Etikettarkiv: Viltspårskurs

Ett perfekt genrep

BaileysNorrvikensträdgårdar2016
Baileys på krabbfiske utanför Norrvikens trädgårdar i förra veckan.

Igår morse åkte vi till Långserud för den sista av fem kurstillfälle i viltspår.
Jag var väldigt trött efter att ha vandrat hemåt i en fantastiskt ljummen sommarnatt klockan tre men efter kaffe och iskallt vatten över kroppen piggade jag på mig och blev istället lite nervös inför vad vi skulle göra.
Sista kurstillfället innebär ett fullt öppen klass spår utan att Folke kommenterar något. Ett genrep av vad som komma skall på provet minus skottet som vi inte tränar på.

Som vanligt så gick vi en promenad på grusvägen mellan åkrar och skog före det var dags. Igår var sista spåret vårt och jag hann bli ännu lite mer nervös.
Försökte fokusera som tusan på att läsa Baileys när vi gick in sökrutan. Han gick fram och tillbaka och jag tänkte om och om igen hitta det nu då, hitta det nu då, och sen så tyckte jag mig märka en skillnad på honom.
Han tog spåret, jag såg att Folke började röra sig lite bakom oss och förstod att det var dags att ge sig iväg.
Vinklar, bloduppehåll och även återvändgränden där spåret är lagt ca 25 meter ut åt ett håll och sen tillbaka i samma och med vinkel vidare gick kanon.

Han noterade ett ställe där en bock skrapat med foten i marken men jag fick tillbaka honom och han intresserade sig för det lagda spåret igen istället för att följa något vilt djur.
Rakt fram till klöven bar det och han tog upp den i munnen. Jag blev själaglad. Så grymt duktig var han.
Ca 600 meter spår som legat mellan 12-24 timmar i kuperad terräng med alla vinklar och svårigheter och om han skulle ha gjort provet igår hade det blivit en klockren etta på bedömningen sa Folke.
Så perfekt bra och superkul så klart och även om en tvåa eller trea också är bra så är det ju en etta vi hoppas på att det ska bli på bedömningen och verkligen hoppas på.

Inget skott igår som sagt. Hur det ska gå med dels skottet smällande men sen också stickande krut som kommer att ligga över spåret och vara ett försvårnings- och störningsmoment vet jag inte alls men i nästa vecka är det dags att prova det.
Vi gör vårt allra första prov i viltspår öppen klass i nästa vecka och det långt ute i Värmlandsnäs om jag minns rätt och jag kommer så klart att vara nervös. Inte minst efter att en av kursdeltagarna som är jägare berättade att det där är en massa vilt, haha. Kan bli svårt för Baileys att hålla rätt fokus om det gått för mycket djur över spåret under natten.
Pirrigt men det ska också bli kul och spännande och går det inte vägen den gången så kan man ju alltid göra det igen som Baileys brorsa som inte klarade Anlagsprovet första gången men nu har ett godkänt sådant.

Nu ska jag printa några tavlor som måste med posten idag och sen finns båd det ena och det andra att ta itu med. Får se vad som hinns med före kvällens ringträning i Slottsbron.

bloglovin 2016-07-25 kl 10:13
Annonser via Bloggpartner.se

När ens hund blir sjuk

Bjuni2016

Vilken vecka det har varit!
Förra måndagen åkte jag och Baileys till Slottsbron för ringträning. Regnet öste ner och vi var endast tre hundägare på plats på grusplanen men det var en bra träningsstund ändå.
Jag är ju verkligen nybörjare på detta med att ställa hund. Det är något som ser så himla enkelt ut när man tittar på andra men det ligger mycket bakom att visa hund.
Den ska stå på bästa sätt för att visa sig på bästa rastypiska vis. Hur den ska stå är inte helt lätt heller att förstå och få till tycker jag men det är ändå enklare än själva momentet visa upp den i rörelse. Längre steg, vilket även jag måste ta för att han ska ta det. Huvudet och hals upp med mera.
Baileys är så intresserad av andra hundar att han skuttar och galopperar. Svettdropparna kommer på mig när jag kämpar med att bryta detta, tänka på hur jag springer, vart vi springer så vi inte springer på någon och en massa massa mer.

