Etikettarkiv: Wheaten

Novemberdagar

wbnov16
Två av de finaste jag vet en svinkall novemberdag vid älven♥

November månad rusar verkligen på!
Mina dagar handlar mest om att vara på jobbet och högtrycket som alltid infinner sig så här års och fortlöper ungefär till andra veckan i januari är märkbart redan nu med fler och fler saker som bokas in. Spontana saker, roligt jobb men också sånt som tar mycket tid dvs det blir inte mycket annat över av dygnen förutom att jobba, ta hand om allt kring barnen och övrig marktjänst hemma och så sömn som numera kan bli lite när som helst dvs jag vaknar ofta upp från soffan eller i Ms säng och inser att tröttheten visst tog ut sin rätt.

Att jag ska jobba ungefär fem dagar i veckan brukar jag hålla på men då jag gör betydligt mer än klassiska åtta timmar vissa av dagarna gör att det blivit lite mer just nu.
Dagsföreläsning om ätstörningar och självskadebeteende, dubbla produktionsmöten inför årets stora underbara konserthändelse på CCC i december med musikklassernas Luciasjungande gjorde att förra veckan försvann.
Den här veckan ser väl ut att luta lite åt samma håll under dess vardagar. Jag var på jobbet i måndags, vilket händer extremt sällan på en måndag för min del, idag har jag varit på möte med kollegor och stiftsombud i metropolen Väse, morgondagen är det full fokus på barnkörer och luciaövningar med mera. På torsdag kväll, om jag orkar, ska jag försöka ta mig iväg på en föreläsning i Grums men som sagt så får orken avgöra om det blir så eller ej.
På fredag jobbar jag svartklädd (iofs så är jag oftad dressad i black, haha) och så kommer helgen som är helt ledig. Amazing gött känns det! Jag ser mycket framemot att slippa ställa mobillarmet i dagarna två. Behövligt med lite lugnare tempo och möjlighet till morgonsömn.

M följde med kompisen S hem från fritids så i några timmar ska jag nu passa att i lugn och ro sitta vid datorn med min mugg kaffe och jobba undan lite och sen ta en promenad med min lilla vetekille och hämta upp honom.
Trevlig eftermiddag!

bloglovin 2016-11-15 kl 15:12
Annonser via Bloggpartner.se

100% höst

boktober16

Min hund & hösten… 

Under veckan som gått har verkligen hösten visat sig från sin allra mesta sida!
Det är löv nästan vart än man går, det regnar löv från himlen, idag fick jag ett rakt över munnen under min och Hs promenad när jag var i full fart med att berätta något, haha. Det blåser, termometern visar bara några ynka grader om morgnarna och så har det regnat, eller regnet har snarare vindpiskat rakt i ansiktet när jag rastar Baileys.
Inget vidare eftersom det är ett säkert tecken på att vintern närmar sig i kanonfart.

Dagarna har rusat på. I fredags morse styrde jag lilla bilen ut till Östra Fågelvik. Så mysigt, om man bortser från regnet som då rådde, att lämna staden bakom sig, åka mot öppna fält, gårdar och betande hästar bland vackra höstfärger.
En lång dag med planerande av vårterminen i gott sällskap och god mat. På vägen hem hämtade jag upp W på skolan då det otroligt nog klaffade då vi båda slutade halv fyra.
Vid halv sex tog jag bussen in till stan för aw tillsammans med ett gäng kollegor. Mat och dryck på Harrys blev sen mer dryck på Leprechaun. En mycket trevlig kväll som fick som följd en ganska seg hjärna och trött kropp på lördagen men som tur var så var jag ledig och kunde äga dagen åt att pyssla hemma tillsammans med M, mysa i soffan och titta på Wahlgrens värld med mina kids med mera. Välbehövligt med tanke på att jag idag klev upp halv sju igen för att beta av en förmiddag på jobbet…

