gnälla och visade att han ville därifrån så sa vi hej då och åkte hem.

Nu ligger han och sover, groggy och fortfarande ostadig på benen så pass att han höll på att tappa balansen när han skulle ta det lilla trappsteget ut på altan för att komma ut och kissa så det blir en lugn dag för honom. Ingen långpromenad idag inte.

Nu hoppas jag att plåtarna ser bra ut när jag får svar på dem under nästa vecka. Allra helst ett A men ett B är också ok. Små planer för framtiden finns för honom men än så länge är det långt ifrån bestämt något men om det blir som jag önskar skulle jag vara så lycklig så men mycket kan hända under de två åren som först måste gå. Ett mål på vägen åt rätt håll är bevis på bra höfter dock så håller jag tummarna för att det är så på min lilla älskade vetehund♥
Tror att bedömningen kommer att registreras snabbare på SKK:s data än brevet hem med infon dyker upp så i nästa vecka kommer jag att checka av deras sida flera gånger om dagen, haha.

Gnälligt och eländigt i väntan på att sprutan med lugnande ska verka…

bloglovin 2016-11-03 kl 14:49

100% höst

boktober16

Min hund & hösten… 

Under veckan som gått har verkligen hösten visat sig från sin allra mesta sida!
Det är löv nästan vart än man går, det regnar löv från himlen, idag fick jag ett rakt över munnen under min och Hs promenad när jag var i full fart med att berätta något, haha. Det blåser, termometern visar bara några ynka grader om morgnarna och så har det regnat, eller regnet har snarare vindpiskat rakt i ansiktet när jag rastar Baileys.
Inget vidare eftersom det är ett säkert tecken på att vintern närmar sig i kanonfart.

Dagarna har rusat på. I fredags morse styrde jag lilla bilen ut till Östra Fågelvik. Så mysigt, om man bortser från regnet som då rådde, att lämna staden bakom sig, åka mot öppna fält, gårdar och betande hästar bland vackra höstfärger.
En lång dag med planerande av vårterminen i gott sällskap och god mat. På vägen hem hämtade jag upp W på skolan då det otroligt nog klaffade då vi båda slutade halv fyra.
Vid halv sex tog jag bussen in till stan för aw tillsammans med ett gäng kollegor. Mat och dryck på Harrys blev sen mer dryck på Leprechaun. En mycket trevlig kväll som fick som följd en ganska seg hjärna och trött kropp på lördagen men som tur var så var jag ledig och kunde äga dagen åt att pyssla hemma tillsammans med M, mysa i soffan och titta på Wahlgrens värld med mina kids med mera. Välbehövligt med tanke på att jag idag klev upp halv sju igen för att beta av en förmiddag på jobbet…

W har precis kommit hem med en kompis, M är och leker med en klasskompis och själv ska jag jobba lite vid datorn innan jag tar itu med kvällens middag som är tänkt att bli en höstig gryta med svamp och biff.
Årets pumpa står på bänken i köket och väntar på att bli karvad men kanske får det bli imorgon istället för idag som var tanken. Alla har liksom fullt upp ändå.
Jag tog en tur till Ica Maxi för inköp av den efter jobbet och hittade en som såg fin ut där. Bar den till kassan, ställde ned den försiktigt på bandet och betalde för den men sen när jag skulle lyfta upp den och gå iväg så tog jag ett tag på andra sidan av den, där jag inte hållit tidigare, och körde handen rakt in i den nästan. Den var totalt rutten på ett ställe.
Fick så klart byta men då blev det en lite större än vad jag hade tänkt för det fanns inga små fina kvar så i år blir det minsann en ståtlig ganska stor pumpa. I alla fall så stor att jag var helt slut i armarna efter att ha burit den och en kasse med annat inhandlat till bilen, haha.
Trevlig eftermiddag!

bloglovin 2016-10-23 kl 15:48

Vindpinad hund


Vindpinad hund ute på kvällspromenad!

Vilket stormväder vi har i Värmland sen någon dag tillbaka!
Det blåser så det knakar i huset om nätterna, träd faller omkull, här om morgonen höll jag på att köra rakt in en stor gren med gigantisk lövkrona när åkte den gamla vägen på väg till jobbet.
90 graders vinkel rakt ut över körbanan var den men då var det bra att ha en liten bil för jag kom precis förbi utan att repa bilen om jag körde lite utanför vägkanten på höger sida.

