Etikettarkiv: Utställning

Viltspårschampion & BIS4

Viltspårschampion5sept
Klockan fem i nio befann vi oss i skogarna bakom Vallargärdetskolan.
Att det fanns så mycket skog där, sträcker sig långt såväl upp mot gamla Forshagavägen men också nedåt längs cykelbanan mot Karlstads golfklubb, hade jag ingen aning om och ändå bodde vi där ute i fler år och under den tiden red jag stort sett varje dag någon av våra hästar inte alls långt ifrån där vi befann oss idag. Dumt för skogen där var helt fantastisk. Så fin och idag extra då solen sken men det hade ännu inte hunnit blir varmt, det var blött på marken och bara lätt vind.
Bra spårväder helt enkelt!

Efter resultatet i öppen klass med en 1a, 2a, 1a så var det idag lite extra pirrigt för om det skulle gå vägen så hade vi vår tredje 1a och det innebär ju titel.
Jag var spänd på vägen dit i bilen men en stor del av det släppte när jag träffade domaren som var lugn, trevlig och pratglad. Skönt!

Efter att ha checkat av sökrutan på håll så kopplade jag på selen och så startade vi.
Han tog utspåret direkt och sen bar det av och det verkligen.
Ivern var enorm i den lilla kroppen. Det får ju inte gå för fort, det ska ju vara noggrant spårande, men kombinationen av att han inte spårat på nästan två veckor och att jag inte hann rasta honom tillräckligt före gjorde att det gick undan.
En sträcka var väldigt snårig, träd med grenar rakt ut överallt, ute i tomma intet där stigar icke finns och jag rev mig friskt på händerna så det blödde men fokus var helt på att följa med Baileys, lita på att han hade blod- och klöven i näsan och inget vilt (mitt mantra i huvudet när vi for fram i skogen var måtte han inte switcha om och gå på viltspår istället för blod och löv).

Spåret gick en bit längs med en stig där många i området rastar sina hundar fick jag veta sen och även på en stig där det alltid går vilt men trots att han fick viltkänning vid vinkel två så löste han det med ringning och fokuserade vidare på rätt spår för dagen.

Man har ju ingen som helst koll själv på vart spåret går utan det gäller att följa med, läsa av hunden (vilket är jättesvårt ibland), att parera spårlinan och ta omtag där det behövs vilket är mest hela tiden med Baileys som är runt allt man bara kan i skogen och ha lite koll på att domaren går åt samma håll där någonstans bakom oss.

När vi blev tillsagda att stanna för skott pustade jag en smula för då är det ju inte så långt kvar sen. Skönt när man vet att slutet närmar sig liksom…
Skott är inga problem alls. Han sitter stilla och rör inte en fena när hon går fram, vänder sig mot oss för att kunna ha koll på reaktion från hunden och skjuter av.
Det är sen efteråt som det blir latjolaban.
Baileys blir upphetsad och vill iväg utav av bara den.
När Yvonne hade ställt sig bakom oss igen så laddade han med bakbenen i spjärn mot marken och när jag släppte på så rusade han fram till där hon stått och skjutit och krutröken som till och med jag kände i näsan idag måste ha stuckit mycket i hans för sen ringade han.

Ibland har jag sett klöven själv men det gjorde jag inte idag.
Han ringade och höll på men så hittade han den. Markerade och tog den i munnen.
Jag var så grymt glad och stolt. Det kändes att det gick bra och känslan var hur underbar som helst.

Nu är han viltspårschampion minsann. Tre ettor minsann och när allt är registrerat så kommer det på Svenska kennelklubben stå vch vid hans regnummer och namn.
När man anmäler till utställningar ska man fylla i eventuella titlar på sin hund, det står ju sen med i utställningsprogrammet, och numera kommer jag stolt att fylla i vch 😀

Pappersskrivning och rosettutdelning. Jag fick både tips och bra feedback på hans spårande som var ett mycket bra spår enligt domare Yvonne.
Jag fick berättat om ett annat par som gått just detta spåret där nivån är SM på hund och förare och hunden har gjort ett 40-tal spår att den fick bryta efter stället i skogen där det ständigt går vilt. Den kunde inte släppa det och gå vidare därifrån på blodspåret.
Nu betyder inte det att Baileys är duktigare än KBs hund men just idag gick det kanon och han hade fokus, spårglädje, vilja och lite flyt med vind och blöta.
Har jag sagt att jag är stolt och glad, haha 😀

Dagens provförlopp: Hittar snabbt utspår utan tvekan. Sträcka 1 utmärkt. Vinkel 1 utan tvekan. Sträcka 2 med bloduppehåll klarar han bra. Vinkel 2 har han viltkänning men löser med bra och effektiv ringning. Sträcka 3 utmärkt. Vinkel 3 med återgång går han ej ut men löser utmärkt ändå.
Sträcka 4 jobbar han kryssande. Ringar in spårslut. Fast i skott, något upphetsad efter.

BIS4Munkfors
En annan sak att vara glad och stolt över när det gäller min Wheaten är lördagens resultat på Munkfors brukshundklubbs inofficiella utställning.
BIR, BIG och sen en fjärde plats i BISfinalen.

