Etikettarkiv: Unghundar

Kennelträff

KenneträffBorgvik

Igår bjöds det in till kennelträff i Borgvik.
Jag packade väskan med ombyte till mig och Baileys alla grejer på lördagskvällen så vi skulle kunna komma iväg smidigt på söndagsmorgonen.
Baileys låg på mitt kontor medans jag jobbade och kvart över elva satt vi i bilen på väg mot lilla vackra Borgvik.
Träffen började elva så vi missade dryga timmen och tipspromenaden och kom fram lagom till fikat med hembakat som L bjöd på.
Ja som ganska nyligen blivit med hund och som är sådär lycklig fascinerad över denna fantastiska ras tycker att det är helt fantastiskt att sluta upp till ett sällskap med ca tio stycken Wheaten.
De är alla så olika men ändå lika och vi som hundägare delar samma kärlek till denna ras och det finns alltid något att prata om och jag som är nybörjare får en massa bra tips och har utbyte av de som är erfarna och haft Wheaten i många år.

Baileys bror i Grums var där men även brorsan som numera bor i Borlängetrakten hade kommit ner. Dessa två fick leka loss en stund lösa och som de röjde.
Baileys var minst i kullen och är det fortfarande men han är en tuff kille. Tog för sig och de röjde på samma sätt med och mot varandra. Sån lycka för dem och oss som stod och tittade på 🙂

Vi fick prova på viltspår. Linda tog med mig ut och vi la ett spår. Hon gick och stänkte blod och jag drog klöven i ett snöre bakom oss.
Baileys har aldrig tidigare gjort detta så vi gjorde inte spåret allt för långt och lät inte spåret ligga mer än ca 20 minuter.
När selen var på och spårlinan kopplad så började vi gå. Eller mer inte gå.
Han tyckte det var jätteläskigt. Nosade på startplatsen men sen ville han gå iväg.
Jag lockade och berömde honom lite grann. Linda gick före i spåret för att han skulle våga och jag efter honom.
Blodet luktade nog lite läskigt tyckte han, vimplarna med de färgstarka banden som man sätter för att veta som förare vart spåret är såg lite skrämmande ut för att inte tala om klöven som fanns i slutet av spåret. Den skulle han aldrig för sitt liv kunna tänka sig att ta i munnnen, haha.
Det var ju första gången och allt var helt nytt så jag känner ingen oro för detta utan vi kör på planerna att så fort snön har smält bort till våren ska vi tillsammans med Linda och Tellus och Lillemor gå viltspårskurs i Långserud.
Jag tycker det är jätteroligt jag och det är häftigt att hundarna klarar av att spåra så. Dessutom är det jättebra träning för dem. De blir bra och skönt trötta efter att ha spårat och mår gott och de allra flesta tycker att det är jätteroligt att spåra och blir mäkta stolta när de väl lyckas spåra sig fram till klöven.

Korvgrillning, promenad i vackra Borgvik med omnejd och så ställdes det upp lite agilityhinder som vi fick prova på. Det verkade Baileys gilla och han tog sig igenom den långa tunneln utan problem. Riktigt roligt var det så det kan jag tänka mig att prova på lite mer framöver när han blivit lite äldre och vuxit mer färdigt i kroppen.
Lillemor hjälpte oss med det som satt fast under tassen mellan trampdynorna och som visade sig vara orsaken till att han fått sår och slickat sig så nu när det är bortklippt så ska det röda och irriterade förhoppningsvis lägga sig och han kan få slippa tratten inom kort.

Vi åkte hemåt vid tretiden och då var vi skönt trötta båda två.
Baileys hade sin lugnaste kväll på länge här hemma igår kväll. Han sov och sov, orkade knappt äta mat, och var så behaglig att ha att göra med, haha.
Det tar på krafterna när man bara är sju månader att ha roligt och träffa släktingarna 😀

bloglovin 2015-11-02 kl 10:10
Annonser via Bloggpartner.se