W har precis kommit hem med en kompis, M är och leker med en klasskompis och själv ska jag jobba lite vid datorn innan jag tar itu med kvällens middag som är tänkt att bli en höstig gryta med svamp och biff.
Årets pumpa står på bänken i köket och väntar på att bli karvad men kanske får det bli imorgon istället för idag som var tanken. Alla har liksom fullt upp ändå.
Jag tog en tur till Ica Maxi för inköp av den efter jobbet och hittade en som såg fin ut där. Bar den till kassan, ställde ned den försiktigt på bandet och betalde för den men sen när jag skulle lyfta upp den och gå iväg så tog jag ett tag på andra sidan av den, där jag inte hållit tidigare, och körde handen rakt in i den nästan. Den var totalt rutten på ett ställe.
Fick så klart byta men då blev det en lite större än vad jag hade tänkt för det fanns inga små fina kvar så i år blir det minsann en ståtlig ganska stor pumpa. I alla fall så stor att jag var helt slut i armarna efter att ha burit den och en kasse med annat inhandlat till bilen, haha.
Trevlig eftermiddag!

bloglovin 2016-10-23 kl 15:48

Kursstart – Lydnad & kontakt

mbokt16

Igår startade äntligen kursen som Baileys och jag varit anmälda till sen en och en halv månad tillbaka.
Jag har verkligen längtat efter något att aktivt hitta på tillsammans med honom nu. Så klart ska vi fortsätta att tävla i Viltspår och samla poäng i det, att han är viltspårschampion är ju bara en titel, att han och jag båda älskar viltspår gör att det lockar massor även om själva sporrningen var att knipa den åtråvärda titeln och att vi sen den dagen tagit det lugnt och inte gått ett enda spår.
Planen är att hinna med något mer spår före snön kommer så jag ska ta tag i att ringa och boka in någon domare framöver men just nu går vi kurs som sagt.

En lydnads och kontaktkurs och det på Dog-o-rama hundsporthall.
Jag har aldrig tidigare varit där så lite extra spännande var det och det var kanon.
En grym instruktör, alltid en lättnad, och så en uppvärmd inomhushall att träna i.
Det sistnämnda är verkligen något alldeles extra!

Vi har gått både valpkurs, unghundskurs och varit på otaliga utställnings och socialträningar. Samtliga utomhus i blåst, regn och gassande sol. Blöta och leriga åkrar, mörker och kyla.
Nu tycker jag trots gårdagkvällens fascination över att kliva in i hallen fortfarande att just valpkurs, och nog även unghundskurser, ska köras i utomhusmiljö. Naturlig miljö för hundarna där allt kan hända och inträffa. I en hall blir det inte lika levande, det är inte samma stora ytor, mark och lukt osv. Jag tänker att träna gör man utomhus där allt kan uppstå och inte inne där de t.ex varken får kissa eller bajsa som i en hall med matta på golvet osv men att träna hund som är äldre och där man har fokus på en annan slags träning och ett annat mål med sin träning, som t.ex lydnad, agility med mera, där man ska träna moment osv är en hall det allra bästa den här årstiden.
Det var så lyxigt att kliva in i en hall, snöra på sig inomhusskorna, och sen trippa in i den stora hallen täckt med stor grön matta, värmepumpar och fläktar, speglar på kortsidan, krokar att binda upp i, toalett och fika möjligheter till självkostnadspris och slippa regnet utanför och den nattsvarta kyliga kvällen. Jag blev till och med för varm efter en studs träning så nästa gång blir det lite mindre kläder på, haha.

Fem gånger på måndagskvällar 20-21.30 kommer vi hålla till i hundsporthallen som dessutom ligger lyxigt nära i vårt område med fokus på kontakt och lite lydnad tillsammans med fem andra hundar av olika raser och storlekar och deras mattar och hussar.
Igår tränade vi bland annat kontakt mellan hund och förare. Att hunden ska titta upp tydligt utan att man håller en godis framför nosen på dem.
Vi tränade denna kontakt i gruppen med de andra hundarna och i nära hundmöten mellan oss indelade två och två. Roligt och lite kämpigt när man har en hund som älskar andra hundar, vill leka med i stort sett alla, och rangordnar sin matte, godis och leksak på lägsta plats för andra fyrbenta.

Under veckan som går ska jag försöka att finna tiden till att träna lite på egen hand med fokus på den tittande kontakten. Jag behöver en skjuts i baken och nu har jag press på mig till nästa måndag och det behöver jag så nu kör vi på. All träning som blir av, även korta pass på gräsmattan, är bra träning!

bloglovin 2016-10-18 kl 11:32

Studiedag

studiedag26sept

Den här veckan är det Ms tur att ha studiedag och passande nog inföll den en måndag och jag har ledig dag.
X antal omslumringar fick inleda vår lediga måndag. Tröttheten är knockande i mig. Antar att helgens få sömntimmar och alla bestyr tar ut sin rätt lite mer påtagligt när ett uns av förkylning finns nånstans långt inne i kroppen min.

