Etikettarkiv: Suits

Där tog mitt spännande liv slut

God morgon!
M har morgonfritids idag, ca 35 minuter bara men dock morgonfritids, för att jag ska hinna med att lämna båda barnen på sina skolor på varsin sida av stan så att jag kan spatsera in på jobbet i rätt tid, hälla upp dagens första jobbkaffe, och kicka igång med allt som ska hinnas med veckan före påsk och en massa röda dagar fyllda med jobb.

De här veckorna som vi lever som om jag är ensamstående med två barn eller vad man ska kalla det så har jag lagt upp ett schema för att de morgnar som innebär både jobb och skola, då vi alla tre ska vara på olika ställen vid en specifik tid och W inte åker buss, har M fått lie utökad tid på fritids vilket innebär några dagar med morgonfritids och att han är kvar en kvart längre på onsdagar. Bra att han har världens bästa S på fritids som det går smidigt och snabbt att ordna sådant här med och sen är det klart att det skulle inte gå utan att W tog några hämtningar och framförallt kvällar och att även farmor och farfar finns med på ett hörn som på t.ex söndag.
Nog om det. Idag ska det bli halvklart. Alla tecken på vår och sol välkomnas enormt efter en grå och kall period trots mars månad. Imorgon strålande sol och på torsdag håller vi tummarna för tvåsiffriga plusgrader som det sägs kunna bli. Att det sen troligen kan komma in en snöby i början av nästa vecka blundar vi för.
Vad smhis app visar tillhör ett av bilmorgnarnas samtalsämnen här, haha. Skittrist men hellre det än att lyssna på Håll om mej hårt med Panetoz så jag babblar på och då går det ju absolut inte att lyssna på mellolåtar tänker jag..

GREYS2

Annat jag är väldigt bra på är att leva mig in i serier och filmer och liknande.
Sen Hannah och Amanda tipsade om podden Veckans bläcka i sitt hundraåttiandra poddavsnitt för att den låg hos deras företag så har jag lyssnat även på den podden.
Därför vill jag nu flytta till LA. Gå på soulcykling, hika med Baileys i bergen, sitta bredvid den ena stora kändisen efter den andra på restaurang och dricka rött, träffa Dr Goldberg och göra små lunchlådor och skicka med kidsen till skolan.
Att jag tror att även jag kan fejka mig igenom lawutbildningen och jobba som knivskarp advokat där moraliska dilemman ibland ställer till det är solklart för mig nu när jag tagit upp Suits igen efter pausen då det inte fanns fler avsnitt att se på Netflix. Jag är så sugen, inte minst på att vandra genom dessa luftiga mötesrum i snyggt skurna dräkter med klapprande små svinhöga klackar, haha.
Sista säsongen av Grey´s ser jag nu med engelsk text för att jag inte riktigt är ikapp avsnitten som går på kanal 5 ännu. Suget efter att vara kirurg är stort. Tror att jag vant mig vid allt skärande och blod, ben och armar i konstiga positioner, och trauman. Använder ord som time of Death och Scrub in till M när han frågar om han kan få hjälpa till att laga mat och min sjukhusskräck är inget hinder så länge det är jag som håller i skalpellen.
Jag är expert på att slukas upp av allt sådant, alla serier jag ser, film och liknande, och nu när inte L är hemma och hela tiden påpekar sitt ”det är bara på film/det är bara en tv-serie/du vet att det är stageat va” osv så går jag all in.
Jag passar på att gå all in. Det är nästan så jag tror att jag lever ett väldigt spännande och roligt liv där varje topp är maxat skyhög och varje dal likaså typ.
Nu ska jag och M pussa Baileys hej då, kommendera barnen att sätta sig i bilen, tolka smhi högt på vägen till skolan för att undvika Panetoz och sen åka E18 mot jobbet där jag ska planera helgen och kopiera noter. Där tog mitt spännande liv tvärslut typ…

bloglovin 2016-03-15 kl 07:09
Annonser via Bloggpartner.se

En farfar, en farmor & lego

Vilken fin eftermiddag det blev med firande av den blivande sexåringen som fick flera Lego City kartonger och var toknöjd med det så klart.
Av faster P fick han också ett litet bakset med förkläde, kavel, grytvante och tre stycken små kakformar varav en var ett jättefint lite avsmalnat hjärta som det kommer att bli jättefina kakor med.
Nu kan vår lilla mästerkock och bagare göra favoriterna mördegskakor med egna formar. Perfekt och jätteroligt 🙂

