Etikettarkiv: Viltspår

Viltspårschampion & BIS4

Viltspårschampion5sept
Klockan fem i nio befann vi oss i skogarna bakom Vallargärdetskolan.
Att det fanns så mycket skog där, sträcker sig långt såväl upp mot gamla Forshagavägen men också nedåt längs cykelbanan mot Karlstads golfklubb, hade jag ingen aning om och ändå bodde vi där ute i fler år och under den tiden red jag stort sett varje dag någon av våra hästar inte alls långt ifrån där vi befann oss idag. Dumt för skogen där var helt fantastisk. Så fin och idag extra då solen sken men det hade ännu inte hunnit blir varmt, det var blött på marken och bara lätt vind.
Bra spårväder helt enkelt!

Efter resultatet i öppen klass med en 1a, 2a, 1a så var det idag lite extra pirrigt för om det skulle gå vägen så hade vi vår tredje 1a och det innebär ju titel.
Jag var spänd på vägen dit i bilen men en stor del av det släppte när jag träffade domaren som var lugn, trevlig och pratglad. Skönt!

Efter att ha checkat av sökrutan på håll så kopplade jag på selen och så startade vi.
Han tog utspåret direkt och sen bar det av och det verkligen.
Ivern var enorm i den lilla kroppen. Det får ju inte gå för fort, det ska ju vara noggrant spårande, men kombinationen av att han inte spårat på nästan två veckor och att jag inte hann rasta honom tillräckligt före gjorde att det gick undan.
En sträcka var väldigt snårig, träd med grenar rakt ut överallt, ute i tomma intet där stigar icke finns och jag rev mig friskt på händerna så det blödde men fokus var helt på att följa med Baileys, lita på att han hade blod- och klöven i näsan och inget vilt (mitt mantra i huvudet när vi for fram i skogen var måtte han inte switcha om och gå på viltspår istället för blod och löv).

Spåret gick en bit längs med en stig där många i området rastar sina hundar fick jag veta sen och även på en stig där det alltid går vilt men trots att han fick viltkänning vid vinkel två så löste han det med ringning och fokuserade vidare på rätt spår för dagen.

Man har ju ingen som helst koll själv på vart spåret går utan det gäller att följa med, läsa av hunden (vilket är jättesvårt ibland), att parera spårlinan och ta omtag där det behövs vilket är mest hela tiden med Baileys som är runt allt man bara kan i skogen och ha lite koll på att domaren går åt samma håll där någonstans bakom oss.

När vi blev tillsagda att stanna för skott pustade jag en smula för då är det ju inte så långt kvar sen. Skönt när man vet att slutet närmar sig liksom…
Skott är inga problem alls. Han sitter stilla och rör inte en fena när hon går fram, vänder sig mot oss för att kunna ha koll på reaktion från hunden och skjuter av.
Det är sen efteråt som det blir latjolaban.
Baileys blir upphetsad och vill iväg utav av bara den.
När Yvonne hade ställt sig bakom oss igen så laddade han med bakbenen i spjärn mot marken och när jag släppte på så rusade han fram till där hon stått och skjutit och krutröken som till och med jag kände i näsan idag måste ha stuckit mycket i hans för sen ringade han.

Ibland har jag sett klöven själv men det gjorde jag inte idag.
Han ringade och höll på men så hittade han den. Markerade och tog den i munnen.
Jag var så grymt glad och stolt. Det kändes att det gick bra och känslan var hur underbar som helst.

Nu är han viltspårschampion minsann. Tre ettor minsann och när allt är registrerat så kommer det på Svenska kennelklubben stå vch vid hans regnummer och namn.
När man anmäler till utställningar ska man fylla i eventuella titlar på sin hund, det står ju sen med i utställningsprogrammet, och numera kommer jag stolt att fylla i vch 😀

Pappersskrivning och rosettutdelning. Jag fick både tips och bra feedback på hans spårande som var ett mycket bra spår enligt domare Yvonne.
Jag fick berättat om ett annat par som gått just detta spåret där nivån är SM på hund och förare och hunden har gjort ett 40-tal spår att den fick bryta efter stället i skogen där det ständigt går vilt. Den kunde inte släppa det och gå vidare därifrån på blodspåret.
Nu betyder inte det att Baileys är duktigare än KBs hund men just idag gick det kanon och han hade fokus, spårglädje, vilja och lite flyt med vind och blöta.
Har jag sagt att jag är stolt och glad, haha 😀

Dagens provförlopp: Hittar snabbt utspår utan tvekan. Sträcka 1 utmärkt. Vinkel 1 utan tvekan. Sträcka 2 med bloduppehåll klarar han bra. Vinkel 2 har han viltkänning men löser med bra och effektiv ringning. Sträcka 3 utmärkt. Vinkel 3 med återgång går han ej ut men löser utmärkt ändå.
Sträcka 4 jobbar han kryssande. Ringar in spårslut. Fast i skott, något upphetsad efter.

BIS4Munkfors
En annan sak att vara glad och stolt över när det gäller min Wheaten är lördagens resultat på Munkfors brukshundklubbs inofficiella utställning.
BIR, BIG och sen en fjärde plats i BISfinalen.

En heldag i norra Värmland blev det men en trevlig dag.
Ett bra arrangemang och till skillnad från Kristinehamn för drygt en vecka sen så regnade det bara kort vid ett par tillfällen och det är alltid trevligare på utställning utan regn.

