Etikettarkiv: Telefonbokning

Tidsbokningen öppnar 8.12

Jag avskyr att gå till doktorn, sjuksköterskor, får tom. creeps bara av att gå innanför dörrarna på vårdcentralen så igår när jag la mig var jag tvungen att peppa mig själv och min sista tanke innan jag somnade var – nu ringer du till vårdcentralen imorgon och du lägger inte på luren för de har gett dig en tid. Skulle det sen visa sig att det endast är en förkylning [en gigantisk sådan] med tillhörande halsont [jag har ett rivjärn i strupen typ] så har du iallafall kollat upp detta som du nu har gått med i en vecka två dagars tid.

När jag gick upp idag så var min första tanke – är det inte så att jag känner mig lite bättre idag ändå. Nog gör det mindre ont. Jag kan nog vänta tills imorgon att ringa till vårdcentralen.
Efter morgontoalettbestyren så tog jag mitt förnuft till fånga och beslutade ändå att jag måste kolla upp det här för det gör hiskeligt ont.

Provade att ringa en minut i åtta ifall det var så att de hade öppnat tidsbokningen lite tidigare just idag… Det hade de inte så klart. Den torra karlrösten i luren gav mig endast två val och inget av dem passade mig så det var bara att lägga på.
Jag ringde en minut över åtta och då fanns det fyra val att tillgå. Hurra!
När jag tryckte tre på telefonen för rådgivning och tidsbokning så sa mannen att någon rådgivning eller tidsbokning inte fanns för tillfället och om det gällde svår sjukdom mellan klockan åtta och sjutton så gav han mig ett annat nummer som jag kunde ringa.
Jag som knappt tillåter mig att vara tillräckligt sjuk för att ringa det första numret skulle ju aldrig kunna ringa detta andra nummer [det var inte 112] för svårt sjuk det är jag ju inte [det är jag typ aldrig].

Jag provade flera gånger men fick samma svar om att tidsbokningen var stängd.
Tolv minuter över åtta fick jag knappa in mitt personnummer. Kanske inledde sköterskorna januari månads sista vecka med att ta en extra lång frukostfika tillsammans för enligt mannens röst så öppnar telefonrådgivningen och bokningen klockan åtta!

Vår hemtelefon har dåligt batteri och hade redan dött en gång så när det nu var tolv minuters väntetid valde jag att bli uppringd och nu har jag minsann fått en tid för min onda hals.
10.15 idag ska jag sitta på plats för att träffa en sköterska.
När jag ändå samlat mod nog för att ta mig dit så passade jag på att prata om min onda högerarm som känns svag som ett gummiband och gör ont om jag sover på sidan, när jag lyfter saker, knäpper bältet, klär på mig osv. Dock har den gjort väldigt myket mindre ont på senaste tiden troligtvis pga att jag ätit så mycket värktabletter mot feber, huvud och halsont.
En ond arm är inget som en sjuksköterska kan titta på utan det kräver ett doktorsbesök och det fanns ingen tid till mgi coh min arm den här veckan.
Nu gör det ju som sagt inte så ont just nu så jag tackade snällt ja till tiden jag fick måndagen den 6 februari. Det är två veckor dit. Jisses vilken väntetid!

Inatt kom W trippandes upp till oss.
Hon mådde dåligt och hade hostat en del. Jag var knappt vaken och uppfattade inte riktigt vad det var som var fel med henne men eftersom hon är den enda som än så länge inte drabbats av den här kraftiga hemska förkylningen som vi har så vore det inte så konstigt om även hon fick den så jag tänkte att det nog var så.
Hon hade även ont i magen och var hungrig. 
Att gå till skolan idag avskrev vi då inatt och sen skickade jag ned henne med uppmaningen om att ta en yoghurt.  
När jag kvart i åtta stod i köket för att ringa till skolan och sjukanmäla henne kommer hon ut från sitt rum. På frågan om hur hon mår svarar hon jo men nu mår jag bra och vill gå till skolan.
Jag lägger ifrån mig telefonen, då visar klockan 7.49. Hon börjar med idrott 8.10.
Idrottskläder på, överdrag över det. Borsta håret, kissa och tänderna och sen skjutsade L henne och på vägen dit åt hon en riskaka.
Jisses vilken morgon det blev. Men om hon kände sig bra nog att gå till skolan så är det ju klart att hon får gå.
Ibland kan man inte riktigt gå efter hur det känns om natten. Saker och ting har en tendens att bli jobbigare nattetid och dessutom så var hon hungrig något som hon aldrig annars har sagt.
Vi får väl se vart det barkar hän här frampå.

Nu ska jag äta lite frukost så att jag är redo för att trippa bort till vårdcentralen om en liten stund. Vi får väl se om jag skriver mer här idag. Jag kanske blir inlagd eller så hittar de en stor cancerknäl i halsen på mig… [självklart måste jag vältra mig i ångestladdade meningar är jag ska göra något som jag tycker är obehagligt].

bloglovin 2012-01-23 kl 09:19
Annonser via Bloggpartner.se