Etikettarkiv: Träningsskor

Barnens nya sporter


Gårdagkvällen då båda barnen skulle prova på två för dem helt nya sporter blev verkligen en positiv upplevelse för dem båda två.

M var väl lite nervös i bilen på väg till skolan där innebandyn är förlagd, frågade några gånger om jag skulle lämna honom där eller inte för att verkligen förvissa sig om att svaret var detsamma, att jag s klart skulle stanna kvar och titta på.

Jag hade ingen aning om vart man skulle gå in men det löste sig för det strömmade verkligen små killar med klubbor och glasögon på huvudet dit så det var bara att följa med strömmen. Alla var glada, pratade högt och skrattade så att det var något roligt de skulle på det märktes tydligt.
Innebandyn startade redan förra veckan så det var många som var där för andra gången.

M fann sig till rätta i cirkeln för upprop och han tittade hur de andra gjorde på uppvärmningen.
Superbra är att ledarna är två som han är van med sen fotbollen. Det gör massor det för M.
Han kikade på mig då och då den första halvtimme av träningen. Kämpade med att hålla sin plats i det långa ledet under uppvärmingen trots att någon försökte tränga sig före. Det syntes att han inte tycker att det är ok att göra så men ändå inte ville säga till killen.
Det var ju hur många grabbar som helst som han inte känner men också några från klassen och när jag la honom efter smörgås och dusch så pratade vi igenom kvällen och han berättade att han pratat med två killar som han inte känner när de satt på bänkarna vid bytena under den avslutande matchen. Det var lite stort det och mitt hjärta slog lite extra ♥

Det första denna lilla smått svettiga kille sa när alla sagt hej då var kan vi åka hem och spela innebandy nu 😀
Han var helt uppfylld, pigg och så glad efter en timme med uppvärmning, dribbelövningar, en lek med boll och klubba och den avslutande matchen som han för övrigt när D och A sa att de skulle avsluta med att spela match indelade i fyra lag vände sig om och log stort och gjorde tummen upp till mig där jag satt på bänken tillsammans med en massa andra föräldrar.

Innebandy vill han verkligen fortsätta med. Han tycker att det är så kul efter denna första gång.
Så därmed har han hittat en aktivitet och sport att ha under den tiden som inte det är fotbollssäsong.
Något som han storgillar. Antar att det kommer bli en del spel och träning ute på gatan med konerna, målet och uteklubborna fram tills snön kommer 🙂

Vi halv åtta tiden kom W hem nyduschad och själaglad.
Handboll hade varit samma succé för henne som innebandyn för M.
Hon hade tyckt att det var så kul, hade lärt sig massor, fått en slags mentor för att förstå spelet, lite regler och annat, och behövde inte prova på fler gånger för att känna efter om hon ville börja utan hon var helt säker på att hon ville spela handboll.
Kul!

Nu behövs det inneträningsskor till båda barnen. M ett par vanliga gymnastikdojor typ med vit sula och när det gäller W så behövs det ett par skor som är bra och stabila då knän och vrister är utsatta under handbollsspel.
Jag bad om tips från tränaren på skor så jag antar att vi kommer att få förslag på några bra.

Känns bra och kul att barnen hittat något som de gillar att göra även nu när fotbollen har uppehåll. Kul med sport med laganda och kompisar det lär man sig oerhört mycket utav, och kul med den positiva energi som de får av att röra på sig och ha kul samtidigt.

bloglovin 2014-10-10 kl 12:01
Annonser via Bloggpartner.se

Byter löpning mot pass

Efter att ha ägnat en kort stund åt att googla om löparknä, fått en summering utav arbetskamrater om helgens Nyhetsmorgon där de ägnat sig åt just löparknä, träffat Karin som bland annat rullade en av dagisbarnens sopborsteskaft längs mitt lår och det gjorde så in i satans ont och framförallt ha provat att springa inte bara en gång utan ett tiotal gånger av varierat slag i längd med olika många dagar/veckors vila mellan löparpassen och då även med ett nyinköpt knäskydd på mitt högerknä i bra skor så klart så inser jag att jag kommer inte längre med min löpning för stunden.
Det suger rent ut sagt. Känns så nedrans pissigt och tungt.
Jag vill bara ut i skogen men jag har troligtvis löparknä säger de flesta till mig.

Det är ju vår för fasiken, jag behöver egentid, jag vill röra på mig, jag älskar att springa till dunkande hög musik i öronen, att få avsluta en lång dag med jobb och full fokus på barnen och deras behov, läxor, lek och annat, matlagning, tvätt och städning med bara mig själv flåsandes i skogen.
Jag vill också gå ner några kilon i vikt och att kunna göra det genom att springa som har blivit en härlig drog för mig är ju kanon. Eller framförallt så vill jag kunna fortsätta att njuta va god mat, och en massa gott nybakat och nu när våren och snart sommaren är här även god alkoholhaltig dryck som jag tycker smakar extra ljuvligt utomhus med kvällssolen som sällskap utan att gå upp i vikt och det kan jag om jag rör på mig och just löpning förbränner en massa. I alla fall när man springer lite längre.

