Etikettarkiv: Tomas Ledin

Blå, blå, vindar och vatten – fest med stillheten som gäst

Igår begav vi oss hem till finaste vännerna på klassiskt grillmys.
När jag tittar på bilderna idag från igår kväll så kan jag ju knappt tro att det blev en så fin kväll som det blev. Regnet öste ju ner ganska rejält under eftermiddagen igår och just nu gör det detsamma men halv sex igår kväll så kom minsann solen och det blev en kväll ute på altanen med hela gänget även om det framåt 23tiden var ganska fullt myggor och kyligt.

Grillskivor och goda korvar från Tranhems gård som vi trädde på grillspett bjöds det på. Väldigt gott och jag ska absolut göra ett besök på Tranhems gårdsbutik framöver.

Vi började kvällen med en tur till lekparken där det var väldigt kul att åka i den pissblöta rutschkanan. Dock var det inte lika kul när jag knuffade fart på M som släppte taget precis exakt just då och flög ur gungan som en vante och landade rak lång i sanden.
Som tur var gick det bra. Det kändes oerhört jobbigt där ett tag när han grät över att det gjorde ont i huvudet, och jag trodde att det skulel bli akuten nästa, men som tur var så var det just då inte alls så hög fart på gungan och han var som vanligt ganska snabbt igen.

En stund senare lekte han och A i studsmattan och av otur så råkade de väl tjonga ihop med varandra, jag såg det inte själv för just då höll vi som bäst på med grillspetten i köket, men L kom in med en storgråtande M.
Det hade knakat till i tummen och han skrek förfärligt.
L kylde och hade inte noterat det insektsbett M har precis vid tummens fäste och trodde att den knölen berodde på det som hänt.
Efter en stunds kylande, undersökning om han kunde röra på tummen, så släppte vi eventuella tankar om att den skulle vara bruten.
Men just då hade jag minst sagt ingen bra känsla i kroppen.
På väg till akuten två gånger under samma kväll, och lördagkväll dessutom, kändes som ett tecken på att jag inte får fler chanser samma dag… men som tur var så blev resten av kvällen lugn.
Så lugn den kan bli när fyra vuxna ses med fem barn i åldrarna ett till nio år gamla…

Den där låten ”blå, blå, vindar och vatten” som handlar om sköna festsommarkvällar med stillheten som gäst känns minst sagt avlägsen på våra grillkvällar… 😉

bloglovin 2012-07-01 kl 14:42
Annonser via Bloggpartner.se

Nya möten med respekt och kärlek

Premiären av 2011 års Så mycket bättre är avklarad.
Jag gick från att ha suttit klistrad varje lördag förra hösten till att inte känna till att det började ikväll eller vilka som skulle vara med förutom Tomas Ledin. Hur jag bommat allt detta förvånar mig själv en smula men jag antar att den minimala tid jag tillbringar framför tvn är en bidragande orsak…

För ett år sen var jag fast efter första programmet och det trots att jag när jag såg reklamen om programmet [då såg jag faktiskt på tv betydligt oftare än nu] tyckte att det verkade vara ännu en sådan där ansträngd konstillation av en bunt folk, i detta fallet artister, som skulle leva instängda tillsammans och gräva fram ytligheter ur sina milslånga karriärer och dela med sig utav till oss vanliga människor och som grädde på moset så skulle det säkert bli en del konflikter och de skulle ryka ihop lite då och då men det skulle vi få se endast sparsamt utav på tv men istället kunna läsa spaltmetrar av dagen efter på nätet och löpsedlarna.

Så var det inte.
Det var kärlek i luften från dag ett tyckte jag. Respekt mellan storheterna och intressanta ord utbyttes mellan deras låttolkningar.
Allt ackompanjerades av en otrolig miljö med vackra bilder som vi tittare fick ta del av samt en bunt härliga skratt och reflektioner. Det var speciellt och lite unikt och det blev en succé så klart.

Lite svårt att toppa något sådant men jag tror nog nu efter att ha sett det första programmet att 2011 års Så mycket bättre kan bli lika bra.
Det är även i år en otrolig blandning på deltagarna. Både musikaliskt och hur de är som människor. De verkar vara varandras totala motpoler några utav dem men trots det så finns det en respekt i luften och en kärlek mellan dem med den gemensamma nämnaren musiken.
Jag tyckte iallafall att man kunde känna det rakt genom rutan och ut till soffan och i den känslan som de förmedlar är konceptet att prata och dela med sig av sina liv och ta fram musik och göra den till sin egen otroligt fängslande.

Kvällens höjdpunkter vad gäller samtal tycker jag är från Tomas Ledin när han pratar om sin låt Sommaren är kort och hur den har flyttat ut från honom och lever numera sitt eget liv. Ett bevis för det var när sonen, åtta-nio år gammal, står och spelar till den tillsammans med sina klasskamrater som ett moment i skolavslutningen utan att ens reflektera över att det är hans pappa som gjort den. Sommaren är kort är bara ett självklart moment i att fira att skolan är slut.

Sen gillade jag även E-Types otroliga vördnad för att framföra Tomas musik inför Tomas. Att erkänna den nervositeten han kände och säga det på det där sättet som han gjorde.
Musikaliskt fastnade Timbuktu eftersom även jag lätt fastnar i endast en liten del av en låt och han hade valt titeln som ledstjärna. Låten var skön i sin refräng med lite soulfeeling.
Det var även väldigt kul att höra Eva Dahlgren sjunga igen och låten Never again blev direkt hennes på det sätt som bara hon uttrycker sig och eftersom jag under en period av mitt liv lyssnade väldigt mycket på Eva och har flera av hennes skivor så klack det till på ett alldeles speciellt ställe i hjärtat på mig.

Som det var idag så är jag nu fast även den här hösten för Så mycket bättre gör helt klart mina lördagar lite bättre! 

bloglovin 2011-10-29 kl 22:29