Etikettarkiv: Tandtroll

Möte med tandläkaren

Jag och M myser till det på folktandvårdens toalett…
Nu har vi borstat tänderna, kissat och handspritat oss så nu är vi redo att möta tandläkaren.

Om en liten stund hoppas jag vi vet hur handlingsplanen för att få bort det hål M har i en tand är och framförallt när det ska bli av.

Det är lite för mycket sådant här just nu. Upprepade tandläkarbesök och allt med Ws halsmandlar mm gör mig till en något sliten och grubblande mamma…

Nu borde det vara vår tur snart. De är 14 minuter sena nu!

20120508-131344.jpg

bloglovin 2012-05-08 kl 13:12
Annonser via Bloggpartner.se

Jag borde ha kämpat mer. Skäms

Idag har vi åter igen varit på besök hos tandhygienisten jag och M [han hade ingen feber igår kväll, rumptermometern visade 37,3 efter både innebandyspel och fotbollslekar].
Detta var det fjärde besöket vi gjort där sen den sjätte februari i år.
Allt för att han ska vänja sig vid situationen och alla redskap och grejer som finns hos tandläkaren ochs om används vid en lagning av ett hål.

Ja ni läste rätt. M har hål i en tand.
Han är bara tre och ett halvt år gammal och har hål!
Det gör ont i magen på mig att skriva ovanstående. Jag är så ledsen för det att jag sitter här med tårar i ögonen.
Ni som läst det här inlägget kan tänka er vad det innebär för en liten blyg kille som M att sätta sig i stolen och ha en främmande människa [även om vi varit där flera gånger så är människor som M inte umgås med nästintill dagligen främmande för honom] tätt intill ansiktet som stoppar in konstiga redskap i munnen på honom…

Jag klandrar mig själv enormt mycket för att M har hål i en tand.
Varför har jag inte kämpat mer med tandborstningen? Att M kväljs, börjar hosta och ibland nästan kräks när jag borstar där allra längst in borde inte ha spelat någon roll.
Jag borde kämpat mer än jag gjort.
Jag kunde borstat bättre på honom så han slapp gå till tandläkaren och laga hål när han bara är tre och ett halv år gammal!

När vi borstar nu så tar det tid.
Ibland är det en kamp, ibland går det lättare.
Jag räknar när jag borstar för just nu är M inne i en väldig tävlingsperiod och vill gärna att vi tar tid och han vill vinna. Han tycker det är lite spännande att se hur länge han klarar innan han måste spotta/nästan spyr.
Räkningen fungerar ibland bra som distrahering till kväljningskänslorna.
Vi borstar med vanlig liten mjuk tandborste men en gång om dagen tar vi även med en spetsig liten tandborste för att komma åt bättre. 

Idag fick M göra ungefär samma som förra gången. Han vill fortfarande inte få en liten gubbe ritad på sin nagel utav borren men han accepterade att tandhygienisten borstade på hans tänder med den där roterande gummitandborsten. Dock inte med tandkräm på.
Floulacken avskyr han och vill inte ha på sina tänder. Han spottar och fräser som en vildkatt när vi kommit utanför byggnaden.
Idag fick vi kämpa för att han skulle gå med på att få lite flourlack på den tanden där hålet är men även lite på den motsatta sidan.
Jag höll båda hans händer stilla på magen och han gapade men när hon stoppade in ett finger i munnen på honom för att hålla undan lite och komma åt bättre så protesterade han och tog bort den.
Han gillade inte alls att ha både floursprutan [?] och ett finger i munnen.
Jag antar att han trodde han skulle kväljas av allt.

Hur fasiken det ska gå att undersöka, ta röntgenbilder, bedövningssprutor och laga ett hål det förstår jag inte. Just nu känns det så vidrigt tungt att jag bara vill grina.
Dessutom är det ännu en ny människa som kommer att göra det för tandläkaren har han inte träffat tidigare.