Nu är det bara farmor och farfar kvar här.
När jag lämnade huset och åkte till ridskolan för att hämta W som gjorde sitt lördagsuppdrag och mockade och skötte om sin sköthäst [perfekt att hon kunde åka med gästerna till stallet idag] så satt farfar lutad över bordet i vardagsrummet med M och byggde lego så att hjärncellerna glödde på honom.
När vi kom hem och vi hade fått i oss kvällsmat så var det farmors tur med att bli legobiten.
M och hon byggde ihop det sista på biltransporten så nu är det full fart med lek i köket.
Bilar kraschar, autentiska telefonsamtal efter biltransport rings, tjuvar körs över och dör och den gamla damen tar bussen in till stan och farmor förundras över hur duktig han är på att bygga med dessa små bitar med sin ringa ålder.
Precis som det ska vara med farmor och farfar och barnbarn ♥

Nu ska jag försöka hjälpa firarkillen upp med allt lego till legostaden och sen är det sängen för honom. Imorgon är det både fotbollsträning och fotbollsmatch som gäller och det på morgonen och förmiddagen. Tur att jag är ledig på dagen imorgon och endast jobbar kväll eftersom L jobbar förmiddag…
Hoppas ni har en trevlig lördagskväll! Själv ska jag avsluta den med några avsnitt av Suits när väl M är i säng.

bloglovin 2014-09-20 kl 20:41

Keep calm and bake a cake

Mitt fredagsnöje ikväll efter att jag och M har delat ridhusläktarplats med en annan mamma och hennes son [superkul att grabbarna var i samma ålder] och tittat på när våra döttrar haft en ganska krävande men lärorik ridlektion är att baka morgondagens melodifestivalkaka.

Extra härligt  är det när alla lämnar köket med sitt fredagsmys i skålar och muggar med dricka och jag får baka helt ifred. M till sitt rum som han verkligen börjar stortrivas i och våga vara ensam i trots att det är på ovanvåningen och att det innebär att han är helt själv där uppe [något som var totalt otänkbart bara för ett halvår sen], W halvligger på sin säng med tv och dator på samtidigt och L sitter i vardagsrummet framför tvn där.
Det är inte ofta jag får lov att baka utan assistens i åtminstone något av alla bakmomenten så när det händer njuter jag lite extra. I brist på sällskap börjar jag tydligen att prata med mig själv upptäckte jag idag när L kom ut i köket och undrade vem jag pratade med.
Men hellre det och en stunds egentid i köket 🙂

Leilas New York Blueberry Cheesecake blir det och den har just nu gräddats klart i ugnen men ska stå kvar där på eftervärme i trettio minuter.
Jag har bakat denna en gång tidigare men det var längesen. Då blev den direkt Ls favorit och jag tänkte agera den perfekta sambon, även om jag alltid är det, och överraska honom med en ugnsbakad cheesecake för en gångs skull och dessutom en som han längtat efter att få smaka igen.

Denna kaka ska ätas kall och lir bara godare om den får stå ett dygn så imorgon kväll, någon gång under Andra Chansen, ska vi njuta av den.
Tills dess får vi nöja oss med den ljuvliga doften som hela köket är fyllt utav just nu.

Nu ska M i säng och jag ska själv sjunka ner i vardagsrumssoffan. Antingen betar jag av Let´s dance [måste ju åtminstone se premiäravsnittet för att ha koll på vilka som dansar den här säsongen] eller Skavlan på iPaden eller möjligtvis ett avsnitt av Suits och sen något av ovanstående senare i sängen.
Hoppas på en natt helt utan kaosande barn och kanske även en liten sovmorgon. Ja hoppas kan man ju alltid…

Trevlig fredagskväll på er!

bloglovin 2014-02-28 kl 21:25

Invigning av nya Barnens Ikea


Mobilen fick föreviga den här dagen i bilder.

Vi har kickat igång sportlovet 2014 och gjort det soft.
Började med att sova tills vi vaknade av oss själva. Ja alla utom L då som skulle iväg och jobba men som hade möjligheten att börja lite senare än vanligt så hans mobil var inställd på väckning först klockan åtta och då var vi andra tre redan vakna.