Igår kväll efter att ha varit på föräldramöte på Ms skola gick jag med Baileys och när vi kom ut på bron över Noret så tog vinden tag i oss så mycket att han gnällde till.
Det var inte alls trevligt att gå där där det inte fanns något som helst skydd mot vindpinandet.

Idag är det fullt ös ända fram till kvällen.
Jag har en del att förbereda inför morgondagen och söndagens heldagar på jobbet och senare i eftermiddag har M avslutning med fotbollslaget. Grillade hamburgare och femkamp är grabbarna lovade så det nog jättekul och även om det ska blåsa även idag så är det utlovat klart skinande sol ända till kvällen så det känns kanon.

Nu en tur med smågrabbarna till skolan följt av hundpromenad, hem och byta om och sen ska jag åka till Våxnäs och leta efter glutenfri fryst pizza till morgondagens lilla musikallägerdag.

Happy fredag & delta gärna i filmutlottningen av Captain America Civil War som pågår  till och med tisdag på bloggen.
Klicka på bilden här under och lämna en kommentar så är ni med.

captainamericatavlingsept

bloglovin 2016-09-30 kl 08:05

Öronsvamp

solstadsk19sept

En tid nu har jag tyckt att Baileys kliar sig mer än vanligtvis i öronen. Till en början märkte jag ingen skillnad när jag tittade i dem men en dag så var det vänstra örat rött och det luktade fruktansvärt vidrigt i det.

Jag ringde Lillemor så klart, min klippa när det gäller allt som har att göra med min vetefärgade buse som jag inte har koll på, och hon sa att det var veterinär som gällde när jag beskrev hur det såg ut och luktade.

Jag som har mitt hjärta klappandes för allt kring Lindrågen försökte få en tid på Ulvsby smådjursklinik men de hade fullt igår så istället åkte vi till Solstadens smådjursklinik, andra gången vi är där nu och det känns bra där också så det gjorde ju egentligen inte så mycket att det inte blev Ulvsby.

Undersökning och rengörinsgdroppar och sen prov på långa tops blev det.
Provsvaren visade svamp. Troligen bättre att ha för honom än öroninflammation men inte alls kul.
Stackaren som kliar sig, skakar på huvudet massor vilket jag fått lära mig är ett tydligt tecken, och inte alls mår tipp topp med dessa obehag!

Nu ska jag rengöra öronen med Otodine två gånger om dagen. Droppa i, massera runt örat, och sen torka ur med bomull och därefter ska jag droppa i 3-5 droppar Locoid i vardera öra i 14 dagar.
Sen blir det återbesök för att kolla upp att svampen har försvunnit. Det är tydligen inte alls ovanligt att man kan behöva ge ytterligare en vecka med droppar men det hoppas jag slippa.
Lite meckigt att hålla på med för även om han är duktig och är stilla och låter mig göra detta så vill han ha huvudet hängandes ner när jag gör det. Han ser riktigt bedrövad ut med svansen pekandes rakt nedåt i samma position som huvudet stackaren.

När han blir bra igen ska jag vara betydligt mer noggrann med att rycka öronhåret som man ska göra på dessa raser. Jag har tyckt att det är jobbigt och även om det inte är vetenskapligt bevisat så kan det finnas ett samband mellan för mycket öronhår och svampen han nu ådragit sig och jag lider för att jag troligen åsamkat honom detta även om han inte verkar ha ont och är pigg och äter som vanligt. Men ändå…

Det dåliga samvetet som jag titt som tätt släpar runt på som en klump gäller numera i högsta grad inte bara barnen längre utan även denna lilla älskade vetegrabb♥

bloglovin 2016-09-21 kl 10:59

Jobbsöndag

En lyckad jobbsöndag är snart till ända.
Åkte hemifrån vid åtta imorse efter en kort promenad med Baileys och landade hemma igen kvart i tre för att sen bege mig tillbaka till jobbet igen halv fem.
Inte varje söndag som ser så splittrad ut som denna men det har varit en väldigt bra dag. Roliga arbetsuppgifter, kul folk att jobba med och flera av mina små körsångare som kom förbi och åt korv med bröd, pysslade, gick tipspromenad, försökte sig på cirkusakrobatik med mera.
Vissa jobbdagar går helt enkelt lite snabbare och är roligare än andra och det är ju bra.