En heldag i norra Värmland blev det men en trevlig dag.
Ett bra arrangemang och till skillnad från Kristinehamn för drygt en vecka sen så regnade det bara kort vid ett par tillfällen och det är alltid trevligare på utställning utan regn.

Domarens lugna, mänskliga, trevliga uppsyn smittade av sig på mig. Det är långt ifrån alla utställningsdomare som har de egenskaperna har jag nu redan fått känna på trots att jag inte har massor av erfarenhet från utställningar ännu.

Baileys skötte sig kanon i ringen första gången. Stod bra och visade sina rörelser fint och domaren gillade vad han såg så vi fick BIR.
Efter lite väntan med promenad, lunch och borstning så var det dags för gruppfinaler och det gick bra även det trots att den lilla Norwichhanen bakom oss var lite för nära för vad jag tyckte var önskvärt. Det blev vi som tog hem BIG och jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen med lite priser.

Mer väntan och så det mest nervösa BISfinalen för vuxna hundar.
Nio stycken i ringen samtidigt, som sig bör en vinnare från varje utställningsgrupp av hundar. Att vara många hundar samtidigt är ju just det som Baileys flippat ut vid så mina nerver dallrade lite grann men det gick så bra den första halvan.
Han stod hur fint som helst och varvet runt gick bra det också.

Som vanligt dömde dagens båda domare BISfinalen tillsammans och vi var fyra som valdes ut till att komma in in till mitten av ringen. Jag har ju aldrig varit med om detta tidigare så jag undrade så klart vad det betydde och lyckan var enorm när de tackade de andra fem ekipagen och det innebar att vi var garanterade att placera oss i alla fall fyra.

Vid momenten som sen följde så hade vi en setter tätt inpå och Baileys ville inte springa varvet runt men huvudet framåt. Han vred sig hela tiden. Settern bakom var det som intresserade honom. Han till och med skuttade lite i galopp.
Det hade varit kul att se vad som hade hänt om han visat upp sina rörelser perfekt, sträckt ut, och haft huvudet som han ska. Om de hade fått se honom ordentligt alltså utan detta och då lättare hade kunnat bedöma honom och om det hade räckt till mer än en fjärdeplats men jag var så himla nöjd ändå när vi blev tackade och placerade oss fyra. När vi fick vår gröna rosett och gick och ställde oss vid den gröna markeringen var jag tokglad.

Vår allra första BISplacering och jag är så grymt stolt och glad över det och ännu gladare blev jag när läste kritiken för dagen!!
Att han inte bara skuttade omkring utan skötte sig så bra trots den långa dagen det innebär att vara på utställning.

Ms fritidsfröken var där och ställde sin hund i den andra ringen och varenda gång vi gick vidare ropade grattis från andra sidan kanten och det betydde massor.
Jag känner mig fortfarande så mycket nybörjare på detta så all feedback jag får suger jag i mig och när det är sådan här härlig feedback lite extra mycket, haha.

Kritiken från domare Arve Larsen: Vackert hanhunds huvud. Fint uttryck, fina öron, mycket bra hals. Bra manke, mycket bra överlinje. Fin svansansättning. Välvinklad fram och bak. Stram fin front. Bra benstomme. Fina tassar. Rör sig mycket bra runt om. En mycket trevlig helhet. Välvisad.
BIS4Munkfors2
Lördagens priser och alla rosetter. HP lila, röd/gul BIR, röd BIG och grön/vit BIS 4.
Det blir en del rosetter om man går vidare har jag märkt så nu måste jag fundera ut något bra ställe och sätt att förvara dessa på för så klart sparar jag allt som min lilla kille vinner 😉

bloglovin 2016-09-05 kl 12:53
Annonser via Bloggpartner.se

Vårt första BIR & BIG

B27-28-aug3
Vilken superbrahelg det blev den som nyss passerat.
På lördagen åkte jag och Baileys i strålande solsken (den översta bilden är från lördagen) till Lillerud vid halv nio på morgonen.
Väl synkat så stannade vi på parkeringen samtidigt som Annica och co som var den som hade utställningstältet i sin packning och så gick vi mot platsen för värmlands kennelklubbs årligt återkommande inofficiella utställning där vi mötte upp Marie och Doris.

Tältet kom snabbt på plats trots enorma vindar denna lördag, likaså trimbord, min rosa älskade stol, haha, hundbur med mera och efter det brukliga som vaccinationskontroll, hämtning av nummerlapp och införskaffning av program och så rastade jag Baileys lite grann och började sen borsta honom.
Jag och Annica har båda insett den lugnande effekten som borsta och kamma hund har på våra utställningsnerver. Jag tar det dock ett steg längre. Jag borstar och kammar lite mer, haha.
Det är konstigt det där för även om det ”bara” är inofficiella utställningar som i helgen och oavsett om det skulle vara officiella så är min hund finast i världen oavsett hur det går i ringen och faktum är att så många ringträningar som vi varit på, och nu så har vi faktiskt även en hel del erfarenhet av utställningar och jag vet hur jag ska göra, har lite knep på att lösa vissa saker beroende på hur Baileys reagerar med mera, så blir jag ändå pirrig i kroppen.
Vill så gärna att han, oavsett vad slutresultatet blir och vad domaren anser, att det ska gå bra i ringen. Att jag ska vara nöjd med honom osv.

