Etikettarkiv: Värmlands kennelklubb

Ringträning Forshaga Folkets park

Ringträning-6juli2016

Igår var vi på ringträning med Gunilla Karlström i Forshaga Folkets park.
Att Värmlands kennelklubb erbjuder dessa träningar runt om i Värmland och det dessutom helt gratis är guld värt. Bara den sociala träningen som hundarna får, att kunna fungera i närhet till så många olika sorters hundar, raser och storlekar, och i väntan på att det blir ens tur att visa sig så tränar de på att kunna sitta eller ligga och titta på avslappnat. Så nyttigt och bra träning bara det!

Jag gillar onsdagskvällarna mycket och att åka till Forshaga tar inte emot det minsta. Det går hur snabbt som helst från där vi bor.
Upplägget som Gunilla kör känns också väldigt bra. Effektivt men ändå lugnt. Bra olika moment med rörelse i grupp, slalomgående, och sen två eller tre pass som är rent utställningsbaserade.

Hon är väldigt positiv och vänlig och Baileys har inte minsta besvär med att låta henne klämma och känna igenom honom eller att låta henne titta honom i munnen.
Därefter springer vi ett varv runt och sen fram och tillbaka medans hon står och granskar. Ibland i en triangel och att i stundens hetta tänka på i vilket varv man ska springa eller hur triangeln ska börja för att domaren ska se hunden rörelse är inte alltid helt lätt.
Efter det momentet så ställer man hunden och då ska den helst stå bra och stilla en längre tid så att domaren kan ge omdömet som sekreteraren skriver ned under tiden.

L och M kom förbi på motorcykeln de sista 20 minuterna vid gårdagens träning så för en gångs skull fick jag lite bilder tagna. Även rörliga och att kunna se hur det ser ut när vi springer är så nyttigt.
Jag gör saker som jag inte själv tänker på just då.
På videon från igår så rörde jag min höger arm och hand väldigt onödigt och konstigt när jag sprang. Det bör jag ta bort och ha den stilla när jag inte måste locka på Baileys uppmärksamhet med den t.ex.
Mina steg är en annan sak. Jag bör länga dem och inte trippa så mycket.
Nyttigt som tusan att se oss in action som sagt. Hoppas bara att jag kan tänka på detta när det väl gäller på riktigt sen. Inte helt lätt med allt annat som kan hända och händer spontant har det visat sig med min lilla hund när vi väl ställer ut, haha.

Vi träffade två av hundarna som vi gick valpkurs med tidigt i höstas igår också. Kul att höra vad de gjort mer för något med sina hundar sen vi sågs sist och även kul att få positiva ord från den ena om oss själva igår. De trodde att vi ställt flera gånger redan för det såg så bra ut. Jag blev superglad av att höra det.

Lite tråkigt nu att det troligen inte blir någon mer träning för oss nu när vi är igång och det går så bra före vår inbokade utställningshelg.
Nästa vecka är vi bortresta och veckan därpå är det paus med ringträningen och sen är det dags.
Vi får helt enkelt försöka att hålla igång allt på egen hand även om det inte blir det samma och inte ger samma bra träning tillsammans med andra hundar och tillika störningsmoment för Baileys.
En jättebra och rolig kväll var det i alla fall och bilderna visar på att även Baileys tyckte så med sin fina perfekta svanshållning när vi sprang runt i ringen 🙂

bloglovin 2016-07-07 kl 10:01
Annonser via Bloggpartner.se

Tisdagskväll på Lamberget

BaileysJuli2016

Killen som gillar när vi grillar lika mycket som vi själva och som älskar halloumi lika mycket som jag 😛

Igår kväll efter att ha blivit bjudna på bröllopsdagstårta med maräng och färska jordgubbar av Hs föräldrar som är här uppe och hälsar på nu åkte jag och Baileys till Lamberget för en stunds ringträning.
Snart åker vi till mina föräldrar i Skåne så jag vill passa på att träna de gånger som erbjuds med Värmlands kennelklubb före resan då det blir paus från allt sådant.

Efter uppvärmning i ring och sen slalom mellan hundarna så körde vi rena utställningsmoment.
Det är många ägare och hundar som kommer till dessa träningar på Lamberget, Magnus Boström är populär, så det tar ett tag innan det blir ens tur men vi varvar att öva på att kunna slappna av kring alla hundar och allt som händer med att röra på oss och gå och springa fram och tillbaka under tiden.
Det är otroligt bra social träning att bara vara där i inhägnaden tillsammans med alla för vår hormonstinne unga herre som igår var lite extra ylig pga löptik tror jag.

När det blev vår tur så gick det över medel bra.
Baileys tillåter att han känner igenom honom noga. Tänder, hela kroppen scannas av och det kläms och trycks lite. Inget påvisande av obehag eller morrande och det känns så bra. Visserligen är det en helt okänd domare som kommer att göra detta på vår kommande utställning, Magnus känner han igen vid det här laget, men det att det fungerar så fint att göra det lovar gott.