Kom hem till lagad mat och gick sen en liten kvällstur med han som saknat mig mest idag tror jag och sen har jag suttit vid datorn därefter och tillverkat tavlor och där sitter jag kvar ännu.

Veckan som kickar igång imorgon kommer bli galen känns det som just nu. Listan över allt jag måste och sånt som jag önskar att jag ska hinna med är redan alldeles för lång för dygnens få timmar.
Blir till att beta av och prioritera vad som betas av. En del saker måste bli gjorda som t.ex att lasta släp fullt med bråte och åka till tippen.
Under vår carport är det just nu ett berg av sånt som ska slängas och då är ändå inte allt som ska med till tippen placerat där.
Renovering av rum på ovanvåningen drog med sig en del och jag fick även för mig att rensa en del och sen har vi ju bytt soffa med mera vilket gör att inte mindre än två gamla soffor ska slängas utöver garderober, kartonger som kommer med att man köper nya saker på Ikea, haha, och alla mina utrensade saker.
Ska bli skönt att få bort det även om jag har lite kvar som ska med om bara min onda axel och arm håller för mera lyft.

Hoppas på en bra vecka och att barnen ska hålla sig friska. M vaknade med halsont i lördags och är tät i näsan idag och klagar över lock i öronen med mera. Ännu ingen falsk krupp dock så kanske kan han ha en vanlig förkylning i alla fall en gång utan att den där hemskheten.
W spelade match i Deje igår och idag vaknade hon med världens halsont så till skillnad från min hektiska dag så har dessa två tagit det lugnt. M på hemmafronten med spel och soffhäng och W med sovmorgon och sen har hon hängt hela eftermiddagen och kvällen hos sin pojkvän.

Litet klipp (som det tyvärr endast verkar fungera om man läser bloggen från mobil eller iPad just nu) på världens finaste hund och hans energiska lillhusse som båda två imorgon eftermiddag ska följa med på tråkbesök till veterinären.

bloglovin 2016-09-18 kl 22:35

Ett perfekt genrep

BaileysNorrvikensträdgårdar2016
Baileys på krabbfiske utanför Norrvikens trädgårdar i förra veckan.

Igår morse åkte vi till Långserud för den sista av fem kurstillfälle i viltspår.
Jag var väldigt trött efter att ha vandrat hemåt i en fantastiskt ljummen sommarnatt klockan tre men efter kaffe och iskallt vatten över kroppen piggade jag på mig och blev istället lite nervös inför vad vi skulle göra.
Sista kurstillfället innebär ett fullt öppen klass spår utan att Folke kommenterar något. Ett genrep av vad som komma skall på provet minus skottet som vi inte tränar på.

Som vanligt så gick vi en promenad på grusvägen mellan åkrar och skog före det var dags. Igår var sista spåret vårt och jag hann bli ännu lite mer nervös.
Försökte fokusera som tusan på att läsa Baileys när vi gick in sökrutan. Han gick fram och tillbaka och jag tänkte om och om igen hitta det nu då, hitta det nu då, och sen så tyckte jag mig märka en skillnad på honom.
Han tog spåret, jag såg att Folke började röra sig lite bakom oss och förstod att det var dags att ge sig iväg.
Vinklar, bloduppehåll och även återvändgränden där spåret är lagt ca 25 meter ut åt ett håll och sen tillbaka i samma och med vinkel vidare gick kanon.

Han noterade ett ställe där en bock skrapat med foten i marken men jag fick tillbaka honom och han intresserade sig för det lagda spåret igen istället för att följa något vilt djur.
Rakt fram till klöven bar det och han tog upp den i munnen. Jag blev själaglad. Så grymt duktig var han.
Ca 600 meter spår som legat mellan 12-24 timmar i kuperad terräng med alla vinklar och svårigheter och om han skulle ha gjort provet igår hade det blivit en klockren etta på bedömningen sa Folke.
Så perfekt bra och superkul så klart och även om en tvåa eller trea också är bra så är det ju en etta vi hoppas på att det ska bli på bedömningen och verkligen hoppas på.