I lördags så var det snabbt över. HP och en tvåa. Det var tydligt att domaren för dagen för grupp 3 ansåg att en Wheaten ska vara av den tjockpälsade sorten. Fin kritik fick han men det hjälper ju inte liksom.
Linda och Lillemor anslöt för att se oss och jag är åter igen så tacksam över feedback, pushning och deras enorma kunskap de delar med sig av till mig.
Jag försöker suga in allt de säger och de tyckte att det gick mycket bra i ringen och det är viktigt för mig att få höra att placeringen inte berodde på hur vi skötte oss. Nu vet jag att vi jobbar på åt rätt håll liksom och det bara är att fortsätta så som vi gör 🙂

På söndagen gick det bättre däremot (de två understa bilderna ovan).
Vi åkte mot Kristinehamn halv åtta på morgonen. Tyvärr inte i solsken den här dagen utan med regnet hängandes i luften och det kändes lite tungt att släpa alla saker till ringen, hitta min plats och ställa upp alltsammans utan att ha ett tält att vara i. Att det skulle börja regna var säkert liksom. Det handlade bara om när det skulle börja.

Paraply och så regnöverdrag på Baileys bur och sen gjorde vi de vanliga procedurerna och inväntade pirrigt vår tur.
Baileys gick kanonbra, gnällde lite över att behöva stå stilla så länge framför domaren, men han skötte sig exemplariskt och vi var vidare med vårt BIR (bäst i rasen).

Lång väntan på gruppfinalen blev det. Varvade promenad med kamning, åt min matsäck och värmde mig med kaffe. Gick och hämtade filten i bilen och drog om mig. Lät Baileys sitta i knät ett tag istället för att ligga i buren bara för att jag frös och han värmde gott intill mig.
Det regnade och blåste. Var svinkallt men gick ändå bra men när L ringde och sa att de funderade på att komma och titta på gruppfinalen så skickade jag med en lista på nödvändigheter för de resterande timmarna.
Filtar, paraplyer, skor som inte var blöta med mera.

När det äntligen var dags var det värt flera timmars väntan. Vi vann gruppen mot de andra hundarna i grupp 3 och fick därmed vårt allra första BIG (bäst i gruppen).
En rosett till och så en påse med finfina vinster till oss.
Jag var så glad att ögonen tårades över att min lilla hund skötte sig så kanonfint i ringen ännu en gång.

Mer väntan och sen blev det tillslut stor BISfinal (bäst in show och det finaste man kan bli) för vuxna hundar.
Sju hundar i ringen och de fyra bästa blir placerade.
Dagens båda domare dömde finalen tillsammans och trots fint sprunget med vad jag tyckte var långa steg på Baileys och ett ok stående så var det inte min hund som de ansåg räckte ända fram.
Det var tack till oss och de två andra på samma gång.
Hade gärna fått lite respons på hur de tänkte men det är mycket som spelar in i hur bedömningen går till så jag är inte bitter så men som vanligt vill jag veta om ifall det är något som jag kan ändra och kanske kan tänka på tills nästa gång. Kanske hade Baileys en trött utstrålning efter en väldigt lång dag i jämförelse med de andra men på videon som L filmade tycker jag inte det ser ut som det.

Jag var så toknöjd över min vetehund och glad i alla fall och så frös jag som en galning också så vi packade ihop och åkte hemåt utan att jag gått och plockat upp pappret med kritiken för dagen.
Som tur var så kom jag på det snabbt och de hann inte slänga det så nu ska de skicka hit det via post till mig.
När kvinnan jag pratade med i telefon hittade vårt papper sa hon spontant grattis, jag ser att det gått bra för er och jag blev ännu lite gladare om man nu kunde bli det, haha 😀

En kanonhelg som förutom utställning också innebar flera timmar på Lillerudsdagarna tillsammans med kompisar i underbar sensommarvärme.
B27-28-aug1
Helt ok att svansen hänger och att man gäspar efter en heldag på en gräsmatta i dåligt väder… 😉
B27-28-aug2
M gör ett försök till att ställa Baileys korrekt. Det var det där med svansen, hihi, men mest satt han under ett lager med filtar och iaktog det som hände inne i ringen 🙂

bloglovin 2016-08-30 kl 12:58

Bokkväll i sexan

Bokkväll1-2016
Igår kväll var det dags för den årliga bokkvällen på Ws skola.
Sista gången för W då detta är en mellanstadiegrej. I fyran framförde barnen en musikal, i femman ansvarade de för bokförsäljningen bland annat om jag inte minns fel och då skulle de också ha med sig kaffe till den stora fikaförsäljningen som under de tre timmarna som bokkvällen pågår ständigt är öppen och en väldig rush i.
I sexan skötte de tipspromenaden samt stod en del pass i matsalen och sålde fika, alla skulle ha med sig något hembakat och W ville att jag skulle baka hennes favorit Silviakakor så det gjorde jag även om jag var ganska trött på just dem efter två fredagar på rad i fotbollskiosken, haha, men hon fick bestämma. Det bjöds också på en kort musikunderhållning av klassen i deras fräscha musikhus med några sånger från Star for Life konserten i mars på KCCC samt vårkonserten i förra veckan.