Kaffe och äggfrukost och sen spatserade vi bort mot busskuren vid skolan förbi en drös med fritidsbarn i lekparken jag och mina två grabbar. Lunchdejt med L var inplanerat och det är inte det enklaste en dag då en tyst överenskommelse om att riva uteserveringar pågår i Karlstad och man har en hund med sig.
Det fick bli Sibylla vilket händer i stort sett aldrig så det fick väl va ok. Lyxig glass efter maten till M och en massa folk att sitta och spana på medans Baileys låg med svansen oroväckande mycket över trottoaren och vilade, haha.

Nu har M stuckit iväg till grannkompisen som lyckligtvis inte var på fritids han heller så när de leker ska jag printa och paketera ett litet gäng med tavlor innan W kommer från skolan och vi ska göra ett försök till att plugga på den här veckans båda prov tillsammans.
Hon ska inte träna fotboll idag heller då förkylningen fortfarande är märkbar men håller tummarna för att det funkar imorgon när det är dags för den allra första zonträningen med 03:or från hela Värmland.
Mer kaffe och så ska jag leta efter mitt minneskort som kom bort igår efter kalaset för M. Jag bytte minneskort i kameran före kalaset så jag inte skulle riskera att det blev fullt och plockade sen ur det för att ladda in bilderna på den externa hårddisken men på vägen dit så la jag det någonstans dumt nog. Vill inte ens tänka tanken på att jag inte skulle hitta det…
Trevlig eftermiddag!

bloglovin 2016-09-26 kl 15:02

Ett perfekt genrep

BaileysNorrvikensträdgårdar2016
Baileys på krabbfiske utanför Norrvikens trädgårdar i förra veckan.

Igår morse åkte vi till Långserud för den sista av fem kurstillfälle i viltspår.
Jag var väldigt trött efter att ha vandrat hemåt i en fantastiskt ljummen sommarnatt klockan tre men efter kaffe och iskallt vatten över kroppen piggade jag på mig och blev istället lite nervös inför vad vi skulle göra.
Sista kurstillfället innebär ett fullt öppen klass spår utan att Folke kommenterar något. Ett genrep av vad som komma skall på provet minus skottet som vi inte tränar på.

Som vanligt så gick vi en promenad på grusvägen mellan åkrar och skog före det var dags. Igår var sista spåret vårt och jag hann bli ännu lite mer nervös.
Försökte fokusera som tusan på att läsa Baileys när vi gick in sökrutan. Han gick fram och tillbaka och jag tänkte om och om igen hitta det nu då, hitta det nu då, och sen så tyckte jag mig märka en skillnad på honom.
Han tog spåret, jag såg att Folke började röra sig lite bakom oss och förstod att det var dags att ge sig iväg.
Vinklar, bloduppehåll och även återvändgränden där spåret är lagt ca 25 meter ut åt ett håll och sen tillbaka i samma och med vinkel vidare gick kanon.

Han noterade ett ställe där en bock skrapat med foten i marken men jag fick tillbaka honom och han intresserade sig för det lagda spåret igen istället för att följa något vilt djur.
Rakt fram till klöven bar det och han tog upp den i munnen. Jag blev själaglad. Så grymt duktig var han.
Ca 600 meter spår som legat mellan 12-24 timmar i kuperad terräng med alla vinklar och svårigheter och om han skulle ha gjort provet igår hade det blivit en klockren etta på bedömningen sa Folke.
Så perfekt bra och superkul så klart och även om en tvåa eller trea också är bra så är det ju en etta vi hoppas på att det ska bli på bedömningen och verkligen hoppas på.

Inget skott igår som sagt. Hur det ska gå med dels skottet smällande men sen också stickande krut som kommer att ligga över spåret och vara ett försvårnings- och störningsmoment vet jag inte alls men i nästa vecka är det dags att prova det.
Vi gör vårt allra första prov i viltspår öppen klass i nästa vecka och det långt ute i Värmlandsnäs om jag minns rätt och jag kommer så klart att vara nervös. Inte minst efter att en av kursdeltagarna som är jägare berättade att det där är en massa vilt, haha. Kan bli svårt för Baileys att hålla rätt fokus om det gått för mycket djur över spåret under natten.
Pirrigt men det ska också bli kul och spännande och går det inte vägen den gången så kan man ju alltid göra det igen som Baileys brorsa som inte klarade Anlagsprovet första gången men nu har ett godkänt sådant.