Baileys sprang sen fint, sträckte ut benen, höll upp huvudet mycket mer än förra tisdagen. Magnus sa att det såg fint ut och jag blir så glad.
När jag ställde honom så lyfte jag upp så att bakbenen kom längre bak. Sen fick jag lära mig hur mycket de ska stå med benen bak. Det var inte alls riktigt så mycket som jag trodde.
Han visade på vinkeln på bakbenen ned mot tassarna. Jag försöker fokusera och snappa upp och lära mig så mycket som möjligt av det han säger som att halsen ska sträckas lite och ibland kan det hjälpa att korrigera vid svansen så sträcker en del hundar sin hals mer.
Jag fick också se Magnus springa ett varv med Baileys och det är så lärorikt att se just sin egen hund. Hur han håller huvudet men framförallt hur den som visar, handlern, gör det.
Att låsa kopplet i ett läge och hålla det där. Ett litet ryck om jag känner i kopplet att han vill ner med nosen till marken och hur jag själv går och springer och vilken utstrålning jag har är avgörande för hur hunden gör det. Det är något som jag måste tänka på. Att vara lite mer självsäker och tro att jag kan. Visserligen blir jag väldigt nervös på utställning när det väl gäller men det behöver jag ju inte va för jag vet ju ganska bra hur jag ska göra och skulle jag sträcka upp mig och vara mer säker så skulle han troligen gå fint om han inte ballar ur pga intresse för alla Wheaten som då finns runt omkring honom. Just detta vet jag, att han visar mycket mer intresse för hundar av sin egen ras än andra så dessa träningar då det oftast bara är han själv som är Wheaten ger inte riktigt samma galna hund som när vi är kring och i ringen bland 30-50 andra just Wheaten terrier.
Dock så har vi tränat mycket och jag känner mig i alla fall just nu mer säker och det handlar också om en mognad så kanske går det framåt för oss även på utställningar så småningom.
Hur som så är det väldigt roligt tycker jag och Baileys springer med svansen upp så att han gillar det vi gör märks 😀

Magnus tycker att han är ett fint exemplar, han ställer sig naturligt fint och stabilt av sig själv oftast och jag fick frågan om när vi skulle ställa så det tar jag som att han tycker om det han ser.

Sista lördagen i juli är det dags. Terrierklubben har utställning i Torsby där det bara kommer att vara terriers med och då ska vi ställa i juniorklassen.
Ska bli så roligt, spännande men pirrigt är det ändå trots vår träning. Hur det än går så är det roligt och så är Baileys världens finaste lilla Wheatenhane enligt oss oavsett resultat i ringen.

Annat inplanerat på utställningsfronten är Ransäter sista söndagen i juli, en internationell stor utställning som vi åker på för att samla erfarenhet och för att ha en trevlig dag tillsammans med uppfödarna som även ska till Torsby.
Wheatenfestivalen åt Stockholmshållet ska vi nog också åka på i augusti och sen är det lite små inofficiella utställningar som jag tror om vi kan praktiskt att jag anmäler oss till. Skutberget, Sörmon, Kristinehamn med flera.
Samtidigt kör vi fortsättningen på viltspårskursen som det är två gånger kvar på före ett första prov i öppen klass och i höst funderar jag på att kanske anmäla oss till en lite allmän kurs på Dog-O-Rama.
Jag ångrar inte en sekund köpet av vår tuffa, busiga, ettriga, fina lilla Wheaten. Det är så kul att ha hund!

bloglovin 2016-07-06 kl 09:35

Ringträning i Slottsbron

Slottsbron27juni2016
Några bilder från måndagens ringträning i regi av Värmlands kennelklubb på en grusplan i Slottsbron.

Linda och Lillemor dök upp med Tyra och Tellus så tre Wheaten från samma kennel tränade.
Jag och Baileys utan tvekan de som behövde träningen mest av dessa, haha.
Att det kan se så enkelt ut, så graciöst och fint i en utställningsring är imponerande. Det är inte bara att springa runt lite.
I alla fall inte om man har en hund som min. Med en löptik på träningen slog det tilt i huvudet på denna unga herre. Nosen i backen, stretande åt alla andra håll än det som vi skulle åt, och hans annars småpratande i form av små gnäll övergick stundtals till ylningar.
Ber en bön om inga löptikar vår kommande utställningar. En bön som icke kommer att bli bönhörd, haha.

Det är bara att träna på helt enkelt. Hoppas på mognad från Baileys, att han vänjer sig, och kanske så småningom blir ett väl fungerande hund i ringen.
Igår kväll var vi på Lamberget på ringträningen där. Lite annat upplägg än det i Slottsbron och från att ha känt mig något uppgiven och funderande på om vi inte ska strunta i utställningar överhuvudtaget så fick jag lite tips, feedback och direkt respons på det vi gjorde och det blev bättre. Magnus Boström peppade mig något, jag fick också se honom springa med Baileys och kunde se skillnaden beroende på vad och hur han gjorde när de sprang för att få ut det allra bästa av honom.

Förutom att träna utställning så är dessa träffar en bra träning socialt. Att kunna vistas bland många olika hundar, att pausa när det är paus trots alla så kallade störningsmoment runt om.
Trevligt är det också precis som utställningarna är med Linda och Lillemor så jag väljer att se det som en rolig hundträff tillsammans med kunniga och trevliga hundmänniskor och en massa bra träning och erfarenhet av utställningslivet ger det oss också.

