Etikettarkiv: Unghund

Novemberdagar

wbnov16
Två av de finaste jag vet en svinkall novemberdag vid älven♥

November månad rusar verkligen på!
Mina dagar handlar mest om att vara på jobbet och högtrycket som alltid infinner sig så här års och fortlöper ungefär till andra veckan i januari är märkbart redan nu med fler och fler saker som bokas in. Spontana saker, roligt jobb men också sånt som tar mycket tid dvs det blir inte mycket annat över av dygnen förutom att jobba, ta hand om allt kring barnen och övrig marktjänst hemma och så sömn som numera kan bli lite när som helst dvs jag vaknar ofta upp från soffan eller i Ms säng och inser att tröttheten visst tog ut sin rätt.

Att jag ska jobba ungefär fem dagar i veckan brukar jag hålla på men då jag gör betydligt mer än klassiska åtta timmar vissa av dagarna gör att det blivit lite mer just nu.
Dagsföreläsning om ätstörningar och självskadebeteende, dubbla produktionsmöten inför årets stora underbara konserthändelse på CCC i december med musikklassernas Luciasjungande gjorde att förra veckan försvann.
Den här veckan ser väl ut att luta lite åt samma håll under dess vardagar. Jag var på jobbet i måndags, vilket händer extremt sällan på en måndag för min del, idag har jag varit på möte med kollegor och stiftsombud i metropolen Väse, morgondagen är det full fokus på barnkörer och luciaövningar med mera. På torsdag kväll, om jag orkar, ska jag försöka ta mig iväg på en föreläsning i Grums men som sagt så får orken avgöra om det blir så eller ej.
På fredag jobbar jag svartklädd (iofs så är jag oftad dressad i black, haha) och så kommer helgen som är helt ledig. Amazing gött känns det! Jag ser mycket framemot att slippa ställa mobillarmet i dagarna två. Behövligt med lite lugnare tempo och möjlighet till morgonsömn.

M följde med kompisen S hem från fritids så i några timmar ska jag nu passa att i lugn och ro sitta vid datorn med min mugg kaffe och jobba undan lite och sen ta en promenad med min lilla vetekille och hämta upp honom.
Trevlig eftermiddag!

bloglovin 2016-11-15 kl 15:12
Annonser via Bloggpartner.se

Lycklig matte

Ringträning29juni2016

Så glad att jag åkte på gårdagkvällens ringträning i Folkets park i Forshaga! Var nära att hoppa över då jag befinner mig i ett nästan knockande trötthetstillstånd nu så vissa stunder av dygnet, det kommer och går, kan jag nästan somna ståendes men vi kom iväg och det i tid för att hinna med femton minuters kisspromenad före träningen drog igång.

Även Baileys verkade ha fått en släng av min trötthet för han var så lugn jämfört med hur han brukar vara.
Han är ju jämnt all over, fylld av energi, kräver nästan ingenting för att det ska slå över för honom och han ska triggas igång, och har ett massivt intresse för alla andra hundar.
Det gick så himla bra igår att jag var smått chockad. Visst var det mycket att nosa på igår och han var nyfiken så klart de andra pälsbollarna och gjorde hälsningsförsök under slalomgången men det var nästan ingenting mot hur det brukar va.
Han stod bra, ställer sig stabilt och ganska bra på egen hand och jag försöker att inte vara där och korrigera för mycket för att skapa obalans i kroppen på honom eller störa.
Kollar frambenen så att han har de ganska jämfota, använder mitt nyinlärda knep från Linda i måndags för att få dem bra om de inte är det med att luta kopplet åt ena eller andra hållet så han själv korrigerar dem och jag inte behöver ta på dem i onödan för det tycker han inte om. Just frambenen är han mycket känslig på och rädd om.
Checkar av bakbenen, eventuellt lyfter honom så att de kommer rätt, böjning av svansen om det behövs och korrigerar upp hals och huvud med hjälp av kopplet.
Igår provade jag att stå mer upprätt när han stod ställd. Det blir inte samma närhet till hunden men det är så mycket snyggare att se bara hunden och inte en figur som smälter ihop med den tycker jag. Vet inte vad som är att föredra i utställningssammanhang eller om det finns plus och minus på detta. Antar att en domare kan se och bedöma hunden oavsett.