Domarens lugna, mänskliga, trevliga uppsyn smittade av sig på mig. Det är långt ifrån alla utställningsdomare som har de egenskaperna har jag nu redan fått känna på trots att jag inte har massor av erfarenhet från utställningar ännu.

Baileys skötte sig kanon i ringen första gången. Stod bra och visade sina rörelser fint och domaren gillade vad han såg så vi fick BIR.
Efter lite väntan med promenad, lunch och borstning så var det dags för gruppfinaler och det gick bra även det trots att den lilla Norwichhanen bakom oss var lite för nära för vad jag tyckte var önskvärt. Det blev vi som tog hem BIG och jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen med lite priser.

Mer väntan och så det mest nervösa BISfinalen för vuxna hundar.
Nio stycken i ringen samtidigt, som sig bör en vinnare från varje utställningsgrupp av hundar. Att vara många hundar samtidigt är ju just det som Baileys flippat ut vid så mina nerver dallrade lite grann men det gick så bra den första halvan.
Han stod hur fint som helst och varvet runt gick bra det också.

Som vanligt dömde dagens båda domare BISfinalen tillsammans och vi var fyra som valdes ut till att komma in in till mitten av ringen. Jag har ju aldrig varit med om detta tidigare så jag undrade så klart vad det betydde och lyckan var enorm när de tackade de andra fem ekipagen och det innebar att vi var garanterade att placera oss i alla fall fyra.

Vid momenten som sen följde så hade vi en setter tätt inpå och Baileys ville inte springa varvet runt men huvudet framåt. Han vred sig hela tiden. Settern bakom var det som intresserade honom. Han till och med skuttade lite i galopp.
Det hade varit kul att se vad som hade hänt om han visat upp sina rörelser perfekt, sträckt ut, och haft huvudet som han ska. Om de hade fått se honom ordentligt alltså utan detta och då lättare hade kunnat bedöma honom och om det hade räckt till mer än en fjärdeplats men jag var så himla nöjd ändå när vi blev tackade och placerade oss fyra. När vi fick vår gröna rosett och gick och ställde oss vid den gröna markeringen var jag tokglad.

Vår allra första BISplacering och jag är så grymt stolt och glad över det och ännu gladare blev jag när läste kritiken för dagen!!
Att han inte bara skuttade omkring utan skötte sig så bra trots den långa dagen det innebär att vara på utställning.

Ms fritidsfröken var där och ställde sin hund i den andra ringen och varenda gång vi gick vidare ropade grattis från andra sidan kanten och det betydde massor.
Jag känner mig fortfarande så mycket nybörjare på detta så all feedback jag får suger jag i mig och när det är sådan här härlig feedback lite extra mycket, haha.

Kritiken från domare Arve Larsen: Vackert hanhunds huvud. Fint uttryck, fina öron, mycket bra hals. Bra manke, mycket bra överlinje. Fin svansansättning. Välvinklad fram och bak. Stram fin front. Bra benstomme. Fina tassar. Rör sig mycket bra runt om. En mycket trevlig helhet. Välvisad.
BIS4Munkfors2
Lördagens priser och alla rosetter. HP lila, röd/gul BIR, röd BIG och grön/vit BIS 4.
Det blir en del rosetter om man går vidare har jag märkt så nu måste jag fundera ut något bra ställe och sätt att förvara dessa på för så klart sparar jag allt som min lilla kille vinner 😉

bloglovin 2016-09-05 kl 12:53
Annonser via Bloggpartner.se

Öppen klass viltspår, vårt tredje öppen klass spår

Öpklass1nr2

Imorse åkte vi iväg till Botorp på andra sidan Klarälven. En helt ny plats och icke tidigare utforskad skog för oss.
Klockan 10 hade vi stämt möte med domaren och jag som alltid vill vara ute i god tid dels för att jag inte litar på min förmåga att hitta rätt direkt och lägger alltid till tid för att vända och snurra omkring med min lilla bil men också för att jag vill rasta Baileys före vi går ett spår.
Han är ivrigheten personifierad och behöver kissa av sig och lugna nerverna lite grann för vi går ut har jag märkt.

Gunilla Karlström dök upp och först gick ett annat ekipage som visade sig vara en som bor i samma område som vi upptäckte vi sen när vi stod och pratade hund med mera när Gunilla satt och skrev bedömning av våra prov. Kul upptäckt och trevlig hund och matte. Att prata hund kan likställas lite grann med tiden på öppna förskolan med kidsen när de var mini. Det finns alltid något att ventilera, jämföra, fråga och få tips om, haha.

Baileys var taggad och det bar iväg ganska snabbt. Sina tidigare spår har han gått på 15-20 minuter och det märktes att det troligen skulle bli något liknande idag.
Han kändes pigg, glad och ivrig och jag bad inombords att inte alltför mycket vilt skulle ha passerat vårt spår under natten till idag och eventuellt få honom att tappa fokus från jobbet.

Stora ringningar och en massa små stopp med blick bakåt mot mig. Jag provade något nytt att inte stanna i rädsla för att vara olagligt för nära honom när han stoppade utan gick istället lugnt på framåt mot honom.
Min fem meters markering på spårlinan är mitt riktmärke och det är ju faktiskt så att Baileys ofta går på och jag är i slutet av de tio metrarna lina vilket innebär att när han stannar har jag nästan fem meters marginal och kan gå på utan att komma för nära och det kan räknas som styrning av hunden.

