Etikettarkiv: Sunne

Första matchen, vattenballongkrig & cykelkrasch


Matchpremiär på bortaplan mot Mallbacken.

Vaknade av ösregn mot fönsterrutorna och att M kom vandrandes in till oss med halva Lisebergs gosedjur och några till i släptåg. Vad klockan var vet jag inte men efter det följde en lång period av lite sömn, vakenhet för att mota bort människan som låg på mig, lite mer sömn vakenhet osv. Så höll det på tills jag frågade L vad klockan var för att få veta att hon endast var sex. Suck!

Idag börjar L jobba igen efter fem veckors semester medans jag börjar min jobbvecka med ledig dag eftersom det är måndag och så ser nästan alla mina måndagar ut så även idag.

Jag har druckit två muggar med kaffe så nu ekar burken med kaffebönor tom så en tur till Ica måste det bli idag.
Jag har även lite postärenden att utföra där så det  blir två flugor i samma smäll.

W har stuckit iväg till en kompis på gatan och för en stund sen när vi fortfarande strosade omkring i pyjamas så ringde det på dörren och där stod förra grannpojken.
Vilken lycka för M som så klart är ledig och hemma idag och inget hellre vill än leka med en kompis och saknaden efter grannen O är stor så det kunde inte bli bättre.

Nu sitter de i vardagsrummet och spelar, O hjälper M med de svåra banorna på Batman 2, och det är kul att lyssna på hur de pratar med varandra. Som om det inte alls var längesen de sågs 🙂

Igår spelade W match, den första för den här säsongen, och det i lilla Mallbacken som visade sig vara ett ställe mitt ute på bygden nära Lysvik.
Tyvärr förlorade tjejerna med 0-1. Oturligt då målet Mallbacken gjorde mest var ett turmål men det är så det är ibland.
Sommarväder var det i alla fall och efter matchen åkte vi till Sunne och åt lunch.

Båda barnen fick vattenballonger med tillhörande superpraktisk grej som man höll undre vattenkranen för att kunna fylla dem på ett enkelt sätt och så följde det med en påse att bära ballongerna i när man fyllt några.
Jag och M hade vattenkrig och sen hade W två fotbollskompisar här som röjde loss runt huset och gatan i flera timmar.
Röjigt värre men kul verkade de ha 🙂

Nu har regnet precis slutat och det ser ut att spricka upp. jag ska in i duschen och efter lunch borde vi komma iväg till Ica. Att vara utan kaffe är psykiskt påfrestande typ och ingen skön känsla.
Får se om vi cyklar eller går. M gjorde en vurpa med cykeln på vägen hem från Ica i lördags kväll så jag trodde att vi skulle behöva uppsöka sjukhuset.
I en lång backe började han vingla, jag var långt efter och såg det bara på håll och det såg så otäckt ut. W var precis framför honom.
Han vinglade och sen föll han, Cykeln och M landade rakt i asfalten och sen studsade både cykeln han en gång och landade rakt ner igen varpå sen M studsade iväg en gång till men då utan cykel och jag riktigt såg hur hans ansikte rusade mot marken.
Han skrek som en galning, tog sig för huvudet, hade sex skrapsår på både armar, ben, längs magen, i panna och ett litet på hakan.
Som tur var så höll huvudet ihop av cykelhjälmen antar jag och väl hemma och han lugnat ner sig och de flytande värktabletterna tagit så märktes det att han var ok.
Ont av skrapsåren och mörbultad men inget mer som tur var.
Får se om han vågar sig på cykeln idag som sagt men ut måste vi.

Nej en snabb dusch var det och sen lunch…
Trevlig måndag på er!

bloglovin 2014-08-11 kl 11:13
Annonser via Bloggpartner.se

Från Herrgårdsbutiken

Lördagens besök i Rottneros Park bjöd även på lite shopping.
I den mysiga Herrgårdsbutiken där det finns inredningssaker, lokala konsthantverk, svenstillverkade leksaker, fina saker till trädgården och en hel del mer kunde jag inte motstå att köpa det söta runda fågelhuset.

