Etikettarkiv: Unghundskurs

Sista unghundskursen

BaileysZakrisdal2

Ikväll är det allra sista kurstillfället på unghundskursen för oss.
Vi har haft en väldig tur med vädret. Att det inte har varit kallare dessa oktober och novembertorsdagskvällar än vad det varit är otroligt lyxigt när man ska tillbringa ca två timmar tränandes hund utomhus på en gräsplan.

Förra torsdagen lärde vi oss teoretiskt om hunden signaler och sen delades vi upp i två grupper där den ena gick på en promenad i mörkret med lite inslag och fokus på stabilt sittande vid sidan medans de andra skulle passera förbi.
Det stabila sittandet gick bra men att gå fint/fot gick inte alls.
Faktum är att Baileys knappt kunde gå ibland under denna turen. Det var första gången han hade reflexväst på sig, jag köpte den samma dag på lunchen, och han avskydde den.
Agerade ungefär likadant och gravt som när han fick på sig tratten första gången för att han inte skulle slicka på sitt sår under ena tassen.
Han var stel som en pinne och varvade detta med att stryka som en orm i alla kanter i hopp om att få av sig det lilla lysande och ganska lössittande tygstycket. Att det var första gången han hade väst undgick ingen och hans beteende bjöd på en del skratt.

Den delen av kvällen tillbringade vi med att en och en tillsammans med våra hundar gå vägen fram och studera, hjälpa vår hund i att få ha fullt utrymmer till sitt kroppsspråk och sina signaler i mötandet av Annicas, som är instruktör, ena hund.
Medans ett ekipage gick så stod vi andra och studerade hur den hunden uttryckte sig när den upptäckte hunden, hur den gjorde när den gick förbi med mera och fick guidning av Annica om vad den gjorde och vad det betydde med mera.

Detta tyckte jag var jätteintressant. Mycket mer än vad jag trodde när vi åkte dit för en vecka sen.
Ju mer man vet och förstår av hundens alla signaler desto mer förstår man ju den och kan samarbeta bättre, avleda, hjälpa, stärka, korrigera saker, förstå och inte köra över sin hund och få en bättre och starkare relation mellan sig själv och sin hund.
Jag skulle gärna vilja anmäla mig till en kurs till våren och lära mig mer om just detta kände jag när vi åkte hemåt i mörkret längs med älven.

Enligt kvällens schema blir det träning på inkallning med olika störningsmoment ikväll.
Det kan gå hur som helst det.
Baileys blir allt mer föremålsintresserad och tappar godisglädjen mer och mer vilket inte är något hinder för kvällens träning, snarare tvärtom, han vill ärna komma om belöningen blir en kort dragkamp och lekstund med träningsleksaken men för att få till detta roliga så måste han ju komma till mig först och det trots alla andra hundar, trots att det kanske är någon tik som löper eller något annat som är så mycket mer spännande att rusa fram till.
Ska bli spännande att se vilket mood jag är på när vi åker hem senare ikväll. Knäckt eller euforiskt upprymd, haha. Ska jobba för att lyckas åstadkomma det sistnämnda i alla fall!

bloglovin 2015-11-12 kl 16:43
Annonser via Bloggpartner.se

Nosen i backen – löpande tikar

BaileysZakrisdal

Som jag älskar detta vetefärgade busfrö med sån stor egen vilja, personlighet och hjärta!
Han är världens roligaste men också världens mest dryga envisa hårboll.
Just nu i fasen för fysisk könsmognad och den har han ju så sakta tagit steget in i och så här första gången och i början kan det bli extra starkt och mycket med allt detta.
Häromkvällen träffade vi på en löptik på kvällspromenaden. Baileys är positiv till hundmöten, bryr sig ofast inte så mycket om mindre hundar men de större vill han leka med om han bara fick och han gör allt för att bjuda in till just sådant.
Denna löptik tog vi oss förbi men ack som han betedde sig därefter. Han kunde knappt gå rak, ville hela tiden vända om, nosen i bakcen, och ylande ljud nästan hela gatan hem. Jobbigt för honom, haha.