Han söker någonslags bekräftelse hos mig och kollar av och så är känslig för stopp i linan om den fastnar runt träd, rötter och stammar. Det blir då ett stopp och han stannar istället för att spåra vidare. Något vi får träna på för jag vill att han ska gå på hela tiden.
Fick några tips på Gunilla gällande just detta och ska tänka på det i fortsättningen så spårningen flyter på.

Skotten som jag varit så nervös för tidigare känner jag mig numera helt lugn med. När vi stannade för skott idag satt han lugnt och väntade. Det klickade två gånger i Gunillas pistol (heter det pistol när det är en liten sak de skjuter med och gevär/bössa när det är ett stort långt…?) innan det small på riktigt. Det har vi inte varit med om tidigare men det skapade inga problem.
Efter smällen blir han sanslöst het. Han vill iväg utav bara den.
Känner troligtvis klöven i luften och ringar rejält runt den den sista biten men han hittade den 😀

Lite pirrigt att invänta bedömning och resultat efteråt men vi stod och pratade på och Gunilla hade sen en ordentlig genomgång av våra spår och förloppet från start till klöven var funnen. Jag som känner mig fortfarande väldigt mycket som en nybörjare på viltspår trots två kurser och anlagsprov samt tre stycken öppen klass prov försökte suga i mig allt hon sa och lägga tips och lösningar på minnet.
Ett första pris blev det, diplom och rosett. Wihi. Glad och så stolt över min lilla vetekille!

Förra veckan gick vi öppen klass i Trångstad. Det var extremt torrt  i marken, jag behövde blöta nosen på honom två gånger under spårningen vilket jag aldrig tidigare gjort, solen stekte, det var pyschpremiär den dagen, och han hade enorma viltkänningar vid två tillfällen som gjorde att han helt tappade spårfokus en stund.
En tvåa blev det då, jag fick mycket bra feedback från domaren, det var kul och givande och han är ung med sina sexton månader och jag hade en enormt trött hund efteråt. Har faktiskt aldrig sett honom så sliten någon gång vilket visar på vilken bedrift hundarna gör under ett spår.
Allra helst vill man ju ha ett första pris men så klart ska han och jag vara värda det ju.

Dagens provförlopp: Finner snabbt spåret i rutan. Klarar vinkel 1 med stor ringning. Klarar vinkel 2 med återgång utmärkt. Klarar vinkel 3 med stor ringning (något ljud eller vilt). Klarar vinkel 4 utmärkt. Övriga bloduppehåll utmärkt. Går av då och då på sträckorna men återgår själv. Lugn i skott, mycket ivrig efter. Finner klöven efter stor ringning.

Nu ska jag försöka boka in ett provtillfälle till, gärna under nästa vecka om det går. Ny domare och en ny skog. Ska försöka pricka i en regnig och icke blåsig dag, haha. Bästa spårförhållandena det till att låtsas spår vilt genom viltväxande buskage 🙂

bloglovin 2016-08-22 kl 15:05

En djungel

BBåstd2016

Idag har jag äntligen lyckats boka upp två stycken viltspårsdomare.
Det där med att få till olika domare som har tid att lägga spår och sen gå provet följande dag och då en dag som passar både för hen och oss visade sig inte vara helt enkelt men nu är det klart i alla fall.
Under nästa vecka gör vi vårt andra viltspårsprov i skogarna kring Kil och veckan därpå i skogarna kring Botorp.
Jag känner mig pirrig redan. Vill ju så klart och gärna att det ska gå lika bra som första provet i öppen klass men vet ju att det är mycket som spelar in som vindförhållandena, vilt och andra störningsmoment och så dagsformen på min fortfarande unga hund också men vi provar i alla fall och skulle det inte gå vägen den här gången så provar vi igen helt enkelt.
Jag tänker inte ge med mig så lätt på vår väg mot förhoppningsvis en championtitel inom viltspår 🙂

Anmälningsavgiften för de båda kommande proven är betald så nu ska jag bara ringa ett samtal till taxklubben som varit den som vi tidigare betalar till men som jag nu bytt ut mot SSRK då mina två kommande domare fanns med knutna till dem. Det är en hel del turer man ska göra. Svenska kennelklubben, rasklubbar, klubbar knutna till viltspår och en massa mer. Jag förstår inte alls alla dessa turer och att man behöver vara medlem här och var så det blir en del telefonsamtal och mail längs vägen.

Idag har jag också anmält våra två tidigare resultat till svenska Wheaten terrier klubben vilket man tydligen ska göra. Nu är frågan om jag bör anmäla även till SKK eller om det görs av klubben som jag betalat för viltspåret till.
När jag loggar in med Baileys registreringsnummer på SKK så får jag tillgång till resultat vid anlagsprovet samt den internationella utställningen i Torsby. Kanske tar det bara en viss tid då varken vårt 1:a pris i Viltspår öppen klass samt excellent och CK från utställningen i Ransäter inte står med.
Som sagt – en smärre djungel…

Ikväll ska jag börja titta lite på vad vi kan tänkas oss att hitta på i höst.
Sista helgen i den här månaden blir det inofficiella utställningar både lördag och söndag och första helgen i september är vi anmälda till Munkfors på samma men i höst när utställningsutbudet inte är lika stort vill vi ha något annat att hitta på och jobba med.
Det finns lite allt möjligt som jag är sugen på att prova på men vi får se vad det blir.