Idag frågade jag om lugnande i samband med lagningen då jag tycker mig se att det inte kommer att gå vägen att göra detta annars.
Jag och W har gått igenom så mycket i samband med de fyra tänder som hon drog ut, allt från tandläkarbyte till otaliga besök för att vänja sig till att jag legat på henne och hållt fast mitt skrikandes och gråtandes barn för att det skulle fungera så jag känner mig både orolig och inte så stark i situationen som finns i mina tankar.
Lugnande är tydligen något som de inte vill ge fick jag veta.
Det påverkar andningen på barnet och de har sett/upplevt komplikationer och det har hänt negativa saker kring detta.
Det lät ju inte bra och jag kände mig än mer modfälld då jag hade hoppats på att de skulle kunna använda lugnande och få det hela gjort.
Att ge lugnande innebär att M inte har riktigt koll på vad som händer och därmed inte får traumatsika minnen kring lagningen tänker jag.
Han är ju inte tillräckligt mogen för att göra en lagning om man ska tänka vad han förstår tänker både jag och tandhygienisten.
Jag vet inte om jag tänker fel men just går tankebanorna som så att om han inte får lugnande utan är med om det hela och bara att de ska lägga en bedövningsspruta som man måst evara helt stilla när de gör kommer troligtvis att vara omöjligt.
Jag kommer att få hålla fast honom och det smärtar enormt i mig och honom att vara med om.
Det är inte säkert att det fungerar för det och sen ska det ju göras en massa mer. Röntgenbilderna kanske ska tas [?] och även då måste han ju vara helt stilla!
Han kommer även att ha med sig allt detta när vi går därifrån och kanske då får tandläkarskräck och kommer troligtvis inte att vilja gå dit ens för undersökning nästa gång.

Jag vill även få det gjort snabbt och smidigt nu.
Med allt som var kring W i bakhuvudet så med facit i hand så hade det varit bättre för henne om de gett lugnande redan andra gången vi var där istället för som det blev nu med skräck, besök för att vänja sig, framflyttat, nederlag och eldsamhet för att hon än en gång inte klarade av att genomföra utdragningen, byte av tandläkare och sen tre gångers besök med själva utdragningen.
En lång, utdragen och smärtande process för henne och även för mig som mamma.

Kanske tänker jag fel kring detta med lugnande och givetvis kan jag inte likställa M med hur W upplevde det men jag har sett hur det hela fortlöper nu och känslan jag har är att det inte kommer att gå lätt att genomföra detta.

På tisdag var det meningen att M skulle lagat hålet men nu beslutades det att han ska få komma in till stan och träffa tandläkaren som ska undersöka honom och besluta om hur de ska gå till väga.
Då har M fått träffa även honom en gång innan det är dags.

Där är vi nu och fina lilla M kämpade på bra även idag.
Jag är stolt över honom. Han var så glad av att få åka till förskolan efter morgonens bravader och när vi sa hej då så fick jag idag extra många pussar på kinden av honom ♥
När jag satte mig i bilen fick jag kämpa för att inte börja grina av alltsammans 🙁 

Om ni vill se W och mig på försommarens äventyr på andra sidan sundet så RÖSTA på oss!
Allt som behövs är ett litet KLICK. 
Vi blir jätteglada för varje röst vi får och vi behöver dem verkligen i hopp om att komma med i BloggBussen.
TACK TACK!

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-03 kl 11:20

Åter igen på besök hos tandhygienisten

Idag har M åter igen varit hos tandhygienisten.
Detta var andra gången han var där för att vänja sig vid situationen, se på grejerna, känna efter hur det känns när hon undersöker och behandlar hans tänder.
Anledningen till att vi går där så pass ofta just nu kan ni läsa om här.

