Etikettarkiv: Syskonfight

Vintrigt hallelujamoment

Efter att vi hämtat en förkyld med annars helt vanlig tjej i skolan så skedde ett litet under. Barnen höll sams så pass länge att de kunde leka tillsammans och hann till och med skapa en igloo i den stora snöskottningshögen på tomten.
Det är så mycket gnabb och retningar mellan dessa två för tillfället. De vet varandras svaga punkter och trycker på dem så fort det ges en chans och så är fighten dem emellan igång så det är inte konstigt att känslan av hallelujamoment infinner sig sådana här gånger!

En tunnel genom snöhögen blev det och tillräckligt stor att båda två kunde ta sig igenom den krypandes. När M sen valde att leka i snön ytterligare i två timmar med grannpojken så ägnade jag och W oss åt veckans femton engelska glosor och därefter åt att läsa igenom kapitlet om elektricitet i hennes fysikbok.
På fredag har hon fysikprov och det med fokus på allt om elektricitet så nu blir det plugg fram tills det är fredag. Fascinerande är att jag också lär mig saker på alla dessa läxor och än mer fascinerande är noteringen om att jag har glömt bort massor från det som jag lärde mig i grundskolan.
Tur att man har barn så man mitt i livet får en möjlighet att fräscha upp i stort sett alla ämnena och kan känna sig lite mer allmänbildad 😀

Nu blir det hårtvätt och läggning av den minsta bävern. Imorgon är det veckans tidigaste arbetsdag och längsta med för den delen så god sömn är av vikt för att det ska bli en bra dag.
Själv känner jag mig lite vilsen när vi ikväll inte ska sluta dagen med ett avsnitt av Breaking Bad för första gången under nästan en månads tid. Det råder en viss tomhet och abstinens för tillfället men den lär väl gå över så småningom. Hoppas jag i alla fall 🙂
Trevlig kväll på er!

bloglovin 2014-01-28 kl 19:44
Annonser via Bloggpartner.se

Villkorslös kärlek

Vill man bara krypa tillbaka ner under täcket.
I morse var en sådan som med största sannolikhet skulle blivit lite bättre om vi hade gått och lagt oss igen och tagit om starten på den.

I och för sig så började den bra med två barn som gjorde morgonbestyren utan att knorra.
Det var sen när de skulle få spela Super Mario Bros tillsammans som det spårade ur.
Just för att det gick så smidigt med allt idag så fanns det såpass mycket tid över att det faktiskt var lönt att sätta Wii och låta dem spela en stund i väntan på att klockan skulle gå.

Två player och två figurer på banan går inte bra.
M råkar knuffa W mot en sköldpadda så hon dör, W råkar gå vidare innan M rensat bland pengar och annat på banan så han tillslut dör eller är helt knäckt över den där lilla guldpengen som han lämande kvar och sen när de äntligen kommer till slutet av en bana så blir det kaos när de ska hoppa på flaggan båda två. En kommer före, en annan inte tillräckligt högt osv osv.

M satt mest och skrek med tårarna sprutandes, W skrek för att överrösta M, och när jag efter att ha sagt till dem ett antal gånger faktiskt stängde av spelet så skrek de båda två men var helt plötsligt enade om att det var jag som var det stora problemet för dem.

När vi tillslut kom ut i bilen var det med en gråtandes M som efter allt med spelet hamnade i sorgligheter och såg allt som tragiskt. Det mesta som kunde vara fel var fel.
W var sur som ättika, snäste åt mig, och gav mig skuld för allt möjligt.
Själv blev jag ledsen, trött och tappade fredagsgnistan som fanns där under den första stunden imorse.

Efter en stunds avklädande på förskolan började M tina upp och det syntes att han sakta gick från låg till normaltillstånd.
W var med och lämnade och hon är ju en social tjej och pratade glatt med ena fröken och verkade trivas och därmed så blev hon mer positivt inställd även hon.
När jag och W sa hej då till M så kändes det bättre och när jag sen sa hej då till W så var inte allt lika tungt inombords längre men det är nästan lite läskigt vad det kan vara jobbigt ibland.
Barnens känslor som blommar upp på en sekund och som ska hanteras. Egentligen känner jag ju själv också för att skrika eller gråta ibland men det går ju inte…
Inte är det konstigt att man ibland sätter sig i bilen efter att ha lämnat barnen och har en klump i magen med trötthet och uppgivenhet i.
Tur att den vilkorslösa kärleken till ens barn och från ens barn är så stark att den fortfarande finns där efter sådana här morgnar och känslosvall.
W och M i slutet av sommaren.

bloglovin 2013-01-25 kl 10:41