Etikettarkiv: Terrier

Årets första utställning

Idag har vi varit iväg på utställning i Mariebergsskogen. Premiär för 2016 och detta är året då vi ska försöka skaffa oss erfarenhet av att vara inne i ringen har jag satt som mål så att vi blir vana vid det båda två och vet hur vi ska bete oss, vilket varv man alltid springer, uppställningar, och få det att kännas naturligt och behagligt så kanske en del av det där nervösa pirret, i alla fall hos mig lägger sig.
Enda sättet att bli av med det är att träna och perfekt är att träna på inofficiella utställningar som egentligen inte betyder något ju eftersom de inte registreras.
Det är en speciell miljö, hundar av alla de slag och raser överallt, olika domare som hanterar hundarna lite olika när de känns igenom och kollas i munnen, bedömer olika så klart och det är olika väderförhållande som gäller också.
Det är mycket som spelar in och roll utöver vilken status handler och hund har just för dagen. Inofficiella utställningar kostar ju inte heller lika mycket som officiella så det är bara att pricka in de som finns på nära håll och träna på.

Till idag har vi inte tränat någonting alls. Vi har inte tränat utställning eller varit iväg på någon ringträning sen vi var i Arvika i mitten av november.
Till idag kan man säga att vi lagt fokus på pälsvård. Vår ungkille har verkligen en helt fantastisk päls, både enligt mig själv så klart men framförallt enligt uppfödarna, men det blir lätt små tovor, som små knutor, i ullen närmst kroppen.
Dessa har jag slitit med att få bort med kardan och kammen i flera dagar. Lillemor klippte honom för några dagar sen och idag gjorde hon några finjusteringar med saxen för idag var han verkligen fin i pälsen.
Igår efter att jag borstat honom gned jag in hela honom med balsam ända in till hårrötterna som sen fick sitta i några minuter och sen följde en massa borstande.
Imorse efter morgonpromenaden borstade jag en halvtimme till innan vi åkte iväg och hans päls just nu är helt fantastisk underbar. Så mjuk, nästan inga små knutiga tovor, glänsande, och väldoftande. Ljuvlig!

InoffMskogen1maj

Tillbaka till Mariebergsskogen.
Vår insats blev ett platt fall. Han stod kanonfint och helt still vid bedömningen. Lillemor tog bilden ovan med sin mobil, och jag är så nöjd att han kunde stå bra med ben, huvud, svans och utan att flytta sig.
När det gällde rörelsen så gick det inte alls. Han kunde plötsligt inte trava. Inte ett enda steg. Gick bara i passgång hur jag än gjorde.
Fick ett litet tips från domartältet men det fungerade inte.
Vi kutade runt varv efter varv. Min grönhet i detta med utställning lyste lång väg kändes det som och plötsligt frös jag inte ett dugg längre, snarare tvärtom, haha.
Så klart fick vi ett tack och hej därefter.

Efteråt så testade Linda springa med honom och tillslut fick hon honom till att trava istället för att varva passgång och galopp.
Linda är en sån troligt duktig handler. Hon har gjort det sen hon var 12 och det märks. Till och med min hoppiga, ivriga, all over hund sprang fint runt med henne.
Jag fick göra detsamma och Lillemor och Linda coachade mig. Tillslut blev det trav och de sa till mig vilket tempo jag ska ha.
Min hjärna tänker att jag inte ska springa för snabbt för då börjar han galoppera men så ska jag inte tänka.
Det går snabbt och man blir trött när man springer så snabbt som man ska men det är det som gäller för att han ska visas på bästa sätt i sitt rörelsemönster.
Jag tycker också att det är svårt att som han springer i passgång uppifrån när man själv springer med honom. Det blir en speciell gungning på kroppen men jag har svårt att se den.
Att stå vid sidan och se det klarar jag men inte när jag själv springer.

Nu ska vi försöka öva lite själva någon av kvällarna i veckan som kommer, ska be Lillemor att kolla på torsdag kväll när vi ska iväg på spårkursen också, så hoppas jag att vi får till det för så här vill jag inte att det ska vara.
Trist att inte kunna visa hans bästa sida idag, att han sprang så konstigt, så klart att jag blev besviken, men nu tar vi nya tag. Mer träningsutställningar väntar och om vi vågar så provar vi officiella senare i sommar. Ser det som att vi samlar erfarenhet. Jag spara omdömena vi får och det stod flera bra saker idag på det.
Jag må vara gammal men är helt ny på detta och Baileys är den omogna glada unghund han är så vi behöver beta av tillfällen.

