Etikettarkiv: Tandläkare

Slipa tänder

MTandläkarenOktober2015

Igår var vi hos tandläkaren som jag nämnde i tidigare inlägg. Andra gången på kort tid och anledningen heter snett bett.
Vid förra undersökningen upptäckte de att M när han biter ihop inte biter rakt utan något snett. Det på grund av att några tänder tar emot och hindrar honom från att bita rätt så det bokades snabbt in en tid för slipning av de tänder som ställer till det.

Jag var lite nervös inför igår. Vi har ju haft en hel del tandläkarbesök redan trots hans unga ålder då han hade ett litet hål i en av tänderna och det skulle fyllas igen och det blev en massa kring detta med pedagogiska tandläkare med mera så nog tänkte jag på gårdagen ganska mycket.
Detta visade sig vara helt onödigt.
Det gick så bra det bara kunde göra. Visst var M lite nervös och stel när han kasade längts upp i tandläkarstolen så att huvudet skulle hamna där det ska vara men han skötte sig exemplariskt.
Gapade stort, var helt stilla, slappnade av i käken för att de skulle kunna markera med blått för att kunna se vart det skulle slipas och flera gånger gjorde de om detta.
Alla slipningarna gjordes under det att tandläkaren räknade sakta till tre. Därmed visste han när han det blev paus och han kunde slappna av i käken.
Tillslut såg det bra ut och alla var nöjda.
Nu ska jag försöka att påminna honom om hur han ska bita ihop, det har under tiden som tänderna tagit emot även infunnit sig en liten vana i hur han biter, och sen blir det återbesök i januari.
Beroende på hur det ser ut då så gås det vidare då. Prat om tandställning finns men för stunden såg det nu bra ut efter slipningen så hur det är då tar vi då helt enkelt.

Efter besöket åkte vi ut till Ica Maxi. De har 25% på allt Lego just nu och eftersom han var fantastiskt duktig så ville jag ge honom något. M valde ett bygge i den nya serien Lego City Träskpolisen. Det var lite dyrare än vad jag hade tänkt mig men då beslutade han sig för att gå in med 100 kronor själv i köpet. En väldigt nöjd kille fick även välja lunch så vi hängde en stund utanför butiken och åt korv och mos. Ica Maxis korv med mos är verkligen en rätt som får högt betyg av den här killen, haha.

Igår var det perfekta vädret för en tur i skogen så jag passade på att ge mig ut när Ws killkompis ville spela Fifa med M. Alldeles vindstilla, lagom kallt för att man inte skulle bli svettig av att traska på men ändå så behövdes inte vantar och mössa.
Underbart och Baileys njöt lika mycket som jag av att springa lös bland all mjuk mossa.

Nu ska vi ta oss en tur han och jag och sen är det utlovat mat på Ikea.
W och T har sovit i uterummet inatt då E inte kunde stanna kvar för övernattning för familjen hade annat inbokat så även tjejerna verkar vilja följa med oss.
I helgen slår Lekia upp dörrarna för sin nya butik på Våxnäs och ikväll är det smygpremiär med goodiebags för de som har kommit över vip-inbjudan. Det skulle jag och barnen varit med på men häromdagen så kom jag på att jag är ju på kurs ikväll i Forshaga.
Unghundskursen jag och Baileys går på Lundagårds hundskola är inte varje torsdag vilket gör att jag blir lite disorienterad när den är men den är så fantastiskt bra och det är så roligt [och dessutom har jag betalt för den, haha] så den vill jag absolut inte missa så smygpremiär får väljas bort den här gången.
Att Lekia kommer till stan är dock ett roligt lyft.
Lekia står för flera av de tvreklamer som både jag och mina barn faller för när det gäller leksaker, de har saker som inte Toys R Us eller BR har, och det har varit störigt att företaget inte funnits i Karlstad tidigare.
Grums har tydligen Lekia men det blir inte det samma som att ha det på nära håll.
När vi är på besök hos mina föräldrar i Skåne brukar vi stanna till på Lekia i Ängelholm för att vi gillar utbudet. Nu kommer det att finnas på hemmaplan och det är bra det för julklappsshopping står ju för dörren inom kort.

Nu ska vi ut och gå.
Ha en trevlig höstlovstorsdag!

bloglovin 2015-10-29 kl 11:00
Annonser via Bloggpartner.se

I det enkla bor det vackra

Ms lilla bukett med vitsippor står så fint på bordet i köket och sträcker sig mot ljuset utanför.
Han plockade dem helt själv igår, sju stycken orkade han med att plocka, under vår mysiga cykeltur tillsammans.
Det brukar va fullt med vitsippor på vårt vitsippeställe, som en vit matta, men det var väldigt skralt där igår. Antar att den kalla våren försenat all växtlighet väldigt mycket.