Taket låser man enkelt genom att vrida på taket så att det fastnar i gängorna på insidan.
Inuti huset är det ett runt nät som man lätt lyfter upp när man ska fylla på mat. Nätet håller maten på plats och gör den lite svårare för stora fåglar att roffa åt sig maten. Huset har små sittpinnar i svart som fåglarna kan slå sig ner på.
Det fanns i svart och vitt i butiken.
Jag kunde inte heller motstå en vit jordglob av modell mindre som ni ser…

En mysig lite annorlunda butik med vackert rutigt golv i grått och vitt som man inte får missa att strosa runt i när man besöker Rottneros park!

bloglovin 2013-08-14 kl 14:59

En modig liten klättrare tillbaka på brottsplatsen

Hela sommaren har de legat där de där fribiljetterna vi fick från Rottneros Park en tid efter det att olyckan inträffade.
Jag har haft som plan att vi skulle besöka parken någon gång efter röntgen den 10 juli som var den röntgen som skulle innebära att det var fritt fram för lek igen och före semesterns slut och M skulle tillbaka till förskolan.

I lördags åkte vi till Rottneros Park allesammans. Jag pratade med M på fredagen om detta. Först var han lite tveksam. Sa att det nog inte är så bra att han klättrar i piratskeppet för då bryter han nog nacken [!!??] eller båda armarna eller ett ben och får åka ambulans igen.
När jag sa att det nog inte kommer att bli så för vi är försiktiga och hjälper honom att klättra upp för det där nätet där det hände om han vill det så undrade han om han fick ta med sig hunden. Det var väldigt viktigt att han var med ifall det skulle hända en olycka igen.

Han tänkte nog lite mer än vad jag trott på att vi faktiskt skulle åka dit. Själv tänkte jag lite grann på det under bilfärden dit men det blev mer kännbart när vi väl gick uppför backen och det där piratskeppet skymtade framför oss.
M tog täten till klätternätet och visade W och L. Jag själv stod och tittade på och förundrades över att det inte alls var högt.
Jag vet att när jag befann mig i någonslags chock och försökte hantera känslorna och rädslan genom att stänga av och agera mekaniskt pratandes med 112 att jag först sa att det var tio meter högt nätet som M föll ifrån. Sen ändrade jag mig till sju meter för att sen förstå att det var bara ca en och en halv meter.
Nu såg de där ca en och en halv meterna väldigt lågt ut. Dessutom var marken full med sådant mjukdämpande flis.
Att det ens är möjligt att ramla från det nätet så att armen på en liten kille med så böjligt och mjukt skelett går av på två ställen samt att benen sticker ut på undersidan av armen borde ju vara omöjligt!!!
Så himla svårt att förstå för mig men olyckan hamnar väl under det som brukar kallas maximal otur antar jag.

W klättrade upp först och när hon sen stod i skeppet så började M att klättra.
Ganska försiktigt och allvarligt tog han sig upp mot W.
När han närmade sig henne så tog hon honom i handen så att han tog sig över kanten och sen var segern vunnen.
Ytterligare en gång till klättrade han uppför nätet men sen räckte det.
Klätterställningen vid lekparken längre ner i parken har ett liknande klätternät och i det klättrade han när vi var där med förskolan men i lördags ville han inte det.
Jag tror att han kommer att ha en försiktig inställning till sådana där klätternät en tid framöver.

Barnen lekte i skeppet men M var lite som han la band på sig.
Han tog det lugnt, stod och styrde men såg fundersam och allvarlig ut. Inte alls så som han lekt vid den andra lekparken eller i träbanan i skogen och när W ville gå vidare så hakade han på direkt utan det vanliga tjatet om att han vill leka mer.

Enligt M hade det varit en bra dag i parken.
Han hade haft kul och det hade ju inte hänt något den här gången. Det var oerhört skönt för mig att vara tillbaka där det hände.
Må hända att det låter fjantigt och så klart finns det värre saker att råka ut för men de där bilderna som spelas upp i mitt huvud när jag går runt skeppet och ser M stå där med sin arm så onaturligt konstigt böjd och med de efterföljande dygnen så fulla av smärta för honom, rädsla och oro från oss alla jagade mig ibland både dag och natt den närmsta tiden efter det hade inträffat.

Någonslags reaktion och urladdning kom dock från Ms sida efter dagen för vid Bolibompatid i lördags kväll blev han ledsen. Han ville ligga nära mig i soffan, sa att han var ledsen men kunde inte förklara varför.
Tårarna föll och han grät i omgångar, länge och okontrollerat, men kunde inte säga vad det var han var ledsen över.
En gråt som inte liknar något som han annars tar till. Varken när han slagit sig, är arg eller ledsen över att någon sak gått sönder osv.
Vår lilla kille som trots att det kändes läskigt och han faktiskt hade skadat sig illa i det där nätet ändå tog mod till sig och klättrade upp för det!
Den finaste lilla modiga prins som finns är vad han är ♥

Den 28 augusti blir det åter igen röntgen av Ms arm.
Om allt ser bra ut då och allt på insidan har läkt ihop som det ska så kommer vi att få tid för en sista operation då titanstängerna som hållit ihop skelettet så att det ska kunna läka samman kommer att avlägsnas.
Det ska bli otroligt skönt när allt det här är över!

bloglovin 2013-08-13 kl 12:11

Mot centralsjukhuset

Idag är en dag vi väntat på mycket på.
Om en stund åker vi till sjukhuset där de ska ta bort gipset som M nu haft sen den 30 maj då olyckan i Rottneros park inträffade.