I torsdags kväll på unghundskursen var det en av de unga tikarna som löpte. Vi delades in i grupper och tränade olika saker vid fyra olika stationer. Vi hamnade så klart i den gruppen som inte löptiken var med i efter att A hört sig för hur våra hundar låg till i detta med könsmognaden.
Tyvärr så blev det lite fel start vid första stationen så vi fick jobba efter och därmed så var hela området märkt av henne och Baileys var totalt i sin egen värld.
Reptilhjärnan satte in och han var totalt onitresserad av allt vad träning hette. Lyssnade noll, inget godis i världen kunde få honom på bättre tankar, någongång lyckades jag fånga hans uppmärksamhet med leksaken vi har som tränings- och belöningsleksak, men det var knappt.
Istället hade han nosen nerkörd i gräsplanen i stort sett konstant. Han till och med slickade i sig halva planen typ. Suck!
Detta är ju som sagt mest intensivt så här i början och första gången men nog var jag avundsjuk på några av de större hundarna som ännu inte tagit steget in i detta. Större hundar kommer oftast senare in i den fysiska könsmognaden.
Jag var dock inte ensam om att befinna mig i detta tillstånd. På fikapausen så fanns det fler som uttryckte sin glädje över hur bra det kändes efter kurstillfället före detta, även jag var helt euforisk då för då var Baileys fantastiskt bra och kul att jobba med och fixade bland annat inkallningsövningarna superfint, men som då, förra torsdagen var lika bedrövade och mest ville åka hem, haha.

Ikväll är det dags för näst sista kurstillfället. Får se hur det går då… Nog märker jag skillnad på hur han är nu jämfört med för några veckor sen. han är som en tonåring från och till och nosen i backen sådär hysteriskt och döva öron är ständigt återkommande just nu men planer på att kastrera honom finns inga för tillfället. Man vet inte vad man får för hund vid kastrering och detta att kastrera en hund för att bli av med en del av deras beteende och saker de gör som är problem är mest bara en undanflykt. Istället behöver man jobba mer med hunden, en bra relation mellan hund och hundägare löser mycket av det som det finns folk som kastrerar sina hundar för i dagsläget.
Sen är det klart att om man har en hund som ständigt återkommande inte äter så fort det finns en löpande tik i området, som hela tiden vill sticka pga det, som visar andra starka saker pga löpande hundar, skvätter inomhus med mera så är det klart att man kanske överväger att kastrera men att kastrera för att bli av med jobbiga saker, problem, för att man vill ha en lugn hund som inte behöver så mycket uppmärksamhet, träning eller liknande det är inget jag skulle göra iallafall.
Vi jobbar på helt enkelt och allra helst vill jag ha en hund som fungerar i vårt familjeliv, som kan vara med överallt och följa våra regler och bete sig så som vi vill och det utan att han är kastrerad. Jag kan dock hota med det ibland nu när han är som allra pinigast, haha.
Imorse var han dock alldeles underbar i slutet av vår morgontur. Jag kastade en pinne och han sprang fritt upp och ner på kullen och hämtade den och kom på inkallning med lite lockningar.
Svansen var stadigt härligt uppåt och böjd lite mot ryggen. Tecknet för att han mår gott och har superkul 😀

Ikväll ska vi fokusera på hundmöten, hundens signaler och få bättre förståelse och kunskap om detta. Intressant tycker jag så jag ser framemot kvällen. Vi ska ha med reflexväst till hund och oss själva för vi ska bland annat ge oss ut på Skivedsvägen för att träna detta och så mörkt som det är nu om kvällarna så kan man inte vara nog noga med att synas både som tvåbent och fyrbent.