En mysig start på måndagen och en ny vecka att höra M prata med blommorna, beundra dem, säga att de är vackra och kalla dem för solrosor för att de har mycket gult i själva blomman.

Jag har alldeles för få små vaser så han fick sätta dem i en ljuskopp jag sparat när själva ljusstaken gick sönder vilket inte bekommer honom alls för de är så fina hans blommor och han tycker inte om att jag flyttar på dem på köksbordet för de ska stå på hans plats där han sitter och äter för det är hans blommor ju 🙂

Nu kickar vi igång måndagen.
Hårtvätt, tavelgörning, lite mail ska skickas, och tvätt ska vikas. Därefter blir det att åka till skolan och hämta W för ett tandläkarbesök som följs av läsläxa, arbetsblad och rättstavning som ska göras. Eftersom det är röd dag på torsdag så kommer de att redovisa alla läxor redan på onsdag så idag har jag beslutat att det inte blir någon kompislek förrän läxorna är gjorda. Troligtvis kommer det att ge utslag på den primitiva mamma-du-är-dum-barometern men thats life!

Trevlig måndag på er!

bloglovin 2013-05-06 kl 09:38

Tandhygienistbesök, läxor & skola

Idag har jag varit med W på besök hos tandhygienisten.
Första normala besöket efter den utdragna, och mindre positiva, historien hon var med om under 2011.

Nervös var hon minsann. Mardrömmen skulle ju vara att ha hål då hennes smärttröskel är i stort sett lika med noll så att eventuellt vara i behov av en lagning lockade noll.
I bilen på vägen dit frågade jag henne hur hon kände och då sa hon själv att vi ska nog vara ännu lite mer nogranna med tänderna än vi är nu.
Hon vill skölja med flour varje dag istället för någongång i veckan som hon gör nu.
Ja antar att det var oron för hål som talade…

Undersökningen gick bra och tänderna såg så fina ut och inga hål var i sikte.
Efter att tandhygienisten undersökt röntgenbilderna så konstaterade hon att i nederkäken, mellan de två innersta tänderna, fanns det ett litet hål.
Det var verkligen yttepyttelitet, syntes endast på röntgenbilden, och skulle troligtvis inte bli mer/försvinna om vi skötte det rätt.
Tandtråd två gånger i veckan, flour en gång om dagen och noga tandborstning blev råden.
Efter att ha fått lite illasmakande bananlack på stället där hålet var släppte jag av W på skolan.

Idag har hon redovsning på kaptiel sex i boken jag skrev om häromdagen.
Barnen lämnar in ett läsförståelsepapper där hon svarat på frågor kring kapitlet.
De har tydligen även startat en bonusgrej sen två veckor tillbaka och om jag har förstått det rätt så får eleverna svara på tio detaljfrågor kring veckans kapitel.
Om de lyckas få minst nio rätt får de en stjärna. Vad som sen händer när man samlat ihop ett gäng med stjärnor vet jag inte men förra veckan fick W sin första och hon var jätteglad.

Igår kväll gjorde vi precis som förra veckan att hon fick läsa kapitlet en gång till och sen ställde jag en massa kluriga frågor på det.
Då har man fått in både läsningen, läsförståelsen [genom pappret som de ska skriva svar på] och texten i detalj med allt vad som står där.

När allt är bra i skolan för W inga ledsamheter inträffar så märks det tydligt på henne.
Inte bara att hon inte gråter för att hon är ledsen och/eller arg, hon har så mycket lättare för att göra läxorna.
Förmågan att sätta sig ner och läsa högt och skriva mening efter mening försvinner när hon mår dåligt.
Hon kan inte förmå sig att vara koncentrerad, kan inte sätta sig ner och fokusera, hålla i pennan, vill inte göra läxorna, får utbrott och det är motigt och tungt allting.
Jobbigt är det att hon är ledsen och inte mår bra men läxorna måste hon ju göra och när jag vet att hon inte mår bra drar jag mig för att ta itu med läxorna tillsammans med henne.
Det har inte fungerat bra alls vid sådana tillfällen.

Men som sagt igår gick det toppen och jag hoppas så att det går bra i skolan idag.
Både med redovisningen av kapitel sex, rättstavningsläxan och självklart tillsammans med kompisarna.

Min fina stora tjej ♥
iPhonebild från besöket hos tandhygienisten imorse. 