Inget skott igår som sagt. Hur det ska gå med dels skottet smällande men sen också stickande krut som kommer att ligga över spåret och vara ett försvårnings- och störningsmoment vet jag inte alls men i nästa vecka är det dags att prova det.
Vi gör vårt allra första prov i viltspår öppen klass i nästa vecka och det långt ute i Värmlandsnäs om jag minns rätt och jag kommer så klart att vara nervös. Inte minst efter att en av kursdeltagarna som är jägare berättade att det där är en massa vilt, haha. Kan bli svårt för Baileys att hålla rätt fokus om det gått för mycket djur över spåret under natten.
Pirrigt men det ska också bli kul och spännande och går det inte vägen den gången så kan man ju alltid göra det igen som Baileys brorsa som inte klarade Anlagsprovet första gången men nu har ett godkänt sådant.

Nu ska jag printa några tavlor som måste med posten idag och sen finns båd det ena och det andra att ta itu med. Får se vad som hinns med före kvällens ringträning i Slottsbron.

bloglovin 2016-07-25 kl 10:13

Ringträning Forshaga Folkets park

Ringträning-6juli2016

Igår var vi på ringträning med Gunilla Karlström i Forshaga Folkets park.
Att Värmlands kennelklubb erbjuder dessa träningar runt om i Värmland och det dessutom helt gratis är guld värt. Bara den sociala träningen som hundarna får, att kunna fungera i närhet till så många olika sorters hundar, raser och storlekar, och i väntan på att det blir ens tur att visa sig så tränar de på att kunna sitta eller ligga och titta på avslappnat. Så nyttigt och bra träning bara det!

Jag gillar onsdagskvällarna mycket och att åka till Forshaga tar inte emot det minsta. Det går hur snabbt som helst från där vi bor.
Upplägget som Gunilla kör känns också väldigt bra. Effektivt men ändå lugnt. Bra olika moment med rörelse i grupp, slalomgående, och sen två eller tre pass som är rent utställningsbaserade.

Hon är väldigt positiv och vänlig och Baileys har inte minsta besvär med att låta henne klämma och känna igenom honom eller att låta henne titta honom i munnen.
Därefter springer vi ett varv runt och sen fram och tillbaka medans hon står och granskar. Ibland i en triangel och att i stundens hetta tänka på i vilket varv man ska springa eller hur triangeln ska börja för att domaren ska se hunden rörelse är inte alltid helt lätt.
Efter det momentet så ställer man hunden och då ska den helst stå bra och stilla en längre tid så att domaren kan ge omdömet som sekreteraren skriver ned under tiden.

L och M kom förbi på motorcykeln de sista 20 minuterna vid gårdagens träning så för en gångs skull fick jag lite bilder tagna. Även rörliga och att kunna se hur det ser ut när vi springer är så nyttigt.
Jag gör saker som jag inte själv tänker på just då.
På videon från igår så rörde jag min höger arm och hand väldigt onödigt och konstigt när jag sprang. Det bör jag ta bort och ha den stilla när jag inte måste locka på Baileys uppmärksamhet med den t.ex.
Mina steg är en annan sak. Jag bör länga dem och inte trippa så mycket.
Nyttigt som tusan att se oss in action som sagt. Hoppas bara att jag kan tänka på detta när det väl gäller på riktigt sen. Inte helt lätt med allt annat som kan hända och händer spontant har det visat sig med min lilla hund när vi väl ställer ut, haha.

Vi träffade två av hundarna som vi gick valpkurs med tidigt i höstas igår också. Kul att höra vad de gjort mer för något med sina hundar sen vi sågs sist och även kul att få positiva ord från den ena om oss själva igår. De trodde att vi ställt flera gånger redan för det såg så bra ut. Jag blev superglad av att höra det.

Lite tråkigt nu att det troligen inte blir någon mer träning för oss nu när vi är igång och det går så bra före vår inbokade utställningshelg.
Nästa vecka är vi bortresta och veckan därpå är det paus med ringträningen och sen är det dags.
Vi får helt enkelt försöka att hålla igång allt på egen hand även om det inte blir det samma och inte ger samma bra träning tillsammans med andra hundar och tillika störningsmoment för Baileys.
En jättebra och rolig kväll var det i alla fall och bilderna visar på att även Baileys tyckte så med sin fina perfekta svanshållning när vi sprang runt i ringen 🙂

bloglovin 2016-07-07 kl 10:01

Tisdagskväll på Lamberget

BaileysJuli2016

Killen som gillar när vi grillar lika mycket som vi själva och som älskar halloumi lika mycket som jag 😛

Igår kväll efter att ha blivit bjudna på bröllopsdagstårta med maräng och färska jordgubbar av Hs föräldrar som är här uppe och hälsar på nu åkte jag och Baileys till Lamberget för en stunds ringträning.
Snart åker vi till mina föräldrar i Skåne så jag vill passa på att träna de gånger som erbjuds med Värmlands kennelklubb före resan då det blir paus från allt sådant.

