Etikettarkiv: Solstadens smådjursklinik

Höftledsröntgen

bhoftledsrontgen161103

Idag hade vi en tid för höftledsröntgen på Solstadens smådjursklinik.
Jag har inte haft en tanke på att höftledsröntga Baileys, trodde att hunden var tvungen att vara två år, men när Lillemor ringde och frågade om jag skulle haka på när hon skulle boka tid och åka dit tillsammans med två hundar från F-kullen så sa jag ja direkt.
Ännu en gång med tacksamhetskänslor både över att jag har köpt min hund från en kennel på nära håll så att möjlighet till att träffas enkelt finns men framförallt över att jag köpt hund från en kennel där det finns ett engagemang, stöttning och fin gemenskap i det fortsatta livet tillsammans med hunden.

Klockan 10.20 hade vi tid och jag kom en halvtimme före och gick en promenad ner mot 4H-gården och mötte upp Ricco med matte från F-kullen där.
Lillemor och husse till den tredje hunden dök upp inom kort och så började den långa väntan.
Läsning av chip, vägning (min kille fortsätter som vanligt att väga 15,7 kilo vilket han gjort under hela året som gått) och väntan på att hundarna skulle få sina lugnande sprutor.
Lillemor hade med sig fikakorg med bredda smörgåsar, kaffe och kakor. Så omtänksam att jag blev snudd på rörd och vi satte oss i väntrummet längst in och började fika medans vi väntade lite till. Det är faktiskt en ofattbar lång väntan hos veterinären kan jag inte annat än konstatera efter alla gånger jag nu varit där. Drygt men i trevligt sällskap som idag och med fika så gör det ju inte fullt lika mycket.

Baileys fick sin spruta som gjorde ont och sen var det bara att vänta på att han skulle somna. Till skillnad från Ricco så tog det en lång stund innan han var så lugn och borta att vi fick komma in. Han är seg, kämpar emot och vill absolut inte slappna av och somna in. Läskigt är det också att se hur livet liksom sakta rinner ur sin hund sådär. Någon gång i livet kommer det ju att vara så, om han får leva och ha det gott, pga att han är gammal och det är en tanke som inte undgår att tänka när man sitter där med honom och han blir slöare och slöare, svansen sjunker ner mellan bakbenen och ögonen blir lite simmiga. Hemskt att tänka på!

Till slut fick jag bära in honom och lägga ner honom på röntgenbordet, till och med då rörde han på huvudet, men sen var det som att han somnade.
I position på rygg, mellan en kudde med kanter, och så höll jag i hans armhålor när jag väl fått på mig röntgenskyddande kläder, och sen tog det ett tag och några bilder innan veterinären var nöjd med resultatet. Hon flyttade honom lite och sträckte, drog hans bakben rakt ut och bilderna som kom upp på väggen allt eftersom var fascinerande att se.
Hans skelett, bakbenen alltså, rakt fram och ut som två människoben, höften med höftledskulorna med mera. Att man kan se det så är ju inget nytt men det är ändå speciellt att se sin hund från insidan.

När alla hundarna var klara och de låg för att vakna till efter en motgiftsspruta på golvet i väntrummet fikade vi lite till och då Baileys var först upp på benen, kunde gå utan att falla ihop även om benen var lite ostadiga så klart började gnälla och visade att han ville därifrån så sa vi hej då och åkte hem.

Nu ligger han och sover, groggy och fortfarande ostadig på benen så pass att han höll på att tappa balansen när han skulle ta det lilla trappsteget ut på altan för att komma ut och kissa så det blir en lugn dag för honom. Ingen långpromenad idag inte.

Nu hoppas jag att plåtarna ser bra ut när jag får svar på dem under nästa vecka. Allra helst ett A men ett B är också ok. Små planer för framtiden finns för honom men än så länge är det långt ifrån bestämt något men om det blir som jag önskar skulle jag vara så lycklig så men mycket kan hända under de två åren som först måste gå. Ett mål på vägen åt rätt håll är bevis på bra höfter dock så håller jag tummarna för att det är så på min lilla älskade vetehund♥
Tror att bedömningen kommer att registreras snabbare på SKK:s data än brevet hem med infon dyker upp så i nästa vecka kommer jag att checka av deras sida flera gånger om dagen, haha.

Gnälligt och eländigt i väntan på att sprutan med lugnande ska verka…

bloglovin 2016-11-03 kl 14:49
Annonser via Bloggpartner.se

Öronsvamp

solstadsk19sept

En tid nu har jag tyckt att Baileys kliar sig mer än vanligtvis i öronen. Till en början märkte jag ingen skillnad när jag tittade i dem men en dag så var det vänstra örat rött och det luktade fruktansvärt vidrigt i det.

Jag ringde Lillemor så klart, min klippa när det gäller allt som har att göra med min vetefärgade buse som jag inte har koll på, och hon sa att det var veterinär som gällde när jag beskrev hur det såg ut och luktade.