Nu borde jag ta itu med kvartalets momsredovisning och sen middag, hundpromenad samt att Ms rum och mitt lilla kontor slash gästrum och förråd ska tömmas på grejer inför kommande lilla projekt.
Trevlig tisdag på er!

bloglovin 2016-08-09 kl 15:55

Internationell utställning & Spårprov med toppresultat

TorsbyRansäter2016
I helgen som gick åkte vi på hundutställning i dagarna två jag och Baileys.
På lördagen i karavan med uppfödare och valpköpare till Torsby där terrierklubben stod som arrangör.
En dag som var trevlig så klart, för vilket härligt gäng det är att umgås med dessa hundmänniskor, och också väldigt lärorik för mig och Baileys, men utöver det så gick det som det brukar.
En tvåa och very good blev det men han skötte sig riktigt bra tiden i ringen. Stod hur bra som helst även om min säkerhet rubbades något av att det blev ställande på bord för genomgång av honom.
Regnet öste ner. Himlen öppnade sig precis när vi skulle in. Tältets tak samlade vatten och det plaskade och skvätte om fötterna på mig när jag sprang runt i ringen men det var god stämning och roligt där vi stod och tryckte med alla hundarna i sina burar i tältet.

Efter välbehövlig sömn, som jag och Baileys deckade efter den tidiga morgonen som startade klockan fem och så med all anspänning som hela lördagen innebar. Själv var jag som vanligt en massa nervös, så kickade vi igång söndagen lika tidigt och i karavan styrde vi bilarna mot Ransäter för Värmlands kennelklubbs internationella utställning där.

Denna dagen bjöd på sol och efter lördagen kändes det som en välsignelse från ovan.
Min lilla vagn som jag tog med hem från mamma och pappa är perfekt till utställningar. Trimbord, canvasbur och campingstolen får plats på den med hjälp av spännband och så har jag ryggsäcken på ryggen och Baileys i handen. Lyckad konstellation!

Baileys gick kanon under bedömningen och det varlycka när han fick excellent och sitt allra första CK. Jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen.
Det var han och en tik till från vårt gäng, Lois Kelsey´s, som fick CK den här dagen.
Detta innebar ju att vi skulle in igen och där tog det stopp.
Han stod bra men visade inga särskilda rörelser på vårt varv runt. Istället var det mest skutt och hopp och 100% intresse för de hanar som var bakom honom.
Så nedrigt trist att han är så jäkla svår att få med sig runt när det finns nya Wheaten bakom honom. Det hjälper inte med godis och lockande ord och allt vad jag åstadkom de där sekunderna som kändes som ett halvt dygn.
Vi fick ingen placering och sen var det oklart om vi skulle in igen för att tävla om reserv certet. Till och med uppfödarna var osäkra på detta så att jag inte visste som ännu inte kan allt med regler och termer för utställningar som dessutom är olika beroende på om de är inofficiella och officiella var givet.
Plötsligt skulle vi in och jag hade varken nummerlapp på mig då eller utställningskopplet på Baileys så det blev en rush och sen in i ringen. Noll fokus och bara rörigt så reserv certet knep den andra hanen så klart.

En placering är ju det man vill ha men för att komma dit krävs ett ck och detta var Baileys allra första CK vilket var stort så även om vi inte tog en placering, som flera av de erfarna utställarna ser som enda skälet till att vara glad, så var jag himlans glad och nöjd efter dagen.
Fascinerande är också hur det kan skilja i bedömningen beroende på vilken domare man ställer för.
På lördagen fick vi kritiken: Bra storlek och proportionerligt korrekt bett. Maskulint uttryck. God hals, framskjuten skuldra. Lagom bröstdjup lite sluttande rygglinje. Knappa vinklar bak. Utmärkt päls och kondition. Saknar lite driv i steget. Utmärkt temperament.

På söndagen: Maskulin, visad i hård och fin kondition. Tilltalande pälskvalité. Aningens långt nosparti men bra uttryck. Något framskjutet framparti. Snyggt bakställ. Ännu fattigt förbröst. Önskar lite kraftigare hals. Lovande fin hund med CK trots ungdomliga brister.
Bra rastypliga rörelser.

Ett excellent och CK som sagt och därmed en rosa rosett och något från prisbordet där vi valde ett retrieverkoppel med reflexer.

ViltspårÖK1
I tisdags morse åkte vi mot Säffle där vi mötte upp en annan valpköpare från Lois Kelsey´s och tillika kurskamrat i fortsättningskursen i Viltspår som vi gått den här sommaren på Preemmacken i Slottsbron.
Karavan tillsammans med fler deltagare till Mässvik där vi längst ut i skogarna som gränsade till Vänern på flera sidor (otroligt vacker plats) mötte upp domaren som lagt våra provspår.
Baileys skulle gå ut först och det var lika bra eftersom jag var rejält nervös. Inte för att han inte skulle klara spårprovet, han är jätteduktig och gjorde ett perfekt ”genrepsspår” för någon vecka sen utan min nervositet ligger i att jag inte ska kunna läsa av honom korrekt. Att se när han eventuellt får upp levande viltspår, notera detta till domaren, få honom att bryta det och istället gå på blodspåret igen, skottet som vi skulle vara med om för första gången och en massa mer.

