Etikettarkiv: Vita blommor

Provtagning, cortison & ovisshet

Efter tio minuters väntan idag fick vi träffa en doktor, samma som tittade M i öronen i torsdags faktiskt, som undersökte W.
Hon klämde henne på halsen, tittade i halsen, kände på huden i ansiktet, ställde trehundra frågor, tog på sig ett par jättestora brillor som gillade ljudligt och tittade närgånget på Ws ansikte medans hon låg på britsen men framförallt så lät hon oss veta att hon inte kunde komma fram till vad svullnaden och den blossande huden som låg som en mask på hennes ansikte och gjorde så att ögonen trycktes ihop lite grann berodde på.
Det enda hon med säkerhet kunde säga var att det inte hade med solen att göra och det på grund av att hennes näsa inte alls var röd eller svullen. Tydligen så drabbas näsan ofta när det gäller reaktioner på för mycket sol.

Eftersom hon inte visste så ville hon ta prover och tyvärr så var klockan så mycket att blodprover gällande allergi inte skulle hinnas med att tas och komma med dagens leverans så de gick inte att göra.
Infektionsprover med stick i fingret och halsprov fick hon lämna och sen satte vi oss och väntade igen för att få höra resultatet av dessa från doktorn.
Hon konstaterade att hon inte hade någon infektion i alla fall men just då kände jag av vanmakten av att inte veta vad det hela berodde på och att få höra det från en doktor så jag hade nog gärna sett att det var en infektion så vi hade vetat med exakthet och sen kunde få botemedel emot.

Istället tillkallades en sköterska och de tog fram cortisontabletter för att få bort den kraftiga reaktionen i Ws ansikte.
När de hade löst upp sig i vatten drack hon.
Hon skrev även ut allergitabletter som W ska ta i fjorton dagar och imorgon klockan åtta ska vi vara på labb för att ta blodprov i armen.
Åter igen sa hon att hon inte visste vad tillståndet berodde på och efter 10-14 dagar skulle vi få hemskickat ett svar på proverna.
Om svaret var positivt skulle det bli en remiss till allergimottagningen på sjukhuset. Men även om svaret var negativt så skulle vi få en remiss till sjukhuset då doktorn bedömde Ws reaktion och utseende som något som måste kollas upp mer noga i vilket fall.
Skönt förvisso tycker jag att det togs på allvar men jäkligt jobbigt om jag ska vara ärlig att inte veta mer än när vi kom till vårdcentralen idag.

Jag är orolig att hon ska svälla upp och vakna till samma imorgon. Kanske till och med ännu värre så hon inte kan se. Eller som värst att reaktionen sätter sig på andningen så att hon får svårt att få luft. Hemska tanke som jag egentligen inte tror ska ske men det är klart att efter att hon fått frågan om just andningen flera gånger idag så finns det där i bakhuvudet. I alla fall på mig.

Cortisonen hjälpte och framåt eftermiddagen gick svullnaden ner och hon påpekade flera gånger att hennes ansikte började att se ut som vanligt igen. Så otroligt skönt.
Den röda färgen är nästan helt borta nu ikväll. Man kan se den där masken mycket svagt och huden känns lite som att den är bränd. Skör liksom när jag stryker med fingret över den.

Nu laddar vi med en förhoppningsvis lugn natt med bra sömn för alla tillskillnad från natten till idag och sen för en tidig morgon då Emlaplåster ska sättas fast på båda armarna och sen blir det ett stopp på vårdcentralen för blodprov och sen direkt till repetitioner på CCC med egengjord kycklingsallad och en flaska Mer i väskan.
W är livrädd för smärtan som kommer att kännas vid provtagningen och det finns en ganska stor risk att det kommer att bli en riktigt jobbig start på dagen imorgon men jag hoppas det går så smidigt det bara kan.

bloglovin 2014-04-28 kl 21:59
Annonser via Bloggpartner.se

När det är vår

Vi har en liten plats som jag och barnen brukar återvända till varje vår.
Den ligger inte alls långt hemifrån och även om vattnet som sträcker sig längs med den ena sidan är brunt och inte alls särskilt inbjudande att se på så är det mysigt att gå grusstigen fram med det på ena sidan och se den gamla bänken där borta längre fram på stigen och veta att snart är vi framme vid den plats där det växer massor av söta vita vårblommor.