Jag som har mitt hjärta klappandes för allt kring Lindrågen försökte få en tid på Ulvsby smådjursklinik men de hade fullt igår så istället åkte vi till Solstadens smådjursklinik, andra gången vi är där nu och det känns bra där också så det gjorde ju egentligen inte så mycket att det inte blev Ulvsby.

Undersökning och rengörinsgdroppar och sen prov på långa tops blev det.
Provsvaren visade svamp. Troligen bättre att ha för honom än öroninflammation men inte alls kul.
Stackaren som kliar sig, skakar på huvudet massor vilket jag fått lära mig är ett tydligt tecken, och inte alls mår tipp topp med dessa obehag!

Nu ska jag rengöra öronen med Otodine två gånger om dagen. Droppa i, massera runt örat, och sen torka ur med bomull och därefter ska jag droppa i 3-5 droppar Locoid i vardera öra i 14 dagar.
Sen blir det återbesök för att kolla upp att svampen har försvunnit. Det är tydligen inte alls ovanligt att man kan behöva ge ytterligare en vecka med droppar men det hoppas jag slippa.
Lite meckigt att hålla på med för även om han är duktig och är stilla och låter mig göra detta så vill han ha huvudet hängandes ner när jag gör det. Han ser riktigt bedrövad ut med svansen pekandes rakt nedåt i samma position som huvudet stackaren.

När han blir bra igen ska jag vara betydligt mer noggrann med att rycka öronhåret som man ska göra på dessa raser. Jag har tyckt att det är jobbigt och även om det inte är vetenskapligt bevisat så kan det finnas ett samband mellan för mycket öronhår och svampen han nu ådragit sig och jag lider för att jag troligen åsamkat honom detta även om han inte verkar ha ont och är pigg och äter som vanligt. Men ändå…

Det dåliga samvetet som jag titt som tätt släpar runt på som en klump gäller numera i högsta grad inte bara barnen längre utan även denna lilla älskade vetegrabb♥

bloglovin 2016-09-21 kl 10:59

Bara allt blir bra igen

PaneradfiskMelonsallad

Kvällens middag blev panerad stekt fisk och även om det är lite kladdigt att doppa fiskbitarna i de olika skålarna så är det så värt det för så himla gott det blir. M åt två portioner av mos, fisk och ärtor och sa jag älskar den här maten. När jag sen råkade kommentera hans trevliga uttryck med något om den stekta fisken så var han så klart tvungen att yttra sig om att det var moset och ärtorna som han älskade. Med tanke på att han ätit flera bitar fisk så valde jag i mitt stilla sinne att tänka att det vist var fisken och kärleken jag lagt ned på den som han menade, haha.

Jag var inte alls sugen på mos utan åt min fisk med en sallad gjord på grönt från pallkragen, körsbärstomater och vattenmelon samt lite solrosfrön.
Att ha vattenmelon i sallad är friskt, lite sött och väldigt gott.
I senaste Smakbox, Sommarfets, fanns en produkt från Ponti som är Italiens största tillverkare av balsamico och sojasås, med. Den har jag helt och hållet snöat in på. Balsamico är ju en favorit sen tidigare för mig och denna kombination av det och soja har fallit mig helt i smaken.
Jag har den på grillat och på sallader och nu även till stekt fisk, vilket kanske är lite udda även om jag hade den på salladen också, men jag tycker den är jättegod.
Man kan tydligen även värma den men det har jag inte provat på ännu.

Dagen idag har annars varit mest tung rent ut sagt.
Baileys är sjuk, eller han verkar ju inte vara det, men ändå så beter han sig som det ända sen igår kväll när vi kom hem från Grums, och oron i mig gnager i takt med att mensvärken sakteliga smyger sig på och magen sväller på mig och finnarna ploppar.
Det är något som inte stämmer helt enkelt och jag skulle kunna flippa ur. Jag har inte fått något vettigt gjort av min dag som blev en ledig en mer än att V blev med hem efter fotbollsskolan precis som igår, killarna har lekt och haft det bra medans jag lagat lunch, mellanmål och vikt tvätt. Den tiden jag inte suttit på Solstadens smådjursklinik men mer om det imorgon kanske om jag orkar.
Ska jobba men vet inte om jag vill lämna Baileys hemma med W. Ja oron gnager och just nu finns det inget jag längtar så mycket efter som att mötas av en glad och pigg hund som lägger huvudet på sned och ser ut som världens lyckligaste när jag frågar om vi ska ta en lång kvällspromenad nu när det är skönt svalt ute.
Har nästan lovat likt Martina Haag i bilen från djurkliniken att bara allt blir bra igen ska jag ta ett lån och skänka 150 000 kronor till Läkare utan gränser, säg 152 300 så täcker lånet även dagens veterinärräkning, eller kanske mer troligt till någon djurklinik eller hundvälgörenhet.
Nu ska jag dränka hjärncellerna i jobb vid datorn med tavlor tills jag stupar i säng med ett avsnitt en serie.
More is more typ eller nåt!

bloglovin 2016-06-21 kl 21:40