Etikettarkiv: Stenstrand

En dag i sänder

Ibland tänker jag på vad långt bort jag bor från där jag växte upp. I den lilla by där jag tillbringade varje dag i femton års tid.
Byn som när jag blev tonåring kändes för liten och som när jag beslutade mig för att börja plugga musik på gymnasiet lämnade för en stad sju mil bort och när jag väl gjort det aldrig återvände till utan hamnade där jag bor och lever idag, 43 mil bort, från den lilla byn.
Oftast, i stort sett alltid, skakar jag av mig tankarna för att känslorna som följer med dem är för svajiga för att vara bekväma.

Idag har jag inte gjort det. Idag har jag pendlat än hit och än dit. Kastats mellan minnen från min barndom och uppväxt, olika känslor, tillåtit mig att tänka och känna, och minnen och flashbacks har poppat upp som jag trodde mig ha glömt bort.
Min redan idag låga profil beroende på helt andra saker har givit mig tårar, jag är dessutom trött efter ett dygn med för lite sömn, men många tårar har trillat idag för att en människa, både som egen person, men som i ett sammanhang har varit och haft en stor del och plats i min uppväxt.

Under min barndom ville jag alltid, jag kan verkligen inte minnas något annat än att jag verkligen alltid, ville åka till min moster och morbror och leka med min kusin.
Min kusin som är två år yngre än jag tillbringade jul, nyår, helgmiddagar, och framförallt många semestrar tillsammans. Det var alltid han och jag som lekte varenda dag under våra obligatoriska familjeveckor på Ölands norra udde om somrarna.
Nu är det inte min kusin som jag idag fått veta är svårt sjuk utan min morbror. Någon som tillsammans med min moster alltid funnits där. Hos dessa två trivdes jag och ville gärna vara även om det självklart var det leken med kusinen som drog i många av de unga åren, men inte bara det.

Det finns något hos vissa människor som gör att barn trivs bland dem och som lockar barn till att ha kul och skratta. Min morbror minns jag med den där känslan och jag har verkligen kommit ihåg den idag och känt den inuti mig.
W är lik mig som barn i mycket. Jag ville absolut inte åka hem efter en kväll hemma hos min moster och morbror och jag känner igen mig i hennes tjat efter en trevlig kväll borta och när det är dags att åka hem. Minns även hur jag som barn nästan varenda fredag och lördagkväll typ tjatade om att jag ville att L och G skulle komma till oss eller att vi skulle åka till dem.
Jag trivdes där helt enkelt.

Det är svårt att skriva och jag väger orden och försöker välja vad jag ska dela med mig av här på bloggen nu.
Idag bor vi långt ifrån det jag ibland kallar hemma. Jag åker ner två gånger om året ungefär och det är inte mycket.
Livet rullar på och det är oftast ok men det är när något sådant här sker som avståndet blir för långt när jag tänker på det och utvecklar de tankarna.
Jag skulle önska att det fanns en möjlighet till att åka och fika en eftermiddag hos mina föräldrar, att komma ifrån en stund, och att ha möjligheten till barnvakt någongång ibland. De blir äldre och barnen träffar dem väldigt sällan och då blir det väldigt intensivt och också faktiskt tröttande efter att ha bott nära inpå varandra under en veckas tid.

Idag har mina tankar nästan oavbrutet tillägnats G, som jag hoppas kan bli bättre även om det tyvärr verkar vara så illa det kan enligt det jag fått veta, och hans familj.
W har gråtit. Även om vi sällan är i skåne och sällan träffar släkt så har hon helt egna bilder av G.
Hon minns honom som väldigt kul efter att ha skojat med honom rejält i somras när vi var till dem en kväll under vår skånevistelse. G lät henne skoja med honom och han skojade med. Det minns hon så väl och hon ville inte sluta heller.

Sommaren 2010 åkte vi till Öland. Till samma ställe där jag tillbringat varenda sommar under min barndom och alltid tillsammans med min kusins familj. M var, precis som nu, blyg och reserverad av sig [även om hans sätt att visa det på och uttrycka sig har ändrats med åldern] och ville bara umgås med sådana han träffar ofta.
Idag har jag gått och tänkt på några bilder jag fångade mellan M och min morbror den sommaren.
Lilla M, två år då, släppte in honom direkt och de ägnade en lång stund åt att leta stenar och tillsammans stapla sten på sten till fina små torn på stranden .

Jag hittade bilderna från Öland på den där stunden på stranden mellan M och min morbror och den stunden skänker mig just den där känslan som jag bär inom mig och som jag minns när jag tänker tillbaka i tiden.

bloglovin 2013-03-31 kl 23:33
Annonser via Bloggpartner.se