Efter en långsam frukost, kaffe och lite plockning här och där så åkte jag och barnen till Ikea. Ett ställe som vi gillar att vara på och den här veckan har de sportlovsprogram i varuhuset och några små extra roligheter.
Vi stod redo halv tolv utanför restaurangen för att närvara vid invigningen av nya Barnens Ikea. Avdelningen Barnens Ikea har ju funnits sen 99, dock inte i vår stad eftersom vårt varuhus inte är så gammalt, så det är ju ingen helt ny avdelning däremot så är den utvecklad skulle jag vilja kalla det.
Det finns fler produkter och framförallt så finns det en tydlig åldersindelning på produkterna och upplägget på hur den nya avdelningen ser ut.
Det finns även ett helt nytt sortiment på avdelningen riktat till barn i åldern 8-12 år och två rum uppställda och inredda praktiskt och fint med allt från detta nya sortiment.
W har redan fyra saker som hon vill ha därifrån och även M har fastnat för några saker men idag shoppade vi inte utan bara tittade.

Efter ett litet informativt invigningstal i lagom trängsel så fick alla barnen varsin goodiebag innehållandes en uppsättning av Ikeas tuschpennor och en påse med Ikeagodis drog musiken igång på barnavdelningen.
DJ Broccoli shakeade loss skiva efter skiva och med uppmaning från personalansvariga och tillsammans med dem och några enstaka föräldrar så var det faktiskt en hel del dans på den stora nya barnavdelningen.
En kul grej och han den där broccolin träffade vi ju sen på i flera timmar eftersom vi stannade kvar där till ca halv fyra och trots en ganska tjock broccolioutfit så var han lika aktiv klockan tre som han var kvart i tolv när han startade upp musiken.

Fiskdamm, filmvisning i Småland, köttbullslunch, fiskdamm, fika, en träff med L, och så fick jag en timme för mig själv också där jag strosade omkring och fick en möjlighet att titta närmre på en del saker och faktiskt fundera lite mer än annars när barnen är med.
Jag köpte dock bara en slickepott, ett doftljus och en ram med tunn svart kant som jag ska prova på mina senaste tavlor för att se om jag tycker om den innan jag eventuellt köper fler.
Vi passade på att ge L skjuts från en verkstad där hans bil skulle lämnas in till jobbet och sen åkte vi hem.

En ganska lugn men ändå lite innehållsrik första dag på sportlovet och framförallt en trevlig sådan.
Imorgon bär det av mot Örebro och sportlovsdag nummer två lär avverkas i ett betydligt högre tempo. Men först en stund vid datorn följt av lite packning inför morgondagen och sen det näst sista avsnittet av säsong ett av Suits som vi är totalt fast i.
Extra gött nu är det att OS är slut. Själv har jag ju tittat max två minuter på OS, det tilltalar mig inte det minsta med sport, i alla fall inte sport som inte något av mina barn utövar, men L har ju hängt framför tvn i ett mer eller mindre nervigt tillstånd från och till under tiden de där spelen har pågått. Nu återvänder lugnet och de där skräniga tvkommentatorernas röster och läktarpublikernas sorl ljuder inte längre i huset dygnet runt.
Istället rappa repliker, snabba vändningar, snygg miljö och giftiga headlines av kostymsnygga människor i en läcker miljö. Tacka vet jag serier och just nu som sagt Suits 😉

bloglovin 2014-02-24 kl 21:37

Färglöst snyggt trollbindande drama

Jag ser nästan inga tvprogram, inte för att det inte finns sådant som jag skulle vilja se och säkert gilla, utan beroende på att jag inte har någon ro att sitta ner i soffan innan jag prickat av en massa saker av olika prioritetsgrad som måste bli gjorda och att då passa en tid som klockan 20 eller 21 en kväll är i stort sett omöjligt.
Sen finns det ju också en bunt med andra saker som jag hellre gör än ser på tv.
Mitt tvtittande har dock ökat markant efter att vi skaffade Netflix.
Att följa serier är vår nya grej och dessa kan man ju se när det passar. När annat är avklarat och lugnet sänker sig och ro finns till att slappna av i soffan.

Efter vårt Breaking Badmaraton på fem säsonger tog vi en liten paus, tomheten var ganska stor efter så många avsnitt och allra helst med den inlevelseförmåga som jag har och som gör att jag går helt upp i handlingen och karaktärerna.
L kollade upp en annan serie som han inte fastnade för, och sen klickade vi igång säsong ett av det svenskdanska dramat Bron.