Vi har i alla fall haft en härlig morgon och förmiddag. Det är ett kul gäng vi är, uppfödarna och hundköpare, med våra Wheaten och jag är oerhört glad över att ha hittat denna kennel på nära håll och människorna kring dessa att umgås med när det gäller hund. Roliga och trevliga och ett bra sätt att tillbringa sin lediga helg på 🙂

Nu ska jag väcka min väldigt trötta hund som efter att han ätit mat legat och sovit nonstop sen vi kom hem för en promenad tillsammans med H i något som påminner om vårväder minsann.
Trevlig söndag!

bloglovin 2016-05-01 kl 15:54
Annonser via Bloggpartner.se

Snöbollar i pälsen

Baileys11jan

Bilder från skogen imorse.
Han är så otroligt lycklig över snön den här hunden. Det märks på hela kroppen hur glad han är i allt det här vita på marken och när det är som idag att han har massor av överskottsenergi då vi inte gick några rejäla promenader igår och han inte var lös en endaste gång så gör snön honom extra galen.

Han plöjer runt, skuttar och hoppar som en hare i den höga snön hela tiden rakt ut bland granar, träd och buskar i skogen. Frustar och springer runt som en tok. Har knappt tid att kissa, haha, och svansen viftar och pekar ständigt uppåt en aningens böjd in över ryggen. Hans happyface och tydligaste tecknet på att han är lycklig.

Bra med snö jämfört med regn och slask är att pälsen på en Wheaten inte blir smutsig. Det är ju en hundras som kräver en hel del pälsvård. Han fäller inga hår och ska klippas regelbundet karakteristiskt för sin ras och des utseende och däremellan ska han borstas och kammas vilket är ganska kämpigt ibland då det ska göras rejält och igenom all päls för att det inte ska bildas tovor.
I den här åldern som han är i nu, från ca nio månader, är dessutom pälsen extra krävande och svår att jobba med.
I fredags kväll lyfte jag in trimbordet i vardagsrummet och så stod jag och borstade honom och såg på tv samtidigt.
Det tog ca en timme att komma igenom pälsen ordentligt och det med bara kardan. Egentligen ska man kamma igenom pälsen efteråt också men det orkade jag inte med då. Man blir väldigt trött i armen efter ett tags borstande.

Istället för att få en smutsig hund just nu så får man en hund som har med sig så mycket snö in i sin päls så att man utan tvekan skulle kunna bygga en snögubbe om man fick loss allt.
Det fastnar och förvandlas till snöbollar med päls i så de går inte bara att plocka loss från pälsen.
Benen, magen och halsen är helt snöiga och det tar lång tid för allt detta att smälta och pälsen sen bli torr. Han vill absolut inte lägga sig ner med allt detta på vilket man ju kan förstå för det är ju iskallt med all snö så han bara står med hängande huvud när vi kommer in och han ser ut så här.
Enda sättet är att ställa honom i duschen och med ljummet vatten smälta bort all snö.
Det går snabbt att göra och sen är det bara att torka honom med en handduk så är allt som vanligt igen. Att låta honom torka av sig själv kyler ned kroppen jättemycket och dessutom får han i sig en massa snö som kan leda till mask när han genom att slicka sig försöker att få bort snöbollarna.

Nu har vi landat hemma igen efter att ha hämtat lillhusse i skolan. Att gå koppelpromenader på plogade gator och cykelvägar kräver ingen dusch av hund full med snöbollspäls så nu ska jag ta itu med en hel del fix här hemma innan W kommer med bussen från skolan och hon troligen har läxor som ska startas upp med före middagsbestyr.
Vårterminen är i full gång med allt vad det innebär och själv inleder jag den med en förkylning av den mer grava karaktären tyvärr så kroppens tempo är en aningens för lågt för att jag inte ska känna mig frustrerad.
God eftermiddag på er!