Ni har väl inte missat att magiska Tingeling Vingarnas Hemlighet har premiär den 26 oktober?!
Klicka på bilden för att vinna en t-shirt med motiv från filmen och biobiljetter.
Lycka till!

bloglovin 2012-10-18 kl 11:42

Degen sitter där den ska

Idag har M varit hos tandhygienisten. No big deal för de flesta men det var väldigt nervöst.
Kanske inte så mycket för M som för mig.

Efter vårens upptäckt att han hade ett hål i en mjölktand som var alldeles för viktig för de permanenta tänderna för att avlägsnas så har vi kämpat [och jag har skämts och haft skuldkänslor över att min treåriga son har hål i en tand].
Besök efter besök för att få honom van vid att ligga i tandläkarstolen och bli undersökt, gapa stort, vara helt stilla med munnen och tillåta att diverse tandläkarredskap stoppas in i munnen och petar på varje tand.
Resultatet av alla dessa övningstillfällena blev inte en lagning av tanden utan man la på något som kallas deg och som sluter till hålet och därmed inte kan få det att bli större för att säga det enkelt.
Sen hoppas man att detta ska sitta kvar tills det blir dags att tappa tanden naturligt och att det inte ska bli större nedåt och börja göra ont.

Att lägga på den där degen krävde att de först blåste rent tanden från saliv och sen att M tillät att de sprutade på den under tiden som han höll munnen helt stilla.
Bara det där momentet att inte stänga munnen och svälja efter de blåst var krångligt. Den naturliga reaktionen är nog att när de tar bort instrumenten från munnen [som verkligen inte är stor på små barn] så stänger man och sväljer men för att degen skulle gå att få på plats så kunde han inte göra det.

Idag gick allt toppen.
M låg stilla, gapade stort när samtliga tänder gicks igenom, degen satt fortfarande på plats, inga nya hål syntes, tänderna lackades med bananklet, och allt gick kanonbra!
Han var så duktig och all nervositet rann av mig och jag var så stolt över vår fina duktiga kille ♥

bloglovin 2012-10-04 kl 16:53

Hårgelé i luggen & tankar inför dagens tandläkarbesök

Han är så fin M i sin nya frisyr.
Jag tycker faktiskt att han ser lite äldre ut. Hans ansikte kommer fram mer nu när inte håret är så stort längre och luggen älskar jag. Allra helst på bilderna här under när han fick låna lite av Ls hårgelé 😉

Idag är det jobb och dagis som gäller till att börja med. M har pratat om att han ska visa sin skadade hand som läker fint såg vi igår kväll när han själv tog på bort det stora vita plåstret som sjuksköterskan satte dit i söndags.
Sen ska han så klart även visa sitt nyklippta hår. Det var det första han sa igår när L kom innanför dörren efter jobbet. Jag har klippt mig pappa. Glad och stolt och så fin ♥

11.20 idag ska vi infinna oss hos tandläkare Patrick fick vi veta igår eftermiddags.
Där skulle vi även varit förra onsdagen men det har vi inte fått något brev om som de lovade.
Det sista vi pratade om innan vi gick därifrån förra gången var att de frågade mig om vilken dag som passade bäst för oss att komma tillbaks på och när jag då svarade att måndagar och tisdagar går bra så fick jag till svar att då fick det bli en tisdag för måndagar jobbar inte tandläkare Patrick.
Lite konstigt då att de sen väljer att boka in oss en onsdag och att vi inte får något brev.

Kvinnan som ringde mig förra onsdagen var väldigt informativ i telefonen. M har ett hål och det måste lagas och det skulle vi gjort idag.
Vad konstigt sa jag då tandläkaren sa att han inte ville stressa fram någon lagning. Att han inte heller hade bestämt sig för hur han skulle gå till väga med hålet. Om det är lagning som gäller eller kanske ska man fylla igen hålet och hoppas att det håller sig så tills tanden faller bort då det är en mjöktand som hålet är i.
Att använda lugnande är inget de rekommenderar så till oss sa han att han skulle träffa M igen så får vi se ungefär.

Detta sa jag till receptionisten men hon svarade bara jaha.
Sen kom hon med förslaget att M kanske skulle gå till en tandhygienist för att vänja sig vid situationen.
Jag svarade då att vi har varit hos en tandhygienist fem gånger för att M ska få vänja sig.
Jag fattar ingenting. För de inte journal inom folktandvården?
Hon hade ju fasiken noll koll!
Det enda jag kan komma på är att tandläkaren har funderat på det hela och bestämt sig för att han kommer att laga nästa gång vi ses men i så fall så ringer man väl och berättar det.
Allra helst när det har med barn att göra och i synnerhet när det är en treårig kille som inte är mogen för att göra det och som han träffat själv och sett är väldigt blyg och inte alls tycker om att ha en vilt främmande karl rakt upp i ansiktet?
En doktor börjar ju inte bara operera utan att patienten har vetskapen om detta och detsamma borde väl gälla väl vid hållagning på ett litet barn tycker jag. Om inte annat för att M ska få en chans att förbereda sig på vad som komma skall så gott det går genom att vi pratar om det här hemma.