Det stora glädjemomentet igår kväll var inte ståendet utan springandet. Han sprang i trav, utan att skutta och galoppera trots 14 andra hundar springandes intill sig. Han följde med mig runt, varv efter varv, det gick bra i cirkel på egen hand när det var vår tur, samma med triangel men också tillsammans med de andra hundarna. Detta sista brukar vara det allra värsta men igår var han som en helt annan hund.
Jag fick upp hans hals och huvud med att locka, prata och hålla på och kunde till och med korta stegen och länga stegen tillslut utan rädsla för att han skulle hamna i galopp för det gjorde han inte igår.
En verklig waokänsla alltså! Så himla kul! Jag var så jätteglad där vi sprang omkring och ville att vi skulle få visa oss hela tiden, haha.
Hade jag haft mobilen tillgänglig så hade jag bett någon att filma för att kunna se det själv. Inte bara för att det kändes så bra som det aldrig tidigare har gjort utan också för att det är så man lär sig. Kanske gjorde jag något annat igår som jag inte gjort tidigare…?
Tror dock att förutsättningarna för att det ska fungera med Baileys på utställningar, för att han ska kunna visa upp sig på allra bästa sätt, är att han är ordentligt rastad, har gjort av med en hel del energi, och att jag värmer upp honom före det är dags så mycket det bara går och hinns med vilket inte är så lätt alla gånger.

Jag njöt av de 90 minuterna ända tills jag somnade igår kväll. Smsade både mormor Lillemor och Linda i ren glädje, haha.
Kanske, kanske börjar det gå upp för honom och lossna lite vad det är som krävs av denna unga lilla hormonstinna kille (var dock ingen löptik med igår kväll, haha) och även om dagsformen för hunden styr mycket när det gäller utställningar för dessa unga så finns det ändå ett hopp om att det ska kännas så här flera gånger.
Det var så himla kul och innan vi åkte från Folkets park fick jag hjälp att ta en bild på honom uppställd. Visserligen med frambenen inte helt jämfota men väldigt fin i sin posé 😀

bloglovin 2016-06-30 kl 12:52

Mål & Kursstart

Hej söndag!
Idag har vi hälsat regnet välkommet från fotbollsplaner ute på Skoghall. Jag som glömde bort att packa ner strumpor och gymnastikskor gjorde det i sandaler och jag var så frusen om mina gräsiga tår när vi åkte därifrån strax efter 13 så att det var en fröjd att hoppa in på första bästa matställe för lunch även om det innebar en pizzeria i det lilla samhället.

Jag som jobbade till 11 missade när vår M gjorde dagens första mål. Sved lite i hjärtat att ha missat det. Att han gör mål är det perfekta för hans självkänsla och självförtroende. Han jobbar framåt och uppåt på att våga agera fullt ut och då både fysiskt och känslomässigt och jag menar inte på plan och just i fotboll utan överhuvudtaget. Han är en blyg kille som inte rushar på och uttrycker sig i onödan så att säga men att spela fotboll hjälper honom att våga ta för sig och agera.
Det syns och jag blir alldeles varm i kroppen av att se honom träna och spela match som idag.

I den andra matchen tog han bollen i mitten av ena långsidan, dribblade, sprang, sköt framför sig och höll den till sig själv trots ihärdiga försök från motståndarlagets spelare att ta den, som för övrigt vann matchen sen likväl, och en bit ifrån mål drämde han till och gjorde sitt andra mål för dagen.
Sån lycka! Det såg ut som han hade tänkt göra en målgest men sen kom han på sig och höll igen.
Han fick beröm av mer än oss och var så klart jätteglad men som den han är så ville han inte prata så mycket om målen sen när vi åt lunch men vilken fröjd att se lilla honom spela och vad det går framåt för honom i teknik och styrka. Så glad!