Efter träningen åkte vi hem till Lillemor för jag kände att hon skulle kolla på såret som Baileys haft en tid på höger sida av halsen.
Hon rakade av pälsen och det visade sig att det var större än vad jag sett. Jag har hällt på rengöring en tid men det har inte blivit bättre.
En död fästing satt det också i ytterkanten av såret. Antagligen har han kliat på den, jag har inte sett den dumt nog i all päls, och såret har uppkommit.
Vi rengjorde och sen åkte vi hem.

På tisdagsmorgonen var han helt borta. Han ville inte äta, dricka, eller gå ut. Låg bara som om han var sövd nästan.
Vid tvåtiden stod jag inte ut längre och försökte få en tid hos veterinären till honom. Hos den tredje kliniken jag ringde fick vi en tid och sen kastade vi oss iväg.
De rakade honom på benet och tog en massa blodprover, sänkan, rakade mer vid såret och rengjorde lite till men tyckte att jag gjort ett bra jobb med det. Det såg fint ut även om jag själv tycker att det såg och ser äckligt ut även nu.

De kunde inte hitta något fel på honom. Böjde igenom honom men inget fel och inga blodprover visade något. De försökte få i honom mat, godis, vatten men han ville inte ha något.
Då hade han inte ätit eller druckit sen måndag kväll.
Vi fick åka hem med en cortisonkräm att smörja på såret som även var inflammationshämmande och så fortsatte matandet med vatten med spruta för att han inte skulle torka ut.
Så höll det på tills onsdag lunch när jag kom hem från jobbet. W hade skött honom fram tills dess och han hade mest legat och det alltid med såret ned mot golvet, sin bädd eller soffan. Som om han ville ha bort det där obehagliga som han hade på halsen.
I onsdags när jag kom hem så visade han lite tecken på att vara glad. Han blir alltid överlycklig när jag kommer hem och är en glad, pigg och busig hund så att se honom så här har varit så himla tungt och oroligt att inte veta vad felet är.

Sakta blev han bättre och bättre och började äta och dricka igen.
Nu är han nästan som vanligt, tycker inte om när jag smörjer på såret som ser ut att läka men äter och dricker och vill ut och gå.
Han har fler små sår, inte alls som det stora på halsen, så kanske är han överkänslig mot fästingbett eller så har han en streptokocksläng i kroppen som härjar.
Bravecto är jag verkligen glad att jag gett honom. Chansen att en fästing med sjukdom (om jag inte hittar den och tar bort den först) ska hinna smitta honom innan den dör av sig själv pga tabletterna han äter är inte lika stor som om han inte hade dem.

Igår eftermiddags var vi iväg på viltspårskurs i Långserud igen. Kurstillfälle två av fortsättningskursen och sökruta med två vinklar fixade han kanon.
Att han tycker att det är roligt finns ingen tvekan om och igår var det extra kul så klart att se honom pigg och glad jobbandes i skogen efter veckan som gått.
Ikväll åker vi på den sista ringträningen i Slottsbron. Det känns som det gått mer än vecka sen som allt detta hände men nu kör vi på och hoppas på inga fler jobbigheter fysiskt. Mitt självförtroende har fått sig en liten törn, jag känner mig orolig och vetskapen om att allt snabbt kan vända är just nu lite för nära, att ens hund inte får i sig vätska är och kan snabbt bli allvarligt, men så kan man inte gå runt och tänka utan vi tränar på och försöker hålla på allmäntillståndet, få honom att öka i vikt de kilon han gått ner den här veckan, och ha stenkoll på äckliga, totalt menlösa, vidriga fästingar helt enkelt och hoppas på att pälsen växer ut fint tills det är dags för utställningar i juli 🙂