Fy tusan så tungt det känns och tårarna har runnit några gånger och många gånger har jag svurit och misslyckandet känts stort.

Men det går inte att gräma sig mer över detta. Det är som det är och kanske hade jag hamnat i detta även om jag inte hade varit dum som många säger och sprungit flera mil i veckan och under mörkrets inbrott långa stunder och kilometer på asfalt som är hårt som attans som underlag ju. Eller så hade jag fått vara med om detta i alla fall. Det vet jag inte.

För att inte tänka så mycket på löpning har jag nu köpt träningskort och under en och en halv veckas tid har jag kört medel och pulspass i grupp.
Oftast roliga pass, vissa roligare och mer peppande än andra beroende på vilken ledare och musik det är. Flera riktigt jobbigt svettiga pass beroende på hur mycket man tar i och jobbar själv. Vart sjutton är mina magmuskler liksom eller min benstyrka…!?
Jjag har fått en annan mjukhet i kroppen känner jag. Jag använder hela min kropp och rör på hela mig, inte alls som med löpningen där jag konstant upprepar samma rörelse även om underlaget i skogen inte är helt plant alltid, och även om jag stretchar en hel del efter att ha sprungit så har jag inte stretchat lika mycket, omfattande och alla dessa kroppsdelar som efter ett pass i grupp och en ledarledd stretchning.
Känslan är skön och jag inbillar mig även att jag känner mig lite starkare. Den enorma träningsvärken som kom som ett brev på posten efter mitt allra första pass finns inte där nu i samma grad som morgonen den 24 efter att jag kvällen före hade svettats i mitt allra första träningspass.

Jag har blivit erbjuden massage, ledarledd uppvärmning, att gå igenom och förhoppningsvis utveckla mitt löparsteg samt att springa tillsammans med den troligtvis nya tekniken i ett försök i att förhoppningsvis komma tillrätta med mitt problem. Det sägs vara muskulärt och sitta i höften hos mig.
Jag kan ingeting om detta och använder säkert inte ens rätt termer men alla är olika och reagerar olika.
Som det är nu så kan jag inte springa alls. Det känns inte bra för att sen gå över i att göra ont.
Jag har viljan att springa långt, jag behöver inte springa särskilt snabbt, det är inte ett mål hos mig, men jag har en enorm envishet som gör att jag kan nöta samma varv i skogen trots att det krävs fem varv för att komma upp i en mil i längd. Inga problem men det är mitt högerben som inte pallar det just nu och det känns tungt.

Kanske kan jag komma åter till löpningen, kanske inte.
Jag orkar inte med alltför många hemmaövningar etc, i alla fall som jag tänker nu, vilket kanske ligger mig i fatet, vi får väl se hur jag ska jobba med höften, låret, eller vad det nu är jag ska jobba md för att kanske få bukt med mina problem men däremot så klarar mitt knä av ett medelpass där jag kämpar som attan utan att ge mig minsta känning [ifall jag inte är dum att göra som i tisdags och prova på att springa och efter 2,6 km knappt kan gå] och det får jag vara glad för.
Nu kör jag på passen för att få motion och bli starkare i hela kroppen. Det finns en hel del saker lockar och det vore skitkul om jag fortsätter så här och kanske skulle fixa att gå på ett intensivpass i sommar. Jag tänker också prova på spinning så småningom. Kanon att kunna köra all möjlig träning på ett och samma ställe.
Möjligheten finns även att boka gyminstruktör med allt vad det innebär men där är jag långt ifrån ännu. Känns alldeles för läskigt för lilla mig.

Detta och att ta den hjälp som erbjudits mig ska jag hålla fast vid i psyket sen får tiden utvisa om det blir mer löpning eller ej men ett klart är att jag inte ska springa. Man ska absolut inte springa när man har löparknä.
Det blir bara värre om man pressar sig och med tisdagens smärta och känsla av ledsamhet i färskt minne ska jag försöka hålla mig ifrån skogen från och med nu.
Jag har dock sen en och en halv vecka tillbaks då jag provade mitt första pass mest för att se hur knät svarade på detta betat av sju stycken medelpass och om en liten stund blir det ett åttonde pass och av dessa är det endast ett som gjort ont och det berodde ju på att jag sprang samma dag så lite motion blir det nog ändå även om det inte är löpning jag ägnar mig åt. Just nu i alla fall men någonstans långt inombords hoppas kunna göra igen…


Provar nya skor för inomhusbruk, Nike Flex Supreme. Köpta på Stadium där de just nu har 25% på allt.

bloglovin 2014-04-03 kl 19:59

Vad är det för fel på hennes hälar?