Anlagsprov

M stack iväg till S när vi kom hem och där var även klasskompisen E och nu är de hemma hos henne och leker så jag och Baileys passade på att ta oss en liten vila på dubbelsängen trötta efter tidig morgon, jobb och fotboll men mest för att ladda batterierna för kvällen.
Nu ska bilen packas med ryggsäck för 17 åker vi mot Långserud och fortsättningskurs av viltspår.
Som vanligt så regnar det. En aningens tråkigt att det alltid ska göra det när vi ska dit men det ger ju de allra bästa förutsättningarna för att träna viltspår så egentligen är jag väl glad över det så det är bara att dra på sig regnbyxorna och jackan och slänga in gummistövlarna i bilen för ombyte när det blir vår tur att inta skogen.
Målet är så klart att tävla i öppen klass med bra resultat men det är svårare det än anlagsprovet. Spåret ligger över natten, det är längre, bloduppehåll, sökruta som start, skott finns med som störning och en massa mer som jag inte kommer ihåg men kul är det så vi satsar i den riktningen så får vi se vad det blir. Roligt är det i alla fall tycker vi båda.
Dags att packa.
Trevlig söndag!

bloglovin 2016-06-19 kl 16:29

Årets första utställning

Idag har vi varit iväg på utställning i Mariebergsskogen. Premiär för 2016 och detta är året då vi ska försöka skaffa oss erfarenhet av att vara inne i ringen har jag satt som mål så att vi blir vana vid det båda två och vet hur vi ska bete oss, vilket varv man alltid springer, uppställningar, och få det att kännas naturligt och behagligt så kanske en del av det där nervösa pirret, i alla fall hos mig lägger sig.
Enda sättet att bli av med det är att träna och perfekt är att träna på inofficiella utställningar som egentligen inte betyder något ju eftersom de inte registreras.
Det är en speciell miljö, hundar av alla de slag och raser överallt, olika domare som hanterar hundarna lite olika när de känns igenom och kollas i munnen, bedömer olika så klart och det är olika väderförhållande som gäller också.
Det är mycket som spelar in och roll utöver vilken status handler och hund har just för dagen. Inofficiella utställningar kostar ju inte heller lika mycket som officiella så det är bara att pricka in de som finns på nära håll och träna på.

Till idag har vi inte tränat någonting alls. Vi har inte tränat utställning eller varit iväg på någon ringträning sen vi var i Arvika i mitten av november.
Till idag kan man säga att vi lagt fokus på pälsvård. Vår ungkille har verkligen en helt fantastisk päls, både enligt mig själv så klart men framförallt enligt uppfödarna, men det blir lätt små tovor, som små knutor, i ullen närmst kroppen.
Dessa har jag slitit med att få bort med kardan och kammen i flera dagar. Lillemor klippte honom för några dagar sen och idag gjorde hon några finjusteringar med saxen för idag var han verkligen fin i pälsen.
Igår efter att jag borstat honom gned jag in hela honom med balsam ända in till hårrötterna som sen fick sitta i några minuter och sen följde en massa borstande.
Imorse efter morgonpromenaden borstade jag en halvtimme till innan vi åkte iväg och hans päls just nu är helt fantastisk underbar. Så mjuk, nästan inga små knutiga tovor, glänsande, och väldoftande. Ljuvlig!

InoffMskogen1maj

Tillbaka till Mariebergsskogen.
Vår insats blev ett platt fall. Han stod kanonfint och helt still vid bedömningen. Lillemor tog bilden ovan med sin mobil, och jag är så nöjd att han kunde stå bra med ben, huvud, svans och utan att flytta sig.
När det gällde rörelsen så gick det inte alls. Han kunde plötsligt inte trava. Inte ett enda steg. Gick bara i passgång hur jag än gjorde.
Fick ett litet tips från domartältet men det fungerade inte.
Vi kutade runt varv efter varv. Min grönhet i detta med utställning lyste lång väg kändes det som och plötsligt frös jag inte ett dugg längre, snarare tvärtom, haha.
Så klart fick vi ett tack och hej därefter.