Efter uppvärmning i ring och sen slalom mellan hundarna så körde vi rena utställningsmoment.
Det är många ägare och hundar som kommer till dessa träningar på Lamberget, Magnus Boström är populär, så det tar ett tag innan det blir ens tur men vi varvar att öva på att kunna slappna av kring alla hundar och allt som händer med att röra på oss och gå och springa fram och tillbaka under tiden.
Det är otroligt bra social träning att bara vara där i inhägnaden tillsammans med alla för vår hormonstinne unga herre som igår var lite extra ylig pga löptik tror jag.

När det blev vår tur så gick det över medel bra.
Baileys tillåter att han känner igenom honom noga. Tänder, hela kroppen scannas av och det kläms och trycks lite. Inget påvisande av obehag eller morrande och det känns så bra. Visserligen är det en helt okänd domare som kommer att göra detta på vår kommande utställning, Magnus känner han igen vid det här laget, men det att det fungerar så fint att göra det lovar gott.

Baileys sprang sen fint, sträckte ut benen, höll upp huvudet mycket mer än förra tisdagen. Magnus sa att det såg fint ut och jag blir så glad.
När jag ställde honom så lyfte jag upp så att bakbenen kom längre bak. Sen fick jag lära mig hur mycket de ska stå med benen bak. Det var inte alls riktigt så mycket som jag trodde.
Han visade på vinkeln på bakbenen ned mot tassarna. Jag försöker fokusera och snappa upp och lära mig så mycket som möjligt av det han säger som att halsen ska sträckas lite och ibland kan det hjälpa att korrigera vid svansen så sträcker en del hundar sin hals mer.
Jag fick också se Magnus springa ett varv med Baileys och det är så lärorikt att se just sin egen hund. Hur han håller huvudet men framförallt hur den som visar, handlern, gör det.
Att låsa kopplet i ett läge och hålla det där. Ett litet ryck om jag känner i kopplet att han vill ner med nosen till marken och hur jag själv går och springer och vilken utstrålning jag har är avgörande för hur hunden gör det. Det är något som jag måste tänka på. Att vara lite mer självsäker och tro att jag kan. Visserligen blir jag väldigt nervös på utställning när det väl gäller men det behöver jag ju inte va för jag vet ju ganska bra hur jag ska göra och skulle jag sträcka upp mig och vara mer säker så skulle han troligen gå fint om han inte ballar ur pga intresse för alla Wheaten som då finns runt omkring honom. Just detta vet jag, att han visar mycket mer intresse för hundar av sin egen ras än andra så dessa träningar då det oftast bara är han själv som är Wheaten ger inte riktigt samma galna hund som när vi är kring och i ringen bland 30-50 andra just Wheaten terrier.
Dock så har vi tränat mycket och jag känner mig i alla fall just nu mer säker och det handlar också om en mognad så kanske går det framåt för oss även på utställningar så småningom.
Hur som så är det väldigt roligt tycker jag och Baileys springer med svansen upp så att han gillar det vi gör märks 😀

Magnus tycker att han är ett fint exemplar, han ställer sig naturligt fint och stabilt av sig själv oftast och jag fick frågan om när vi skulle ställa så det tar jag som att han tycker om det han ser.

Sista lördagen i juli är det dags. Terrierklubben har utställning i Torsby där det bara kommer att vara terriers med och då ska vi ställa i juniorklassen.
Ska bli så roligt, spännande men pirrigt är det ändå trots vår träning. Hur det än går så är det roligt och så är Baileys världens finaste lilla Wheatenhane enligt oss oavsett resultat i ringen.