M höll igång hela tiden och den ena femma efter den andra försvann från min kameraväska. Han tycker att det är jätteroligt och provade på bollkastning, att snurra hjulet med chans att vinna en klubba, skjuta med fotboll mot kickback [en sån står väldigt högt upp på önskelistan nu], han gick tipspromenaden för barn en gång med mig och en gång med Ws ena klasskompis, hittade en bok som han ville ha på det enorma bokbordet och en massa mer.
I matsalen med omnejd är det utställning där man kan se en del av mellanstadiets projekt under året i färg, form och ord.
En mysig välgörenhetskväll (tror att pengarna som samlas in går till flickor i Nepal och deras möjlighet till skolgång) kväll med bästa tänkbara väder.

Bokkväll2-2016

bloglovin 2016-06-03 kl 14:41

Inofficiell hundutställning Ängevi

InoffÄngevi2016

Årets andra hundutställning för oss gick av stapeln i lördags. Värmlands kennelklubb arrangerade inofficiell hundutställning i Ängevi ishall i Forshaga.
Det var bara vi från det så kallade utställningsgänget som hade anmält oss då bröllop och annat krockade för andra.
Jag har inställningen att vi försöker åka på de utställningarna som är på ok avstånd härifrån för att träna oss i allt vad det innebär att ställa ut.
Detta var ju en inofficiell utställning vilket innebär att det blir i lite mindre skala. Inte så många anmälda och inte samma press och allvar då inga onofficiella utställningar registreras hos SKK.
Det är träning helt enkelt och framförallt så är det kul även om det är svårt tycker jag med allt man ska tänka på och få till under den korta stunden man har på sig inne i ringen tillsammans med domaren.

M blev med som assistent i lördags och det fungerade så bra. Var givande faktiskt och roligt. Extra roligt var också att hans bästa fritidsfröken var domarsekreterare just i lördags. Jag kunde få lite tips före och respons efteråt på hur han gick, vad som var bra och mindre bra. Alltid bra att höra och från någon man känner till och kan prata lite mer med.

Mitt största fokus i lördags var att han inte skulle gå passgång i ringen som i Mariebergsskogen förra helgen.
Jag la allt krut på det och värmde upp honom vid sidan av ringen betydligt mer än vad jag gjorde i Mariebergsskogen.
Han gick passgång en gång men det såg jag och bröt av och lyckades få honom att springa i bra trav sen.
Vi sprang fortare än helgen före och det är bra. Han stod stilla hela tiden han blev klämd och känd på av domaren och stod snyggt uppställd hela tiden medans doamaren sa till S vad hon skulle skriva för kritik.
Kritiken var bra. Inget konstigt om bröstet som flera av våra Wheaten fick som kritik i Mskogen och inte heller något om för mjuk päls. Bättre domare med andra ord då Wheaten inte ska ha något frambröst likt taxar typ men däremot ska ha mjuk päls!
Istället stod det bl.a att han hade bra rörelser, trevligt uttryck, bra vinklar fram och bak, står bra på fötterna och rör sig väl.

Vi tog oss vidare helt enkelt och efter en kort stund var det dags igen och då tillsammans med alla de övriga terrierraserna i gruppen. Där gick det åt skogen däremot. Baileys hade noll fokus på något annat än att försöka ta kontakt med alla de andra. Han hoppade och galopperade runt hela första varvet och han kunde inte stå helt still heller utan hade myror i benen.
Som en omogen lite bångstyrig tonåring som inte kunde någonting om detta.
Vi blev avtackade först. Lite tråkigt så klart då jag fick upp hoppet om även en andra bra prestation då det gick så bra under första. Hade inga planer på att vinna i gruppen men att få till en bra visning hade känts gött.

Hur som så var det en kul förmiddag och mycket bra träning. Att det var inomhus på utställning är lite annat än att vara utomhus så även det är bra att träna på.

Jag ska försöka få till ringträning i nästa vecka som förhoppningsvis inte är lika tjock kalendermässigt som denna. Behövs en massa träning i grupp för oss båda två.
Den 21 maj är det på det igen för oss då det är dags för nästa inofficiella utställning.

Nu ska jag packa in ryggsäcken med spårsele och lina, smörgåsar och annat och åka iväg till Långserud. Dags för viltspårskurs nummer fem av åtta.
Något helt annat men väldigt kul det också. Det är så fascinerande att han förstår vad han ska göra när jag tar på honom selen.
Han är ivrig som sjutton på att komma iväg i skogen.
I torsdags, på Kristi himmelsfärds dag, var vi iväg och då gick han ett spår med tre vinklar och det gick bra. Ikväll ska jag själv få med hjälp av Folke lägga spåret som Baileys sen ska gå. Ska bli spännande!
Trevlig kväll!

bloglovin 2016-05-10 kl 17:31

Träningsutställning i Arvika

ArvikaInoff1
I lördags tassade jag upp klockan sex och en halvtimme senare traskade jag och M runt ute i blåsten och mörkret för dagens första kisspromenad. Ruggigt novemberväder minst sagt och extra trist när man ska på utställning och hunden helst ska vara ren och fluffigt torr och borstad i pälsen, haha.