Nu ska jag printa några tavlor som måste med posten idag och sen finns båd det ena och det andra att ta itu med. Får se vad som hinns med före kvällens ringträning i Slottsbron.

bloglovin 2016-07-25 kl 10:13

Tisdagskväll på Lamberget

BaileysJuli2016

Killen som gillar när vi grillar lika mycket som vi själva och som älskar halloumi lika mycket som jag 😛

Igår kväll efter att ha blivit bjudna på bröllopsdagstårta med maräng och färska jordgubbar av Hs föräldrar som är här uppe och hälsar på nu åkte jag och Baileys till Lamberget för en stunds ringträning.
Snart åker vi till mina föräldrar i Skåne så jag vill passa på att träna de gånger som erbjuds med Värmlands kennelklubb före resan då det blir paus från allt sådant.

Efter uppvärmning i ring och sen slalom mellan hundarna så körde vi rena utställningsmoment.
Det är många ägare och hundar som kommer till dessa träningar på Lamberget, Magnus Boström är populär, så det tar ett tag innan det blir ens tur men vi varvar att öva på att kunna slappna av kring alla hundar och allt som händer med att röra på oss och gå och springa fram och tillbaka under tiden.
Det är otroligt bra social träning att bara vara där i inhägnaden tillsammans med alla för vår hormonstinne unga herre som igår var lite extra ylig pga löptik tror jag.

När det blev vår tur så gick det över medel bra.
Baileys tillåter att han känner igenom honom noga. Tänder, hela kroppen scannas av och det kläms och trycks lite. Inget påvisande av obehag eller morrande och det känns så bra. Visserligen är det en helt okänd domare som kommer att göra detta på vår kommande utställning, Magnus känner han igen vid det här laget, men det att det fungerar så fint att göra det lovar gott.

Baileys sprang sen fint, sträckte ut benen, höll upp huvudet mycket mer än förra tisdagen. Magnus sa att det såg fint ut och jag blir så glad.
När jag ställde honom så lyfte jag upp så att bakbenen kom längre bak. Sen fick jag lära mig hur mycket de ska stå med benen bak. Det var inte alls riktigt så mycket som jag trodde.
Han visade på vinkeln på bakbenen ned mot tassarna. Jag försöker fokusera och snappa upp och lära mig så mycket som möjligt av det han säger som att halsen ska sträckas lite och ibland kan det hjälpa att korrigera vid svansen så sträcker en del hundar sin hals mer.
Jag fick också se Magnus springa ett varv med Baileys och det är så lärorikt att se just sin egen hund. Hur han håller huvudet men framförallt hur den som visar, handlern, gör det.
Att låsa kopplet i ett läge och hålla det där. Ett litet ryck om jag känner i kopplet att han vill ner med nosen till marken och hur jag själv går och springer och vilken utstrålning jag har är avgörande för hur hunden gör det. Det är något som jag måste tänka på. Att vara lite mer självsäker och tro att jag kan. Visserligen blir jag väldigt nervös på utställning när det väl gäller men det behöver jag ju inte va för jag vet ju ganska bra hur jag ska göra och skulle jag sträcka upp mig och vara mer säker så skulle han troligen gå fint om han inte ballar ur pga intresse för alla Wheaten som då finns runt omkring honom. Just detta vet jag, att han visar mycket mer intresse för hundar av sin egen ras än andra så dessa träningar då det oftast bara är han själv som är Wheaten ger inte riktigt samma galna hund som när vi är kring och i ringen bland 30-50 andra just Wheaten terrier.
Dock så har vi tränat mycket och jag känner mig i alla fall just nu mer säker och det handlar också om en mognad så kanske går det framåt för oss även på utställningar så småningom.
Hur som så är det väldigt roligt tycker jag och Baileys springer med svansen upp så att han gillar det vi gör märks 😀

Magnus tycker att han är ett fint exemplar, han ställer sig naturligt fint och stabilt av sig själv oftast och jag fick frågan om när vi skulle ställa så det tar jag som att han tycker om det han ser.