bloglovin 2016-06-27 kl 18:09

Godkänd anlagsklass

Anlagsprov160607

Trots att det varit mycket under maj och första delen av juni så har jag och min fina goding hunnit med att ha avslutning av viltspårskursen. De åtta gångerna i skogen i Långserud fick fort som tusan trots att det regnade vid sju av dem.
Trevligt sällskap av hundmänniskor är det som gör det i kombination med en grym kursledare.
Eftr avslutningen som firades med nygräddad rabarberpaj i Byn i totalt genomblöta trosor och jeans (samma dag som halva Karlstad city drabbades av översvämning) för min del då regnbyxorna låg kvar hemma i tvättstugan och ett litet teoretisk prov som vi gjorde i grupp så var det vila från spår som gällde i två veckor fram till den 7 juni.
Datumen för provet och något jag var så nervör för trots att genrepet den sista gången i Långesrud gick kanonbra för Baileys.

Jag mötte upp Grumssystrarna på en parkering mot Fagerås någonstans och sen åkte vi i karavan ut på en grusväg mot Bonäs där två SKK domare väntade på oss.
Spåren och ordningen delades ut och sen var det bara att vänta på vår tur.
Stekhet sol och ganska rejält torrt i marken så inte bästa möjliga förutsättningar för bra läge för hundarna och också så annorlunda mot hur vi har tränat då det i stort sett alltid varit blött och regnigt vilket är lättare för hundarna så klart.

Nervositeten höll i sig men domare Lars Hägg som jag fick tilldelad mig var lugnet själv, grymt duktig och pedagogisk så jag slappnade av lite grann när det väl blev dags och bestämde mig för att lita på att Baileys skulle klara det.
Det är ju han som gör jobbet. Genom barrskog, lövskog och tätninga och i kuperad terräng.
Jag ska försöka läsa honom och det är så himla svårt tycker jag. Att se om han spårar eller om han fått upp något annat spår och i så fall välja att bryta och korrigera vilket man får göra en gång.
Just detta hände oss. En älg hade korsat vårt spår någon gång under timmarna det legat.
Baileys valde att gå på det spåret men jag såg att domaren inte längre följde med oss, den går alltid en bit bakom hundföraren och går oftast ingen onödig väg utan stannar till om man irrar sig helt åt skogen. Det innebär dock inte att man vet vart spåret går för domaren går inte framför och visar inget heller och man får inte korrigera mer än en gång eller hålla igen för mycket/styra med hjälp av spårlinan, eller vara närmre sin hund än halva spårlinan vilket är 5 meter.

Vi, mest Baileys, haha, löste det till slut och vi gick vidare. Varmt klibbigt, rakt genom granar och upp och ner. Jag hade spindelnät rakt över hela ansiktet ett tag men hakade på min spårande hund som tillslut efter drygt 600 meter markerade klöven.
Snacka om glädje över det och när Lars Hägg sa att vi var godkända 😀

Baileys var helt slut efteråt. Med all rätt.
Det är en otrolig prestation att spåra 600 meter i sådan terräng där någon droppat sammanlagt endast 2 dl blod, fascinerande att dessa små droppar i skogen är det enda hunden går efter och det med sin lukt, som sen legat i flera timmar i gassande sol och värme.

Efteråt åkte vi hem till en av domarna, bosatt i gamla Gunnita järnvägsstation, där kursledare Folke slöt up med tårta som frun hade gjort och så firade vi med kaffe och tårta, fick våra diplom som är ett bevis på att Baileys har godkänt i anlagsklass, vi fick också protkollet från SKK där det i detalj står om genomfört anlagsprov.
På Baileys provförlop står det: Ett utmärkt spårarbete i något högt tempo (han gjorde spåret på 15 minuter). Får en störning på sträcka tre av en älglöpa som han löser perfekt.
Av Folke fick vi även kursdiplom för genomgången viltspårskurs.
En härlig kväll och jag var så glad och stolt.