bloglovin 2016-01-11 kl 14:21

Adventskalender med 23 små paket till vår hund

BaileysPaketkalender3
Det är inte bara barnen som har en adventskalender med paket utan även Baileys.
Urfjantigt tycker sambon men hur kul som helst tycker jag som älskar att pyssla och greja.
Det är Baileys allra första jul och nu räknar vi ner till julafton med 23 små paket innehållandes små godsaker och leksaker.
På julafton får han det stora benet som alla paketen hänger i.
BaileysPaketkalender4
På Black friday hade Pets på Ilanda 20% på hela sitt sortiment och då passade jag på att handla allt till paketkalendern.
En del saker köpte jag styckvis som små hundben i olika storlekar, smaker och färger, jag köpte även två förpackningar med olika ben som jag sen öppnade och slog in ett i varje paket.
Några små leksaker blev det också som en boll, en ullig pipsak och ett ulligt annat gosedjur [han älskar bita i ulliga och lurviga saker den här hunden] och så en julleksak bara för att det är jul 🙂

Jag köpte det största hundbenet jag kunde hitta och sen slog jag in alla sakerna till så små paket det bara gick.
Band snören runt dem med dubbelrosett och fäste sen varje snöre med paket i det stora hundbenet.
Alla paketen måste hänga på olika höjd för att få plats.
När det är dags att öppna så klipper jag bara av snöret till dagens paket och sen när alla paketen är öppnade är det bara att klippa av resterna av snörena runt benet och låta han få det.
BaileysPaketkalender5

Idag öppnade vi det första paketet som sagt.
Baileys var en smula skeptisk först. Han har gått och tittat lite grann på paketkalendern sen jag hängde upp den på skåpdörren i fredags kväll men han har inte gjort nåra försök till att sno åt sig ett paket. Han är alldeles för skeptisk och lite feg för det.
Jag la paketet på golvet och han hjälpte till lite grann att öppna men fortfarande med ett ljummet intresse men när han kände doften och såg att det var ett lyxigt märgben i blev han betydligt mer framåt, haha.
Eftermiddagen har han ägnat åt att smaska på det lite grann, bära runt det i huset och försöka gömma det i trådgården.
Han vill alltid gömma undan sina mest älskade och goda ben 😀

bloglovin 2015-12-01 kl 17:21

Full fart

Litet dåligt videoklipp från igår kväll uppe på kullen.
Jag lovade M att han skulle få ta med sig snösurfern och åka lite medans jag gick i närheten av kullen med Baileys.
Efter att ha sett några åk så gick ja en runda och sen när vi kom tillbaka så var de andra som var där på väg hem så då var det ju bara vi kvar så då passade jag på att släppa Baileys fri och leka lite.
Han är ju tokig i snön. Precis lika mycket som M är och medans den ena åkte så sprang den andra efter den lilla pinnen jag kastade utför kullen om och om igen.
Vi avslutade med att Baileys fick springa ikapp med M nedför. Jisses vad kul det kan vara att ha en överglad hund rusandes runt sig, haha.
Himla kul att stå och se dessa grabbar röja runt ok för en gångs skull. De två kan annars trigga igång varandra lite väl mycket för att det ska vara bra och vi försöker jobba på att Baileys inte ska förknippa M med hopp, bit och röj, alltså vild och galen lek, alltid men det är svårt för M att förstå att han inte ska leka så med honom.
Hur som så hade de fantastiskt kul igår kväll i mörkret 😀

Nu är barnen på sina respektive skolor och Baileys är rastad. Själv ska jag innan jag sätter igång med dagens måsten, har en massa jag måste ha koll på infor morgondagens mastodontdag på jobbet och som ska förberedas, allt från pappersifyllningar till annonsunderlag, kontakt med musiker med flera, samt öva en del, ta bilen bort till C på salong E&M för att förhoppningsvis bli av med bedrövliga hår.
Just nu är jag mellanbrun [tror jag i alla fall], vit, ljus blond, gul sen mitt lilla försök att spara lite pengar och låta E slinga mig trots att jag vet att det krävs starkare preparat än de som säljs på Ica Maxi för att jag inte ska bli just gul, samt att jag faktiskt även har en del gråa hårstrå [väl det enda som spelar min rätta ålder i guess].
Hoppas hon reder ut denna mix till det bättre. Fast det tvivlar jag inte på. Ska bli så himla gött!

bloglovin 2015-11-24 kl 08:52

Vinterbilder

PromenadBaileys22november1

iPhonebilder från vår långpromenad igår i ett gnistrande vackert vinterlandskap.
Jag är så nöjd med min 6s. Tycker att kameran är snäppet vassare, batteritiden är ljuvligt lång i jämförelse med min gamla femma, och den nu när jag vant mig vid dess storlek så tycker jag att den ligger ganska bra i handen på mig när jag sliter upp den snabbt och spontanfotar och filmar.