Min nervositet var obefogad. Han gjorde ett jättebra spår. Tog upp det i sökrutan, kämpade över stock och sten, genom högt vildvuxet blåbärsris, genade lite i vinklarna men hade koll på spåret ändå och fixade bloduppehållet. Han cirklade en hel del men det blåste rejält så spåret hade säkert förflyttat sig sen han la det klockan 20.00 kvällen före. Det hade alltså legat i ca 19 timmar när vi gick det.
När det kändes som att vi varit ute ett halvt dygn och gått en mil så sa domaren att vi kunde stanna och så gick han iväg ca 10 meter framför oss.
Han vände sig om och nickade mot oss och jag nickade tillbaka och sen skjöt han ett skott upp i lyften med geväret. Baileys blev totalt fokuserad av smällen.
När domaren sen kom tillbaka så ville han iväg på direkten. Jag väntade på ett ok och sen bar det iväg. Han kastade sig fram till platsen som han skjutit och stirrade upp mot himlen, ställde sig mot ett träd och spanade uppåt och jag tänkte att nu är det kört.
Men trots upplevelsen och krutrök som det blir så tog han upp spåret igen och hittade kort därefter klöven.
All spänning släppte för mig och skogen ekade av mina glädjerop och berömmande ord till min fantastiska hund.

När alla var klara så fick vi diplom för spårprovet, diplom av Folke för avslutad fortsättningskurs och sen vår bedömning med all info.
Så stolt och glad över att se den där 1:an på papper! Happy 😀
Provförloppet: Tar an spåret snabbt och utan problem. Mycket spårnoga. Spårar galant till spårslut. Trevligt ekipage och ett lycka till på slutet.

Nu försöker jag boka upp domare till ytterligare två prov. Tre prov med resultatet första plats innebär Viltspårschampion och det är dit vi siktar i dagsläget.
Att få tag i domare som lägger spår och vill döma är dock inte helt lätt så här i semestertider men förhoppningsvis så lyckas vi få tag i två till, de ska vara tre olika domare för att resultatet inte ska räknas som fusk, inom kort.

bloglovin 2016-08-05 kl 14:34

Ett perfekt genrep

BaileysNorrvikensträdgårdar2016
Baileys på krabbfiske utanför Norrvikens trädgårdar i förra veckan.

Igår morse åkte vi till Långserud för den sista av fem kurstillfälle i viltspår.
Jag var väldigt trött efter att ha vandrat hemåt i en fantastiskt ljummen sommarnatt klockan tre men efter kaffe och iskallt vatten över kroppen piggade jag på mig och blev istället lite nervös inför vad vi skulle göra.
Sista kurstillfället innebär ett fullt öppen klass spår utan att Folke kommenterar något. Ett genrep av vad som komma skall på provet minus skottet som vi inte tränar på.

Som vanligt så gick vi en promenad på grusvägen mellan åkrar och skog före det var dags. Igår var sista spåret vårt och jag hann bli ännu lite mer nervös.
Försökte fokusera som tusan på att läsa Baileys när vi gick in sökrutan. Han gick fram och tillbaka och jag tänkte om och om igen hitta det nu då, hitta det nu då, och sen så tyckte jag mig märka en skillnad på honom.
Han tog spåret, jag såg att Folke började röra sig lite bakom oss och förstod att det var dags att ge sig iväg.
Vinklar, bloduppehåll och även återvändgränden där spåret är lagt ca 25 meter ut åt ett håll och sen tillbaka i samma och med vinkel vidare gick kanon.

Han noterade ett ställe där en bock skrapat med foten i marken men jag fick tillbaka honom och han intresserade sig för det lagda spåret igen istället för att följa något vilt djur.
Rakt fram till klöven bar det och han tog upp den i munnen. Jag blev själaglad. Så grymt duktig var han.
Ca 600 meter spår som legat mellan 12-24 timmar i kuperad terräng med alla vinklar och svårigheter och om han skulle ha gjort provet igår hade det blivit en klockren etta på bedömningen sa Folke.
Så perfekt bra och superkul så klart och även om en tvåa eller trea också är bra så är det ju en etta vi hoppas på att det ska bli på bedömningen och verkligen hoppas på.

Inget skott igår som sagt. Hur det ska gå med dels skottet smällande men sen också stickande krut som kommer att ligga över spåret och vara ett försvårnings- och störningsmoment vet jag inte alls men i nästa vecka är det dags att prova det.
Vi gör vårt allra första prov i viltspår öppen klass i nästa vecka och det långt ute i Värmlandsnäs om jag minns rätt och jag kommer så klart att vara nervös. Inte minst efter att en av kursdeltagarna som är jägare berättade att det där är en massa vilt, haha. Kan bli svårt för Baileys att hålla rätt fokus om det gått för mycket djur över spåret under natten.
Pirrigt men det ska också bli kul och spännande och går det inte vägen den gången så kan man ju alltid göra det igen som Baileys brorsa som inte klarade Anlagsprovet första gången men nu har ett godkänt sådant.

