Etikettarkiv: Vab

Det verkar tydligen som att det där gamla ordspråket – en olycka kommer sällan ensam – eller hur det nu är är sant.

Det började med att jag brände mig i gommen i söndags. Skulle äta en baguette med skinka och smält ost på och körde den lite hastigt i mikron. Osten var precis så att den hade smält så jag högg in glupsk som jag är. Trots att jag spottade ut biten i rekordfart så hann jag bränna mig som sjutton upptill i munnen och det gjorde så jäkla ont.
Resten av den dagen hade jag jätteont, det såg inte så värst trevligt ut i munnen på mig när jag försökte kolla med hjälp av en spegel, och det var något som hängde ner om ni ursäktar uppriktigheten. Det enda som kändes någorlunda ok var när jag höll munnen fylld med svalkande vatten. Det gör fortfarande ont dock långt ifrån lika mycket som i söndags.

Igår deltog jag och några arbetskamrater i en heldagskonferens tillsammans med massor av andra folk. Jag såg lite extra framemot eftermiddagens förläsare, Emma Igelström, men hon hade drabbats av influensa och kunde därav inte medverka. Jättetråkigt.
Nu blev det en ok eftermiddag ändå, så länge jag kunde vara kvar vill säga, men det kändes ändå väldigt synd.

Jag missade den sista halvtimmen pga att W ringde när skolan slutat och berättade att hon hade fått kräk på sig. Först förstod jag inte vad hon pratade om men när jag väl gjort det så var det bara att bryta upp och åka och hämta henne på skolan.
På vägen hem från vinterdagen med skridskoåkning hade hon suttit bredvid en klasskompis som plötsligt hade blivit sjuk och börjat kräkas.
Vilken himla otur att sitta bredvid någon som spyr på en, även om hon så klart inte kunde hjälpa det, men ändå, vi som är så noga med allt och tvättar händer, spritar, jag har M hemma när skiten härjar på förskolan, vi byter kläder när vi kommer hem osv tänkte jag medans jag körde mot skolan.

W hade fått på både jacka, termobyxor och händerna. Hon hade gjort sitt bästa för att få bort det och rullat sig i snön med kläderna, tvättat sig och spritat men det enda jag kunde tänka på var hur sjukt lite det behövs av den där vinterkräksjukebacillen för att slå rot, [en kräkning innehåller miljarder virus, några miljoner per gram, och det räcker med 1-10 viruspartiklar för att bli sjuk] så vi åkte hem och en ledsen W fick ta en dusch och sen tvättade jag kläder och allt annat som hon hade med sig hem.

När jag skulle tvätta jackan så stod hon bredvid mig och jag frågade om hon hade något i fickorna och fick svaret nej. För säkerhets skull kollade jag i de båda fickorna fram på jackan.
Jag kollade däremot inte i hennes lilla ficka på armen.
Efter en timmes tvätt skulle hon ringa L och det är då vi upptäcker att hennes mobil saknas. Hon trodde att hon lagt ur den på sitt rum men mobilen låg i den lilla fickan på armen på jackan.
Totaldöd så klart efter en timmes 60 gradig tvätt och en massa tårar från W så det var bara att ringa tre och fylla i försäkringsblanketten på nätet.
Jag är glad att jag tackade ja till att teckna försäkring på mobilen när tremannen stod och berättade om barn som tappat dem i toaletter och när de badat men två veckor kommer det att ta, om inget krånglar vill säga, och ledsamt som sjutton är det.

Kvällen igår avslutades med att W kände sig vinglig i kroppen och snorig. Det visade sig att hon hade feber.
Alvedon, sängliggandes och en massa vätska. Hon var varm ena stunden coh verkligen iskall på pannan nästa men tillslut somnade hon.
Klockan sex imorse vaknar jag med ett ryck. Har sovit oroligt inatt och var mitt inne i en dröm när W skrek om och om igenfrån nedervåningen.
Själv började jag utan att va riktigt vaken hojta till L om att hon spyr och innan jag besinnat mig och vaknat till riktigt så hade jag och W väckt hela huset.

När jag kom ner så låg hon med huvudet i hinken men det var falskt alarm.
Hon slappnade av och la sig på kudden igen och då kände hon att hon inte mådde illa. Hon hade inte kräkt något utan jag antar att det var febern som toppade och gav henne illamåendet när hon vaknade till. De gånger tidigare som hon haft hög feber så har hon alltid kräkts.

Jag kunde inte somna om och inte heller M så efter att ha fyllt på vätska i Ws glas och gett henne 15 ml alvedon kröp jag ner i hans säng och såg en timme på Barnkanalen innan det var dags att kliva upp.

Än så länge alltså ingen kräksjuka men det känns bara som en tidsfråga innan vi ligger där och vrider oss i två omgångar var då jag är den pessimist jag är i sådana sammanhang.
Vi lär väl komma ut ur huset lagom till midsommar om inte alla dessa sjukdomar fortsätter att härja överallt…
Hoppas så innerligt att hon klarar sig trots gårdagens incident. Det vore verkligen tungt för henne att kämpa med sådan skit ovanpå den här febern och förkyningen. Det räcker liksom så här!

Nu ska jag dricka kaffe. Starkt med massor av mjölk. Om jag lyckas brygga på gammalt hederligt vis vill säga nu när Tassimon blinkar rött så fort jag trycker på on?!
Inget förvånar mig längre. Snart kommer väl huset att rasa in på oss…

Let´s VAB & Trevlig onsdag på er!