Nu ska jag bara registrera hans resultat på nätet så det finns med att han är godkänd i anlagsprovet och så har jag anmält oss till fortsättningskursen (som kräver att man är godkänd i anlagsprovet för att få gå) med Folke för att förhoppningsvis ta oss till nästa steg och börja tävla i öppen klass vilket är betydligt svårare så klart men kanske vågar vi prova på det efter genomgången kurs.
Riktigt roligt är det iallafall och detsamma tycker Baileys. Kanske kommer han att användas vid eftersök någongång i framtiden men man vill inte riskera att vägen mot drömmen om en championtitel ska gå fel för att han fått gå på levande vilt före det så något sådant får han inte prova på ännu.
Det var en stolt och glad matte som susade hem genom de värmländska skogarna den tisdagskvällen 😀

bloglovin 2016-06-17 kl 12:52

En galen majvecka

MobilMaj

Moments lagrade i mobilen från den gångna galna majveckan.
Jag får bita mig i tungan stundtals för att inte freaka ut totalt. Att tänka på allt som ligger framför, som måste fixas med, som ska bockas av, utföras etc är inte alls fungerande just nu.
Försöker istället att bevara lugnet och vara i det jag gör för tillfället med vetskapen om att jag har koll, jag har planerat, jag har allt nedskrivet och vet att det kommer att klaffa och inget glömmas bort.

Idag skulle jag och Baileys varit vid Mangenbadet. Molkoms hudklubb har sin årliga inofficiella utställning idag och vi var anmälda. En perfekt träningsutställning på lagom nära avstånd och som är mysig att åka till i bra väder vilket det ju är idag.
Så blev det inte. Jag tvingades igår på väg hem från en mäktig spelning på jobbet inse att jag var tvungen att stryka vårt deltagande för att det är för mycket. Jag har inte ro att somna och sova och när jag vaknar på morgonen så är jag snurrig av både sömn och annat.
Ms goa fritidsfröken gjorde ett försök till att övertala mig i telefon igår när jag ringde hem M men när det inte finns tid för duschning, borstning och allt annat som en utställning innebär i förberedelse av hund och packning utöver den faktiska tiden där så går det inte.
Jag var dock lockad av att ägna hela natten till idag åt det väl hemkommen från fotbollskiosken igår kväll där vi stod och sålde för glatta livet för jag ville så gärna iväg idag. Med tanke på hur jag mådde imorse då jag ändå tog mig två timmars sovmorgon i jämförelse med min vanliga morgontid på halv sex så var det rätt beslut att ta. Det kommer fler utställningar försöker jag tänka.

Veckan har ägnats åt våravslutning med film och tv-serie femkamp med mellanstadiekören. En lyckad en där de fick med sig popcornbägare fyllda popcorn, choklad och en Mer i sina goodiebags. Jag har också njutit god mat på Fontana Di Trevi med mina ungdomar.

Veckans Viltspårskurs var en upplevelse i hundra knyck i timmen. Jisses vad det gick undan över stock och sten men bra gick det.
Ms klass spelade sin sista klassfotbollsmatch, om man bortser från Örsholmsdagen om en vecka, och de gick från att ligga under med två mål till att vinna den. Deras fröken fanns på plats för att se dem spela och det var ett härligt kramkalas efter matchen. Hon är så fantastiskt go mot dem och barnen verkar älska henne och var så klart extra glada över att hon kom och tittade.

Nu ska M och en klasskompis hämtas på Leos Lekland där de varit på kalas sen halv tolv idag. Själv ska jag försöka få ihop knep och knåp häftet, plantera i krukorna utomhus, göra en liten drös med tavlor som hänger över mig, besöka vår vind för att få undan lite vinetkläder som bara ligger och tar plats och en hel massa mer. Imorgon väntar en heldag på Hertzöga med poolspel, hamburgargrilluppdrag och sen mer match på det så bra om jag kan fixa så mycket som möjligt av annat idag.
Ha en härlig lördagskväll!