Efteråt så testade Linda springa med honom och tillslut fick hon honom till att trava istället för att varva passgång och galopp.
Linda är en sån troligt duktig handler. Hon har gjort det sen hon var 12 och det märks. Till och med min hoppiga, ivriga, all over hund sprang fint runt med henne.
Jag fick göra detsamma och Lillemor och Linda coachade mig. Tillslut blev det trav och de sa till mig vilket tempo jag ska ha.
Min hjärna tänker att jag inte ska springa för snabbt för då börjar han galoppera men så ska jag inte tänka.
Det går snabbt och man blir trött när man springer så snabbt som man ska men det är det som gäller för att han ska visas på bästa sätt i sitt rörelsemönster.
Jag tycker också att det är svårt att som han springer i passgång uppifrån när man själv springer med honom. Det blir en speciell gungning på kroppen men jag har svårt att se den.
Att stå vid sidan och se det klarar jag men inte när jag själv springer.

Nu ska vi försöka öva lite själva någon av kvällarna i veckan som kommer, ska be Lillemor att kolla på torsdag kväll när vi ska iväg på spårkursen också, så hoppas jag att vi får till det för så här vill jag inte att det ska vara.
Trist att inte kunna visa hans bästa sida idag, att han sprang så konstigt, så klart att jag blev besviken, men nu tar vi nya tag. Mer träningsutställningar väntar och om vi vågar så provar vi officiella senare i sommar. Ser det som att vi samlar erfarenhet. Jag spara omdömena vi får och det stod flera bra saker idag på det.
Jag må vara gammal men är helt ny på detta och Baileys är den omogna glada unghund han är så vi behöver beta av tillfällen.

Vi har i alla fall haft en härlig morgon och förmiddag. Det är ett kul gäng vi är, uppfödarna och hundköpare, med våra Wheaten och jag är oerhört glad över att ha hittat denna kennel på nära håll och människorna kring dessa att umgås med när det gäller hund. Roliga och trevliga och ett bra sätt att tillbringa sin lediga helg på 🙂

Nu ska jag väcka min väldigt trötta hund som efter att han ätit mat legat och sovit nonstop sen vi kom hem för en promenad tillsammans med H i något som påminner om vårväder minsann.
Trevlig söndag!

bloglovin 2016-05-01 kl 15:54

I Klarälven

BaileysIKlarälven

Det blir mycket hund och en hel del mobiltagna bilder just nu inser jag när jag scrollar tillbaka lite snabbt.
Njuter oerhört av vårvädret som varit dessa senaste dagar även om jag inte varit utomhus överdrivet mycket men jag måste ju ta en paus från det jag håller på med eller som idag åka hem från jobbet för att gå ut med vår hårfagre ettåring och då får man ju solen på köpet.
Så njutningsfullt att strosa runt i värmande solstrålar. Som jag saknat detta!
Ljuset om kvällarna är helt fantastiskt det också. Igår kväll när Ms klasskompis blivit hämtad, jag och barnen hade ätit middag och jag röjt undan därefter så fick W besök av en kompis och M gick iväg för att leka med grannen en stund.
Själv gick jag iväg på en och en halv timmes runda i kvällssolen. Gick längs Klarälven och det blev en tur ner till stenarna där Baileys drack och doppade lite grann av benen.
Helt underbart!

Igår anmälde vi oss till årets första utställning. En inofficiell och som även kenneln ska till så det blir i tryggt och trevligt sällskap vi kickar igång årets utställningssäsong. Förhoppningsvis går det bra trots att vi fortfarande är väldiga nybörjare på allt det här. Att det blir roligt tvivlar jag däremot inte på.

Idag blir det mest inomhusvistelse med paus för en snabb tur hem och lunchpromenad. Som vanligt en lång onsdag och med en del extra jobb som hamnat på mitt skrivbord så lär jag få sitta kvar en stund efter sista kören ikväll också men det är enda sättet att lätta lite på känslan av att det är för mycket just nu. Dygnet borde bestå av fler timmar helt enkelt…
Nu ska jag erbjuda L att köra M till fritids trots att onsdagsmorgnar är Ls lämningsdag för båda barnen vilket innebär fritids för M då jag börjar före skolan startar.
Anledningen till det är att han ska komma i tid till frukosten på fritids vilket han inte gör annars och han som i stort sett aldrig är på morgonfritids, men har tid för det på onsdagar, gillar det. Han gillar dock inte att gå till matsalen när alla redan satt sig ner och börjat äta. Där syns det små spår av försiktighet och blyghet fortfarande hos honom.
Dags att sätta fart här!
Ha en fin onsdag!