Nu ska jag printa några tavlor som måste med posten idag och sen finns båd det ena och det andra att ta itu med. Får se vad som hinns med före kvällens ringträning i Slottsbron.

bloglovin 2016-07-25 kl 10:13

Fotbollscuper & bubbel

GIK
Juni har hunnit slå om till juli. Sommarmånaden nummer ett och även semestermånad för oss.
Två ljuva otroligt efterlängtade ting! Även om jag skulle önska att det var lite mer sommar i luften än vad det är just nu men förhoppningsvis så blir det bättre och vi får uppleva sån där härlig sommarhetta med varm lite brännande sand, värmeväggen som slår emot en när man kommer ut från en butik och svalkan som havets vågor innebär. Det blir ju lite extra lång ledighet den här sommaren för mig så det vore väl konstigt om inte någon av alla dessa veckor jag har framför mig ska innehålla riktig sommar..

I helgen var det full fart.
M spelade GIK cup i Grums. K och V och lilla L hämtade upp honom i ösregn på lördagsmorgonen.
L drog iväg på årlig släktgolftävling och jag till jobbet för en näst sista dag där.
Vid tre åkte jag hem och hämtade upp Baileys och sen hann vi se killarnas sista match i Grums.
Då var de trötta efter en lång dag, det märktes, och motståndarna snäppet vassare så det blev förlust. Dagens enda av fyra spelade matcher så det var ändå nöjda grabbar som tog emot plakett efter matchen. Ms allra första (om man bortser från den som han tagit av W, haha) så han var mycket glad 🙂

W befann sig nere i Skövde torsdag till söndag på Skadevi cup och jag fick små uppdateringar, mest via sms, av henne då och då. Bland annat hade hon gjort två mål i två av matcherna. Så himla roligt!
De vann två och spelade oavgjort i en. Låg etta i sin grupp ett tag då de hade flest mål men petades sen ner till tvåa.
Tog sig A-slutspel i nästa match men sen tog det stopp med 2-1. Så nära ju… Vad som hade hänt vet jag inte riktigt men det var flera av tjejerna i gult som var sura på domaren, som hade pratat med ledarna. Det jag fick höra var lite märkligt men nu var det ju som det var.
Hon var sanslöst trött när hon kom hem och hade ont i kropp och ben och på alla möjliga ställen men nöjd med cupen.
SemStart2016
Ls golftävlings resultat presenterades under trevlig och god grillmiddag i lördags kväll på Järpetan (måste köpa en ny kub till M då den billiga från Netto inte var särskilt hållbar, haha) och i söndags jobbade jag tidigt in sista dag före semestern, åkte direkt i världens kaosregn till Långserud på viltspårskurs med Baileys som blev störd i spåret av något  som varken Folke eller jag uppfattade vad det var och var därefter ganska så okoncentrerad på vad han skulle göra men hittade klöven tillslut i alla fall och vi kunde åka upp till vindskyddet och sitta där under och trycka med kaffe mellan skurarna.

Firade in semestern med en flaska bubbel och matlagning. Barnen var iväg på sitt och L golfade så det var jag och Baileys som stod vid grillen.
Han är lika intresserad av att grilla som jag och man får ha lite koll på honom så han inte ställer sig upp mot den där det är varmt 🙂

Nu ska jag jobba med mitt lilla företag en stund och sen finns det en massa annat att ta itu med så jag lär kunna sysselsätta mig denna andra dag på semestern.
Långpromenad med Baileys under eftermiddagen och sen en stunds träning ikväll är det också inplanerat.
Trevlig tisdag på er!

bloglovin 2016-07-05 kl 11:34

Mål & Kursstart

Hej söndag!
Idag har vi hälsat regnet välkommet från fotbollsplaner ute på Skoghall. Jag som glömde bort att packa ner strumpor och gymnastikskor gjorde det i sandaler och jag var så frusen om mina gräsiga tår när vi åkte därifrån strax efter 13 så att det var en fröjd att hoppa in på första bästa matställe för lunch även om det innebar en pizzeria i det lilla samhället.

Jag som jobbade till 11 missade när vår M gjorde dagens första mål. Sved lite i hjärtat att ha missat det. Att han gör mål är det perfekta för hans självkänsla och självförtroende. Han jobbar framåt och uppåt på att våga agera fullt ut och då både fysiskt och känslomässigt och jag menar inte på plan och just i fotboll utan överhuvudtaget. Han är en blyg kille som inte rushar på och uttrycker sig i onödan så att säga men att spela fotboll hjälper honom att våga ta för sig och agera.
Det syns och jag blir alldeles varm i kroppen av att se honom träna och spela match som idag.

I den andra matchen tog han bollen i mitten av ena långsidan, dribblade, sprang, sköt framför sig och höll den till sig själv trots ihärdiga försök från motståndarlagets spelare att ta den, som för övrigt vann matchen sen likväl, och en bit ifrån mål drämde han till och gjorde sitt andra mål för dagen.
Sån lycka! Det såg ut som han hade tänkt göra en målgest men sen kom han på sig och höll igen.
Han fick beröm av mer än oss och var så klart jätteglad men som den han är så ville han inte prata så mycket om målen sen när vi åt lunch men vilken fröjd att se lilla honom spela och vad det går framåt för honom i teknik och styrka. Så glad!

