Etikettarkiv: Trots

Långa måndagen

Shit vilken lång dag det har varit idag!
Alldeles för lång och jag har haft alldeles för mycket som jag måste få undan av ditt och datt och det i kombination med lite incidenter kring barnen idag har gjort att det mest känts som att jag håller på att bli vansinnig.

Jag skrev ihop ett inlägg här men sen tiltade internet innan jag sparat det och nu orkar jag inte börja om.
Inget särskilt roligt att läsa i alla fall, vardagsärlighet från en något trött tvåbarnsmamma som har så mycket jag vill och borde ta itu med att jag springer från a till ö hela tiden och det var först när jag drog igång en städning av bottenvåningen som jag kunde fokusera totalt och skingra de smått stressade tankarna blandat med funderingar kring utvecklingsfaser, trots, och en massa mer.

Några av dagens bilder kommer här i alla fall.
Två gånger idag, två ganska korta stunder, har dessa två gjort något tillsammans.
Det är inte ofta men när det väl händer är det som att vinna högsta vinsten på lotteri typ.

Kreativa teckningar med löv och färg på altanen var det som de ägnade sig åt den första stunden…

bloglovin 2013-06-17 kl 22:12
Annonser via Bloggpartner.se

Älskar & kär

Det är så mycket prat om att älska just nu för lillebror.
Han kan fråga preis när som helst mamma älskar du mig. Därefter kommer nästan alltid ord som jag älskar bara dig, eller jag älskar dig, pappa och W, eller lika ofta jag älskar inte W osv.

Så fort någon gjort någonting som han inte tycker om, som inte passar honom, eller bara om man inte gör som han vill så får man höra nu älskar jag inte dig.
Den meningen och liknande duggar tätt även de för det är ofantligt många gånger vissa dagar som det inte utförs eller görs saker som behagar denna lilla sanslöst verbala fyraåring.

När han skulle lägga sig i förrgår tog han sitt älskande till en högre nivå.
Jag hade pratat med honom om att han ska sova i sin egen säng om natten så att vi alla kan sova lite bättre och vara piggare osv varpå han direkt frågade om han kunde få en sån Carsbil som han sett på min iPad om han gör det fyra nätter för just fyra nätter är jättemånga nätter och då har han varit duktig.
När jag kontrade med att han ska sova i sin säng nästan alla nätter från och med nu och att han eventuellt kan få en liten bil när han sovit många nätter t.ex femton [femton nätter skulle innebära mega världsrekord för M och låter som ljuvaste musik i mina öron] så fick jag veta att han inte älskade mig längre.
Sen hakade han tydligen upp sig där för i trettio minuter hördes det sen från vår ovanvåning den kvällen jag kan sova fyra gånger i min säng om jag får en bil annars älskar jag inte dig längre mamma.
Som ett mantra som upprepades ca två gånger per minut [jag har aldrig känt mig så oälskad… 😉 ]
Som tur var så låg det dock inte så mycket i den där orden för idag har han älskat mig igen [och inte älskat mig ungefär hälften av gångerna].

En annan sak är att han börjat prata om ordet kär.
M är ju en fruktansvärt verbal kille så länge han vistas bland folk han känner.
Han pratar värre än den värsta väninnan. Det är som att han och jag ha teparty [eller rödvinskväll]varenda lediga måndag här hemma när vi sitter vid bordet och avhandlar än det ena än det andra.

En gång råkade jag utan att han visste om det få lyssna till hur han spontant sa till W att han var kär i henne. Hon fnös ogillande mot honom.
Då frågade han om hon var kär i honom.
Svaret kom snabbt med eftertryck – nej!
Nähä vem är du kär i då undrade M varpå W sa ett namn på en killkompis.
M hörde inte riktigt vad hon sa men då hade W bestämt sig för att inte säga namnet högt igen och vägrade att berätta vem hon var kär i.
Då var det Ms tur att fnysa åt W och efter en stund sa han att han är kär i mig istället 😀

Han har tydligen väldigt lätt för att älska personer, detta tillstånd gäller även vissa kompisar, men samtidigt lika lätt att inte göra det.
Imorse sa han att han älskar inte W men att han gör det snart om ett tag.
Sen fick han klä på sig sina kläder inne på Ws rum och därefter sa han att han älskade W.