bloglovin 2016-04-13 kl 07:12

Hit

Filmsnutt från i måndags kväll i Ulvsby.
Världens finaste hund som kommer som skjuten ur en kanon vilket inte händer varje gång. Kanske beror på det mitt plötsliga falsettläge av röst, haha.

bloglovin 2016-04-07 kl 13:41

Viltspår kurstillfälle 1

BaileysViltspår1

Mobilbilder på när vi kommit tillbaka från vår allra första spårning.

Lördagen innehöll alltså viltspårskurs i Långserud för oss.
I bästa sällskapet dessutom med hela fem Wheaten med och trevlig samåkning med Lillemor som jag och Baileys åkte med.
Det var 10 anmälda hundar. Så här i början ses vi ju alla på en och samma gång och med 10 stycken som ska gå spår med Folke, som håller kursen, så förstår man ju att det tar tid.
Vädret var skit, det småregnade hela tiden, en bonde körde ut grispiss på sina åkrar runt skogarna så det luktade bäver och tjällossningen gjorde så att vi inte kunde åka till vindskyddet och äta vår fika där som det annars brukar göras på dessa kurser fick jag veta.
Men med kläder lager på lager och stövlar så höll jag mig ändå ok varm under timmarna vi var där.

En liten genomgång och sen lottades vi vilket spår som vi skulle ha. Folke hade lagt ut 10 stycken ca 50 meters spår vid 12-tiden på dagen.
50 meter är inte långt men det är så man börjar.
Spårselen tar man på hunden en liten bit ifrån starten av spåret och sen har man inte de hela 10 metrarna av spårlinan ute så här i början. Man behöver kunna hjälpa och korrigera hunden så klart.

Jag och Baileys fick nummer fem och när det blev vår tur gick vi en bit rakt ut i skogen. Jag med min ovana krånglade på spårselen på honom och sen visade jag på marken med handen där starten var, alltså där det var droppat blod vilket jag ju inte såg men Folke hade markerat för start och han var ju med bredvid oss hela tiden.
Sen gick vi. Baileys med nosen i marken och jag följde med. Två gånger gick han ut åt sidan, spåret var lagt rakt fram för lättast möjligast så här i början, och då höll jag emot i spårlinan när Folke sa till.
Han berömde och jag berömde och jag snubblade fram. Hade ingen aning om han var på rätt väg men det lämnade jag över till Folke.
I slutet av spåret fanns klöven bunden i en lina runt ett träd. Baileys ville inte kännas vid den. Han luktade lite på den tillslut men att ta upp den i munnen var inte att tänka på.
Massa beröm och sen när vi gick tillbaka ut till grusvägen, vid sidan om det lagda spåret då man inte ska gå i spåret på tillbakavägen, så bar Folke klöven och då vaknade intresset hos Baileys. Han var på den och väl ute på grusvägen så tog han den faktiskt i munnen och bar den. Lite stolt kanske eller mer att det var roligt, haha.
Att hitta löven är belöningen efter att ha spårat och detta var ju vår allra första gång så det är för tidigt att säga om viltspår är något som Baileys kommer att älska att göra eller något han kommer att bli bra på.
Säkert är i alla fall att det var roligt, Baileys tyckte att det var roligt, att det var en jättetrevlig eftermiddag och att jobba så här för hundar tröttar ut dem både fysiskt men framförallt i huvudet.
Baileys sov tungt hela lördagskvällen så vi kommer att ge det en chans.
På lördag är det dags igen. Då blir det ca 100 meters spår om jag inte minns fel. Därefter kommer vi delas in två grupper och kurstillfällena blir kvällstid under vardagarna vilket passar mig perfekt som jobbar helger.
Spåren kommer att bli längre och längre, svårighetsgraden ökar med vinklar, vändningar och andra utmaningar och slutligen finns möjlighet till att prova på att göra anlagsprovet.
Ska bli kul att se hur vi tar oss an det här och hur Baileys utvecklas.