Efter lite torkande och borstande hemma packade vi sen in oss i bilen tillsammans med den nya canvasburen som jag tvingade köpa dagen före då den gamla tyvärr kapitulerade i hälften av alla dragkedjor, ryggsäcken fullpackad med sådant som behövs på utställning samt väskan med ombyte av skor, mössa, vantar med mera.
Detta är vår tredje utställning och jag börjar få rutin vad gäller packning och nödvändigheter i alla fall. Utställningskoppel, borste och kam, vattenflaska, bajspåsar, nummerlapp, säkerhetsnål, pm, kontanter till utställningsprogrammet, ombyte av kläder, godis till Baileys, bur, torkhandduk, och lite annat.

Vi åkte strax efter halv åtta och det var mörkt och regnet riktigt öste ner när vi svängde in mot ridhuset i Arvika.
Pissväder och Baileys hann bli riktigt blöt under promenaden från bilen till ridhuset med alla våra grejer. Jag har ju inte köpt något regntäcke eller jacka till honom vilket igår hade varit bra att ha.
Lillemor och Linda dök upp strax därefter och när vi hittat en liten plats att vara på, det var verkligen fullt överallt, ställt upp burarna så gick de för att hämta de hundar de hade med sig och jag ställde upp Baileys på trimbordet och började torka och borsta så gott det gick. Inte lätt att få honom fin när han är blöt…

När det blev dags för Wheaten 6-12 månader, dvs Baileys och Tellus mot varandra var jag nervös. Jag må ha koll på vad som ska packas med till utställning men att ställa ut i ring har jag inte koll på och jag har inte övat någonting sen Lillerud sista augusti om man bortser från när vi var i Forshaga och ställde.
Det ser så lätt ut när de flesta andra ställer och jag kan till och med se lite grann om hur en hund bör stå och när en del står mindre bra och springer mindre bra men att få till det själv är svårt.
Baileys stod ganska bra några gånger men när han sprang gick det inget vidare.
Han galopperade några gånger, körde passgång nån gång, han och jag hade inte den bästa kontakten hela tiden, och jag tog alldeles för korta steg så det blev trippigt. Om jag hade längt stegen i ringen så hade även Baileys steg blivit bättre så klart. Det är svårt att hitta det bästa tempot för hunden när man inte är van. En del går ju, en del går snabbt, en del springer. Det är så olika beroende på hund med mera.
När både Tellus och Baileys var bedömda och sekreteraren antecknat domarens ord så var det konkurrensbedömning och sen sa domaren till oss att det är två fina hanar men då Baileys inte sprang bra så blev det Tellus som gick vidare. Något jag var mycket medveten om och Tellus med Linda som är handlerproffs och kan visa alla hundar var så klart värdig att gå vidare.
Som sagt, man kan inte tro att det är så mycket kring detta med hur man går och ställer, eller i alla fall visste inte jag det före min första utställning, men det är det och det är svårt att göra allt på en gång, rak rygg, visa upp, fina steg osv.

Vi fick ändå fin kritik vilket känns jättekul så klart.
-Maskulin med bra proportioner, bra huvud och uttryck. Korrekt bett, bra pigment, mörka vackra ögon, välansade öron, stark rygg, välansad svans. Bra vinkel, rör sig väl när han vill. Bra päls. Välvisad.
Jag tycker att det är superkul och att delta på dessa träningsutställningar, inofficiella utställningar, dvs som inte registreras är den perfekta träningen även om stämningen och konkurrensen mellan en del av dessa hundägare är allvarlig och det mest liknar lite liv och död och en officiell utställning för en del.

ArvikaInoff2

Mobilbilder från dagen. Att ha med systemkameran på utställning är inte att tänka på när man inte har med någon assistent, haha.

En supertrevlig lång dag blev det med bästa sällskapet av Lois Kelsey´s Lillemor och Linda och även Birgitta med fina Lisa var med och så våra fem hundar.
Lillemor hade gjort en kräftsoppa som hon bjöd på och jag tror aldrig att en soppa smakat så gott som den igår i ett fuktigt kallt ridhus. När vi bröt upp efter finalen för valpar 6-12 månader som Tellus var med i men där han tyvärr åkte ut direkt var jag både lite frusen och trött. Ridhuskyla har verkligen en tendens till att sätta sig inpå skelettet som det känns.
Baileys han var lika trött han. Ville inte äta något när vi kom hem utan gick och la sig i vardagsrummet och där låg han och osv i nästan sex timmar. Själv somnade jag i soffan efter tio minuter av den senaste Mission Impossiblefilmen som vi började titta på efter Så mycket bättre.
Utställningslivet är väldigt kul men väldigt utmattande, haha 😀