Den här lediga helgen bjöd på en massa som att vi körde två fullastade bilar [i brist på släpvagn från Shell där samtliga var uthyrda] till tippen och slängde en massa som vi samlat på oss i garaget samt hylla med mera från Ws rum där hon gjort om lite grann på sista tiden. Familjen R var där och jag har nog aldrig skrattat på tippen nån gång tidigare som i lördags.
Matlagning tillsammans som ledde till god mat, shoppingtur på Bergvik där mössa och vantar med mera inhandlades till M i första hand men även jag fick mig ett par nya tjockare vantar som fungerar både vid pulkaåkning och aktiva hundpromenader och så traditionsenligt julbord på Ikea bland annat.
Några timmars mycket välbehövlig extra sömn om morgnarna har det också blivit och inga tider att passa och även om jag avslutade helgen med ett gallstensanfall, dock på långa vägar ifrån det värsta jag haft, så har det varit en bra helg.

Vintern håller i sig och ska väl göra så detta dygnet också och även om jag inte är en vintermänniska så har det varit underbara promenader i helgen i allt det vackra och ljusa.
Solstrålar mot snön och knastret under fötterna medans vi traskat på.
I lördags gick vi i en och en halv timme. Först längs med ett av fälten i området så långt det går och järnvägen tar vid.
Baileys älskar det och springer lös med hög svans. Alla tecken på lycka och han är så fin bland all snö och solen som bakgrund.
Efter en stund i koppel släppte jag honom vid Ilandasjön. Han var mycket sugen på att å ut på isen och jag fick stoppa honom med barks röst. Såg framför mig hur han skulle gå igenom, hamna under isen och jag inte skulle kunna rädda honom. Fruktansvärda tanke.
När vi gick förbi den lilla backen intill sjön så var det barn som åkte pulka och då måste jag koppla honom. Han blir helt galen och vill vara med och leka.
Jag provade igår kväll uppe på kullen när jag var där med M och W och hennes kompisar att åka ner med Baileys lös när alla stod kvar uppe. Han sprang som en galning runt mig och ner för backen. Överlycklig och hysteriskt uppe i varv så det där med vinterlek och pulkaåkning är något han mer än gärna skulle ägna sig åt.

PromenadBaileys22november3

Bakom Ilandaskolan passade vi på att klättra lite på de fasta betongbänkarna och sen körde vi lite röj uppifrån kullen där innan vi gick vidare längs med Noret hem.
När vi närmade oss järnvägen igen kopplade jag honom och det märktes hur trött han var av turen.
Resten av eftermiddagen ägnade han åt att sova. Han orkade inte ens äta sin mat, haha, vilket iofs var lite väntat för han är liten i maten och att kasta sig över matskålen är något vi aldrig upplevt med denna hund.
Det är lycka med denna envisa, galna, pigga, underbart goa lilla herre ♥

PromenadBaileys22november2

Framåt kvällen kommer jag att presentera vinnaren av en personlig almanacka från Personlig almanacka så kika in då.

bloglovin 2015-11-23 kl 12:05

Sista unghundskursen

BaileysZakrisdal2

Ikväll är det allra sista kurstillfället på unghundskursen för oss.
Vi har haft en väldig tur med vädret. Att det inte har varit kallare dessa oktober och novembertorsdagskvällar än vad det varit är otroligt lyxigt när man ska tillbringa ca två timmar tränandes hund utomhus på en gräsplan.

Förra torsdagen lärde vi oss teoretiskt om hunden signaler och sen delades vi upp i två grupper där den ena gick på en promenad i mörkret med lite inslag och fokus på stabilt sittande vid sidan medans de andra skulle passera förbi.
Det stabila sittandet gick bra men att gå fint/fot gick inte alls.
Faktum är att Baileys knappt kunde gå ibland under denna turen. Det var första gången han hade reflexväst på sig, jag köpte den samma dag på lunchen, och han avskydde den.
Agerade ungefär likadant och gravt som när han fick på sig tratten första gången för att han inte skulle slicka på sitt sår under ena tassen.
Han var stel som en pinne och varvade detta med att stryka som en orm i alla kanter i hopp om att få av sig det lilla lysande och ganska lössittande tygstycket. Att det var första gången han hade väst undgick ingen och hans beteende bjöd på en del skratt.

