Etikettarkiv: Trimning

4 månader ♥

Baileys4månader

Idag är han fyra månader vår lilla fina hårboll.
Den bästa som finns. Full av bus, glädje, vilja och envishet, godhet och kärlek.
Han blir så glad när jag kommer ned på morgonen. Kan knappt bärga sig när jag kliver över gallret vi har vid trappen så han inte ska gå upp på ovanvåningen när vi inte är med. Viftar på svansen, pussar, åmar och kråmar sig och så klart är han så glad att han gärna biter lite grann också.
Just bitandet är väl det som är lite jobbigt. Inte så mycket för mig för jag kan få honom på andra tankar, ignorera det ganska bra och då brukar han ge sig. Värre är det med barnen. Det är en lek för Baileys när han biter, han leker så som han gör med sin brorsa, hundra gör så, och han förstår inte riktigt att man inte kan leka riktigt så med människor.
Sen är det ju så att han fortfarande har valptänder som kliar, ömmar och då är det skönt att gnaga och bita i allt så detta kommer nog att ge med sig så småningom.
Full av bus är han i alla fall och röjer och leker vilt som om han vore tokig ibland. Det är full fart 😀

Några få tänder har han tappat och i måndags var vi hos Lillemor och han blev klippt för allra första gången.
Det blev en helt annan hund. Så olik sig, så liten utan all päls, så underbart söt.
Svansen var tjock och yvig men förvandlades till en liten smal tunn sak, haha, och det mesta av valppälsen på rygg, mage och även för att hålla god hygien klipptes bort.
På öronen klipptes en del också men hon lämnade kvar mycket på benen och den längsta pälsen på öronen och huvudet för i detta limmade hon senare på kvällen efter träningen.
Att limma en Wheatens öron är vanligt förekommande. Det är absolut inget som gör ont, man limmar endast i den långa pälsen som hänger fritt och man gör det för att öronen ska växa framåt så likt rasstandarden som möjligt.
Baileys öron stod ut på sidorna av hans huvud och så ska det inte se ut.
Limma öronen gör man i samband med att valpen börjat tappa tänder och sen har den det så några veckor så att när brosket växer så blir det förhoppningsvis rätt läge på dem innan man klipper bort pälsen så att öronen hänger fritt igen.
Lite ovant märks det att han tycker att det är när han kliar sig ned tassarna mot öronen men frånsett det så går det bra och han är verkligen ursöt med sina öron framåt. Dem tillsammans med klippningen som förändrade hans utseende totalt gör att han ser lite ut som TinTins hund Milou nu, haha.

Den 5 juni hämtade vi hem honom, snart två månader sen, och han växer så det knakar och är en sån självklar familjemedlem hos oss. En envis, påhittig glädjespridare och jag är så tacksam över att just han är vår ♥

Idag har vi varit ute i skogen igen. Full fart i regnet mellan träden, på stigar, rakt ut bland mossan, och en massa lek och spring.
Vi hittade små gula svampar och jag som aldrig har lyckats hitta en kantarell växandes i skogen hoppades på att detta var just det så jag plockade dem med mig i en bajspåse.
Vet ju att vänner som är experter på svampplockning har hittat kantareller i vår lilla skog så det borde ju vara det.
Efter att ha fått expertens bedömning av mina plockade svampar så var det bara att slänga dem. Inte sjutton var det kantareller inte, suck.
Det kommer nog att sluta med att jag som vanligt köper mig svamp på torget även denna höst…

Nu ska vi packa ihop oss och åka till leksaksaffären. M ska på kalas på söndag så present ska inhandlas och därefter tror jag att det blir en liten utflykt innehållandes en fredagsglass.
Trevlig fredag på er!

bloglovin 2015-07-31 kl 13:44
Annonser via Bloggpartner.se

13 veckor

Igår blev han 13 veckor gammal vår lilla hårboll för han är fortfarande liten trots att vi tydligt ser att han vuxit till kroppen.
Vågen visade på nästan 6 kilo hos veterinären på 12 veckors dagen. Jag pratade med Linda tidigare idag och den hanvalp som de valde att behålla väger nästan åtta om jag minns rätt så han är fortfarande liten och gör skäl för sitt smeknamn på kenneln vår Lillen/Lilleman.

