Etikettarkiv: Spruta

Höftledsröntgen

bhoftledsrontgen161103

Idag hade vi en tid för höftledsröntgen på Solstadens smådjursklinik.
Jag har inte haft en tanke på att höftledsröntga Baileys, trodde att hunden var tvungen att vara två år, men när Lillemor ringde och frågade om jag skulle haka på när hon skulle boka tid och åka dit tillsammans med två hundar från F-kullen så sa jag ja direkt.
Ännu en gång med tacksamhetskänslor både över att jag har köpt min hund från en kennel på nära håll så att möjlighet till att träffas enkelt finns men framförallt över att jag köpt hund från en kennel där det finns ett engagemang, stöttning och fin gemenskap i det fortsatta livet tillsammans med hunden.

Klockan 10.20 hade vi tid och jag kom en halvtimme före och gick en promenad ner mot 4H-gården och mötte upp Ricco med matte från F-kullen där.
Lillemor och husse till den tredje hunden dök upp inom kort och så började den långa väntan.
Läsning av chip, vägning (min kille fortsätter som vanligt att väga 15,7 kilo vilket han gjort under hela året som gått) och väntan på att hundarna skulle få sina lugnande sprutor.
Lillemor hade med sig fikakorg med bredda smörgåsar, kaffe och kakor. Så omtänksam att jag blev snudd på rörd och vi satte oss i väntrummet längst in och började fika medans vi väntade lite till. Det är faktiskt en ofattbar lång väntan hos veterinären kan jag inte annat än konstatera efter alla gånger jag nu varit där. Drygt men i trevligt sällskap som idag och med fika så gör det ju inte fullt lika mycket.

Baileys fick sin spruta som gjorde ont och sen var det bara att vänta på att han skulle somna. Till skillnad från Ricco så tog det en lång stund innan han var så lugn och borta att vi fick komma in. Han är seg, kämpar emot och vill absolut inte slappna av och somna in. Läskigt är det också att se hur livet liksom sakta rinner ur sin hund sådär. Någon gång i livet kommer det ju att vara så, om han får leva och ha det gott, pga att han är gammal och det är en tanke som inte undgår att tänka när man sitter där med honom och han blir slöare och slöare, svansen sjunker ner mellan bakbenen och ögonen blir lite simmiga. Hemskt att tänka på!

Till slut fick jag bära in honom och lägga ner honom på röntgenbordet, till och med då rörde han på huvudet, men sen var det som att han somnade.
I position på rygg, mellan en kudde med kanter, och så höll jag i hans armhålor när jag väl fått på mig röntgenskyddande kläder, och sen tog det ett tag och några bilder innan veterinären var nöjd med resultatet. Hon flyttade honom lite och sträckte, drog hans bakben rakt ut och bilderna som kom upp på väggen allt eftersom var fascinerande att se.
Hans skelett, bakbenen alltså, rakt fram och ut som två människoben, höften med höftledskulorna med mera. Att man kan se det så är ju inget nytt men det är ändå speciellt att se sin hund från insidan.

När alla hundarna var klara och de låg för att vakna till efter en motgiftsspruta på golvet i väntrummet fikade vi lite till och då Baileys var först upp på benen, kunde gå utan att falla ihop även om benen var lite ostadiga så klart började gnälla och visade att han ville därifrån så sa vi hej då och åkte hem.

Nu ligger han och sover, groggy och fortfarande ostadig på benen så pass att han höll på att tappa balansen när han skulle ta det lilla trappsteget ut på altan för att komma ut och kissa så det blir en lugn dag för honom. Ingen långpromenad idag inte.

Nu hoppas jag att plåtarna ser bra ut när jag får svar på dem under nästa vecka. Allra helst ett A men ett B är också ok. Små planer för framtiden finns för honom men än så länge är det långt ifrån bestämt något men om det blir som jag önskar skulle jag vara så lycklig så men mycket kan hända under de två åren som först måste gå. Ett mål på vägen åt rätt håll är bevis på bra höfter dock så håller jag tummarna för att det är så på min lilla älskade vetehund♥
Tror att bedömningen kommer att registreras snabbare på SKK:s data än brevet hem med infon dyker upp så i nästa vecka kommer jag att checka av deras sida flera gånger om dagen, haha.

Gnälligt och eländigt i väntan på att sprutan med lugnande ska verka…

bloglovin 2016-11-03 kl 14:49
Annonser via Bloggpartner.se

Två små milstolpar

Vi betar av små milstolpar hela tiden nu känns det som. Framförallt är det M som står för dem då han bockar av det ena efter det andra mot målet som är att efter sommaren så börjar han i förskoleklass.

Mentalt så betar även jag av. Det där sista gången ljuder då och då i mitt huvud och vissa saker är lite svårare att ta in än andra även om det går så klart.
Det är svårt att förstå att familjens yngsta medlem inte är så ung längre. Igår på bvc frågade han sköterskan vad det var för något som stod på ett bord.
En våg för bebisar var vad det var.
Han skrattade till och trodde inte att han legat på en sån och blivit vägd.
Nä när man ser honom så är det svårt att tro att det varit så. Att det inte alls är länge sen, eller i alla fall inte tillräckligt längesen för att jag inte ska komma ihåg det, att han var en bebis.
En smått ofattbar och lite svindlande tanke på flera sätt och av flera anledningar. Kanske även den för att det inte blir fler barn nu.