Den delen av kvällen tillbringade vi med att en och en tillsammans med våra hundar gå vägen fram och studera, hjälpa vår hund i att få ha fullt utrymmer till sitt kroppsspråk och sina signaler i mötandet av Annicas, som är instruktör, ena hund.
Medans ett ekipage gick så stod vi andra och studerade hur den hunden uttryckte sig när den upptäckte hunden, hur den gjorde när den gick förbi med mera och fick guidning av Annica om vad den gjorde och vad det betydde med mera.

Detta tyckte jag var jätteintressant. Mycket mer än vad jag trodde när vi åkte dit för en vecka sen.
Ju mer man vet och förstår av hundens alla signaler desto mer förstår man ju den och kan samarbeta bättre, avleda, hjälpa, stärka, korrigera saker, förstå och inte köra över sin hund och få en bättre och starkare relation mellan sig själv och sin hund.
Jag skulle gärna vilja anmäla mig till en kurs till våren och lära mig mer om just detta kände jag när vi åkte hemåt i mörkret längs med älven.

Enligt kvällens schema blir det träning på inkallning med olika störningsmoment ikväll.
Det kan gå hur som helst det.
Baileys blir allt mer föremålsintresserad och tappar godisglädjen mer och mer vilket inte är något hinder för kvällens träning, snarare tvärtom, han vill ärna komma om belöningen blir en kort dragkamp och lekstund med träningsleksaken men för att få till detta roliga så måste han ju komma till mig först och det trots alla andra hundar, trots att det kanske är någon tik som löper eller något annat som är så mycket mer spännande att rusa fram till.
Ska bli spännande att se vilket mood jag är på när vi åker hem senare ikväll. Knäckt eller euforiskt upprymd, haha. Ska jobba för att lyckas åstadkomma det sistnämnda i alla fall!

bloglovin 2015-11-12 kl 16:43

På fältet

Baileys29oktober

Mobilbilder från i förmiddags då vi gick bort till fältet i ena änden av vårt område.
Det är ju skördat för säsongen så klart och inget som odlas så vi gick ut på det och när det inte var blött så släppte jag honom och så vandrade vi omkring på det.
Är ganska stort och det gillade han. Sprang runt som en tok. Så mycket euforisk energi och så leksugen han var.
Jag skulle så klart haft med mig en av hans kastleksaker så vi kunde lekt och tränat lite så men det tänkte jag inte på.
Han var så sugen och att gripa efter gamla vissna strån var långt ifrån tillräckligt.

Vi gick sen så långt fältet sträcker sig längs med vägen och borta vid cykelbanan över till Solliden kallade jag in honom och så tog vi vägarna mellan husen tillbaka hem.
En riktigt härlig promenad och tydligt är hur mycket energi den här unga herrn har och vad han behöver i motion, och även i träning för att göra av med den. Att bli fysiskt och psykiskt trött är av vikt. Det är tydligt och han mår så mycket bättre efteråt. En lycklig hund alltså och en glad matte också och så får vi dessutom en god kontakt av att göra detta tillsammans 🙂

Nu har vi avverkat lite strosande bland Ikeas julsortiment och annat. Lunch och fika. Efter en stund gick jag ut till entrén där M blev hämtade av en kompis mamma och tillsammans med tre klasskompisar åkte den sen till leo´s lekland för röj där.
De är fortfarande kvar så det verkar vara en lyckad eftermiddag.

Nu ska jag och unghunden packa in oss i bilen och åka till Forshaga.
Unghundskurs med trekantsövningar och inkallning står på kvällens kursschema. Ska bli så roligt. Ska bara klä på mig underställ med mera först. Det blir hiskeligt kallt om kvällarna nu när man är utomhus och tränar hund.
Trevlig kväll på er!

bloglovin 2015-10-29 kl 17:02

Fredagsröj i soffan

MBaileys9oktober2015

Snabbt tagen bild från fredagsmyset igår. Inte lätt att få någon lugn soft stämning i soffan precis med dessa två övertrötta energifyllda grabbar!
Leken mellan dessa två kan verkligen vara påfrestande för oss andra i huset. De kan ligga i en hög på golvet lekandes något som mest liknar brottarlekar med favorithundleksaken en pipande anka i mitten av högen. Just den pipande ankan kan driva en till vansinne men det är en favorit och faktiskt en leksak som trots enorma påfrestningar i lekväg av vår galna hund fortfarande är hel.