bloglovin 2016-04-04 kl 12:59

Baileys 1 år

Baileys1år
Tisdagen den 31 mars 2015 kom G-kullen till världen. Mamma Tyra födde fyra grabbar och en tik. Tiken överlevde tyvärr inte. Grabbarna blev de berömda ”grabbarna Grus” och minstingen av dessa fyra är vår Baileys. Här har Linda och Lillemor skrivit om när valparna kom till världen.

Att han fyllde ett år igår känns overkligt. Nu har ju inte vi haft honom hos oss i ett år, vi hämtade hem honom den 5 juni, men tiden har verkligen gått så otroligt fort.
Valptiden rusar verkligen förbi även om ja vissa dagar när han var som mest busig och bitig med sina sylvassa valpgaddar kunde önska att han skulle bli äldre på direkten.

Första året är allting första gången och det är så häftigt att uppleva den första vintern. Se hur han reagerade på kontakten med snö för första gången. Bad i älven för allra första gången, första utställningen osv.
Vi har gått valpkurs och unghundskurs. Jätteroligt har det varit även om han inte alls samarbetade så som jag ville och önskade.
Vi har varit med på tre inofficiella hundutställningar och fått god och bra kritik.
Vi har också varit på kennelträff, gått klippkurs, under sommaren hängde vi på social- och ringträning både i Karlstad, Grums och Forshaga och detta var något vid båda gillade skarpt.

Han är en hund som fått följa med på mycket. Två resor till Skåne har det blivit och att åka bil långt fungerar urbra.
Han är social men ändå väldigt självständig. Vill vara med, allra helst med mig, kan slappna av när han är med mig på jobbet och ligger då mest och sover.
Är väldigt busig, älskar att rusa omkring och att kampa. Bästa belöningen är utan tvekan inte hundgodis utan lek med en trasa som någon ska hålla i ena änden av.
Han rusar gärna fram till alla barn han ser eller cyklar som susar förbi ibland också. Älskar fart och när det händer saker så där får man vara med för det är inte alla som uppskattar att en hund kommer farande och vill leka på hans sätt med att småbita.

Liten i maten är han fortfarande, han var och är fortfarande minst i kullen, men växer och följer sin egen kurva och är perfekt i kroppen enligt Lillemor och Linda.
De säger också att han har en bra päls och utseende vilket är kul så klart vad vi än väljer att ägna oss åt framöver, om det är utställning eller annat.

Den långa tiden med halthet som kom i slutet av augusti var en mycket tung period.
Veterinärbesök, vila, överskottsenergi som följd, Mer vila, medicin, oro och flera veterinärbesök.
Jag mådde skit av det hela, så orolig, men tillslut efter lång tid så blev han bra.
En sån lättnad att ni anar inte!

Nu blickar vi framåt. Vår och sommar med en hel del kul finns det planer på.
Världens bästa kennel har delgett vilka utställningar som de tänker besöka både i Värmland med också på andra ställen och jag hoppas att jag kan pussla ihop allt med jobbet och åka med på några av dem.
I ett av paketen fanns en spårsele och en spårlina. Dessa ska vi inviga på lördag då vi åker tillsammans med tre andra Wheaten till Långserud för Viltspårskurs.
Helt nytt för både mig och Baileys men det känns roligt och spännande. Att det är behövligt för denna pigga hund råder ingen tvekan om heller.

Baileys1årnr2

Hundtårta gjord på fyra runda vetekakor som jag bredde rejält med leverpastej på. Mellan två av dem la jag även lite klippta baconskivor. Baileys älskar leverpastejsmörgås och bacon är mums det!
Runt tårtan bredde jag ett tunt lager med mjukost och sen dekorerade jag med morötter, kycklingkorv och lite hjärtligt hundgodis.