Annat inplanerat på utställningsfronten är Ransäter sista söndagen i juli, en internationell stor utställning som vi åker på för att samla erfarenhet och för att ha en trevlig dag tillsammans med uppfödarna som även ska till Torsby.
Wheatenfestivalen åt Stockholmshållet ska vi nog också åka på i augusti och sen är det lite små inofficiella utställningar som jag tror om vi kan praktiskt att jag anmäler oss till. Skutberget, Sörmon, Kristinehamn med flera.
Samtidigt kör vi fortsättningen på viltspårskursen som det är två gånger kvar på före ett första prov i öppen klass och i höst funderar jag på att kanske anmäla oss till en lite allmän kurs på Dog-O-Rama.
Jag ångrar inte en sekund köpet av vår tuffa, busiga, ettriga, fina lilla Wheaten. Det är så kul att ha hund!

bloglovin 2016-07-06 kl 09:35

Lycklig matte

Ringträning29juni2016

Så glad att jag åkte på gårdagkvällens ringträning i Folkets park i Forshaga! Var nära att hoppa över då jag befinner mig i ett nästan knockande trötthetstillstånd nu så vissa stunder av dygnet, det kommer och går, kan jag nästan somna ståendes men vi kom iväg och det i tid för att hinna med femton minuters kisspromenad före träningen drog igång.

Även Baileys verkade ha fått en släng av min trötthet för han var så lugn jämfört med hur han brukar vara.
Han är ju jämnt all over, fylld av energi, kräver nästan ingenting för att det ska slå över för honom och han ska triggas igång, och har ett massivt intresse för alla andra hundar.
Det gick så himla bra igår att jag var smått chockad. Visst var det mycket att nosa på igår och han var nyfiken så klart de andra pälsbollarna och gjorde hälsningsförsök under slalomgången men det var nästan ingenting mot hur det brukar va.
Han stod bra, ställer sig stabilt och ganska bra på egen hand och jag försöker att inte vara där och korrigera för mycket för att skapa obalans i kroppen på honom eller störa.
Kollar frambenen så att han har de ganska jämfota, använder mitt nyinlärda knep från Linda i måndags för att få dem bra om de inte är det med att luta kopplet åt ena eller andra hållet så han själv korrigerar dem och jag inte behöver ta på dem i onödan för det tycker han inte om. Just frambenen är han mycket känslig på och rädd om.
Checkar av bakbenen, eventuellt lyfter honom så att de kommer rätt, böjning av svansen om det behövs och korrigerar upp hals och huvud med hjälp av kopplet.
Igår provade jag att stå mer upprätt när han stod ställd. Det blir inte samma närhet till hunden men det är så mycket snyggare att se bara hunden och inte en figur som smälter ihop med den tycker jag. Vet inte vad som är att föredra i utställningssammanhang eller om det finns plus och minus på detta. Antar att en domare kan se och bedöma hunden oavsett.

Det stora glädjemomentet igår kväll var inte ståendet utan springandet. Han sprang i trav, utan att skutta och galoppera trots 14 andra hundar springandes intill sig. Han följde med mig runt, varv efter varv, det gick bra i cirkel på egen hand när det var vår tur, samma med triangel men också tillsammans med de andra hundarna. Detta sista brukar vara det allra värsta men igår var han som en helt annan hund.
Jag fick upp hans hals och huvud med att locka, prata och hålla på och kunde till och med korta stegen och länga stegen tillslut utan rädsla för att han skulle hamna i galopp för det gjorde han inte igår.
En verklig waokänsla alltså! Så himla kul! Jag var så jätteglad där vi sprang omkring och ville att vi skulle få visa oss hela tiden, haha.
Hade jag haft mobilen tillgänglig så hade jag bett någon att filma för att kunna se det själv. Inte bara för att det kändes så bra som det aldrig tidigare har gjort utan också för att det är så man lär sig. Kanske gjorde jag något annat igår som jag inte gjort tidigare…?
Tror dock att förutsättningarna för att det ska fungera med Baileys på utställningar, för att han ska kunna visa upp sig på allra bästa sätt, är att han är ordentligt rastad, har gjort av med en hel del energi, och att jag värmer upp honom före det är dags så mycket det bara går och hinns med vilket inte är så lätt alla gånger.

Jag njöt av de 90 minuterna ända tills jag somnade igår kväll. Smsade både mormor Lillemor och Linda i ren glädje, haha.
Kanske, kanske börjar det gå upp för honom och lossna lite vad det är som krävs av denna unga lilla hormonstinna kille (var dock ingen löptik med igår kväll, haha) och även om dagsformen för hunden styr mycket när det gäller utställningar för dessa unga så finns det ändå ett hopp om att det ska kännas så här flera gånger.
Det var så himla kul och innan vi åkte från Folkets park fick jag hjälp att ta en bild på honom uppställd. Visserligen med frambenen inte helt jämfota men väldigt fin i sin posé 😀

bloglovin 2016-06-30 kl 12:52