Vare sig han älskar mig eller ej så älskar jag honom. Obeskrivligt mycket ♥

bloglovin 2013-04-10 kl 13:25

Lite trög start på nya veckan

Idag var det riktigt segt och tungt att komma upp ur sängen.
Känner mig överkörd av tåget.
Mensvärk from hell inatt, har till och med lite ont i ryggen men vet inte om det har med det att göra, en liten M som varit uppe inatt och vandrat runt lite och hållit mig vaken innan han i och för sig väldigt duktigt gick tillbaka till sin säng och somnade om och sen W på detta.
Hon är inne i någonslags period hoppas jag för inte kan det vara möjligt att det är så här det ska vara framöver…?
Beter sig trotsigt, svarar emot, har svårt att göra som jag säger utan att ifrågasätta allt. Försvinner bort i sin egen värld, hör inte vad jag säger, och blir arg för minsta lilla.
Som en tonåring men hon är ju bara nio år för sjutton…! Inte ens det, hon fyller nio i december.

Två kvällar på raken nu har hon inte kunnat somna.
Hon ligger i sin säng och försöker men kommer sen upp en gång i timmen och meddelar att hon inte kan somna.
Igår kväll hade hon ont i magen. Inte jätteont men tillräckligt för att hon inte skulle kunna sova.
Klockan går om kvällarna och när jag och L gick och la oss igår vid tolv så var hon fortfarande vaken.
Dessa sena nätter gör att hon är extremt grinig och sur när kvällen kommer.
Igår var hon en riktig pina om man får säga så och jag trodde då att hon skulle slockna snabbt när hon la sig klockan nio men jag hade tydligen fel.

Jag sov riktigt oroligt imorse och hade kunnat ligga kvar och slumra om länge men tvingade mig upp för att få upp kidsen för att de förhoppningsvis ska vara riktigt trötta när kvällen kommer idag.
Som oftast så hjälper kaffe bra så nu ska jag ta mig dagens andra kopp och en Ipren till det så kanske det lätta lite här.

God morgon måndag & ny vecka…!

bloglovin 2012-07-16 kl 09:46

Rullmackor, julklappar, dubbelnougat

Nu är vi på väg. Från Skåne mot Värmland.

Nio dagar här nere under samma tak som mina föräldrar är intensiva nio dagar.
De är pensionärer och har sina inrutade dagar. De sover länge om morgnarna, har kryssat tvtidningen full med serier och annat som de tittar på. De äter på sina tider osv.
Inte konstigt att det blir stökigt när två barn flyttar in som är fulla av energi, trotsiga, konkurrerar om tvn, vill än det ena och inte det andra.
Den här gången har speciellt W varit väldigt jobbig från och till.
M har ju gått på som vanligt och ropat efter mig, klängt på mig under nätterna och varit precis så som han är mot mig annars vilket är jobbigt även det ibland men de får minuterna som han inte har hängt efter eller på mig så har W varit där.

Hon har dessutom krånglat vid läggdags flera gånger, tjafsat emot och inte lyssnat när jag sagt till henne.
Det har blivit bråk flera gånger pga henne och jag känner nu när jag skriver det här att jag blir irriterad bara jag tänker på vissa av veckans händelser.
Det är som att hon vill irritera mig, hon vill pusha och få mig till att bli arg, och jag avskyr den känslan.
Helt förståeligt är det dock att barnen har ju ingen riktig plats här som de har sina rum hemma. Det blir lite av ett annat liv den veckan vi är här och det får jag ju förstå att det kan bli lite reaktioner och andra ideér m.m. som dyker upp.
Till detta kan man även lägga min fars retiga sida. Han kan liksom inte passera barnen om de sitter i varsin fåtölj och ser på tv utan att peta lite på dem, retas lite eller bara göra något försök till att skoja till det på hans mycket speciella vis.
Ofta mottas inte dessa skojsamheter särskilt muntert av barnen alternativt att de nappar på dem och så startar ett himla stojlekande, ungefär som dessa beryktade jagalekarna i skolan, och som alltid slutar med att de urtartar och någon blir ledsen, gör sig illa, eller liknande.