Nu ska jag boa in mig i kopieringsrummet på jobbet och trycka årets luciahäften med sångtexter till alla små och stora barn.
Trevlig torsdag!

bloglovin 2015-11-05 kl 11:05

På fältet

Baileys29oktober

Mobilbilder från i förmiddags då vi gick bort till fältet i ena änden av vårt område.
Det är ju skördat för säsongen så klart och inget som odlas så vi gick ut på det och när det inte var blött så släppte jag honom och så vandrade vi omkring på det.
Är ganska stort och det gillade han. Sprang runt som en tok. Så mycket euforisk energi och så leksugen han var.
Jag skulle så klart haft med mig en av hans kastleksaker så vi kunde lekt och tränat lite så men det tänkte jag inte på.
Han var så sugen och att gripa efter gamla vissna strån var långt ifrån tillräckligt.

Vi gick sen så långt fältet sträcker sig längs med vägen och borta vid cykelbanan över till Solliden kallade jag in honom och så tog vi vägarna mellan husen tillbaka hem.
En riktigt härlig promenad och tydligt är hur mycket energi den här unga herrn har och vad han behöver i motion, och även i träning för att göra av med den. Att bli fysiskt och psykiskt trött är av vikt. Det är tydligt och han mår så mycket bättre efteråt. En lycklig hund alltså och en glad matte också och så får vi dessutom en god kontakt av att göra detta tillsammans 🙂

Nu har vi avverkat lite strosande bland Ikeas julsortiment och annat. Lunch och fika. Efter en stund gick jag ut till entrén där M blev hämtade av en kompis mamma och tillsammans med tre klasskompisar åkte den sen till leo´s lekland för röj där.
De är fortfarande kvar så det verkar vara en lyckad eftermiddag.

Nu ska jag och unghunden packa in oss i bilen och åka till Forshaga.
Unghundskurs med trekantsövningar och inkallning står på kvällens kursschema. Ska bli så roligt. Ska bara klä på mig underställ med mera först. Det blir hiskeligt kallt om kvällarna nu när man är utomhus och tränar hund.
Trevlig kväll på er!

bloglovin 2015-10-29 kl 17:02

6 månader ♥

Baileys6månader

Vår lilla charmiga kille med sin stora personlighet har nu blivit 6 månader gammal.
Ett halvår, helt ofattbart att han är vår, att han har sitt liv hos oss och är en helt självklar del av det och för oss.
Han finns där dygnet runt och jag har svårt att komma ihåg hur det var innan han kom till oss. Det skulle kännas väldigt tomt i huset om han inte var där.

Han är ju stor nu, både kropssligt med sina dryga 12 kilo, och på flera andra sätt då den fysiska könsmognaden börjat lura runt hörnet t.ex.
Klarar av att vara hemma helt på egen hand i några timmar och har oftast för sig en massa gäspningar och sträckningar när jag kommer hem som tyder på att han tillbringar ensamtiden med att sova och ta det lugnt.
Samtidigt så blir han så ofantligt glad när jag kommer hem. M säger ofta – varför blir han inte så glad mot mig, och så är han lite stött över att han inte får uppleva samma lyckorus men det är ju så det är.
Jag är nummer ett och det är ju också jag som i stort sett alltid är tillsammans med Baileys men visst blir han glad när vi kommer hem alla och delar ut pussar till lortiga skolbarn också 🙂

Hältan på vänster fram har tyvärr satt stopp för vår favoritsysselsättning, springa runt lösa i skog och mark, och även träning som inkallning och liknande där det ska springas och rushas omkring men vi försöker så gott vi kan hålla på lite varje dag med andra saker som inte innebär full fart, spring och hopp.
Det märks dock tydligt att han skulle behöva, och älska, mer stimulans. Han är lite mer busig och har varje kväll i stort sett röj med hög viftande svans som innebär att bitas här och var och även på oss. Att man försöker vifta bort honom triggar bara ännu mer och han ser händer som är framför ögonen på honom som en invit till mer lek. Detta kan ju även vara på dagtid som han drar igång men jag försöker att lära honom att leka på det sättet, som han alltid gör när vi är på besök hos släktingarna i Grums inte är en ett leksätt som fungerar på människor. Inte helt lätt, inte minst sen det nu är mer när han inte får riktigt utlopp för all energi, men vi kämpar på. Sen har han ett underbart intresse, not!, för strumpor, vantar, mössor, benskydd, kläder överhuvudtaget och då M gärna retar honom och vill leka vilt med honom så förstärks detta beteende också hos honom.
Han är en hund som inte behöver särskilt mycket för att gå igång vilket är användbart i många träningstillfällen och hellre en framåt, pigg hund som är på än en vek som backar som man ska försöka att pusha, men som sagt det blir en del fighter och de kräver en del energi av mig både vad gäller hund och barn och kombinationen.
Troligtvis lugnar det ner sig också ju äldre han blir så klart.