Ikväll blir det ringträning i Forshaga och jag är så glad över att min fina hund, trots ganska stort sår på höger hals som jag sköter om, åter igen är pigg och glad och full av energi. Sig själv igen helt enkelt 😀

bloglovin 2016-06-29 kl 12:49

Inofficiell hundutställning Ängevi

InoffÄngevi2016

Årets andra hundutställning för oss gick av stapeln i lördags. Värmlands kennelklubb arrangerade inofficiell hundutställning i Ängevi ishall i Forshaga.
Det var bara vi från det så kallade utställningsgänget som hade anmält oss då bröllop och annat krockade för andra.
Jag har inställningen att vi försöker åka på de utställningarna som är på ok avstånd härifrån för att träna oss i allt vad det innebär att ställa ut.
Detta var ju en inofficiell utställning vilket innebär att det blir i lite mindre skala. Inte så många anmälda och inte samma press och allvar då inga onofficiella utställningar registreras hos SKK.
Det är träning helt enkelt och framförallt så är det kul även om det är svårt tycker jag med allt man ska tänka på och få till under den korta stunden man har på sig inne i ringen tillsammans med domaren.

M blev med som assistent i lördags och det fungerade så bra. Var givande faktiskt och roligt. Extra roligt var också att hans bästa fritidsfröken var domarsekreterare just i lördags. Jag kunde få lite tips före och respons efteråt på hur han gick, vad som var bra och mindre bra. Alltid bra att höra och från någon man känner till och kan prata lite mer med.

Mitt största fokus i lördags var att han inte skulle gå passgång i ringen som i Mariebergsskogen förra helgen.
Jag la allt krut på det och värmde upp honom vid sidan av ringen betydligt mer än vad jag gjorde i Mariebergsskogen.
Han gick passgång en gång men det såg jag och bröt av och lyckades få honom att springa i bra trav sen.
Vi sprang fortare än helgen före och det är bra. Han stod stilla hela tiden han blev klämd och känd på av domaren och stod snyggt uppställd hela tiden medans doamaren sa till S vad hon skulle skriva för kritik.
Kritiken var bra. Inget konstigt om bröstet som flera av våra Wheaten fick som kritik i Mskogen och inte heller något om för mjuk päls. Bättre domare med andra ord då Wheaten inte ska ha något frambröst likt taxar typ men däremot ska ha mjuk päls!
Istället stod det bl.a att han hade bra rörelser, trevligt uttryck, bra vinklar fram och bak, står bra på fötterna och rör sig väl.

Vi tog oss vidare helt enkelt och efter en kort stund var det dags igen och då tillsammans med alla de övriga terrierraserna i gruppen. Där gick det åt skogen däremot. Baileys hade noll fokus på något annat än att försöka ta kontakt med alla de andra. Han hoppade och galopperade runt hela första varvet och han kunde inte stå helt still heller utan hade myror i benen.
Som en omogen lite bångstyrig tonåring som inte kunde någonting om detta.
Vi blev avtackade först. Lite tråkigt så klart då jag fick upp hoppet om även en andra bra prestation då det gick så bra under första. Hade inga planer på att vinna i gruppen men att få till en bra visning hade känts gött.

Hur som så var det en kul förmiddag och mycket bra träning. Att det var inomhus på utställning är lite annat än att vara utomhus så även det är bra att träna på.

Jag ska försöka få till ringträning i nästa vecka som förhoppningsvis inte är lika tjock kalendermässigt som denna. Behövs en massa träning i grupp för oss båda två.
Den 21 maj är det på det igen för oss då det är dags för nästa inofficiella utställning.

Nu ska jag packa in ryggsäcken med spårsele och lina, smörgåsar och annat och åka iväg till Långserud. Dags för viltspårskurs nummer fem av åtta.
Något helt annat men väldigt kul det också. Det är så fascinerande att han förstår vad han ska göra när jag tar på honom selen.
Han är ivrig som sjutton på att komma iväg i skogen.
I torsdags, på Kristi himmelsfärds dag, var vi iväg och då gick han ett spår med tre vinklar och det gick bra. Ikväll ska jag själv få med hjälp av Folke lägga spåret som Baileys sen ska gå. Ska bli spännande!
Trevlig kväll!

bloglovin 2016-05-10 kl 17:31

Inofficiell utställning #2

UtställningForshaga13september

Check på vår andra hundutställning!
Curly Coated Retrieverklubben arrangerad inofficiell hundutställning på brukshundsklubben i Forshaga och jag och Baileys fanns på plats otroligt nog.
Han är mycket bättre i sitt framben men eftersom vi inte tränat någonting, varken ringträning eller något annat, så funderade jag på att inte åka imorse. Kändes nervöst också att vara ensam då jag är så himla okunnig inom området utställning för idag skulle inte Grumsborna finnas på plats men vi kom iväg och det är jag glad för.
Det är så bra träning för oss som är nya både jag och Baileys att passa på på dessa inofficiella utställningarna och då allra helst när de är belägna på nära håll från oss.