Baileys var tveksam som till allt nytt och annorlunda när det gäller mat. Han äter dessutom aldrig mat förrän det har gått några timmar av dagen. Ingen morgonhund varken när det gäller mat eller att kliva upp. Han äter helst sitt första mål mat kring lunch och vad gäller morgnarna så kan han utan problem ligga kvar och sova i vår säng till både nio och tio om inte jag frågar honom om han vill följa med ut och gå för då kommer han så klart.
Att vara ute är det bästa som finns förutom att busa med olika leksaker och gör han det med andra än mig, som barnen eller L, så lyssnar han nästan aldrig på vad de säger. Han gör som han vill, hoppar och lever rövare.
Från mig kan han oftast ta en tillsägning och sluta med det han håller på med. Det är ett tydligt samband mellan honom och mig.
Andra som kommer på besök hem vill han bestämma över ganska direkt. Det är tydligt.

Bland paketen fanns förutom spårgrejerna även ett märgben och en leksak som lät som en hes anka om man tryckte på mitten av den.
Dessa båda älskar han. Jag är däremot inte helt säker på om han känner samma för spårselen, haha. Det kan gå hur som helst för oss på lördag… för är det något han är så är det självständig, cool, vill göra lite som han själv vill och han är ingen goshund. Han ligger helst på golvet vid vår säng och sover. Det är bara framåt morgonen som han ibland hoppar upp med då lägger han sig i stort sett alltid vid mina fötter.

Baileys är glädje, trygghet, tillgivenhet och villkorslös kärlek. Han är självklar, jag kan inte förstå att vi har varit utan hund tidigare. Faktum är att jag vill ha en till Wheaten. En tik den här gången, haha. Det däremot lär dröja men någon gång kanske…

bloglovin 2016-04-01 kl 13:53

Påskdag på Skutberget

Skutberget1
Bilder från Påskdagens utflykt till Skutberget.
W valde att inte åka med, det är så det ser ut ganska ofta nuförtiden. Hon har fullt upp med kompisar och annat och väljer gärna att inte följa med. Klart att det finns tillfällen då jag bestämmer att hon ska följa med och vara delaktig men det finns också många stunder som hon väljer att vara med sina kompisar istället.
Tanken på att vad gör man när båda barnen har uppnått den åldern så att de inte behöver/vill följa med på saker.
Jag som tycker att det är kul att hitta på saker, små som stora, och det med barnen tror att det kommer att bli en väldig omställning för mig om några år när även M har sitt eget liv så att säga.
Tur att jag har en hund som gärna hakar på, haha.

M fick tälja och hjälpa till att göra upp eld. Vi grillade korv och marshmallows och avslutade med att klättra i träd och hoppa omkring på den lilla stigen längs med klipporna fram till sandstrandens början.
Kall vind och grå himmel nästan hela tiden men mysigt ändå. Inte minst med närheten till vattnet. Det bästa som finns det!

Skutberget2

Påsklovet pågår och idag har jag och mina grabbar, M och Baileys, gjort en liknande utflykt men den här gången till Mariebergsskogen. Wilma och Lollo hade inte vaknat ens när vi gav oss iväg så åter igen bara ett barn med…

Vi promenerade långt på trallvägen över sumpmarkerna, kunde fortsatt ännu längre om det inte var för vetskapen att om vi kom fram till Orrholmen så skulle vi behöva gå hela vägen tillbaka sen för att ta oss till bilen.
Mysigt.

Nu ska jag försöka jobba undan med tavlor med mera. Jag ligger efter pga påskveckans allt jobbande med mera och känner mig lite stressad av det så det är bara att ta itu med allt.
Malte och Theo ska förflytta sin lek till utomhus så då kanske jag får lite lugn och ro till att fokusera på mitt en stund.
Trevlig tisdag!