För min egen del så har det varit skönt att komma iväg hemmifrån.
Att lämna jobb, tavlor, städning och alla andra måsten som jag annars fyller mina dagar med ochhelt enkelt inte kunna göra något av det där.
Jag har suttit ned i soffan och tittat på tv mer än jag tror att jag gjort på hela hösten den här veckan. Inte för att se på tv är något jag annars längtar särskilt efter men anledningen till att jag inte gör det är för att jag inte har tid.
Jag har även lekt, hittat på saker och umgåtts med barnen fullt ut. Detta är något som jag själv tycker att jag är ganska bra på även annars i min vardag, när jag är med dem så är jag verkligen med dem och jag tycker att det är kul, men tiden då är alltid begränsad.
Skola, jobb och sen lite lek och så vips är det dags för kvällsmat, läxläsning m.m.
Nu har vi kunnat vara i lekparken tills vi frös och var trötta i benen. Gå omkring på kyrkogården, gå i affärer, spelat massor med spel, sett på julfilm m.m. utan att tiden har känts knapp och det har varit skönt.

Nu är vi alltså på väg hem igen [detta inlägget skrev jag imorse och ställde på tid] och som vanligt är bilen fullpackad med våra väskor, leksaker som fanns i julklapparna och vår matsäck som självklart består av tunnbröd, kallas rullmacka av barnen, smör och skivat kokt ägg.
Nu önskar jag bara lugn trafik, lugna barn, inget otippat snöoväder eller blixthalka, en bil som inte krånglar och att jag själv håller mig sockerhög och utan minsta gäspningstendenser [trots att jag somnade lite för sent igår och att W väckte mig halv sex imorse med precis samma mening som hon körde med till elva igårkväll nämligen – jag kan inte sova] på det godis jag packat med.

På återseende!
Kanske inte ikväll för då kommer jag att vara helt slut efter bilfärden men troligtvis under morgondagen.

bloglovin 2011-12-29 kl 12:37

Utvecklingssamtal

M är en positiv kille som trivs på dagis.
Han är artig vid lunchbordet och väntar alltid med att äta tills fröknarna har sagt varsågod. Han kan själv ta mat, skrapa av maten efter sig, tvätta händerna och äter alltid i ett lugnt tempo även om det innebär att kompisarna kanske är klara långt före honom.

Sen fröknarna tog beslutet att ta bort bilarna ett tag så leker han bra tillsammans med sina kompisar. Billekarna skapade en dålig stämning mellan barnen, inte bara pga M, då de ägnade sig mer åt att tävla, gnabbas och bråka om vem som skull parkera var, vilka bilar de skulle ha mm än åt att leka och ha kul tillsammans.
Istället leker han nu mycket rollekar och med tåg och lego och det går så bra och är en helt annan stämning mellan barnen.

Han förstår instruktioner och kan hantera när det blir något som går mindre bra och som fröknarna ingriper i. Är glad och pratar gärna och mycket. En skön kille som säger saker som får många att skratta.
Toalettbesök med handtvättning [det övar vi massor på i annalkande kräksjuketider] och att klä på sig när det är dags att gå ut kämpar han också på med bra själv.

Det finns inte mycket att säga om M mer än att allt går bra sa E som ledde dagens utvecklingssamtal.
Klart att man blir glad och lite stolt över att ha en kille som är så duktig och härlig som den som beskrivs ovan 😀
Det känns onekligen gott i mitt arma mammahjärta…

När jag sen berättade lite om hur han var hemma så kunde man ju fundera på om det var samma barn som vi pratade om. 
Trots och testande av gränser i form av utbrott, tvärvägrande till allt och allmänt dåligt uppförande kan verkligen få en att undra om man som förälder har gjort något fel…
Men det har man ju oftast inte och inte heller är det något fel på barnet utan allt är precis som det ska. Men ibland är det klart att man sliter sitt hår och undrar hur det blev så här…
Ja åtminstone jag gör det och då känns det bra att veta att hela livet igenom kommer vi in i perioder av trots – vi ifrågasätter och sätter oss på tvären – fast vi gör det på olika sätt i olika åldrar.
Eller inte!
Tanken om att en ny period är att vänta när en intensiv och jobbig äntligen börjar avta är inte särskilt lockande alltid!

Vår positiva & fina M
Alla bilder och texter på HUSnrNIO.se är skyddade av lagen om upphovsrätt. Du får inte använda mina bilder och text, varken för personligt bruk eller i kommersiella sammanhang. Stöld av bilder kommer att polisanmälas! Ingen är anonym på nätet.
bloglovin 2011-11-21 kl 15:24

Vad händer med mitt barn?

Vilken fruktansvärd kväll det blev här.