Stor skillnad att efter att ha gjort veterinärbesiktningen ta mitt pick och pack och traska bort mot vår ring. Inget tält eller trimborde den när vi är ute på egen hand, haha.
Det sistnämnda saknade jag dock oerhört mycket för att borsta Baileys utan ett bord och gärna med galge visade sig vara något han inte alls var sugen på att vara med om idag.
Jag hade borstat igenom honom ordentligt hemma före som tur var så det blev lite grann på benen och skägget det lilla han tillät som jag gjorde på plats.
Jag tycker ju att han är världens finaste och det är viktigt att komma ihåg på dessa arrangemang som handlar om den finaste hunden som det känns som.
Det är ingen skönhetstävling riktigt men det kan ju upplevas som att det lutar åt det hållet.
Domaren gör en kvalitetsbedömning som innebär att hunden tilldelas pris för sin exteriör och mentalitet i jämförelse med rasstandardens krav utan hänsyn till övriga hundar som deltar i klassen. Det är därför flera hundar tilldelas samma kvalitetspris.
Valpklass 4-6 månader är alltid inofficiell och inga resultat registreras för allmänhet hos SKK men det är ju kul att få en bedömning i alla fall tycker jag.
Olika domare kan också bedöma lite olika så rent krasst kan man på en utställning få mindre bra kritik medans man på nästa lyckas gå hela vägen.

Det blev en väldigt lång väntan idag. Det där med klockslag på utställningar är inte något som är säkert. 15-20 hundar i timmen stod i pm:et inför idag men det tog längre tid.
Jag försökte varva vila med att borsta lite, gå kisspromenad runt om området, träna lite grann och så stod vi vid ringen redo för vår tur men då blev det paus före gruppen terrier så det var bara att traska tillbaka och vila lite i canvasburen igen.
Domaren var samma som haft ring- och socialträning på Lamberget så honom kände vi till. Lugn och bra med hundarna.

Efter vi varit inne första gången fick vi vänta till alla hundar i valpklass 4-6 månader var bedömda. Därefter, om jag förstått det rätt, så tävlade alla valpar med HP mot varandra, då är det alltså olika raser på hundarna, i en konkurrensbedömning.
Baileys hade svårt att inte bry sig om de andra runt omkring honom. Han ville först inte stå uppställd åt rätt håll men jag fick honom att ställa sig ok till sist tyckte jag. Konkurrensbedömning innebär att de deltagande hundarna inbördes placeras i ordningen 1:a, 2:a, 3:a och 4:a. Där fick vi tacka för oss efter en kort stund och när klassen var över fick vi vårt papper med kritik.

Jättebra kritik tycker jag att det blev. Jag är så glad.
”Drygt 5 månader ung kille. Härligt temp, korrekt bett, bra tänder. Ännu valppäls men korrekt struktur. Bra överlinje, korrekt svansansättning, bra skuldra, tillräckligt vinklad fram och bak. Rör sig med lätthet.”
Så nöjd och glad över att vi kom iväg idag 😀
Nu ska jag kolla om det finns några fler utställningar i närheten på gång inom det närmsta innan vintern anländer. Det är verkligen bra träning för oss båda och något som vi tycker roligt att hitta på just nu och att det fungerar att göra även med en valp är ju kul. Jag gillar att komma ut med honom. Trivs så bra med vad vi tagit oss för hitintills och hoppas så innerligt att det där spökande frambenet ska hålla sig i schack.