 

I söndags när W åkte med L på motorcykeln frågade jag M om han ville gå och plocka vitsippor som vi pratat om i några dagar men inte hunnit med ännu under påsken.
Han hade lite grann feber men det var inte alls mycket och en liten stunds utomhusaktivitet bedömde jag inte som något som skulle förvärra hans tillstånd.
Han tog sparkcykeln och jag gick bredvid och han kämpade på bra trots att cykelvägen övergår till en grusstig som inte alls är lätt att spraka sig fram på med ett litet hjul.

Väl framme så samlade vi ett gäng stenar och inspirerad av de som stod och fiskade nere vid tågtunneln kastade vi stenar i vattnet och lyssnade på ploppen som blev.

M är en liten funderare, att umgås ensam med honom är berikande och fantastiskt och ibland får man sår i öronen för han kan verkligen prata om allt och ingenting.
Han har också en sådan ömhet och kärlek för vackra saker och ingen kan som han [det skulle vara jag själv då] bli så ledsen över något.
Det kan vara en blomma som går sönder, ett snigelskal som trampas på eller någon annan sak som han tycker är fin som råkar bli trasig, någoting som är väldigt speciellt och betyder lite extra för honom, eller ett minne som han älskar och blir rörd av att tänka på. Hans känslor bubblar liksom och är en blandning av förtvivlan, arghet och ledsamhet och oftast högljudd sådan.

Vi njöt av vårvädret och plockade vitsippor. Satte varsin bakom örat och sen fick jag äran att håla båda buketterna på vägen hem medans han kickade på sin sparkcykel tills han stöp i gruset just när en annan familj passerade förbi.
Redan nu, som femåring, valde han att inte visa att det gjorde ont utan bet ihop tills de hade hunnit komma en bit bort.
Då bröt han ihop lite grann men kom över det lagom tills asfaltbacken stod framför oss.
Jag höll andan när han kastade sig utför den på två hjul men det gick bra och jag möttes av en stolt kille som stod lite coolt lutad mot sin sparkcykel nere vid tunneln.

Han är stor nu, tiden går så fort, men jag tänker jag passa på att dela så många dagar och minnen som möjligt med honom och som jag bara kan för snart kommer han att resa sig och gå.
Älskade lilla prins vad du berikar mitt liv ♥

bloglovin 2014-04-23 kl 22:36

Onsdag & blommor till håret

Onsdag och full fart som vanligt.
Jag har haft en busy förmiddag men det finns ingen anledning till att klaga för jag har minsann kunnat sitta ner och njuta av en god frukost med finländsk touch bjuden av en kollega.
På onsdagar bjuder vi anställda varandra på frukost enligt en lista och det är helt klart en av veckans små höjdpunkter för en som mig som älskar frukost.

Annat gott som onsdagar bjuder på är sopplunch. Idag åt jag krämig fisksoppa på mindre än tio minuter eftersom jag sen var tvungen att kasta mig iväg och hämta W som kombinerade magont med huvudvärk och trots att idrott är ett av favoritämnena så orkade hon inte stanna kvar i skolan och vara med på den.
För att slå två flugor i samma smäll så stannade vi till på Shell när jag skjutsade hem henne och fick köpt mig två nya framdäck då de två jag körde runt med var rent olagliga, och så klart, livsfarliga.

Nu är W lämnad och jag ska kasta mig iväg till jobbet igen där jag blir kvar till strax efter sju ikväll då det vanliga kvällsracet drar igång med läxläsning, packning inför morgondagen och läggning av minstingen.
Ikväll ska jag inte iväg och träna däremot som jag gjort nu tre kvällar i rad så då blir det inte lika stressigt och kanske inte heller lika sent innan jag kommer i säng.
Inte heller blir det någon fotbollsträning för W då hon mår som hon mår och det underlättar också vardagsstressen en smula.

Dags att köra mot jobbet igen. Trevlig eftermiddag på er!

W pysslade ihop små vita blommor av servetter. De två minsta band hon sen fast på ett diadem och en hårklämma. Söta hårdekorationer!
Hur man gör dem hittar ni HÄR.

bloglovin 2014-04-16 kl 13:21