Anlagsprov

M stack iväg till S när vi kom hem och där var även klasskompisen E och nu är de hemma hos henne och leker så jag och Baileys passade på att ta oss en liten vila på dubbelsängen trötta efter tidig morgon, jobb och fotboll men mest för att ladda batterierna för kvällen.
Nu ska bilen packas med ryggsäck för 17 åker vi mot Långserud och fortsättningskurs av viltspår.
Som vanligt så regnar det. En aningens tråkigt att det alltid ska göra det när vi ska dit men det ger ju de allra bästa förutsättningarna för att träna viltspår så egentligen är jag väl glad över det så det är bara att dra på sig regnbyxorna och jackan och slänga in gummistövlarna i bilen för ombyte när det blir vår tur att inta skogen.
Målet är så klart att tävla i öppen klass med bra resultat men det är svårare det än anlagsprovet. Spåret ligger över natten, det är längre, bloduppehåll, sökruta som start, skott finns med som störning och en massa mer som jag inte kommer ihåg men kul är det så vi satsar i den riktningen så får vi se vad det blir. Roligt är det i alla fall tycker vi båda.
Dags att packa.
Trevlig söndag!

bloglovin 2016-06-19 kl 16:29

Godkänd anlagsklass

Anlagsprov160607

Trots att det varit mycket under maj och första delen av juni så har jag och min fina goding hunnit med att ha avslutning av viltspårskursen. De åtta gångerna i skogen i Långserud fick fort som tusan trots att det regnade vid sju av dem.
Trevligt sällskap av hundmänniskor är det som gör det i kombination med en grym kursledare.
Eftr avslutningen som firades med nygräddad rabarberpaj i Byn i totalt genomblöta trosor och jeans (samma dag som halva Karlstad city drabbades av översvämning) för min del då regnbyxorna låg kvar hemma i tvättstugan och ett litet teoretisk prov som vi gjorde i grupp så var det vila från spår som gällde i två veckor fram till den 7 juni.
Datumen för provet och något jag var så nervör för trots att genrepet den sista gången i Långesrud gick kanonbra för Baileys.

Jag mötte upp Grumssystrarna på en parkering mot Fagerås någonstans och sen åkte vi i karavan ut på en grusväg mot Bonäs där två SKK domare väntade på oss.
Spåren och ordningen delades ut och sen var det bara att vänta på vår tur.
Stekhet sol och ganska rejält torrt i marken så inte bästa möjliga förutsättningar för bra läge för hundarna och också så annorlunda mot hur vi har tränat då det i stort sett alltid varit blött och regnigt vilket är lättare för hundarna så klart.

Nervositeten höll i sig men domare Lars Hägg som jag fick tilldelad mig var lugnet själv, grymt duktig och pedagogisk så jag slappnade av lite grann när det väl blev dags och bestämde mig för att lita på att Baileys skulle klara det.
Det är ju han som gör jobbet. Genom barrskog, lövskog och tätninga och i kuperad terräng.
Jag ska försöka läsa honom och det är så himla svårt tycker jag. Att se om han spårar eller om han fått upp något annat spår och i så fall välja att bryta och korrigera vilket man får göra en gång.
Just detta hände oss. En älg hade korsat vårt spår någon gång under timmarna det legat.
Baileys valde att gå på det spåret men jag såg att domaren inte längre följde med oss, den går alltid en bit bakom hundföraren och går oftast ingen onödig väg utan stannar till om man irrar sig helt åt skogen. Det innebär dock inte att man vet vart spåret går för domaren går inte framför och visar inget heller och man får inte korrigera mer än en gång eller hålla igen för mycket/styra med hjälp av spårlinan, eller vara närmre sin hund än halva spårlinan vilket är 5 meter.

Vi, mest Baileys, haha, löste det till slut och vi gick vidare. Varmt klibbigt, rakt genom granar och upp och ner. Jag hade spindelnät rakt över hela ansiktet ett tag men hakade på min spårande hund som tillslut efter drygt 600 meter markerade klöven.
Snacka om glädje över det och när Lars Hägg sa att vi var godkända 😀

Baileys var helt slut efteråt. Med all rätt.
Det är en otrolig prestation att spåra 600 meter i sådan terräng där någon droppat sammanlagt endast 2 dl blod, fascinerande att dessa små droppar i skogen är det enda hunden går efter och det med sin lukt, som sen legat i flera timmar i gassande sol och värme.

Efteråt åkte vi hem till en av domarna, bosatt i gamla Gunnita järnvägsstation, där kursledare Folke slöt up med tårta som frun hade gjort och så firade vi med kaffe och tårta, fick våra diplom som är ett bevis på att Baileys har godkänt i anlagsklass, vi fick också protkollet från SKK där det i detalj står om genomfört anlagsprov.
På Baileys provförlop står det: Ett utmärkt spårarbete i något högt tempo (han gjorde spåret på 15 minuter). Får en störning på sträcka tre av en älglöpa som han löser perfekt.
Av Folke fick vi även kursdiplom för genomgången viltspårskurs.
En härlig kväll och jag var så glad och stolt.