bloglovin 2015-09-13 kl 18:54

Vår hundutställningsdebut

HundutställningLillerud2
Igår gjorde vi vår utställningsdebut jag och Baileys. Visserligen en inofficiell utställning men en utställning likaväl med visning, domarbedömning och allt som det medför sig av förberedelser av pälsvård, veterinärintygsvisande, lite uppvärmning och bland ett hundratals hundar.
Mycket pirrigt men väldigt roligt. Att vi hade lyckan att ha en domare som var trevlig och noggrann gjorde debuten till en fin upplevelse. Även om jag är väldigt ny i allt kring utställningar så har jag redan hört talas om mindre trevliga domare, arroganta, tydligt favoriserande av vissa raser, inte bra vid hantering av hundarna och med vad som tycks en förkärlek till att delge sekreteraren bedömningsord att skriva som mest vill få en att sluta ställa ut.
Domaren igår var raka motsatserna till allt detta och bättre upplevelser och intryck av vår första utställning än så här kunde vi inte fått med oss hem.
HundutställningLillerud1
Att jag och Lillemor kom samtidigt till Lillerud och satte upp tältet tillsammans och plockade i ordning gjorde att jag redan från början var med i allt och det kändes väldigt bra och lugnande på något vis.
Lyxigt att ha någon med trimbord med sig så jag kunde borsta enkelt vid förberedelser och sen precis innan vi skulle in i ringen så fluffade jag till honom lite här och var bara.
En massa stöttning från Lillemor och Linda och några av de andra Wheatenägarna som jag lärt känna lite smått under ringträningar med mera hade jag också. Nummerlappshållare var något jag fick låna, det hade jag inte en tanke på att ordna eller ta med mig och sen tog jag byxor utan fickor konstigt nog så även godispåse lånade jag. Är lite smått sådant här man ska ha med sig förutom kam, borste, veterinärintyg, canvasbur att vila i och få möjlighet att koppla bort allt runt omkring, vatten, mat och godis. Och säkert något mer som jag nu glömt.
Själva visande var supernervöst men Baileys skötte sig så himla bra. Visserligen tog han några galoppsprång när vi skulle springa tillsammans med Tellus rakt fram och tillbaka men bortsett från det så följde han med bra och tänka sig – han stod stabilt stilla på bordet när domaren kände igenom hela honom och hon fick titta på hans tänder utan minsta motstånd. Halleluja! Jag var så himla glad för det! Som vi tränat och tränat på att stå stabilt stilla med frambenen bredvid varandra och bakbenen parallellt även de något bak. Så snyggt när han står så tycker jag också, haha. Visserligen kan det ändra sig från dag till dag men igår gick det som sagt kanonbra vid det momentet.
Vi tävlade i valpklass 1 för valpar 4-6 månader och två Wheaten var det ju mot varandra. Baileys och hans syskon Tellus.
Enligt Linda så hade domaren inte helt lätt att bestämma vilken av hundarna som skulle vinna men det blev tillslut Tellus av de två syskonen och därmed gick han vidare att tävla mot alla valpar, oavsett ras, 4-6 månader gamla.
Tellus hade mer kropp och var mer välbyggd än Baileys stod det på bedömningen. Domaren bedömer hundarna utifrån en rasstandard. De ska vara så lika de kriterier som finns för just den rasen och sen ställs de då mot varandra och då blev vi tvåa och därmed var det slut för oss.
Det gör mig inget för denna debut var så lyckad den kunde vara.
Vi hade så roligt, det var grym träning för mig i att visa hund och jag fick goa ord från dem runt omkring efteråt, på pappret står så fina och bra bedömningsord, det var ett kul gäng vi var med hela dagen för vi hängde kvar och gick promenad bland allt roligt på Lillerudsdagarna tillsammans i väntan på finalen för alla valparna [där tyvärr Tellus fick lämna tidigt], drack kaffe och för Baileys var det en rejäl träningsdag i att vara bland folk och hundar. Grym socialträning med andra ord.

HundutställningLillerud3
På papprets som vi fick med oss tillsammans med rosetten står det ”Vacker hanvalp med bra kropp. Fina ögon, välansatta öron. Bra bett, bra hals. Lätta och fina rörelser. Trevlig temp. Välvisad! Lycka till i framtiden!”

Jätteroligt och eftersom det var just så roligt så sved det extra hårt att jag på kvällen insåg att jag läst fel på Sörmons hundklubb och hela tiden gått i tron att jag kunde vänta med att anmäla oss till deras inofficiella hundutställning på Skutberget i mitten av september. Jag blandade ihop anmälningsdatumen med bokföringsdatumen som var den 1 september och när jag pratade med ansvarig igår kväll i hopp om att vi kunde komma med ändå [vilket inte är ovanligt att det droppar in lite sena anmälningar] så hade hon redan tryckt utställningskatalogen. Så trist.
Istället satsar vi på inofficiell utställning i Forshaga och nästa helg är det valphelg hela helgen. Då ska alla fyra grabbarna grus återförenas och det blir tips, råd, pälsvård, mat och trevligheter i Grums så vi har en del skojigheter på gång framöver trots min tragiska felläsning.

bloglovin 2015-08-30 kl 17:34

Internationell utställning Ransäter

RansäterIntenationellUt1

Gårdagen på internationell hundutställning i Ransäter blev både rolig, intressant och lärorik för mig. Sen var det mysigt också och M tyckte att det var roligt att se så många olika hundraser även om vi inte besökte någon annan ring än den där Wheaten höll till men på vägen dit såg vi stora, små hundar, hundar med mycket päls och nästan ingen päls alls, smala huvuden och jättebreda, långa svansar och minisvansar. Kul tyckte M och det var mycket mamma kolla på den, titta där, osv.

Vi kom i god tid till Ransäters hembygdsgård. Faktum är efter alla bilturer den senaste tiden med mitt minst sagt dåliga lokalsinne så var ju detta en plats som jag faktiskt visste exakt vart den var och hur jag skulle åka för att hitta rätt. Efter att ha studerat på Geijerskolan och bott nästan tre år i lilla Ransäter så vore det väl konstigt annat. Mysigt att komma tillbaka till platsen där allt hände och folkhögskolelivet med sina toppar och dalar och det blev en ganska djup trip down memorylane på mer än ett vis igår då vi tog en rundtur runt om före vi åkte hemåt.

På plats gick vi först runt och kikade på vad utställarna hade att erbjuda. Jag skulle kika närmre på utställningshalsband och koppel från en utställare som jag spanat in på nätet och fått tips från Linda om men jag behövde lite råd först så det blev att jag la undan några stycken varianter och sen letade vi upp ring 13 i myllret där Wheaten skulle ställas ut.