Igår var vi alltså på den allra sista bvc-kontrollen. Nu lämnas papprena vidare till skolan med några anteckningar i som både jag och sköterskan tyckte kunde vara bra om de stod med.
M vägdes och mättes och fick en spruta i vänster arm.
Sköterskan var en helt ny för oss och M var nervös över den där sprutan. Hon pratade med honom lite grann före och frågade honom om han viste vad han skulle göra hos henne.
M hade stenkoll på det för det hade vi pratat om hemma.
Hon visade vart sprutan skulle tas och M höll fram armen. Han fick en stor såpbubbelburk där man kunde blåsa en massa bubblor på en och samma gång.
Denna skulle han få prova inomhus vilket var lite extra spännande eftersom han absolut inte får blåsa såpbubblor inomhus hemma.
Han blåste och vips så var spruttagningen över och när sköterskan satte på plåstret som M själv valt så sa han aj och klagade över att det gjorde ont men mer än lite klag blev det inte förrän han skulle sova igår kväll då det gjorde ont på armen sa han.
Det var inte så att hon lurade honom, han visste att han skulle få den, men hon fick hans fokus att vara någon annanstans och han satt helt stilla utan att jag ens behövde hålla fast honom. Vi blåste bubblor tillsammans och det hela var över på en sekund.
Så otroligt skönt och jag andades ut.
Bvc sköterskan var verkligen kanon med M. Sen antar jag att det även handlar om att den sköterska som vi haft tidigare varit så sanslöst usel på sitt jobb att när det väl kommer någon som fungerar med både barn och föräldrar och som kan sitt jobb så är det ju inte konstigt att jag lovprisar hon vi träffade igår.

Efter bvcbesöket åkte vi till förskolan och M hade med sig sin lilla groda i gelematerial som han valde själv på bvc och visade för kompisarna.
Stolt som tusan över att han tog den där sprutan och nu är klar för skolan 🙂


iPhonebilder en blivande skolkille med sina nya arbetshandskar tänkta att användas
när han byter till sommardäck på min bil inom kort 🙂

Gårdagen innehöll även en stund kring det stora barnet.
Där kan man verkligen prata om stor. Att hon har varit en liten bebis är än svårare att förstå. Min förstfödda lilla tjej som nu är både är liten och stor och pendlar där emellan hela tiden.
Åker buss, går i skolan, pluggar, går upp själv nästan alla av veckans skoldagar och fixar i ordning sig och gör frukost [jag får gå upp än tidigare nu om jag vill göra frukost till henne eller sitta ner vid frukostbordet tillsammans med henne], funderar och tänker mycket och har de senaste månaderna mognat en hel del jämfört med hur hon var när hon började i årskurs fyra efter sommaren.

Gårdagens utvecklingssamtal var ett bra sådant. W berättade själv sin skrivna utvärdering och vad hon tyckte om både ämnen och miljö i skolan, mat och kompisar.
Hon kom även med egna initiativ från när det skulle göras en Iup och även om klockan var fyra på tisdagseftermiddagen och hon pratat en massa och vi ägnat en hel timme åt att prata om henne och med henne så tyckte jag att hon ändå lyckades hålla sig koncentrerad och fokuserad på det som diskuterades.

Hon är duktig och kämpar på bra med mycket och det värmer och glädjer att höra och jag vill inget hellre än att stå vid hennes sida och stöda och få följa med på hennes väg framåt så mycket jag bara får och kan.

Imorgon blir det en jättelång dag i skolan för W då de har musikalföreställningar på deras vikingamusikal Midvinterblot.
Vi föräldrar är välkomna till föreställningen klockan 19. Jag jobbar tyvärr och kommer att komma för sent men hoppas ändå att få se henne på scen.
I april blir det jubileumskonsert på CCC med alla musikklasserna på Norrstrand och det händer säkert mer i skolan med framträdanden under våren som jag inte har koll på just nu men vad jag vet är att hon älskar att sjunga och att ha musiken kring sig och säger aldrig att hon vill tillbaka till sin gamla skola så att hon sökte och sen bytte skola var så rätt DET är en så himla skön känsla det och vad så kul med all musik.


iPhonebilder på W som kan allt enligt M som kämpar och kämpar för att också kunna göra allt det som hans stora fina syster kan. Ibland får han ovärderlig hjälp, som i helgen som gick ♥

bloglovin 2014-03-26 kl 13:01

Bvc, vårsol & krasse


Fönsterodlad krasse. Grymt gott att ha på smörgåsen, i salladen, eller bara på maten.

God morgon!
Tisdag, våffeldagen, och strålande sol idag minsann. Hur härligt som helst enligt mig som jobbar halv dag idag och kan jobba den hemifrån då jag ska bränna cd-skivor med musik till kören så de kan öva på sångerna hemma, samt sammanställa varje sång med vem som sjunger vad när och hur. Sen ska vi äta våfflor ikväll och jag har planerat att ha lite extra gott på dem och så till sist så påverkar vädret mig massor har jag förstått så att trots att köket är lite överhettat och alla fönsterna lyser med sin smutsiga närvaro så är den starka vårsolen så välkommen.

L och W har gått iväg till bussen för en stund sen och innan jag själv tar itu med dagen så blir det ett besök på bvc.
Ms allra sista. Sen är han stor skolkille.
Det blir spruttagning idag vilket vi har valt att inte lägga alltför stor fokus på. Istället har vi pratat mest om att han ska vägas och mätas med mera.
Sprutan är ett måste och den här blivande skolkillen är inte alls lätt att få till att sitta lugnt och stilla vid sådana lägen så lite grann bävar jag inför besöket även jag.
Att hålla fast sina barn mot deras vilja och att utsätta dem för sånt som gör ont, även sprutor gör ju ont även om det kanske inte är så lång och stor smärta, är inte kul.
Hoppas att det hela går snabbt och smidigt och sen kan vi lämna det bakom oss och fokusera på jobb och eftermiddagens utvecklingssamtal med W och sen våra våfflor så klart 🙂

Ha en trevlig tisdag!

bloglovin 2014-03-25 kl 07:48