Nu vet jag alltså inte om det blir lagning eller om M ska få träffa Patrick idag för att vänja sig vid honom och situationen genom att prova lite olika grejer i tandläkarstolen.
Bara att hoppas på det bästa…
Däremot så har jag bestämt mig för att den där flourtanten ska inte få hålla på och tvinga sig på M som hon gjorde förra gången.
Alla barn passar inte in i samma mallar och om man jobbar med barn så måste man ju kunna se när man går över gränsen såpass att det bara blir mer jobbigt och resultatet blir ett steg bakåt istället för att sakta gå framåt.
Nu har jag, både med W och M, när hon har härjat med dem låtit henne hållas och försökt att hjälpa så det inte ska bli alltför jobbigt men idag kommer jag att säga ifrån om det skulle krävas.

bloglovin 2012-06-05 kl 07:58

En viktig mjölktand

Idag har vi varit på folktandvården inne i stan.
Hitintills så har vi endast träffat tandhygienisten ju men just det ordet är inget som har blivit särskilt använt här hemma när det gäller liten M.
Om någon ska rota runt i munnen under tiden som man ligger i en alldeles för stor stol som kan hissas hit och dit samtidigt som det finns en massa redskap framför en så ä rman hos tandläkaren…
Kanske trampar jag någon tandhygienist på tårna nu men så är det hemma hos oss.
M är tre och ett halvt, dvs han har naturligt inte den mognaden som det innebär att förstå vad det är tänkt att han ska vara med om.

Det är just den anledningen som gör det hela svårt att hantera. I kombination med hans extrema blyghet då så klart.
Idag fick han träffa skäggige P för första gången.
Jag hämtade M när han och hans förskolekompisar satt i soffan med sina gosedjur och lyssnade på fröken som läste för dem.
Han ville stannat kvar hos dem gjorde han klart för mig i bilen på vägen in mot stan.
Med sig in hos tandläkaren blev det att han hade sin gosehund [syns på bilderna nedan] vilket blev till något som han använde för att slippa titta rakt på tandläkaren.
Han ville ha hunden över huvudet hela tiden för att slippa både tandläkarens ansikte men även den där sköterskan som fanns med i rummet.

Tandläkaren försökte prata med M, ställde frågor m.m. men han ville inte alls svara på dem.
Han lyssnade dock en hel del för han skakade eller nickade på huvudet som svar.
Vi fick hålla i en spegel och lekte lite och kollade på hundens tänder [hunden heter för övrigt hunden och inget annat vilket tandläkaren och i synnerhet den där sköterskan verkade tycka var väldigt konstigt].
Vi fick även peta på hunden med den där vassa grejen som man känner på tänderna med.
När jag sa till M att gapa stort så gjorde han faktiskt det och tandläkare P fick kolla på båda sidorna i munnen.

Den mjölktanden som M har hål i är en så kallad viktig mjölktand.
Om det varit tanden framför så hade det inte gjort något om de låtit den vara och sen ev tagit bort den om han börjar få ont eller något annat men om de tar bort den tanden som M har hål i så kommer de permanenta tänderna att komma fel.
Enkelt förklarat så skjuter de på sig. Det blir alltså fel i munnen och de närliggande permanenta tänderna kommer att växa fel.
Ungefär här kände jag mig gråtfärdig för det jag utsätter M för genom att inte ha kämpat tillräckligt genom spott och kväljningar med borstningen och uslare än uslast inför de andra två i rummet.
Jag vet att barn har olika förutsättningar för att få hål och att en del får det lätt men det hjälper inte. Inte heller att det är en pest att borsta Ms tänder. Det tar tid, är jobbigt för honom, en kamp som förr var liknande den som ni som har provat att få barnen att sluta med napp osv.

Efter en stund så tyckte jag att de försökte lite väl mycket med M så jag sa rakt ut att han är blyg.
Han är alltid sådan tillsammans med nya människor så det är inte endast situationen hos tandläkaren som gör honom tillbakadragen, tyst och inte vågar titta på dem.
Han är blyg och uppför sig liknande, mer eller mindre, mot alla människor som han inte träffar dagligen i stort sett.
Tandläkaren tog in detta ganska bra och försökte prata med honom och hålla en balansgång mellan att lirka och locka och sända signaler om att han ville ha svar m.m.
Tandsköterskan däremot var usel på att ta in ett blygt barn.
Säkerligen någt barn som inte reagerar enligt henns mall om jag törs säga det rakt ut.