Där satt vi sen parkerade på en filt och en i en trätrappa tills allt var slut och då hade det gått nästan fyra timmar.
Det var jätteroligt och jag lusläste utställningskatalogen och försökte att ha koll på de olika hundarna därigenom. Sög i mig så mycket som möjligt av hur de gick, ställde, ben hit och dit, vad domaren gav för bedömning och vad som blev följden av detta osv.
Linda försökte reda ut en del termer för mig mellan sina pass i ringen och även om jag inte vet vad alla förkortningar betyder eller vad som blir påföljden av dessa osv så lärde jag mig lite grann i alla fall och nyttigt att se många hundar av samma ras och hur de ställdes av sina respektive utställare som inte alls behöver innebära att den personen äger hunden utan man kan ha en annan som ställer ut åt en.

Domaren, Hans Rosenberg, var så stilig så med fluga och gubbkeps mönster och färger och jag studerade hur han gjorde för att bedöma varje hund och tänkte mer än en gång att detta skulle aldrig Baileys tillåta i dagsläget att han var med om, haha. Det är noga genomgång av hundens kropp och allt som sägs av domaren antecknas och sen får man det på papper så man kan ha bedömningen skriftligt med sig från utställningen.
En domare dömer inte samma som en annan dvs får man inte topputlåtanden och toppbetyg den här gången, vilket var fallet för de hundar som Linda ställde igår, så behöver det inte innebära att de inte kan få bättre nästa gång även om grundbedömningen är den samma.
Igår tyckte jag med mina oerfarna ögon att det var mycket tjockpälsade Wheaten som fick bra men så klart fanns det mycket mer i bedömningen som jag inte snappade upp eller förstod ännu.

I alla fall en mycket rolig och givande dag och fantastiskt nog så regnade det inte en enda droppe i Ransäter. Regnet möttes vi av först när vi var tillbaka i Karlstad igen.
Att ställa Wheaten utomhus i regn känns inte som den mest lockande tanken. Baileys vill knappt gå ut när det regnar. Det krävs en massa övertalning och lockande för att han ska vilja sätta ned sina fötter i det blöta gräset för att kissa. Han skulle mycket hellre kissa inomhus vid regn om han bara fick det, haha.

RansäterIntenationellUt2

Några bilder från igår med Linda med olika hundar både under trav och ställande, den iögonfallande domaren samt en sexåring som tröttnade på att se på hundar och parkerade sig med iPaden istället.

bloglovin 2015-07-26 kl 14:24

Ringträning & Internationell hundutställning

RingträningHundfixarna23juli
Bild från ringträning med Hundfixarna Forshaga i torsdags kväll. Jag och Baileys står i mitten av den bortersta sidan.

I tisdags kväll kom vi hem från Skåne och då hade jag och Baileys inte tränat ett endaste dugg sen måndagen veckan före. Jag kollade upp klubbar runt om på ok avstånd i Skåne men ingenstans fanns det någon träning just när vi var där. Så här i efterhand tror jag ändå inte att jag hade prioriterat att ta mig iväg på något. Det var fullt upp att hitta på andra saker helt enkelt. Inte minst med tanke på att vi endast är nere hos mina föräldrar två gånger om året.
Men i onsdags kväll åkte vi iväg till Forshaga och ringträningen som Värmlands kennelklubb håller i. Jag gillar hon som leder den och såg framemot träningen även om det också kändes lite pirrigt eftersom det gått över en vecka sen sist.
Baileys var väldigt fokuserad på allt och alla andra så det var lite trögt i starten och sen tröttnade han på att vänta på att sitta och stå och vänta på att det skulle bli hans tur när de andra gicks igenom men det tog sig mot slutet och vårt sista varv runt fick vi bra på och när han sen stod jättebra och en smula stabilt dessutom när Gunilla gick runt och tittade och kände lite lätt på honom så fick vi ord som bra, mycket bra och att träning ger färdighet och lönar sig.
Jättekul att höra och även om vi inte tränat något, inte ens hemma utan störning under veckan som gått så fanns det en smula kvar av träningen före det.

I torsdags kväll åkte vi till Forshaga igen men då till andra sidan älven där Hundfixarna arrade ringträning.
Den träningen gick inte alls typ. Eller själva ställandet gick bra tyckte jag men gåendet fungerade inte. Vid ena sidan av fyrkanten borrade han ner huvudet i gräset och vad det var som luktade där var i alla fall betydligt mer av intresse än att följa med mig.
Han vägrade även att följa med flera andra gånger och även om jag fick med mig honom genom en massa uppmuntran, lek och små lockande glädjerop tillslut så var han liksom off.
Han var inte alls sugen på att träna och det var kämpigt. Han ville mest softa i skuggan, skulle gärna lekt med de andra hundarna, och möjligtvis strosat omkring i kanterna för att öva på att kissa ståendes på tre ben vilket han börjat göra lite grann.
Själv fick jag två värdefulla tips och påpekningar som jag ska pränta in i minnet som är av stor vikt om jag ska prova på att ställa ut honom för att inte tabba för honom i onödan så det var ju bra.

(mer…)

bloglovin 2015-07-25 kl 08:50

Video från Ringträning i Grums

RingträningGrums13juli
Bilder tagna av Linda på måndagskvällens ringträning i Grums.