Ibland går Baileys över gränsen och leker alltför mycket som den hund han är och Ms fingrar och händer hamnar i hans mun istället för leksaken vilket man ju förstår om båda håller på och drar i samma lilla leksak. M blir så tvärarg då och förstår väl inte riktigt att det ju är han själv som satt igång den ruffa leken och att det inte är lätt för Baileys att veta vilka lekregler som gäller och då krävs att jag bryter mellan dem.
Ibland kan Baileys börja göra det som går under benämningen ”jucka” hemma hos oss på M efter en stunds ivrig lek och även då får jag avbryta. Detta är ju ett beteende som det är nolltolerans på och som hänger ihop med en massa saker som dominansbeteende vilket han utövar mest på de andra i huset och inte lika ofta mot mig, förmodligen spelar även den fysiska könsmognande in i detta och mognaden över huvudtaget så det känns inte som ett ohanterbart problem men jag behöver finnas med när det blir som mest intensivt och styra så att det blir rätt och så att M förstår Baileys också. Det är inte lätt att vara hund alltid och att respektera Baileys är något jag får påminna M om ibland.
Men de har så mycket roligt tillsammans också och det är så kul att lyssna till Ms härliga skratt när de leker 🙂

Nu ska jag provsmaka en liten bit pannkaka, jag får ju oftast känningar av gallan utav pannkakor men jag måste i alla fall smaka en bit eftersom W lyxat till vår lördagsmorgon med att ha gjort en hög gyllengula pannkakor helt på egen hand och sen ska jag packa in i mig och alla dagens saker för att åka iväg och ha musikallägerdag med alla mina lågstadiebarn. Dagen avslutas på Max klockan 17 dit vi går den korta vägen från jobbet och det är verkligen något som dessa 21 stycken ser framemot och själv har jag ju därmed kvällsmaten idag klar, haha.
Trevlig lördag!

bloglovin 2015-10-10 kl 10:46

6 månader ♥

Baileys6månader

Vår lilla charmiga kille med sin stora personlighet har nu blivit 6 månader gammal.
Ett halvår, helt ofattbart att han är vår, att han har sitt liv hos oss och är en helt självklar del av det och för oss.
Han finns där dygnet runt och jag har svårt att komma ihåg hur det var innan han kom till oss. Det skulle kännas väldigt tomt i huset om han inte var där.

Han är ju stor nu, både kropssligt med sina dryga 12 kilo, och på flera andra sätt då den fysiska könsmognaden börjat lura runt hörnet t.ex.
Klarar av att vara hemma helt på egen hand i några timmar och har oftast för sig en massa gäspningar och sträckningar när jag kommer hem som tyder på att han tillbringar ensamtiden med att sova och ta det lugnt.
Samtidigt så blir han så ofantligt glad när jag kommer hem. M säger ofta – varför blir han inte så glad mot mig, och så är han lite stött över att han inte får uppleva samma lyckorus men det är ju så det är.
Jag är nummer ett och det är ju också jag som i stort sett alltid är tillsammans med Baileys men visst blir han glad när vi kommer hem alla och delar ut pussar till lortiga skolbarn också 🙂

Hältan på vänster fram har tyvärr satt stopp för vår favoritsysselsättning, springa runt lösa i skog och mark, och även träning som inkallning och liknande där det ska springas och rushas omkring men vi försöker så gott vi kan hålla på lite varje dag med andra saker som inte innebär full fart, spring och hopp.
Det märks dock tydligt att han skulle behöva, och älska, mer stimulans. Han är lite mer busig och har varje kväll i stort sett röj med hög viftande svans som innebär att bitas här och var och även på oss. Att man försöker vifta bort honom triggar bara ännu mer och han ser händer som är framför ögonen på honom som en invit till mer lek. Detta kan ju även vara på dagtid som han drar igång men jag försöker att lära honom att leka på det sättet, som han alltid gör när vi är på besök hos släktingarna i Grums inte är en ett leksätt som fungerar på människor. Inte helt lätt, inte minst sen det nu är mer när han inte får riktigt utlopp för all energi, men vi kämpar på. Sen har han ett underbart intresse, not!, för strumpor, vantar, mössor, benskydd, kläder överhuvudtaget och då M gärna retar honom och vill leka vilt med honom så förstärks detta beteende också hos honom.
Han är en hund som inte behöver särskilt mycket för att gå igång vilket är användbart i många träningstillfällen och hellre en framåt, pigg hund som är på än en vek som backar som man ska försöka att pusha, men som sagt det blir en del fighter och de kräver en del energi av mig både vad gäller hund och barn och kombinationen.
Troligtvis lugnar det ner sig också ju äldre han blir så klart.