Idag firar vi sex månaders dagen med att anmäla oss till unghundskurs med fem kurstillfällen på Lundagårds hundskola.
För en vecka sen var det avslutning på valpkursen som varit suverän då jag som hundägare fått med mig mycket bra redskap på hur jag ska göra och gå tillväga för att träna många olika saker.
Att Baileys fortfarande äter antiinflammatoriskt hindrar inte att vi deltar. Han haltar inte sen några dagar tillbaka, förmodligen för att han får sin medicin, men vi tar det lugnt fortfarande och deltar på de saker som vi kan vara med på vilket är det mesta ändå. Det andra är vi uppmärksamma åskådare av för att jag ska lära mig coh kunna träna detta sen när han förhoppningsvis blivit bra.

På fredag har han fått medicinen i 14 dagar och då ska vi sluta med den och låta det gå ca en vecka innan det blir återbesök hos veterinären.
Mitt hjärta krampar när jag tänker på hur mycket jag hoppas att han inte ska börja halta igen efter en veckas uppehåll. Jag är så orolig för det och vad det i så fall är som gör honom halt.
Oavsett om han gör det eller ej ska vi tillbaka. Veterinären som är inriktad på ortopedi i Ulvsby är kanonbra och att vilja ta reda på vad det är som gjort/gör honom halt finns där oavsett och just det att man vill veta vad som är anledningen känns bra för mig.
Även om han inte skulle halta igen just nu så kommer jag att släppa honom i skogen med lite magknip då jag vet hur lycklig denna lilla goding skulle bli över att få springa lös efter så många veckor med endast koppelpromenader och fara runt över stock och sten. Jag är livrädd för att han skulle börja linka runt igen. Granskar hans gående konstant just nu…

L åkte till Göteborg på något jobbuppdrag imorse och kommer hem först sent imorgon kväll, W ska på tjejkväll på stan för att fira ridkompisen som fyller år med shopping, 7D bio med mera och får skjuts hem av mamman och M ska släppas av hos farmor och farfar där han ska vara medans vi är på hundkurs.
Det blir en bra torsdagskväll för alla helt enkelt 😉 och jag kommer sannerligen att vara trött senare ikväll när vi alla landar hemma igen.
Igår somnade jag i soffan helt slut efter en lång effektiv arbetsdag följt av några timmar i Kil där W spelade sin sista fotbollsmatch för säsongen. Vaknade till ett tyst hus halv ett i soffan med Baileys sovandes på mattan nedanför.
Blir troligen en repris ikväll efter att läxor är gjorda, barnen kommit i säng och allt är frampackat inför morgondagen. Jag skulle kunna behöva en sovmorgon just nu. Tror inte att jag haft någon sen semestern i somras så det borde vara dags nu. Är faktiskt ledig på söndag och barnen ska int iväg på något förrän efter lunch så jag tror att jag bokar in en då.
Trevlig kväll!

Baileyssombebis
Mamma Tyra med sin fyra små grabbar ur G-kullen och Baileys som liten miniWheaten när han fortfarande bodde hemma på Vinkelgatan i Grums. De växer sannerligen snabbt små valpar ♥

bloglovin 2015-10-01 kl 18:09