I måndags kväll var det dags för ring- och socialträning igen. Jag hade bestämt träff hemma hos Linda för jag ville hon skulle kika på Baileys tänder. Han har två hål i överkäken och det ser ut som att han tappat två tänder redan har jag tyckt en tid nu.
Att jag försöker ha lite extra koll på detta beror på att när han börjar tappa sina tänder så ska hans öron limmas. Något man gör för att öronen inte ska fladdra iväg på ett sätt som bedömningsmässigt vid utställning inte är godkänt för Wheaten och absolut inget som inte är obehagligt eller gör ont för hunden. Det är helt tillåtet och snarare mer vanligt att man gör det.
Limmet sitter i någon vecka och ska alltså göras i samband med att tänderna tappas för ett bra resultat.

Det var falskt alarm vad gäller tandtappningen dock. Han hade inte tappat någon tand utan det som jag tyckte såg ut som hål efter tänder upptill var små hål och märken som de vassa tänderna i nederkäken gjort.
Skönt att slippa ha limmade öron just nu när vi är i Skåne och tänker bada men samtidigt hade det varit gott om han började tappa de där hiskeligt vassa gaddarna han gärna använder vid all sorts lek, både i saker och oss, och som det verkar klia en himlans massa i vilket det ju gör när nya ska komma osv.

Linda hjälpte mig också att klippa klorna på honom. Detta tycker jag är svårt men samtidigt stör det mig att jag gör det men det är så mycket päls i vägen på hans tassar och jag har klippt för långt två gånger och även om det inte var jätteallvarligt så gör det och hans reaktion att jag tycker det är lite jobbigt att göra det. Han måste ju va helt stilla för att det ska gå att klippa klorna och det är han inte alls för han tycker inte om det.

Klockan sex började träningen, lagom med att regnet vräkte ner.
Vi körde på ändå så klart och det slutade faktiskt att regna efter en stund. Skönt men blött var det. Baileys såg uppgiven ut ett tag och ville knappt gå omkring på den blöta gräsmattan i början. Det luktade även extra starkt på marken efter regnet så han ville gärna ha nosen i marken till att börja med.
Kändes ett tag som att all träning vi ägnat åt oss i förra veckan inte gett några resultat alls och jag sneglade lite på de andra hundarna och tyckte att både de och deras hussar/mattar var fantastiskt duktiga. Jag vet ju inte ens hur en Wheaten ska stå med kropp och ben när man ställer den för bedömning/domaren ska känna igenom den men Linda uppmuntrade mig.
Påpekade att det var enorm skillnad på bara en vecka sen förra måndagen då vi var där. En annan som var med både förra måndagen och nu kom fram och sa detsamma. Mitt självförtroende ökade en liten smula och jag fick lite energi så vi körde på i lite bättre mood.

Linda tog några bilder, jag ser att jag lyckats att få kopplet runt mitt öra istället för runt halsen som jag slänger upp det när han ska stå för bedömning, haha, men det är kul att se hur det ser ut för allt är fortfarande så nytt att jag har ingen aning alls om hur vi sköter oss.
En liten filmsnutt blev det också på ett av våra varv runt, nyttigt och roligt att se, och feedbacken från Linda är guld värd.
Vi ska kämpa på och träna även om det blir en paus nu när vi är i Skåne för kul är det och förhoppningsvis provar vi en inofficiell utställning inom en snar framtid.
Videon har Linda lagt ut på kennel Lois Kelseys facebooksida här.

En annan bonus med att åka till Grums är ju att Baileys får träffa sin brorsa Tellus. I måndags hanns det även med en lekstund med både brorsan och mamma Tyra och vilket röj det blev på grabbarna. Tyra styrde upp och sa till dem flera gånger när hon tyckte det gick för långt i leken.
Känns verkligen bra att ha nära till kloka uppfödare för rådfrågning om stort och smått som dyker upp i mitt ännu ganska nya liv med hund och även klippning framöver som Lillemor ska göra på Baileys så fort vi kommit hem igen. Guld värt!

bloglovin 2015-07-16 kl 22:05

Vår tredje ringträning tillsammans

JagBaileys

Igår kväll åkte jag och den bitiga valpen ovan iväg till Forshaga. Han må vara bitig och det kliar i tänderna på honom mer än någonsin så att den fronten lugnat ner sig som jag kanske skrev för i början av veckan var en ren lögn men är v är iväg på saker, vad som helst för han är med oss i stort sett överallt så sköter han sig så bra och det fungerar kanon.
Vi letade upp Grossbolshallen och gick ett varv med vår tygpåse med nödvändiga saker som man bör ha med sig på dessa träningspass [jag skulle kunna säga att jag börjar få upp en viss rutin nu och har lite mer koll, haha, till skillnad från i måndags kväll] utan att se en skymt av en enda hund.
Tillslut tog jag och ringde numret till hon som stod ansvarig för träningen varpå hon sitter i en bil på andra sidan fotbollsplanen bakom hallen så visst var vi på rätt plats men i fel ände.

Bara någon minut efter att vi tagit oss dit så anslöt ca femton andra hundar och en massa människor och sen körde vi igång.
Ansvarig för kvällen var en kvinna som jag direkt tyckte om. Grymt kunnig, trevlig, en utstrålning som kändes fantastisk bra för mig som är så ny i allt detta och framförallt en förmåga att uttrycka sig bra så att jag förstod, kände att jag vågade fråga saker, och det kändes roligt.