bloglovin 2015-11-30 kl 08:59

Inofficiell utställning #2

UtställningForshaga13september

Check på vår andra hundutställning!
Curly Coated Retrieverklubben arrangerad inofficiell hundutställning på brukshundsklubben i Forshaga och jag och Baileys fanns på plats otroligt nog.
Han är mycket bättre i sitt framben men eftersom vi inte tränat någonting, varken ringträning eller något annat, så funderade jag på att inte åka imorse. Kändes nervöst också att vara ensam då jag är så himla okunnig inom området utställning för idag skulle inte Grumsborna finnas på plats men vi kom iväg och det är jag glad för.
Det är så bra träning för oss som är nya både jag och Baileys att passa på på dessa inofficiella utställningarna och då allra helst när de är belägna på nära håll från oss.

Stor skillnad att efter att ha gjort veterinärbesiktningen ta mitt pick och pack och traska bort mot vår ring. Inget tält eller trimborde den när vi är ute på egen hand, haha.
Det sistnämnda saknade jag dock oerhört mycket för att borsta Baileys utan ett bord och gärna med galge visade sig vara något han inte alls var sugen på att vara med om idag.
Jag hade borstat igenom honom ordentligt hemma före som tur var så det blev lite grann på benen och skägget det lilla han tillät som jag gjorde på plats.
Jag tycker ju att han är världens finaste och det är viktigt att komma ihåg på dessa arrangemang som handlar om den finaste hunden som det känns som.
Det är ingen skönhetstävling riktigt men det kan ju upplevas som att det lutar åt det hållet.
Domaren gör en kvalitetsbedömning som innebär att hunden tilldelas pris för sin exteriör och mentalitet i jämförelse med rasstandardens krav utan hänsyn till övriga hundar som deltar i klassen. Det är därför flera hundar tilldelas samma kvalitetspris.
Valpklass 4-6 månader är alltid inofficiell och inga resultat registreras för allmänhet hos SKK men det är ju kul att få en bedömning i alla fall tycker jag.
Olika domare kan också bedöma lite olika så rent krasst kan man på en utställning få mindre bra kritik medans man på nästa lyckas gå hela vägen.

Det blev en väldigt lång väntan idag. Det där med klockslag på utställningar är inte något som är säkert. 15-20 hundar i timmen stod i pm:et inför idag men det tog längre tid.
Jag försökte varva vila med att borsta lite, gå kisspromenad runt om området, träna lite grann och så stod vi vid ringen redo för vår tur men då blev det paus före gruppen terrier så det var bara att traska tillbaka och vila lite i canvasburen igen.
Domaren var samma som haft ring- och socialträning på Lamberget så honom kände vi till. Lugn och bra med hundarna.

Efter vi varit inne första gången fick vi vänta till alla hundar i valpklass 4-6 månader var bedömda. Därefter, om jag förstått det rätt, så tävlade alla valpar med HP mot varandra, då är det alltså olika raser på hundarna, i en konkurrensbedömning.
Baileys hade svårt att inte bry sig om de andra runt omkring honom. Han ville först inte stå uppställd åt rätt håll men jag fick honom att ställa sig ok till sist tyckte jag. Konkurrensbedömning innebär att de deltagande hundarna inbördes placeras i ordningen 1:a, 2:a, 3:a och 4:a. Där fick vi tacka för oss efter en kort stund och när klassen var över fick vi vårt papper med kritik.

Jättebra kritik tycker jag att det blev. Jag är så glad.
”Drygt 5 månader ung kille. Härligt temp, korrekt bett, bra tänder. Ännu valppäls men korrekt struktur. Bra överlinje, korrekt svansansättning, bra skuldra, tillräckligt vinklad fram och bak. Rör sig med lätthet.”
Så nöjd och glad över att vi kom iväg idag 😀
Nu ska jag kolla om det finns några fler utställningar i närheten på gång inom det närmsta innan vintern anländer. Det är verkligen bra träning för oss båda och något som vi tycker roligt att hitta på just nu och att det fungerar att göra även med en valp är ju kul. Jag gillar att komma ut med honom. Trivs så bra med vad vi tagit oss för hitintills och hoppas så innerligt att det där spökande frambenet ska hålla sig i schack.

bloglovin 2015-09-13 kl 18:54

Hundutställning på Skutberget & lördagshäng

SkutbergetHundutställning12september
Tellus & Linda inne i ringen, Lillemor, alla våra hundars mormor och favorit och en fläkande hårboll som blev så trött så av att agera hejarklack på utställning hela förmiddagen, haha.

Morgonen och förmiddagen tillbringade jag och Baileys på Skutberget på den inofficiella hundutställningen där som Sörmons hundklubb arrangerade.
Det blev så bra så, var trevligt att prata hund, den goda sammanhållningen på gänget i tältet som trängs bland hundgrejer och canvasburar smittar av sig och det är många skratt.