 

 

bloglovin 2016-05-21 kl 15:25

Kväll i skogen

Viltspår4

Snart dags för den fjärde av åtta kurstillfällen för mig och Baileys i ämnet viltspår.
Idag lär det vara ännu lite mer avancerat och krävande. Förra gången var spåret längre samt innehöll en vinkel. Ska bli spännande att se hur det är och går idag.
Att man inte ska träna spår mellan kurstillfällena är det sagt. Jag är efter varje gång sugen på att prova men det finns en risk att trötta ut hunden då och sen är ju jag lika mycket nybörjare som Baileys så jag känner inte heller att jag har den kunskapen som behövs för att kunna träna och kan då ställa till det och det blir fel och onödiga saker som inte ska finnas med kan uppstå.
Allt ska ske i rätt takt och med rätt utvecklingssvårigheter och det får vi ju perfekt på kursen.
Åtta tillfällen är det inbokat och sen därefter en vila på ca två veckor innan vi provar på att göra anlagsprovet som är et bedömningsprov med domare och som självklart följer vissa regler och där hund och förare ska klara av momenten för att bli godkända. Jättenervöst att tänka på tycker jag men än är vi inte där och förhoppningsvis kan jag än mer läsa av och stötta Baileys under tiden han spårar då än vad jag känner mig kapabel till i nuläget.

Min tur att ha med fika och med tanke på att jag ska vara i Grums tjugo över fem, kursen börjar 18 i Långserud och då ska alla fem hundar och förare gå sina spår med Folke så tar det några timmar innan vi sitter i vindskyddet för att prata, gå igenom kurslitteratur och fika så en kvällsmacka behövs då förutom mycket kaffe.

Dags att packa det sista i ryggsäcken och åka! Vore så trevligt med ett kurstillfälle utan regn men hitintills har det inte lyckats vara uppehåll hela tiden en enda gång.
Trevlig kväll på er!

bloglovin 2016-04-26 kl 16:59

Viltspår kurstillfälle 3

Viltspår3

Som jag skrev redan igår så var vi iväg på vår tredje träning med viltspår.
Den började lite aggressivt med Tellus och Baileys i bilen på vägen dit. Tellus tog kommandot över Baileys och det fullt ut. Han var tydlig med att visa att han inte gillade sin bror på andra sidan mellanskiljegallret bak i bilen.
På vägen hem satte jag min jacka över gallret så att de inte skulle se varandra lika mycket. Baileys satt med ryggen mot honom och stirrade ut över landskapet som susade förbi och visade inte minsta tecken på att retas eller vilja gå i klinch men Tellus satt trots det och råstirrade på honom hela vägen.

Sex stycken gick spår igår och vi gjorde det som nummer två av dem.
Baileys tog upp spåret, jag fick lära mig hur spårlinan ska hanteras lite bättre, men en hund skällde och han tappade fokus lite grann. Vände sig om och stod och tittade mot grusvägen där de andra stod.
Tog sen upp spåret igen, gick inte bara rakt fram utan även ut lite åt sidorna men det kan bero på att blåsten flyttat spåret något så det var inget fel med det.
När vinkel kom fick jag veta det av Folke bakom mig och jag stannade och höll emot lite då han inte självklart vek av åt höger direkt.
Efter en mycket kort stund tog han upp spåret igen och gick sen rakt på klöven. Bra jobbat även om det inte kändes lika självsäkert som tidigare två gånger.
Spåret var längre den här gången ju och hade som sagt en vinkel så helt lätt är det ju inte och han gjorde det bra sa Folke.

Det jag känner förutom att jag måste läsa på i den lilla boken vi fick om regler med mera om viltspår, vilket inte är svårt för det är ju bara att plugga in, så är det att jag måste kunna läsa av min spårande hund om vi ska klara det här. Det är inte lätt som nybörjare och jag känner mig helt klart osäker i skogen när vi går.
Hoppas att detta ska bli bättre med mer träning för kul är det och att det är stimulerande och krävande för hunden att genomföra märks tydligt för han var så trött när vi landade hemma vid halv nio igår kväll.