Jag har träffat henne tidigare. I början av Ws besök där inför utdragningen av hennes fyra tänder som gjorde det för trångt i munnen.
Redan då var hon usel.
Hon orkade inte med eller kunde inte hantera att W var viljestark och rädd och inte ville göra som hon sa och hålla sina händer på magen utan tog upp dem till munnen för att värja och skydda sig mot bedövningssprutorna.
Sa meningar som nu måste du ha händerna där för annars kan inte tandläkaren göra si eller så flertalet gånger.
Likadant var det idag. Hon sa förmanande saker flera gånger till M. Skillnaden nu var att han endast är tre år gammal.
Hon försökte också få honom att tycka att det var häftigt att hon var en som åker runt i skolorna och pratar om Karius och Baktus och träffar en massa barn.
När jag berättade vilken förskola M gick på så fick hon för sig att han hade träffat henne. Det hjälpte inte att jag sa att han endast var tre år. Jag tror verkligen inte att hon varit på förskolan på en yngre avdelning utan det är först när barnen är lite äldre som de möter henne.
Hon verkade tycka att det var häftigt [ett otroligt konstigt ord i detta sammanhanget] för hon skränade om det flera gånger.
M brydde sig nada. Han ville se mindre på henne än på tandläkaren.
När hon tog tag med armen på honom för att han skulle ligga rakt så ryggade han undan.
Som sagt två gånger har jag nu tänkt tanken om att hon kan inte hanskas med barn. Iallafall inte mina barn…

Karius och Baktustanten kommer att skicka hem ett brev med en ny datum då vi ska ses igen.
M ska inte ha med hunden in den gången.
Patrik ska visa lite saker, prata med honom igen, och bekanta sig än mer med M.
Låter bra tycker jag.
Det bästa är om man kan laga hålet men som det är just nu så går det inte att göra. M är inte mogen att förstå och kommer nog inte kunna vara så stilla som det behövs.
Det var prat om att skrapa upp och lägga igen hålet och hoppas att det håller sig så tills det är dags att tappa tanden.
Detta är inte heller genomförbart just i skrivandes stund.
M har troligtvis inte ont av hålet ännu så just nu är det lugnt.

Ikväll när jag la honom så gick jag igenom lite av vad som ska ske vid nästa möte.
Att vi ska svara på Ps frågor och han ska titta i munnen igen, känna m.m och så övade vi genom att M gapade och tog mitt finger och förde bort kinden lite grann för att lossas se bättre.
M tycker det är obehagligt men vi ska öva på detta.
Jag hoppas att nästa besök blir ganska snart och lite bättre än idag så det går framåt.
Att ses ofta kommer att tära på mig med allt roddande med barnen, skola, jobb och aktiviteter men det är enda chansen för att det ska kunna tänkas gå att genomföras någonslags insats framöver.

Nu ska jag gå och lägga mig och ladda inför imorgon då W och jag ska till sjukhuset för undersökning och för att slås för en närliggande operationstid.
Är trött och sliten. Vet inte om jag håller på att bli förkyld eller om det bara är för mycket för ikväll var de 6 kilometerna tunga att avverka.

God natt!

iPhonebilder på den frukostbuffé som M lagade åt mig bestående av gröt utan prickar [mannagrynsgröt], sås och vatten i väntrummet hos tandläkaren och en trött kille som pausar med sin hund och nya ödla på väg till bilen efter besöket.

Snälla ni – hjälp oss att komma med på BloggBussen.
Tydligen så måste man vara bland de topp 6 för att komma med direkt på bussen, utan motiverinsgbedömning vilket vi inte har någon särskild alls förutom att vi behöver tid tillsammans, bara W och jag, i en smått stressad vardag där hennes utveckling och behov oftast kommer i andra hand eftersom vi har lillebror.

TACK till er som röstat och röstar!
Vi behöver ert klickande och gärna en gång per dag!
 ♥

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-08 kl 22:16

Möte med tandläkaren

Jag och M myser till det på folktandvårdens toalett…
Nu har vi borstat tänderna, kissat och handspritat oss så nu är vi redo att möta tandläkaren.

Om en liten stund hoppas jag vi vet hur handlingsplanen för att få bort det hål M har i en tand är och framförallt när det ska bli av.

Det är lite för mycket sådant här just nu. Upprepade tandläkarbesök och allt med Ws halsmandlar mm gör mig till en något sliten och grubblande mamma…

Nu borde det vara vår tur snart. De är 14 minuter sena nu!