Träningen körde igång och Baileys var yngst med sina femton veckor och även den enda Wheaten på plats men det var blandade åldrar och storlekar, allt från unghundar till äldre och det fanns även ett barn som tränade med en hund och sen så klart en massa vuxna.

Jag valde att gå innerring istället för att gå slalom mellan de andra ekipagen. Han är ju så grön på detta och att ha koll och följa med mig när det sitter så många andra hundar, en del inte alls sittande utan även den lika intresserade av alla runt omkring som Baileys, är inte lätt så att gå lite innanför kändes som ett bra alternativ som jag fick gott gehör på.

Det blir ju en hel del väntan på dessa träningar medans ansvarig, i detta fallet uppfödare, domare på tävlingar och högt aktiv inom kennelklubben kör likt en riktig utställning och går fram till var och en av hundarna. Kollar igenom dem när de står uppställda, ber dem att gå, tittar osv. Under den tiden tränar vi lite grann stå, jag har börjat att lära honom snurra på plats i båda varven och sen stå igen, och framförallt försöker vi att slappna av och bara sitta och titta på de andra hundarna. Mycket viktigt att kunna det då det ju är så det kommer att bli på en riktig utställning och att bränna all energi på alla runt omkring blir inte bra.
När det blev vår tur så fick jag faktiskt med mig Baileys.
Först blev vi tillsagda att gå i en triangel för att hon skulle se honom från alla sidor, sen rakt fram och tillbaka.
När hon skulle kolla igenom honom så fick han stå på bordet för att hon inte ville att det skulle kännas hotfullt när hon liksom lutade sig över honom på marken.
Han samarbetade inte med tänderna men det gick bra ändå tyckte hon. Framförallt så sa hon att han följer mig fint, att han är duktig för sin unga ålder, att han ser fin ut.
Jag frågade hur han ska stå, hur jag ska tänka kring det, och fick då tipset att inte bry mig så mycket om svanshållningen och benen utan köra på att träna stå och sen först när det går bra och han kan det lägga till svansen. Kan han ställa sig ordentligt så hamnar han oftast rätt med benen per automatik. Sen ska inte en Wheaten stå som en schäfer när den är uppställd med benen så långt bak heller så nu har jag släppt lite av det och jobbar med ståendet. Oftast tränar alla sitt, det blir ju det första nästa man gör med valpen, och då sätter sig ju hunden automatiskt även när den står i ringen. Betoning på stå istället från början och sen kan man köra sitt när den kan det så nu jobbar vi så som sagt.

Avslappningspaus i mitten och sen körde vi ett varv till. Runt i ringen gick det inget vidare men åter igen så gick det bra när vi gick själva och jag är så fokuserad att få med mig honom med rösten att jag glömmer faktiskt bort att alla andra hundar och ägare står runt om oss och tittar på. Lite fascinerande.
Åter igen fick han beröm och lovord och när vi tackade för oss när det var slut frågade hon när han var född och om jag skulle ställa i valpklassen i Ransäter. Det ska jag ju inte eftersom han är född den 31 mars och därmed för ung och får inte för sin egen säkerhets skull med sjukdomar vara med ens in på området. Sen är det ju en officiell utställning och alldeles för stort för mig att prova på som första.
Däremot ska vi, om det fortfarande känns bra, vara med i valpklassen på de inofficiella utställningarna på Lillerudsdagarna som Värmlands kennelklubb arrangerar och det tyckte hon absolut att vi skulle. Förutom lovord om hur han gick så sa hon att han är en mycket fin valp.
Utställningsmässigt handlar det ju lite om skönhet, som en skönhetstävling typ, att hunden ska se bra ut i päls, kropp, hållning men också en massa mer som att den ska följa fint osv och jag tycker att det är så roligt och jag och Baileys studsade därifrån till bilen typ, haha.
Även hunden ska tycka att det är roligt annars fungerar det ju inte så jag ska försöka tänka på att jobba så att han vill själv och gillar det vi gör. Annars kommer han bara att streta emot och inte vilja, samtidigt så kan jag inte köra för mycket med glada tillrop med mera för då börjar han att hoppa och gallopera.
Svårt är det, det handlar ju även om vilket humör hunden är på just då för hur det går, men som sagt väldigt roligt och igår kväll var den bästa och roligaste social- och ringträningen den här veckan arrangemangsmässigt.
Det är nästans synd att vi ska åka till Skåne och vi missar dessa träningstillfällen för de ger så mycket på flera plan både för vår hund och mig. Bara att vistas bland alla dessa hundar är viktig träning för honom.

Inatt har Baileys sovit gott hos W och det ända till halv nio när jag kom ner. Andra natten som de sover tillsammans och det verkar fungera bra och jag är glad för att åter igen få sova i min egen säng efter alla dessa veckor och W känner sig trygg med sin vaktande hårboll som är som allra mysigast när han är lugn och sover, haha.
Morgonens dryga timslånga promenad över stock och sten i skogen är avklarad och nu ska jag och W besöka Ängebäck och plocka jordgubbar för första gången. Idag är det jordgubbsrea där så då passar vi på och sen måste jag jobba undan några tavelbeställningar som måste med posten idag.
Trevlig torsdag på er!

bloglovin 2015-07-09 kl 11:39