Baileys var ju som sagt inte anmäld då jag mitt lingon slarvade till det och läste bokföringsdatumen som anmälningsdatum men det gjorde inget.
Var faktiskt skönt att slippa bli nervös. Baileys är inte alls som Tellus som har total fokus på Linda i ringen. Han är mer oberäknelig, svår att få fullt intresse från och inte minst så är han som en liten tickande bomb just nu efter att snart två veckor inte fått springa lös och röja runt pga hältan i frambenet.
Istället tittade vi på och jag försökte snappa upp och lära mig lite mer om detta med utställning. Jag är ju nybörjare ända ut i fingertopparna…

Hur det blir imorgon får jag se. Har inte bestämt mig ännu om vi ska prova och ställa ut i Forshaga eller ej. Dagsformen för benet får avgöra också för haltar han känns det ju inte bra så klart.

Efter Ws fotbollsmatch har vi hängt här hemma. Lagat mat, ätit, W har slappat och stirrat på telefonen i över en timmes tid då hon väntat mycket efterlängtat samtal och M har haft en kompis här.
När killkompisen sen väl ringde så cyklade M hem till S för mer lek och jag skjutsade W till Vallargärdet där klasskompisen bor.
Jag passade på att förära Mossbergs lanthandel ett besök som är en liten Icabutik med ett mysigare namn när jag ändå var där. Har inte handlat där sen 2005 då vi bodde i Lindrågen. Nostalgiskt och jätteroligt att butiken fortfarande finns kvar.
Kommer ihåg när jag red till butiken förr när vi hade hästar. Då red jag de små vägarna som går parallellt med 63an så när jag skulle hem igen så körde jag det hållet. Minnen all over…!
Sprang av en slump på en kompis som jag umgicks med massor när vi bodde där ute i veckan som gick och våra tjejer lekte varannan dag från att de träffades på öppna förskolan som små bebisar som knappt kunde sitta tills de var två år gamla.
Då flyttade vi därifrån men vi fortsatte att träffas och tjejerna med sina hästtokiga mammor började rida på ridlekis på Färjestad endast två och ett halvt år gamla.
Efter några år tappade vi kontakten men nu så ska vi försöka ta och ses igen. Båda tjejerna är fortfarande hästtjejer så det blir troligen en del stallhäng, ridning och sådant och det ska bli så roligt.

Lördag kväll och inga barn hemma. Ovanligt, haha. W ringde och meddelade att Fs föräldrar skulle skjutsa hem henne för att då kunde hon stanna flera timmar till och M fick jag nyss sms med fråga om han fick äta hos S så ingen av dem kommer hem till mat ikväll.
Tur att jag har min lilla goding som ligger på golvet bredvid mina fötter, haha.
Jag tror att vi ska gå ut i det fina vädret och träna lite spår med bacon och spårruta. Matta ut honom lite mentalt kan inte skada nu när han har så mycket överskottsenergi.
Trevlig lördagskväll på er!

bloglovin 2015-09-12 kl 18:02

En kul lördag

Silviakaka1

Vilken dag det varit!
Vi har kombinerat hundutställning, Lillerudsdagarna samt haft kiosktjänst på Ws fotbollsklubb. Eftersom jag anade att jag skulle vara kvar på Lillerud även under eftermiddagen så fick L ta våra timmar av kioskpasset. Jag tog på mig uppgiften att stå för mjuk kaka den här lördagen och bakade för första gången en Silviakaka.
Bra att kunna baka i långpanna när det ska räcka till många. Piffade till kakan med att göra fotbollsvimplar att dekorera den med och tydligen hade den gått under benämningen fotbollskaka i eftermiddags 🙂

Jag och Baileys åkte till Lillerud vid åttatiden imorse. Träffade Lillemor på parkeringen och sen monterade vi upp tältet och började göra i ordning runt om med canvasburar m.m. Supernervöst var det. Vår allra första hundutställning, för både mig och Baileys.
Sju timmar senare släpade jag grejer till bilen och åkte därifrån. Vilken kanondag det varit. Roligt, skratt, stöttning och så bra träning för oss med allt innehåll av själva utställningen men också allt folk runt om, promenaden med alla hundarna som vi gjorde i väntan på finalen och en massa mer. Att hänga med det här gänget på utställning när man är totalt grön och nybörjare är utan tvekan det bästa tänkbara man kan önska sig.
Har hunnit duscha och fått ur mina torra skavande linser ur ögonen så nu ska jag köra L till Grums där han ska på kräftskiva med några mcnissar ikväll. Jag och barnen blev spontant bjudna på kräftskiva till vänner men tyvärr finns det noll ork och energi kvar här.
Trött hund, megatrött matte, så det blir pizza i soffan med kidsen och Spring på tv4 så jag orkar upp när mobilen piper imorgon och det är dags att åka och jobba.
Har en del bilder att kolla igenom i kameran som W och L tog idag så det lär dyka upp mer om vår roliga dag här framöver men nu tar vi kvällen. Så trött…

bloglovin 2015-08-29 kl 17:24

Skogskoja, klippning & inofficiell utställning

Skogskoja
Mobilbilder från gårdagens skogsvistelse.