Vd 12 veckors ålder hände det något i utvecklingen. Han gick från lite bit till att tugga på allt och framförallt alla.
Han hugger tag i benen, byxor, tröjor, armar, hår, Ms stol i köket, vår stora lampa i vardagsrummet, kontakter för att inte tala om strumpor och skor. Han kan ta span på en strumpa som någon tagit av sig och lagt någonstans på mils avstånd och är inte sen att springa dit och roffa åt sig den och skulle han få möjlighet, vilket han ännu inte har lyckats få till så skulle han utan problem tugga sönder den till obefintlig. En 12 veckors valp helt enkelt…

Det svåra nu är kombinationen barnen och Baileys när han är leksugen, vild och det kliar i de små valptänderna som han så småningom kommer att tappa.
När han får tag i ben, fötter och händer och biter till så gör det nu riktigt ont och det blir oftast en spontan reaktion som följd på den smärtan så klart, och det kan verkligen göra jätteont, och detta motande och viftande mot huvud och kropp vid sådana jobbiga tillfällen när det smärtar triggar bara igång honom än mer och slutar alltid med att han springer runt benen och efter något av barnen för att bita igen och det också oftast än rejälare än tidigare.
Ju mer barnen skriker, springer, viftar och tar tag i honom för att komma undan desto mer skruvas han upp och går till attack.

Inte bra alls, varken för barnen eller Baileys, och nu jobbar vi för att bryta detta.
Vi bestämt att M ska försöka göra lugna lekar tillsammans med honom för som det är nu så kan Baileys knappt se M i ett vaket tillstånd utan att vilja dra igång bit och härjarlek.
Vi försöker att avleda med godis och annat för att bryta av. Små godisbitar i en toarulle som vi klämt ihop i ändarna är bra sysselsättning eller att leta godis gömt bakom bords- och stolsben med mera.
M har så mycket känslor för Baileys, det har blivit hans lillebror och han älskar honom så, och de första två veckorna när han fortfarande var väldigt lugn satt de tillsammans i hundsängen, M med iPaden och en hand på Baileys som sov gott ofta med huvudet tillrättalagt på Ms ben.
När han nu blir biten får hans känslor sig en törn och han känner sig sårad.

Min hundguru heter Fredrik Steen och jag följer allt han gör tillsammans med Lilla Nymo via Nyhetsmorgon på tv4, klipp och Instagram.
Lilla Nymo är några veckor äldre än Baileys men jag har sett alla klipp på play tillbaka från deras start och fått många bra tips på hur man kan hantera situationer, tänka, agera, och det där med valpbitandet går ju över sägs det. Det är ju en tid och en fas i valpens liv och att se att även Nymo kör samma race från ca 12 veckor och bet i allt och alla var är en liten tröst just nu.

Vi har även fått träningstips och guidning i hur man gör för att träna in en del saker.
Hundcoachen, som Fredrik Steen kallar sig, visar hur han gör med Nymo som så småningom ska utbildas till vårdhund och jobba som det och det är så bra att kunna se situationer live och inte bara läsa sig till saker. Jag studerar i detalj och försöker att förstå och göra det samma.
Att han se även förklarar bra är en bonus och så klart följer jag honom och Nymo även på IG utöver alla klipp jag kommer över på nätet.
Så just nu känns det stundtals ganska jobbigt med den här lilla finingen. Han är duktig på att vara med och hantera olika miljöer tycker jag, är underbar när han söker närhet som igår kväll vid halv tolv när jag satt vid datorn och gjorde några tavlor och han kommer och ställer sig bredvid stolen och lägger huvudet mot mitt ben och vill upp och ligga i famnen, så mysigt, men samtidigt är ha så himla bitig att det är inte alls roligt som igår kväll när vi varit ute och gått till lekparken, runt kullen och sen tränat lite smått och han var duktig och blir bitig och hoppig som följd av glädjen kring att han är duktig när jag berömmer och ger godis. Jag kom hem med blödande små sår på ett finger och även om jag med mina torra fingrar sen allt eksem som barn lätt börjar blöda så kändes det inte alls särskilt upplyftande.
Ska försöka hålla kvar i tanken att valpar är oftast bitiga, en del mer och en del mindre, och det är inte för inte som den vanligaste frågan ställd av valpägare handlar om hjälp kring vad och hur man ska tackla sin valp som biter efter allt och alla! Hoppas det går över som sagt…

Linda hade klippt Tellus en gång redan så jag ska ta och ringa Lillemor och försöka boka in en klippning även på vår lilla hårboll.
Jag tycker han är charmig med all päls men L tycker att det är mindre fint när ögonen blir alltför dolda av päls. En smaksak än så här länge då han bara är valp på hemmafronten just nu.

Till veckan ska jag också eventuellt försöka komma iväg på lite socialträning i Grums som Värmlands kennelklubb arrangerar. Jag känner mig väldigt osäker och grön på detta, likt min hund typ, men man måste ju börja någonstans och prova på. Hoppas på massa bra input då.

bloglovin 2015-07-01 kl 15:13