bloglovin 2016-03-29 kl 15:54

Snart fyller han ett år

Baileys8mars2016

Den sista den här månaden fyller den här killen ett år.
Helt otroligt vad snabbt året med hund gått även om vi inte haft honom i ett år ännu men det är snart ett år sen jag ringde till Lillemor första gången efter att ha sett den lilla kullen, kallad G-kullen, bestående av fyra hanar på deras hemsida.
Tiden går ännu snabbare när jag tänker och ser på Baileys än vad den går med barnen.
Han utvecklas så mycket snabbare, jag kunde vissa dagar tycka att valpperioden var outhärdlig, när han bet överallt på mig med sina sylvassa tänder, hade inget stopp i sig och behövde passning 24/7.
Många erfarna hundägare sa till mig att jag skulle njuta så mycket som möjligt och umgås med honom så mycket jag bara kunde och hann med för valptiden, även om han fortfarande kan och är omogen som en valp med en del saker, och det försökte jag tänka på ibland när jag blödde om händerna och mina armar var som om jag hade ristat mig långt upp i armvecken. Ibland hjälpte de där tankarna och jag andades och började om från noll.
De där som sa så hade rätt. En valps utveckling går verkligen i en rasande takt. Det är som att följa ett barn men man skruvar upp tempo till mer än dubbelt så snabbt.

Idag är det mycket som är annorlunda från när han var valp.
Han är cool och är hemma ensam i flera timmar. Vet vad det innebär och går och lägger sig antingen under matbordet i köket eller i sin bur under trappen när jag åker på morgonen.

Valptänderna är utbytta mot mjukare tänder men framförallt så biter han inte på samma sätt som när han var liten. Även om han kan bita vid lek fortfarande. Han är ju faktiskt en liten unghund, likt en strulande tonåring, och det ingår att leka lite tufft ibland men på villkor som jag bestämmer.
Energin är på topp. Han kan gå och vara ute hur mycket som helst. Det finns inget stopp samtidigt som han kan slappna av och somna på golvet efter utevistelse på ett kick.
Han älskar att vara med och jag försöker att ha honom med så mycket det bara går när jag ska något och har gjort så ända sen han var lite mini. Tror att det är därför som han fixar det så bra som han gör, just nu i alla fall, med nya miljöer och människor utan att bli alltför stressad.
Sen avskyr han att stå stilla om vi pausar under promenaden. Han gnäller och gnäller. Pratar liksom och vill bara att vi ska gå. Tröttsamt ljud att lyssna till om man inte tänker detsamma som han men det får väl vara ok.

Om nätterna sover han mestadels i sin hundsäng på golvet bredvid vår säng. Han lägger sig där i första hand och sen framåt morgonen hoppar han upp till oss men då håller han sig i stort sett alltid nere vid våra fötter.
Han är ingen hund som i första hand väljer att ligga intill ansiktet och gosa om jag inte tvingar honom till det, haha, för att jag vill mysa med honom.

Könsmognaden har blommat ut och det i kombination med att han försöker visa sig som den som bestämmer över de flesta som kommer hem till oss är ingen hit.
Han juckar som vi kallar det men det är väl rider som de flesta säger. Mig gör han det aldrig emot, det är ju ett slags maktbeteende och jag bestämmer över honom, men andra testar han för fullt.
Tycker det lugnat ner sig något så även det kommer kanske att ändra utveckling som mycket annat har och kommer att göra i takt med att han blir äldre och mognare och bara någon av oss är med och säger till honom så år det oftast bra.

Han är otroligt gosig och framförallt är det en otrolig kärlek från honom och mellan oss även om jag tror att barnen, framförallt W hade önskat att han var än mer gosig av sig medans M är nöjd med både lek och gos från honom.
Det finns inget underbarare än den kravlösa kärlek han visar så intensivt när jag kommer innanför dörren oavsett om jag kommer hem på lunchen och han har varit ensam i flera timmar som han är på onsdagar och torsdagar framförallt, men också då jag kommer hem onsdag kväll och alla andra är hemma så visar han ändå mig hur otroligt glad han blir över att just jag är hemma.
Ett band som är otroligt. Så mycket kärlek och snart har vi haft denna lilla vetekärleksfulla kille i ett helt år tänka sig♥

Nu ska jag strax iväg till jobbet följt av lunchpromenad hemma och sen lite mer jobb hemifrån med övning med mera av veckans uppgifter, körer, musikalförberedelser etc innan M och en kompis ska hämtas på fritids senare.
Trevlig tisdag på er!

bloglovin 2016-03-08 kl 08:01