Igår var W som vanligt på innebandyträning på kvällen.
En halvtimme efter att jag hade släppt av henne på träningen ringde telefonen. Hon ville bli hämtad för att hon hade ont i hälarna.
Så ont att hon inte kunde träna alls utan satt på bänken och tittade på och där hade hon suttit nästan hela tiden.
Hon grät inte men lät ledsen och ville att vi skulle komma och hämta henne snabbt.

Väl hemma så hade hon så ont att hon knappt kunde gå på den ena foten och hon grät.
Hon hade börjat vara med och springa på uppvärmningen förstod jag det som men hade fått bryta.
När hon berättat det för den ena ledaren så hade denna sagt att hon fick sätta sig och vänta så kanske det gick över.
Enligt henne hade hon sett suttit där och tittat på tills hon fått låna en förälders telefon och ringt hem. 

Ledsen var hon för att det gjorde så ont men också för att hon tycker om innebandy. De hade spelat match och hon vill verkligen vara med på det. 
Jag förstår att hon var ledsen. Det är inte kul att sitta vid sidan om och bara se på när man själv vill.
Hon har en låg smärttröskel så jag vet inte hur ont hon egentligen har men igår grät hon mycket över smärtan.

För en tid sen, jag vet inte riktigt när det var, men i slutet av sommaren tror jag så trampade hon rejält snett på en fotbollsträning.
Då kunde hon inte träna på en vecka för att det gjorde så ont.
Därefter säger hon att det har inte känts riktigt bra.
Hon har klagat över ont i hälarna när hon går, springer, och tränar.
Även i skolan har hon haft ont och själv gått till skolsystern har jag fått veta.
Första gången hade hon sagt vila med anledning av att hon trampat snett. Eftersom det gjorde så ont efter den händelsen, och W är rädd för smärta, så var hon ett tag lite oroad över att hon skulle råka trampa snett igen och vågade inte riktigt agera fullt ut vid träning eller på gymnastiken i skolan.
När smärtan dök upp igen i skolan så gick hon till skolsytern på nytt men denne sa då att hon inte behövde komma dit mer för hon såg inget fel och kunde inte göra något.
När W berättade det fick jag lite känslan av att systern fått för sig att W försökte sig på att komma undan gymnstiken men så är det inte.
Hon älskar att vara med på idrotten. Tycker att det är kul att röra på sig, gillar mycket att springa, och vill gärna kämpa och prova på nya idrotter. Helst skulle hon vilja börja på handboll också som extra aktivitet på fritiden.
Hon tränar fotboll två gånger i veckan när den är igång och gillar innebandyn mycket så att inte vilja röra på sig finns inte.

Frågan är bara vad det är som gör att hon har så ont.
Det är jobbigt att hon har ont, att se henne ledsen pga något sådant.
Och varför har hon ont!? Hon är inte ens nio år och har ont i hälarna!

Jag är usel på allt sådant.
Vet ingenting om denna sortens smärtor.
Hälsporre, kan det vara det? Kan man verkligen ha det som barn?
Kan det ha blivit något större fel när hon trampade snett? Beror det på att hon växer i kroppen som gör att det smärtar?
Klarar inte hennes hälar av den belastningen det blir? Har det blivit av att hon går i skor som inte är bra för henne [helt vanliga skor så vi pratar inte klackskor här]. Eller är det något annat som är fel?

L klämde och kände på hennes hälar igår. Han har betydligt mer erfarenhet än jag inom detta område.
En fundering var att allt runt om hälen trycks utåt vid belastning.
När han höll ihop sidorna på foten och jag tryckte på hälen så var den mer kompakt och stuns i den. Kan det tänkas att hon behöver ha något slags inlägg i träningsskorna, eller alla skor rent av, som håller ihop det partiet när hon går och springer så att det inte blir den belastningen?

Usch jag tycker det är jättejobbigt när barnen har ont.
Igår kväll grät hon och började prata om att hon ville åka till akuten för att det gjorde så ont 🙁

Idag ska jag ringa vårdcentralen för så här kan hon inte ha det längre. Jag har hoppats på att det ska gå över av sig själv men uppenbarligen så gör det inte det.
Någonstans måste vi börja att luska i detta så ett besök på vårdcentralen får vara starten på vad jag hoppas på inte är något allvarligt.

Någon som varit med om liknande hos era barn?
Alla tips och tankar tas tacksamt emot…

Fina, glada, och energiska W inför sin allra första innebandyträning för någon månad sen ♥
bloglovin 2012-11-07 kl 12:01