Jag känner mig totalt uppgiven när det gäller W.
Funderar på om det är någonslags trots hon befinner sig i? Någonslags förpurbertet?
Men det sistnämnda vore väl ändå väldigt tidigt i ålder, eller? Hon är ju bara sju, fyller åtta om en månad.

Sen L kom hem, dvs efter vi hade ätit och gjort läxan, så började ett kaos. Ett litet kaos som så smått ökade i kraft.
Jag antar att hon testar oss båda två. Spelar ut mig och L mot varandra men det känns även som att det är så enkelt att hon skruvar upp sig själv så pass mycket att hon inte kan sluta.
Hon har inte förmågan att se när gränsen är nådd och hon har gått för långt.
Att sluta i ett sådant läge är väldigt svårt för henne och tillslut tappade jag totalt tålamodet efter att hon hade betett sig värre och värre så hon åkte in på rummet.

Högljudda skrik och gråt i en kvart. Dörrar som öppnades för att hon skulle berätta skrikandes att hon inte ville va min dotter.
Att hon ville ha tillbaks lyktan som hon gav till mig på min födelsedag i somras [som hon köpte i hemlighet för sina egna pengar].
Hon kastade sin älskade Tarzan på mig flera gånger och sa att hon inte ville ha honom längre, skrek som en galning, slog igen dörrarna med sådan kraft att jag trodde huset skulle rasa och mitt i allt det här skulle lilla M lägga sig vilket gjorde att jag fick nolltolerans och sa att om hon inte slutade direkt med sitt skrikande så har hon utegångs och lekförbud hela helgen.

När hon är mitt uppe i allt så verkar det inte beröra henne att vi blir ledsna och arga. Hon struntar totalt i vad jag säger och svara på när jag säger att hon ska gå och lägga sig nu att hon hatar mig.
Ikväll tog de där orden och hennes beteende verkligen skruv.
Jag blev trött och jätteledsen.
Hon känns helt utan empati för oss när hon blir sådan där även om det ikväll var värsta gången ever.
Hennes favoritmening att häva ur sig är att jag lyssnar alltid på M och bryr mig alltid mest om M.
Försöker rannsaka mitt samvete men orkar egentligen inte tänka mer på detta nu ikväll men jag måste säga att jag är väldigt mycket med barnen och jag försöker att ta mig tid för båda två även om det givetvis oftast blir så att lillebror får liksom hänga på.
Så visst kanske det blir mycket så att vi åker på saker och gör saker som W vill, som t.ex vår mörka skogstur i tisdags som det var hon som ville, men vi gör inte sakerna ensamma bara hon och jag så ofta utan M är alltid med.
Det kanske är så enkelt att från att ha varit ensam med mig hela tiden och det jämnt var hon och jag som gjorde saker tillsammans så sker det i stort sett aldrig längre.
Dessutom så är det mycket i skolan som sker. Bara en sådan sak som att inte bry sig om det yttre och vad äldre barn på skolan ropar och påpekar. Sådant tar tyvärr hårt på W när hon är med om det.
Ikväll,, före ovanstående kaos, skulle hon göra sig en cupcake med frosting och misslyckades enligt henne själv att få till det fint och då bröt hon totalt ihop. Stod och stampade i golvet, var missnöjd och lät arg.

Efter all gråt så ville hon prata. Jag vill ha ett snack mamma, tar du emot det, sa hon.
Jag är ju totalt slut och gråtfärdig jag så jag sa att vi får prata imorgon om allt som hände ikväll. Att vi säger god natt och så får vi sova på saken och kan prata när vi är lite piggare.
Jag frågade om hon ville att följde med in och stoppade om henne vilket hon inte ville.
Efter en stund kom hon och jag frågade igen och då sa hon ja. Hon sa även att jag krossat hennes hjärta [jag kände samma sak typ fast att det var hon som krossat mitt…] och förlåt.
Jag kliade henne på ryggen en stund och sen somnade hon.

Ikväll orkar jag inget mer.
Det känns som att jag ska börja tjuta så det bästa botemedlet mot det är nog att gå och lägga sig antar jag och försöka att inte fundera mer ikväll på vad som inte är bra, om något har hänt som är anledningen till dessa raseriutbrott, eller googla en massa på åttaåringens utveckling eller ens älta det dåliga, gnagande, mammasamvetet som så lätt sätter igång…

God natt på er!

bloglovin 2011-11-10 kl 21:58