20120508-131344.jpg

bloglovin kl 13:12

Jag borde ha kämpat mer. Skäms

Idag har vi åter igen varit på besök hos tandhygienisten jag och M [han hade ingen feber igår kväll, rumptermometern visade 37,3 efter både innebandyspel och fotbollslekar].
Detta var det fjärde besöket vi gjort där sen den sjätte februari i år.
Allt för att han ska vänja sig vid situationen och alla redskap och grejer som finns hos tandläkaren ochs om används vid en lagning av ett hål.

Ja ni läste rätt. M har hål i en tand.
Han är bara tre och ett halvt år gammal och har hål!
Det gör ont i magen på mig att skriva ovanstående. Jag är så ledsen för det att jag sitter här med tårar i ögonen.
Ni som läst det här inlägget kan tänka er vad det innebär för en liten blyg kille som M att sätta sig i stolen och ha en främmande människa [även om vi varit där flera gånger så är människor som M inte umgås med nästintill dagligen främmande för honom] tätt intill ansiktet som stoppar in konstiga redskap i munnen på honom…

Jag klandrar mig själv enormt mycket för att M har hål i en tand.
Varför har jag inte kämpat mer med tandborstningen? Att M kväljs, börjar hosta och ibland nästan kräks när jag borstar där allra längst in borde inte ha spelat någon roll.
Jag borde kämpat mer än jag gjort.
Jag kunde borstat bättre på honom så han slapp gå till tandläkaren och laga hål när han bara är tre och ett halv år gammal!

När vi borstar nu så tar det tid.
Ibland är det en kamp, ibland går det lättare.
Jag räknar när jag borstar för just nu är M inne i en väldig tävlingsperiod och vill gärna att vi tar tid och han vill vinna. Han tycker det är lite spännande att se hur länge han klarar innan han måste spotta/nästan spyr.
Räkningen fungerar ibland bra som distrahering till kväljningskänslorna.
Vi borstar med vanlig liten mjuk tandborste men en gång om dagen tar vi även med en spetsig liten tandborste för att komma åt bättre. 

Idag fick M göra ungefär samma som förra gången. Han vill fortfarande inte få en liten gubbe ritad på sin nagel utav borren men han accepterade att tandhygienisten borstade på hans tänder med den där roterande gummitandborsten. Dock inte med tandkräm på.
Floulacken avskyr han och vill inte ha på sina tänder. Han spottar och fräser som en vildkatt när vi kommit utanför byggnaden.
Idag fick vi kämpa för att han skulle gå med på att få lite flourlack på den tanden där hålet är men även lite på den motsatta sidan.
Jag höll båda hans händer stilla på magen och han gapade men när hon stoppade in ett finger i munnen på honom för att hålla undan lite och komma åt bättre så protesterade han och tog bort den.
Han gillade inte alls att ha både floursprutan [?] och ett finger i munnen.
Jag antar att han trodde han skulle kväljas av allt.

Hur fasiken det ska gå att undersöka, ta röntgenbilder, bedövningssprutor och laga ett hål det förstår jag inte. Just nu känns det så vidrigt tungt att jag bara vill grina.
Dessutom är det ännu en ny människa som kommer att göra det för tandläkaren har han inte träffat tidigare.

Idag frågade jag om lugnande i samband med lagningen då jag tycker mig se att det inte kommer att gå vägen att göra detta annars.
Jag och W har gått igenom så mycket i samband med de fyra tänder som hon drog ut, allt från tandläkarbyte till otaliga besök för att vänja sig till att jag legat på henne och hållt fast mitt skrikandes och gråtandes barn för att det skulle fungera så jag känner mig både orolig och inte så stark i situationen som finns i mina tankar.
Lugnande är tydligen något som de inte vill ge fick jag veta.
Det påverkar andningen på barnet och de har sett/upplevt komplikationer och det har hänt negativa saker kring detta.
Det lät ju inte bra och jag kände mig än mer modfälld då jag hade hoppats på att de skulle kunna använda lugnande och få det hela gjort.
Att ge lugnande innebär att M inte har riktigt koll på vad som händer och därmed inte får traumatsika minnen kring lagningen tänker jag.
Han är ju inte tillräckligt mogen för att göra en lagning om man ska tänka vad han förstår tänker både jag och tandhygienisten.
Jag vet inte om jag tänker fel men just går tankebanorna som så att om han inte får lugnande utan är med om det hela och bara att de ska lägga en bedövningsspruta som man måst evara helt stilla när de gör kommer troligtvis att vara omöjligt.
Jag kommer att få hålla fast honom och det smärtar enormt i mig och honom att vara med om.
Det är inte säkert att det fungerar för det och sen ska det ju göras en massa mer. Röntgenbilderna kanske ska tas [?] och även då måste han ju vara helt stilla!
Han kommer även att ha med sig allt detta när vi går därifrån och kanske då får tandläkarskräck och kommer troligtvis inte att vilja gå dit ens för undersökning nästa gång.

