Etikettarkiv: Svimma

Magsmärtor from hell

Nu har jag avklarat dagens jobbpass som gick bra.
Igår kväll trodde jag knappt att jag skulle kunna ta mig till jobbet idag. När jag åkte och hämtade M på förskolan halv fyra fick jag jätteont högt upp i magen.
Det släppte dock efter tio minuter men när vi väl kom hem så började det igen.

Det gjorde så ont att jag knappt fick av mig kläderna. Jag hängde i trappen för att kunna kontrollera smärtan men det gick inget vidare.
Det gjorde ont hur jag än stod eller satt eller lutade mig och när smärtan ökade sa jag till W att hon skulle ringa L och berätta så han visste om hur det låg till. Mest för att han inte skulle veta ifall det skulle bli än värre.

Det blev det.
Jag tog mig upp och fick av mig kläderna. Försökte lägga mig på sängen men det gick inte. Det gjorde så ont hela tiden. Jag fick ingen återhämtning utan smärtan var konstant och det fanns verkligen ingen ställning som den lättade i.
Den kom från samma ställe som tidigare gånger, långt upp i magen. Då har den kommit för att jag ätit ägg eller någonslags mat med ägg i tror jag. Igår åt jag en stor portion äggnudlar och lite av den kycklinggryta som L tillagade i torsdgaskväll som förvisso var stark men inte starkare än något jag ätit tidigare.
Detta åt jag strax efter ett och smärtan började halv fyra. Vet inte om det var det som utlöste det men kanske.

Jag tog mig till toaletten och varvade att ligga på golvet och i toalettstolen för att föröka få upp lunchen och däremellan rabblade jag diverse ord som smärtan fick mig att säga.
Efter en stund gjorde det så ont att jag trodde jag skulle svimma. Såg stjärnor bakom mina stngda ögonlock.
Ropade till W att hon skulle ringa hem L efter nästan en timme i detta tillstånd då jag trodde att jag skulle behöva åka in när det inte blev bättre.
Då var det verkligen tungt. Jag tänkte på barnen om jag skulle bli liggandes avsvimmad på toalettgolvet, om jag skulle behöva ta en ambulans osv.
Jag kunde inte ringa själv så ont gjorde det. De gjorde mer ont än vad jag minns att det gjorde att föda mina barn eller så var det smärtan och att inte veta vad det var för smärta eller hur det skulle utveckla sig som i kombination gav dessa tankar.

Jag hörde att L kom hem och det var skönt att kunna släppa tanken på barnen.
Jag kämpade i nästan två timmars tid med huvudet i toalettstolen för att få upp den lunch jag ätit många timmar tidigare.
Gick till sängen någongång men det gick inte att ligga ner.
Det enda som fick mig att inte känna lika mycket smärta var att försöka vända kroppen ut och in om ni ursäktar.

Jag mådde inte illa en endaste gång utan det var bara det onda långt upp i magen jag led av.
Efter nästan två timmar, strax före halv sex släppte smärtan, och det var fantastiskt skönt.
Jag låg kvar på toaletten och kände hur kroppen slappnade av. Likblek, svettig, sminket långt ner i knävecken, rödmosig i ansiktet av all ansträngning och helt matt.

Jag hade inte ont längre. Allt bara försvann.
Kvällen tillbringade jag sittandes slumrandes i soffan. Matt i kroppen, med en förstörd röst av allt kräkande, flammig i ansiktet av samma anledning och en öm kropp.

Jag har inte mått illa en endaste gång, varken igår eller idag, så kräksjuka är det inte. Kräkningarna handlade bara om jag ville ha upp det jag ätit för att då kanske bli av med smärtan.
L tror inte heller gallbesvär längre då smärtan sitter högt upp i mitten av magen och strålar ut därifrån.
Inflammerad magmun, magkatarr m.m. pratade han om men jag har inte haft någon märkbar halsbränna.
Jag vet inte. Var det den starka maten och äggnudlarna som utlöste det eller är det något annat.
Antar att jag borde gå iväg och kolla upp detta men jag drar mig för det.
Trodde att jag kunde hålla det i shack genom att undvika ägg vilket jag ju föll på med äggnudlarna men om jag tänker mig för lite bättre så borde det kanske gå… Gillar inte att vara en del av sjukvården ju.

Idag är jag öm i och på hela magen, har ont i höger höft, ett blåmärke på ena armen som är av hängandet på toalettstolen, rösten är totalt kass, huden i ansiktet på mig har reagerat av allt påtvingat kräkande antar jag för jag är rödflammigt och prickig och så himla trött. Överkörd av tåget typ…
Men jag kan äta och dricka och har inte magsmärtan kvar skönt nog även om jag är lite rädd för att jag ska få ont igen så jag vågar nog inte äta vad som helst idag.
Planer på att ha hit vänner ikväll finns inte längre. W mår bra och idag är hon lyckligt nog bara lätt förkyld men jag är helt slut och ska jobba heldag imorgon så den lilla energi jag kan uppbåda får bli till att laga lite mat till kvällen, se melodifestivalen, och ladda inför morgondagens jobbpass.

bloglovin 2013-02-16 kl 14:58
Annonser via Bloggpartner.se