Nu ska jag bara registrera hans resultat på nätet så det finns med att han är godkänd i anlagsprovet och så har jag anmält oss till fortsättningskursen (som kräver att man är godkänd i anlagsprovet för att få gå) med Folke för att förhoppningsvis ta oss till nästa steg och börja tävla i öppen klass vilket är betydligt svårare så klart men kanske vågar vi prova på det efter genomgången kurs.
Riktigt roligt är det iallafall och detsamma tycker Baileys. Kanske kommer han att användas vid eftersök någongång i framtiden men man vill inte riskera att vägen mot drömmen om en championtitel ska gå fel för att han fått gå på levande vilt före det så något sådant får han inte prova på ännu.
Det var en stolt och glad matte som susade hem genom de värmländska skogarna den tisdagskvällen 😀

bloglovin 2016-06-17 kl 12:52

Kväll i skogen

Viltspår4

Snart dags för den fjärde av åtta kurstillfällen för mig och Baileys i ämnet viltspår.
Idag lär det vara ännu lite mer avancerat och krävande. Förra gången var spåret längre samt innehöll en vinkel. Ska bli spännande att se hur det är och går idag.
Att man inte ska träna spår mellan kurstillfällena är det sagt. Jag är efter varje gång sugen på att prova men det finns en risk att trötta ut hunden då och sen är ju jag lika mycket nybörjare som Baileys så jag känner inte heller att jag har den kunskapen som behövs för att kunna träna och kan då ställa till det och det blir fel och onödiga saker som inte ska finnas med kan uppstå.
Allt ska ske i rätt takt och med rätt utvecklingssvårigheter och det får vi ju perfekt på kursen.
Åtta tillfällen är det inbokat och sen därefter en vila på ca två veckor innan vi provar på att göra anlagsprovet som är et bedömningsprov med domare och som självklart följer vissa regler och där hund och förare ska klara av momenten för att bli godkända. Jättenervöst att tänka på tycker jag men än är vi inte där och förhoppningsvis kan jag än mer läsa av och stötta Baileys under tiden han spårar då än vad jag känner mig kapabel till i nuläget.

Min tur att ha med fika och med tanke på att jag ska vara i Grums tjugo över fem, kursen börjar 18 i Långserud och då ska alla fem hundar och förare gå sina spår med Folke så tar det några timmar innan vi sitter i vindskyddet för att prata, gå igenom kurslitteratur och fika så en kvällsmacka behövs då förutom mycket kaffe.

Dags att packa det sista i ryggsäcken och åka! Vore så trevligt med ett kurstillfälle utan regn men hitintills har det inte lyckats vara uppehåll hela tiden en enda gång.
Trevlig kväll på er!

bloglovin 2016-04-26 kl 16:59

Viltspår kurstillfälle 3

Viltspår3

Som jag skrev redan igår så var vi iväg på vår tredje träning med viltspår.
Den började lite aggressivt med Tellus och Baileys i bilen på vägen dit. Tellus tog kommandot över Baileys och det fullt ut. Han var tydlig med att visa att han inte gillade sin bror på andra sidan mellanskiljegallret bak i bilen.
På vägen hem satte jag min jacka över gallret så att de inte skulle se varandra lika mycket. Baileys satt med ryggen mot honom och stirrade ut över landskapet som susade förbi och visade inte minsta tecken på att retas eller vilja gå i klinch men Tellus satt trots det och råstirrade på honom hela vägen.

Sex stycken gick spår igår och vi gjorde det som nummer två av dem.
Baileys tog upp spåret, jag fick lära mig hur spårlinan ska hanteras lite bättre, men en hund skällde och han tappade fokus lite grann. Vände sig om och stod och tittade mot grusvägen där de andra stod.
Tog sen upp spåret igen, gick inte bara rakt fram utan även ut lite åt sidorna men det kan bero på att blåsten flyttat spåret något så det var inget fel med det.
När vinkel kom fick jag veta det av Folke bakom mig och jag stannade och höll emot lite då han inte självklart vek av åt höger direkt.
Efter en mycket kort stund tog han upp spåret igen och gick sen rakt på klöven. Bra jobbat även om det inte kändes lika självsäkert som tidigare två gånger.
Spåret var längre den här gången ju och hade som sagt en vinkel så helt lätt är det ju inte och han gjorde det bra sa Folke.

Det jag känner förutom att jag måste läsa på i den lilla boken vi fick om regler med mera om viltspår, vilket inte är svårt för det är ju bara att plugga in, så är det att jag måste kunna läsa av min spårande hund om vi ska klara det här. Det är inte lätt som nybörjare och jag känner mig helt klart osäker i skogen när vi går.
Hoppas att detta ska bli bättre med mer träning för kul är det och att det är stimulerande och krävande för hunden att genomföra märks tydligt för han var så trött när vi landade hemma vid halv nio igår kväll.

Klöven vill han fortfarande inte ta i munnen när han hittar den, det behöver de inte heller för att bli godkända på anlagsprovet som vi ska försöka oss på efter kursens åtta gånger, det räcker att de markerar den, men sen när jag tar upp den är han på. Då vill han ta den själv och bär glad omkring på den en liten stund 🙂

Spännande att följa utvecklingen för honom för nu förstår han ju i alla fall vad det handlar om och ungefär vad han ska göra när vi kliver rakt ut i skogen och jag tar på honom selen.

Nu ska jag sätta mig i bilen och åka till Väse.
Planeringsdag av hela hösten 2016 och säkerligen även januari månad av 2017 ska betas av tillsammans med arbetskollegor och chef.
Blir en lång dag då jag efter detta ska hämta upp M på fritids, gå med Baileys och sen åka till Herrhagen, med stopp på Rud för att lämna av M hos farmor och farfar, och leta upp Yogainstitutet där några av föräldrarna i Ws klass ska träffas för att planera deras kommande skolresa.
Trevlig onsdag!

bloglovin 2016-04-20 kl 07:28