Idag firar vi sex månaders dagen med att anmäla oss till unghundskurs med fem kurstillfällen på Lundagårds hundskola.
För en vecka sen var det avslutning på valpkursen som varit suverän då jag som hundägare fått med mig mycket bra redskap på hur jag ska göra och gå tillväga för att träna många olika saker.
Att Baileys fortfarande äter antiinflammatoriskt hindrar inte att vi deltar. Han haltar inte sen några dagar tillbaka, förmodligen för att han får sin medicin, men vi tar det lugnt fortfarande och deltar på de saker som vi kan vara med på vilket är det mesta ändå. Det andra är vi uppmärksamma åskådare av för att jag ska lära mig coh kunna träna detta sen när han förhoppningsvis blivit bra.

På fredag har han fått medicinen i 14 dagar och då ska vi sluta med den och låta det gå ca en vecka innan det blir återbesök hos veterinären.
Mitt hjärta krampar när jag tänker på hur mycket jag hoppas att han inte ska börja halta igen efter en veckas uppehåll. Jag är så orolig för det och vad det i så fall är som gör honom halt.
Oavsett om han gör det eller ej ska vi tillbaka. Veterinären som är inriktad på ortopedi i Ulvsby är kanonbra och att vilja ta reda på vad det är som gjort/gör honom halt finns där oavsett och just det att man vill veta vad som är anledningen känns bra för mig.
Även om han inte skulle halta igen just nu så kommer jag att släppa honom i skogen med lite magknip då jag vet hur lycklig denna lilla goding skulle bli över att få springa lös efter så många veckor med endast koppelpromenader och fara runt över stock och sten. Jag är livrädd för att han skulle börja linka runt igen. Granskar hans gående konstant just nu…

L åkte till Göteborg på något jobbuppdrag imorse och kommer hem först sent imorgon kväll, W ska på tjejkväll på stan för att fira ridkompisen som fyller år med shopping, 7D bio med mera och får skjuts hem av mamman och M ska släppas av hos farmor och farfar där han ska vara medans vi är på hundkurs.
Det blir en bra torsdagskväll för alla helt enkelt 😉 och jag kommer sannerligen att vara trött senare ikväll när vi alla landar hemma igen.
Igår somnade jag i soffan helt slut efter en lång effektiv arbetsdag följt av några timmar i Kil där W spelade sin sista fotbollsmatch för säsongen. Vaknade till ett tyst hus halv ett i soffan med Baileys sovandes på mattan nedanför.
Blir troligen en repris ikväll efter att läxor är gjorda, barnen kommit i säng och allt är frampackat inför morgondagen. Jag skulle kunna behöva en sovmorgon just nu. Tror inte att jag haft någon sen semestern i somras så det borde vara dags nu. Är faktiskt ledig på söndag och barnen ska int iväg på något förrän efter lunch så jag tror att jag bokar in en då.
Trevlig kväll!

Baileyssombebis
Mamma Tyra med sin fyra små grabbar ur G-kullen och Baileys som liten miniWheaten när han fortfarande bodde hemma på Vinkelgatan i Grums. De växer sannerligen snabbt små valpar ♥

bloglovin 2015-10-01 kl 18:09

Osteochondros?

Baileys4mån3veckor

Den här fantastiska lilla killen har verkligen blivit en stor del av mitt liv.
Han finns med mig nästan vart än jag går. Tassar efter när jag förflyttar mig i huset och parkerar sig där jag stannar som i tvättstugan, på köksgolvet nedanför spisen, i vardagsrummet, utanför toalettdörren. Är coolheten själv och kan ligga och vila och sova på vilket golv som helst bara jag finns i närheten och samma gäller vart vi än är.