Jag vill även få det gjort snabbt och smidigt nu.
Med allt som var kring W i bakhuvudet så med facit i hand så hade det varit bättre för henne om de gett lugnande redan andra gången vi var där istället för som det blev nu med skräck, besök för att vänja sig, framflyttat, nederlag och eldsamhet för att hon än en gång inte klarade av att genomföra utdragningen, byte av tandläkare och sen tre gångers besök med själva utdragningen.
En lång, utdragen och smärtande process för henne och även för mig som mamma.

Kanske tänker jag fel kring detta med lugnande och givetvis kan jag inte likställa M med hur W upplevde det men jag har sett hur det hela fortlöper nu och känslan jag har är att det inte kommer att gå lätt att genomföra detta.

På tisdag var det meningen att M skulle lagat hålet men nu beslutades det att han ska få komma in till stan och träffa tandläkaren som ska undersöka honom och besluta om hur de ska gå till väga.
Då har M fått träffa även honom en gång innan det är dags.

Där är vi nu och fina lilla M kämpade på bra även idag.
Jag är stolt över honom. Han var så glad av att få åka till förskolan efter morgonens bravader och när vi sa hej då så fick jag idag extra många pussar på kinden av honom ♥
När jag satte mig i bilen fick jag kämpa för att inte börja grina av alltsammans 🙁 

Om ni vill se W och mig på försommarens äventyr på andra sidan sundet så RÖSTA på oss!
Allt som behövs är ett litet KLICK. 
Vi blir jätteglada för varje röst vi får och vi behöver dem verkligen i hopp om att komma med i BloggBussen.
TACK TACK!

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-03 kl 11:20

Åter igen på besök hos tandhygienisten

Idag har M åter igen varit hos tandhygienisten.
Detta var andra gången han var där för att vänja sig vid situationen, se på grejerna, känna efter hur det känns när hon undersöker och behandlar hans tänder.
Anledningen till att vi går där så pass ofta just nu kan ni läsa om här.

Det känns jättetråkigt och usla tankar gnager inombords men nu är det som det är och vi försöker göra det bästa utav situationen. Vi går till tandhygienisten för att blyga lilla M ska vänja sig vid vad de gör och framförallt för att ha en främmande människa rakt i ansiktet som dessutom gör saker som inte känns helt bekvämt och sen borstar med vanlig tandborste och en liten med bara ”ett” strå för att komma åt bättre. Detta med borstningen har han blivit myket bättre med men det tar en väldig tid då han inte klarar av att ha mycket tandkräm/lödder i munnen och vill spotta efter bara några få tänder blivit borstade. Det tar tid som sagt men han kväljs inte längre.
Nu hoppas jag att det kommer att gå så bra det bara kan den 9 maj när det är dags att genomföra den där röntningen och skrapningen eller lagningen beroende på hur stort hålet är.

Idag var L med honom till folktandvården.
Han hade varit lite blyg men hon hade kunnat undersöka hans tänder och borstat på dem. Han ville dock inte ha på någon tandkräm [eller vad det nu är hon tar på den där saken] och visat lite redskap.
Precis som förra gången så hade hon penslat en del av tänderna så M hade sen stått utanför dörren och spottat och fräst likt en arg katt för att få bort det där äckliga som han hade i munnen.

Duktiga lilla fina kille ♥

bloglovin 2012-04-19 kl 10:11

Dra ut tand tre och fyra

W lyckades med konststycket att trycka ner gaffeln i de två kratrar hon har i munnen efter att de två sista tänderna blivit utdragna och det gjorde så ont att tårarna rann länge nedför hennes kinder.

Det har ju nu gått några veckor sen vi var hos tandläkaren och tankar och prat om tänder som vi ofta hade tidigare har stillat sig.  
Under det gångna året har vi varit hos tandläkaren vid två tillfällen. Dessa två gånger föregicks av flera jobbiga undersökningar och provgånger då W skulle försöka vänja sig vid situationen men som gick helt fel mycket beroende på att den tandläkare som vi hade då var riktigt usel på att hantera situationen med en skräck och panikslagen liten sjuåring tyvärr.
Tand ett och tand två i överkäken har alltså under väldigt jobbiga förhållanden fått lämnat munnen pga allt som hänt längs vägen.

Den här gången när de två sista tänderna i nederkäken skulle dras ut så var jag väldigt nervös men samtidigt har vi ju nu klarat av det två gånger tillsammans och jag vet hur vår nya tandläkare B går till väga, att det kommer extra personal in, hur de håller W och vad som krävs utav mig för att det ska gå att genomföra utdragningen.