Klöven vill han fortfarande inte ta i munnen när han hittar den, det behöver de inte heller för att bli godkända på anlagsprovet som vi ska försöka oss på efter kursens åtta gånger, det räcker att de markerar den, men sen när jag tar upp den är han på. Då vill han ta den själv och bär glad omkring på den en liten stund 🙂

Spännande att följa utvecklingen för honom för nu förstår han ju i alla fall vad det handlar om och ungefär vad han ska göra när vi kliver rakt ut i skogen och jag tar på honom selen.

Nu ska jag sätta mig i bilen och åka till Väse.
Planeringsdag av hela hösten 2016 och säkerligen även januari månad av 2017 ska betas av tillsammans med arbetskollegor och chef.
Blir en lång dag då jag efter detta ska hämta upp M på fritids, gå med Baileys och sen åka till Herrhagen, med stopp på Rud för att lämna av M hos farmor och farfar, och leta upp Yogainstitutet där några av föräldrarna i Ws klass ska träffas för att planera deras kommande skolresa.
Trevlig onsdag!

bloglovin 2016-04-20 kl 07:28

Viltspår kurstillfälle 1

BaileysViltspår1

Mobilbilder på när vi kommit tillbaka från vår allra första spårning.

Lördagen innehöll alltså viltspårskurs i Långserud för oss.
I bästa sällskapet dessutom med hela fem Wheaten med och trevlig samåkning med Lillemor som jag och Baileys åkte med.
Det var 10 anmälda hundar. Så här i början ses vi ju alla på en och samma gång och med 10 stycken som ska gå spår med Folke, som håller kursen, så förstår man ju att det tar tid.
Vädret var skit, det småregnade hela tiden, en bonde körde ut grispiss på sina åkrar runt skogarna så det luktade bäver och tjällossningen gjorde så att vi inte kunde åka till vindskyddet och äta vår fika där som det annars brukar göras på dessa kurser fick jag veta.
Men med kläder lager på lager och stövlar så höll jag mig ändå ok varm under timmarna vi var där.

En liten genomgång och sen lottades vi vilket spår som vi skulle ha. Folke hade lagt ut 10 stycken ca 50 meters spår vid 12-tiden på dagen.
50 meter är inte långt men det är så man börjar.
Spårselen tar man på hunden en liten bit ifrån starten av spåret och sen har man inte de hela 10 metrarna av spårlinan ute så här i början. Man behöver kunna hjälpa och korrigera hunden så klart.

Jag och Baileys fick nummer fem och när det blev vår tur gick vi en bit rakt ut i skogen. Jag med min ovana krånglade på spårselen på honom och sen visade jag på marken med handen där starten var, alltså där det var droppat blod vilket jag ju inte såg men Folke hade markerat för start och han var ju med bredvid oss hela tiden.
Sen gick vi. Baileys med nosen i marken och jag följde med. Två gånger gick han ut åt sidan, spåret var lagt rakt fram för lättast möjligast så här i början, och då höll jag emot i spårlinan när Folke sa till.
Han berömde och jag berömde och jag snubblade fram. Hade ingen aning om han var på rätt väg men det lämnade jag över till Folke.
I slutet av spåret fanns klöven bunden i en lina runt ett träd. Baileys ville inte kännas vid den. Han luktade lite på den tillslut men att ta upp den i munnen var inte att tänka på.
Massa beröm och sen när vi gick tillbaka ut till grusvägen, vid sidan om det lagda spåret då man inte ska gå i spåret på tillbakavägen, så bar Folke klöven och då vaknade intresset hos Baileys. Han var på den och väl ute på grusvägen så tog han den faktiskt i munnen och bar den. Lite stolt kanske eller mer att det var roligt, haha.
Att hitta löven är belöningen efter att ha spårat och detta var ju vår allra första gång så det är för tidigt att säga om viltspår är något som Baileys kommer att älska att göra eller något han kommer att bli bra på.
Säkert är i alla fall att det var roligt, Baileys tyckte att det var roligt, att det var en jättetrevlig eftermiddag och att jobba så här för hundar tröttar ut dem både fysiskt men framförallt i huvudet.
Baileys sov tungt hela lördagskvällen så vi kommer att ge det en chans.
På lördag är det dags igen. Då blir det ca 100 meters spår om jag inte minns fel. Därefter kommer vi delas in två grupper och kurstillfällena blir kvällstid under vardagarna vilket passar mig perfekt som jobbar helger.
Spåren kommer att bli längre och längre, svårighetsgraden ökar med vinklar, vändningar och andra utmaningar och slutligen finns möjlighet till att prova på att göra anlagsprovet.
Ska bli kul att se hur vi tar oss an det här och hur Baileys utvecklas.