Det känns jättetråkigt och usla tankar gnager inombords men nu är det som det är och vi försöker göra det bästa utav situationen. Vi går till tandhygienisten för att blyga lilla M ska vänja sig vid vad de gör och framförallt för att ha en främmande människa rakt i ansiktet som dessutom gör saker som inte känns helt bekvämt och sen borstar med vanlig tandborste och en liten med bara ”ett” strå för att komma åt bättre. Detta med borstningen har han blivit myket bättre med men det tar en väldig tid då han inte klarar av att ha mycket tandkräm/lödder i munnen och vill spotta efter bara några få tänder blivit borstade. Det tar tid som sagt men han kväljs inte längre.
Nu hoppas jag att det kommer att gå så bra det bara kan den 9 maj när det är dags att genomföra den där röntningen och skrapningen eller lagningen beroende på hur stort hålet är.

Idag var L med honom till folktandvården.
Han hade varit lite blyg men hon hade kunnat undersöka hans tänder och borstat på dem. Han ville dock inte ha på någon tandkräm [eller vad det nu är hon tar på den där saken] och visat lite redskap.
Precis som förra gången så hade hon penslat en del av tänderna så M hade sen stått utanför dörren och spottat och fräst likt en arg katt för att få bort det där äckliga som han hade i munnen.

Duktiga lilla fina kille ♥

bloglovin 2012-04-19 kl 10:11

Varannan vecka

Varannan torsdag kommer sopbilen och besöker vår gata.
Ett mycket uppskattat besök. Jag tror inte sopgubbarna är vana vid att få ett sådant mottagande som de får utanför vårt hus.
M sköter sig exemplariskt just sophämtningsmorgonen. Tandborstningen går helt smärtfritt och när tandtrollen åkt ner i handfatet springer han och klär på sig sen lämnar han huset själv för att ställa sig utanför precis bredvid vår soptunna för att ta emot den stora lastbilen.
Det ser så sött ut när han står där ute vid postlådan och väntar, jag står och kikar på honom genom fönstret, och det ser ut som att han utför en liten glädjedans för han kan inte stå helt still när han väntar 🙂
Idag gick L ut och lyfte upp M så han skulle kunna se lite bättre vad det är som de gör med soptunnan.
En grymt händelserik morgon för en liten motorintresserad treåring!

20120126-082811.jpg
Fotat med min iPhone genom fönstret imorse…

Idag var även W på ett strålande morgonhumör trots att hon är lite hostig.
När jag kom nedför trappen hade hon redan klätt på sig de kläder som jag lagt fram till henne igårkväll och kom ut från sitt rum med en tom yoghurt i handen så hon hade redan ätit frukost.
Klätt på sig helt själv, ätit frukost och var på väg mot toaletten för att borsta tänderna.
Det är en stor tjej vi har nu och så duktig!

Jag fick en hint av hur det kan tänkas bli framöver ju äldre hon blir. Hon behöver kanske inte lika mycket hjälp och uppassning. Kanske kan hon ställa sin klocka själv och gå upp och fixa i ordning sig och äta frukost. Detta skulle vara lyxigt för mig på måndagar då jag är ledig och M inte ska iväg till dagis. Då behöver jag inte komma ner förrän det är dags för henne att gå iväg till skolan för att inte säga hej då och kolla så att hon får med sig allt vill jag inte släppa helt ännu även om hon säkert skulle säga att hon klarar även det om jag skulle fråga henne.

En behaglig morgon idag med andra ord pga sopbilen och en stor och duktig tjej…
Nu ska jag försöka sova. Känner mig själv allt annat än behaglig. Hade hoppats på att inte behöva ta några tabletter idag men det sket sig.
Vaknade med huvudvärk som var så stark att jag mådde illa av den. Halsen är fortfarande tjock och gör ont även om det inte gör riktigt lika ont som igår och snoret är tjockt. Känns smått deprimerande det här och för varje dag som går så minskar min förhoppning om att bli frisk.
L, som inte heller mår bra men inte lika illa som jag, sa något om att detta var en fruktansvärd förkylning vi hamnat i. Jag instämmer. En vidrig en som vägrar att släppa taget om oss 🙁
God natt.

bloglovin 2012-01-26 kl 08:50