För nitton dagar sen vaknade han halt på vänster framben.
Jag ringde uppfödaren och pratade länge med henne om det. Själv har jag ju noll erfarenhet av sådant och jag ville veta hur jag skulle göra, veta vad hans hälta kunde bero på och en massa mer.
Dagen därefter var han sämre och då klarade jag inte längre av att se honom linka omkring. Det gör så ont i mig att se honom så samtidigt som han inte uttryckt någon smärta på något annat vis än att halta.

Han har inte skrikit och han har velat leka och röja runt mer än någonsin så understimulerad så.
Suttit och gnällt vid dörren och dragit i kopplet vid våra små promenader runt området mot skogen för det är dit han vill. Han älskar våra mysturer där lika mycket som jag.
Veterinären hittade inget konstigt vid genomgång av honom och inte heller ortopeden.
Antiinflammatoriskt har han ätit i tio dagar och även om det blivit bättre så är han inte bra.
Vissa stunder på dagen haltar han ingenting vad jag kan se för att sen några timmar senare halta igen och lyfta på benet när han sitter still.
Är så svårt att bedöma för mig och jag tycker att det är jobbigt värre.
Har dumt nog läst det mesta som finns på nätet om femmånaders valpar och hälta. Sovit extremt dåligt, drömt att hans ben viker sig och att hans benpipor sticker fram och han skriker av smärta och en massa mer.
Tänker konstant på honom och det är svårare än med barnen, inte för att han betyder mer än dem så klart, men med dem kan man ju föra ett samtal med kring hur det känns, vart det gör ont och vad som hänt.

Jag har så klart också ställt diagnos själv. Enligt mig och mina värsta farhågor så har han Osteochondros.
Osteochondros är en ledskada som inte finns i valpen när den föds men som uppstår som en tillväxtrubbning under den fas när valpen växer som allra fortast vid 4-6 månaders ålder. Tillväxten är alltså alltför snabb så att skelettet hinner inte anpassas till den allt större belastningen som blir när hunden växer och rör på sig. Då skadas de tunna blodkärlen i benet under ledbrosket och förbeningen av broskets
djupa delar upphör. När brosket fortsätter växa blir ledbrosket så tjockt att näringsämnena från ledvätskan inte når fram till de djupare lagren vilket gör att brosket helt enkelt dör och det blir en spricka till ledbroskets yta.
Osteochondros kräver operation och nu förtiden görs bra ingrepp och operationer av just detta som inte kräver att man öppnar upp hela hunden typ. Därefter är det en massa rehabilitering.
När jag skriver detta nu mår jag illa av bara orden och även min mindre behagliga feeling för allt som har med sjukvård att göra som tydligen även gäller djur gör sig fysisk påmind den också.
Tänk om det är detta han har. Jag svimmar.
BaileysFageråsSept2015
Just nu är han lite bättre tycker jag. Vi har slutat med medicinen men det går upp och ned som sagt.
Understimulerad, galen och som om han är värsta tonåringen och inte minns ett dugg han lärt sig är han så jobbigt är det faktiskt men vilan kanske har gjort honom gott.
Han kanske bara har sträckt sig som både uppfödare, hundvänner på valpkursen samt instruktören där påat vilket inte borde vara omöjligt heller med tanke på hur han kan springa rakt in i väggar när han sneddar genom rummen i huset eller hoppar ned från saker med mera.
Han har ju faktiskt hoppat över kompostgallret vi har för trappen om dagarna och landat rakt i trappan hela två gånger för att han ville upp till mig.
Eller så har han stukat sig, jag kan ju faktiskt ha missat just det den gången även om jag ständigt försöker ha koll på honom.
En dag i taget är det som gäller, att det inte är vanligt att Wheaten får Osteochondros försöker jag ha i minnet, och skulle han vara sämre till veckan igen då är det veterinärbesök som gäller och jag kommer inte att gå därifrån förrän de har röntgat frambenet på honom.
Att de snabbt kommer att betyda mycket de där husdjuren man skaffar är då ett som är sant.
Han är sannerligen älskad även om jag ibland kan bli minst sagt skogstokig på honom också…

Nu ska vi till veterinären och den här gången går jag inte därifrån förrän de har röntgat honom.

bloglovin 2015-09-18 kl 09:13