bloglovin 2016-04-04 kl 12:59

Kurslördag

BaileysSpårseleHurtta
Spårselen från Hurtta är jättefin och har vadderat tyg på insidan för att förhindra skavsår. Baileys har storlek 80. I Hurttas katalog rekommenderas 90-100 cm för Wheaten men Baileys är inte en så stor Wheaten så 80 sitter perfekt på honom.

Idag ska vi börja på Viltspårskurs!
Detta har jag sett framemot sen i september då vi började prata om det vid en hundutställning där de som håller i kursen fanns på plats.
Baileys ser inte alls framemot det hitintills. Som vanligt så blir han smått knäckt så fort han får på sig något som inte är halsband.
Den killen är verkligen motståndare till allt vad reflexväst, allvädersoverall och nu spårsele heter. Stel som en pinne, slokande huvud, svansen pekar nedåt och öronen hänger som små livlösa skinnlappar, haha.
Jag tror dock att spårselen kommer han vänja sig vid snabbt. Väl på plats bland de andra hundarna och ute i skogen med allt vad det kommer att innebära så tror jag att han kommer att glömma bort den.

Detta med viltspår är verkligen helt nytt för mig. Jag hade tänkt läsa på mer före men det har inte funnits tid till det under dessa hektiska veckor som gått. Inte för att det står att man behöver ha läst på eller kunna något i de utskick jag fått men jag är ju en sån som alltid förbereda mig inför något nytt.
Nu får jag istället vara alert och ta in allt som sägs och görs idag vilket jag inte har en aning om vad det är.
Vi ska ha kaffe med oss, sittunderlag, vet att det är lerigt i skogen. Det är allt.
Kursen är på åtta tillfällen och några timmar varje gång vilket är förståeligt för detta med viltspår tar tid. Vi kommer också att få prova på och lära oss att lägga egna blodspår och den gången det är ens tur ska vi vara på plats tre timmar före eftersom spåren ska ligga ett visst antal timmar före.
I slutet av de åtta tillfällena ordnas det möjlighet till att göra det första anlagsprovet med domare med flera [jag är lite dålig på hur det hela går till] vilket jag om jag får spåna hoppas att vi ska kunna prova.
Tre godkända prov ger en titel men något sådant är långt fram så klart.
Jag vet ju inte ens om Baileys fastnar för detta och tycker att det är roligt och sen krävs det en massa träning också så klart.

Kul och spännande ska det bli idag alla fall och gött är att vi ska mötas upp hemma hos Lillemor i Grums och sen åker jag och Baileys med henne och Tyra till Långserud. Roligt att samåka och prata hund:
Jag hoppas verkligen att resten av kurstillfällena blir förlagda till dagar och tider som vi kan vara med på trots mitt helgjobbande.

Nu ska vi ut och gå en kortis och sen packa ihop.
Trevlig lördag!

bloglovin 2016-04-02 kl 11:34