Den här gången fick W lite mer lugnande medel att dricka än hon tidigare fått.
Jag tyckte att det kändes skönt men samtidigt märkte jag hur W inte reagerade som vid tidigare tillfällen.
Hon blev istället för lugn helt uppskruvad. Hon sluddrade och skulle hela tiden peta på allting.
Tandsköterskan verkade tycka att hon var jobbig med alla sin påhitt och förskte lugna ner henne vilket hon inte lyckades med.
När tandläkare B kom så blev det så mycket bättre. Hon pratar med en lugn, något mörk röst, och är samtidigt fysisk med W.
Det hjälpte. W blev betydligt lugnare.

När det var dags för spruta ett kom dock paniken. W kämpade för tat komm upp ur stolen och få bort allt som fanns och rörde sig i hennes ansikte.
B och W pratade då en stund och W sluddrade till mig om det var ok att hon började gråta. Lilla gumman min… jag kämpade själv för att hålla tillbaks tårarna för det är minsann inte lätt att se sitt barn så rädd, kämpa med att klara det här och ändå vara tvungen att bara köra över henne för att få det gjort.

B fick W till att vilja ligga stilla av sig själv. De tre personer som fanns vid hennes huvud förutom B fick snällt stå stilla och vara beredda på att rycka in om det skulle behövas.
B la spruta ett och W var alldeles stilla. Inge höll fast henne, hon grät inte, jag sa att hon kunde blunda vilket hon gjorde och höll henne i handen och den andra handen hade jag över hennes på magen och försökte få henne att fokusera på att andas djupt och lugnt så att händerna åkte upp och ner.
Spruta två gick på samma sätt. W klarade det gallant själv.
När hon sen hörde att B tänkte dra ut båda tänderna fick hon panik igen. Hon ville absolut bara dra ut en tand.
Efter en kort frågande blick från B till mig och ett nickande svar tillbaks att det var ok så valde B att låtsas som att hon fortfarande höll på med tand ett i nederkäken.
W tillät då att även spruta tre lades och det gick till på samma fina lugna vis.
Hon var så duktig där hon låg egentligen livrädd!

Den sista sprutan kändes tydligen mer. B hade under tiden hon som extra sakta tryckte in bedövningen för att det inte skulle kännas pratat med W hela tiden.
Men nu gjorde det ont och hon hade kämpat länge så nu kom tårarna. Hon grät och grät och det gjorde så ont. Vi hjälptes åt att hålla i henne och sen fick hon resa på sig och jag försökte lugna henne så att B kunde känna på tänderna så att bedövningen hade tagit.
W trodde att tanden var ute nu och svamlade en massa om att hon ville gå nu samtidigt som hon grät hejdlöst.

En snabb undersökning och sen drg hon ut tänderna.
W grät och trösningsprocessen började. Tandläkare B satt nära W och berömde henne med alla tänkbara fraser och ord. Jag gjorde detsamma med tårarna pockandes i ögonvrån.
På väg till bilen fick jag nästan bära henne för hon var så groggy av det lugnande och på vägen hem fick jag stanna en gång för hon hade rasat ihop i baksätet och svarade inte mig. Hon var helt borta och de två tussarna hon hade i munnen för att stoppa blödningen syntes inte mer så jag trodde att de hade fastnat i halsen på henne.

Först efter en stund hemma, liggandes i soffan, förstod hon att båda tänderna var utdragna.
Då frågade hon om hon behövde gå till tandläkaren och dra ut fler tänder nu. När jag svarade henne att det behöver hon nog inte göra på väldigt länge nu så såg hon lycklig ut.
Därefter började tjatet om att hon ville ha mat. Hon var så hungrig eftersom hon varken får äta några timmar före eller efter själva ingreppet.
Ett tecken på att hon började må bra 🙂

Känslan över att denna långa, utdragna och svåra processen kring de fyra tänderna, som var tvungna att dras ut eftersom hon har trångt i munnen och det var andra tänder på väg ner, är över nu är obeskrivligt skön!
Vi pustar ut och har tryckt på paus för prat om tänder! W var så otroligt duktig denna sista gång och vi har berömt henne massor. Sen kommer det ju upp ibland som när hon råkade peta i ett av hålen med gaffeln men det finns allt bra mycket annat att prata om än tänder…! 


Alla bilder och texter på HUSnrNIO.se är skyddade av lagen om upphovsrätt. Du får inte använda mina bilder och text, varken för personligt bruk eller i kommersiella sammanhang. Stöld av bilder och text kommer att polisanmälas! Ingen är anonym på nätet.
bloglovin 2011-09-26 kl 10:53