M följer ganska ofta med ut och går med Baileys. En kombination av att han inte vill vara ensam hemma och att han faktiskt tycker att det är roligt att cykla och gå med. Han har ju i stort sett alltid en massa han vill prata om så han tar väl chansen till att få sig en pratstund antar jag, haha.
Vi går gärna till skogen och om M är med så blir det nästan alltid ett stopp på utomhusträningsbanan. Igår upptäckte vi att någon hade ställt i ordning kojan under det stora trädet.
Gjort jättefint med staket runt, tak över av ormbunkar och till och med sittplatser med stubbar och sittunderlag på. Jättemysig var den!
Mitt emot kojan var det uppbyggt som ett skydd av staplat trä likt kojans staket som om man skulle ta skydd där bakom vid eventuella skottlossningar från dem inne i kojan.
Vi stannade en bra stund och lekte och pysslade lite på platsen.
Älskar skogen och allra helst nu när det är en behaglig värme i den, lagom svalt, lite höstfeeling i luften och vindarna, för att man ska kunna traska på utan att bli svettig, torrt överallt och solen som skiner genom trädtopparna. Hur mysigt som helst!

Nu ska jag försöka att få alla klara att lämna huset.
Klippning av båda kidsen är inbokat och Baileys måste ju så klart följa med. Tänk vad smidigt det kommer att bli när han är lite äldre och kan stanna hemma själv lite längre än tio minuter typ… men tills dess så får han följa med mig.
Jag antar att barnen kan gå in själv så kanske jag kan gå en liten promenad och när W är klar kan hon byta av mig och va utanför tillsammans med honom.
Hundmat ska också handlas innan vi åker hemåt igen och sen var det ev lekplaner, jag ska printa och paketera några tavlor, dammsuga mm och så är det fotbollsträning för W framåt kvällen.

Annat kul idag är att jag anmält Baileys och mig till vår allra första hundutställning. Pirrigt som attans men någonstans ska man ju börja ju så nu har jag skickat iväg min anmälan och betalt anmälningsavgiften.
En inofficiell utställning blir vår debut så det känns bra. Inte så allvarligt. Att jag har en valp som är helt grön på detta känns också bra då jag är lika ny som han i utställningsringen och så klart känns det allra bäst att rutinerade Linda och Lillemor kommer att befinna sig där också så jag kommer nog att kunna få både tips, goda råd och pepp in i det sista. Ska bli så roligt!

bloglovin 2015-08-17 kl 08:28

Ringträning & Internationell hundutställning

RingträningHundfixarna23juli
Bild från ringträning med Hundfixarna Forshaga i torsdags kväll. Jag och Baileys står i mitten av den bortersta sidan.

I tisdags kväll kom vi hem från Skåne och då hade jag och Baileys inte tränat ett endaste dugg sen måndagen veckan före. Jag kollade upp klubbar runt om på ok avstånd i Skåne men ingenstans fanns det någon träning just när vi var där. Så här i efterhand tror jag ändå inte att jag hade prioriterat att ta mig iväg på något. Det var fullt upp att hitta på andra saker helt enkelt. Inte minst med tanke på att vi endast är nere hos mina föräldrar två gånger om året.
Men i onsdags kväll åkte vi iväg till Forshaga och ringträningen som Värmlands kennelklubb håller i. Jag gillar hon som leder den och såg framemot träningen även om det också kändes lite pirrigt eftersom det gått över en vecka sen sist.
Baileys var väldigt fokuserad på allt och alla andra så det var lite trögt i starten och sen tröttnade han på att vänta på att sitta och stå och vänta på att det skulle bli hans tur när de andra gicks igenom men det tog sig mot slutet och vårt sista varv runt fick vi bra på och när han sen stod jättebra och en smula stabilt dessutom när Gunilla gick runt och tittade och kände lite lätt på honom så fick vi ord som bra, mycket bra och att träning ger färdighet och lönar sig.
Jättekul att höra och även om vi inte tränat något, inte ens hemma utan störning under veckan som gått så fanns det en smula kvar av träningen före det.

I torsdags kväll åkte vi till Forshaga igen men då till andra sidan älven där Hundfixarna arrade ringträning.
Den träningen gick inte alls typ. Eller själva ställandet gick bra tyckte jag men gåendet fungerade inte. Vid ena sidan av fyrkanten borrade han ner huvudet i gräset och vad det var som luktade där var i alla fall betydligt mer av intresse än att följa med mig.
Han vägrade även att följa med flera andra gånger och även om jag fick med mig honom genom en massa uppmuntran, lek och små lockande glädjerop tillslut så var han liksom off.
Han var inte alls sugen på att träna och det var kämpigt. Han ville mest softa i skuggan, skulle gärna lekt med de andra hundarna, och möjligtvis strosat omkring i kanterna för att öva på att kissa ståendes på tre ben vilket han börjat göra lite grann.
Själv fick jag två värdefulla tips och påpekningar som jag ska pränta in i minnet som är av stor vikt om jag ska prova på att ställa ut honom för att inte tabba för honom i onödan så det var ju bra.

(mer…)

bloglovin 2015-07-25 kl 08:50