Något jag inte ångrat en sekund att vi började på! Snarare längtat efter att konstant klicka igång nästa avsnitt.
Att det av ett beställningsjobb om att göra en thillerserie som utspelade sig i Danmark och Sverige skulle bli en sådan stor succé hade nog inte Hans Rosenfeldt kunnat föreställa sig då i början.
Den har trollbundit över en miljon tvtittare varje söndagskväll, är såld till 131 länder och har vunnit flera priser och jag förstår det.

Både säsong ett och säsong två har en bra story men jag tycker ändå att den andra säsongen är mer spännande. En massa trådar och parallella händelser och namn så man måste verkligen vara aktiv när man ser den.
Det gränsöverskridande samarbetet mellan den svenska och danska sidan är intressant, och det är lätt att känna med karaktärerna och framförallt då samspelet mellan SagaNorénLänskrimMalmö [!] och Martin Rohde från den danska polisen.
Saga med sina speciella uttryck, sätt att tänka på, och noll känslospröt.
En fokus och drivenhet gällande jobbet, och logiskt rationellt tänkande i allt men ändå en person med starka känslor som alla är fokuserade på ett och samma ställe och istället för att allt känsloklet sprätter omkring så ser man dem ibland skymta förbi i hennes ögon och det där möter och spelar Kim Bodnia grymt mot.
Serien är ju nästan värd att se i studiesyfte bara för att se dessa två [Saga som i serien visar upp tendenser till att ha diagnoser som t.ex aspbergers men är medvetet icke diagnostiserad då en diagnos skulle ta bort friheten i Sagas karaktär för manusförfattarna och tvinga dem att förhålla sig till verkligheten i skrivandet vad som gäller kring en diagnos] spela mot varandra och deras rollkaraktärers utbyte utav varandra.

I lördags såg vi det sisat avsnittet av säsong två, ett frustrerande slut även om det är som livet självt, öppet och man får inte svar på riktigt allt ibland.
En säsong tre är planerad men det är långt kvar tills dess. Läste någonstans om att det är hösten 2015 som gäller.
Trist som tusan och jag kommer att sakna Bron, skånskan, den läckra avskalade stämningen, den färglösa miljön med många vackra bilder och SagaNorénLänskrimMalmö och hennes kollegor så klart 😀

Den grymma titellåten Hollow Talk || Choir of Young Believers.

Efter Bron och några dagars tomhet är vi på det igen. Netflix och en ny serie. Den här gången den amerikanska dramatv-serien Suits.
Varken jag eller L trodde nog att vi skulle fastna i den [milsvidder ifrån både Breaking Bad och Bron]. Vi hade tre möjliga som vi tänkte ge en chans men vi behövde inte kolla på de andra två utan nu är det Suits som gäller och även för många andra har jag förstått efter att ha letat förslag på sevärda serier.

Suits kanske kan tänkas vara mossig vid första tanken. Ännu en advokatserie som kanske för tankarna tillbaka till åttiotalets Lagens änglar [som jag dessutom följde slaviskt] men Suits har något extra.
Lite ytlig och lättsmält men karaktärerna utvecklas i takt med avsnitten och huvudrollsinnehavaren Harvey är läckert dräpande i sina svar och vassheten skär genom luften titt som tätt.
Det är snygg miljö med en massa snygg dyr inredning. Tempot är snabbt, det är roligt och dråpligt och vi skrattar flera gånger under ett avsnitt.
En massa karaktärer av vitt skilda slag, det är snarare brist på helt vanliga människor på detta advokatkontor, och om det finns någon enstaka sådan så blir inte den särskilt långlivad.
Lättsmält, underhållande drama, rappt tempo, och snygga New Yorkmiljöer och stiliga män och powerfulla kvinnor.

Suits utspelar sig i New York och handlar om Harvey Specter, en av New Yorks främsta advokater som nyligen blivit befordrad till senior partner på sitt företag, och tvingas av företagets policy att anställa en medarbetare.
Efter en oavsiktlig intervju med Mike Ross – ett geni med fotografiskt minne – är Harvey imponerad av den yngre mannens intelligens och kvicka tänkande, hans kunskaper om lagen, och hans genuina önskan att vara en advokat, och anställer honom. Men på grund av det faktum att Mike saknar en juristexamen, och eftersom företaget föredrar Harvardalumner, blir de båda tvingade till att låtsas att Mike har en Harvardexamen.

bloglovin 2014-02-20 kl 11:00