Det har varit långa dagar. De första veckorna fyllda med så mycket smärta. Orolig sömn, många frågor, tankar och ord som aldrig tidigare funnits där.
En mage som slagits ut helt av antibiotikan som måste tas för att förhindra infektion vid öppna frakturer i kombination med Alvedonsuppar och flytande Ipren var sjätte timme.
En stor skada som de säger till mig på ortopeden och därmed är det inte konstigt alls att han har ont men så jobbigt att se och höra honom ha just ont.

Han har behövt hjälp med vissa av de vardagliga sakerna och ibland har det inte gått så vidare bra. Ledsen och sen övermodig så att jag fått hejda honom för att han inte ska göra något som leder till mer smärta eller att gipset går sönder.
Rastlöshet nu mot slutet när han mått bättre och bättre. Samtidigt som han är begränsad i vad han kunnat göra.

Han är så förändrad sen det här hände. Det funderar jag mycket på.
Tydligen så kan barn ta ett steg tillbaka i utvecklingen när de är med om något som de upplever som ett trauma.
Det tycker jag M har gjort och nog var det ett trauma.
Han säger ofta på morgonen när han vaknat att han drömt att han slagit sitt huvud och måste gipsa det.
Ramlar han så pratar han direkt om att han brutit benet eller den andra armen. Det är mycket som hela tiden går tillbaka till olyckan och konsekvenserna som blivit utav den.
Själv har jag minnesbilderna med Ms blick och hans arm som såg ut som något jag aldrig kunnat föreställa mig att en arm kan se ut kvar i bakhuvudet och de är kopplade med känslorna som for igenom kroppen på mig under de dygnen närmast efter att det hade skett.
Det har lugnat ner sig något och jag har inga kraftiga mardrömmar nu men det är ändå något som finns där med mig och sätter kroppen i en äcklig stämning.

Idag ska gipset bort och såren ska kontrolleras.
Han har tre stycken sår som jag förstått det. Ett där armen var öppen in till skelettet och två där de öppnat upp för att sätta in titanstängerna eller spikarna som sköterskan på ortopedmottagningen kallade det i måndags när jag pratade med henne för att få rådgivning kring att han fortfarande hade ont då och då.

Om allt ser bra ut så slipper han gipset idag och ka ägna sig åt något som de benämner som fri rörelseträning. Det vill säga att han inte får belasta armen. Inte bära, inte hoppa, cykla osv men han ska träna den. Använda fingrarna så att blodet strömmar genom armen och böja på den osv.
Det svåra kring detta kan jag tänka mig blir att utan gips är armen som en helt vanlig arm nästan men trots det så får han inte använda den som en vanlig arm.
Det blir inte lätt varken för honom eller för oss att komma ihåg i alla situationer som uppstår hela dagarna kring en liten fyraåring…
Jag hoppas att vi får något att trä på den som en liten påminnelse. En liten bandagestrumpa eller vad det heter som han kan ha under dygnets mest aktiva stunder eller något liknande.
Jag får prata med dem om hur man agerar kring detta.

Om inget inträffar därefter så är det inbokat röntgen den 10 juli för att se hur armen med hjälp av spikarna läker.
Sen fortsätter det så med en röntgen till tills de beslutar att skelettet läkt ihop och då blir det operation nummer två för att avlägsna spikarna.
Puh säger jag och det kryper som myror i kroppen på mig men nu tar vi en dag i taget och håller alla tummar för att såren ser bra ut idag så att M kanske kan få bada i duschen och leka med sina badleksaker som han längtat så efter och denna tisdag innehåller en sak till utöver det vanliga. M ska få vara på förskolan och leka en liten stund och äta mellanmål tillsammans med kompisarna som en liten inskolning och det ser både han och jag framemot 🙂

Jag har bearbetat den där torsdagen och tittat på bilderna som jag tog före olyckan hände.
En väldigt glad och förväntansfull kille på utflykt tillsammans med alla sina förskolekompisar ♥

bloglovin 2013-06-18 kl 09:15