Sista lördagen i juli är det dags. Terrierklubben har utställning i Torsby där det bara kommer att vara terriers med och då ska vi ställa i juniorklassen.
Ska bli så roligt, spännande men pirrigt är det ändå trots vår träning. Hur det än går så är det roligt och så är Baileys världens finaste lilla Wheatenhane enligt oss oavsett resultat i ringen.

Annat inplanerat på utställningsfronten är Ransäter sista söndagen i juli, en internationell stor utställning som vi åker på för att samla erfarenhet och för att ha en trevlig dag tillsammans med uppfödarna som även ska till Torsby.
Wheatenfestivalen åt Stockholmshållet ska vi nog också åka på i augusti och sen är det lite små inofficiella utställningar som jag tror om vi kan praktiskt att jag anmäler oss till. Skutberget, Sörmon, Kristinehamn med flera.
Samtidigt kör vi fortsättningen på viltspårskursen som det är två gånger kvar på före ett första prov i öppen klass och i höst funderar jag på att kanske anmäla oss till en lite allmän kurs på Dog-O-Rama.
Jag ångrar inte en sekund köpet av vår tuffa, busiga, ettriga, fina lilla Wheaten. Det är så kul att ha hund!

bloglovin 2016-07-06 kl 09:35

Lycklig matte

Ringträning29juni2016

Så glad att jag åkte på gårdagkvällens ringträning i Folkets park i Forshaga! Var nära att hoppa över då jag befinner mig i ett nästan knockande trötthetstillstånd nu så vissa stunder av dygnet, det kommer och går, kan jag nästan somna ståendes men vi kom iväg och det i tid för att hinna med femton minuters kisspromenad före träningen drog igång.

Även Baileys verkade ha fått en släng av min trötthet för han var så lugn jämfört med hur han brukar vara.
Han är ju jämnt all over, fylld av energi, kräver nästan ingenting för att det ska slå över för honom och han ska triggas igång, och har ett massivt intresse för alla andra hundar.
Det gick så himla bra igår att jag var smått chockad. Visst var det mycket att nosa på igår och han var nyfiken så klart de andra pälsbollarna och gjorde hälsningsförsök under slalomgången men det var nästan ingenting mot hur det brukar va.
Han stod bra, ställer sig stabilt och ganska bra på egen hand och jag försöker att inte vara där och korrigera för mycket för att skapa obalans i kroppen på honom eller störa.
Kollar frambenen så att han har de ganska jämfota, använder mitt nyinlärda knep från Linda i måndags för att få dem bra om de inte är det med att luta kopplet åt ena eller andra hållet så han själv korrigerar dem och jag inte behöver ta på dem i onödan för det tycker han inte om. Just frambenen är han mycket känslig på och rädd om.
Checkar av bakbenen, eventuellt lyfter honom så att de kommer rätt, böjning av svansen om det behövs och korrigerar upp hals och huvud med hjälp av kopplet.
Igår provade jag att stå mer upprätt när han stod ställd. Det blir inte samma närhet till hunden men det är så mycket snyggare att se bara hunden och inte en figur som smälter ihop med den tycker jag. Vet inte vad som är att föredra i utställningssammanhang eller om det finns plus och minus på detta. Antar att en domare kan se och bedöma hunden oavsett.

Det stora glädjemomentet igår kväll var inte ståendet utan springandet. Han sprang i trav, utan att skutta och galoppera trots 14 andra hundar springandes intill sig. Han följde med mig runt, varv efter varv, det gick bra i cirkel på egen hand när det var vår tur, samma med triangel men också tillsammans med de andra hundarna. Detta sista brukar vara det allra värsta men igår var han som en helt annan hund.
Jag fick upp hans hals och huvud med att locka, prata och hålla på och kunde till och med korta stegen och länga stegen tillslut utan rädsla för att han skulle hamna i galopp för det gjorde han inte igår.
En verklig waokänsla alltså! Så himla kul! Jag var så jätteglad där vi sprang omkring och ville att vi skulle få visa oss hela tiden, haha.
Hade jag haft mobilen tillgänglig så hade jag bett någon att filma för att kunna se det själv. Inte bara för att det kändes så bra som det aldrig tidigare har gjort utan också för att det är så man lär sig. Kanske gjorde jag något annat igår som jag inte gjort tidigare…?
Tror dock att förutsättningarna för att det ska fungera med Baileys på utställningar, för att han ska kunna visa upp sig på allra bästa sätt, är att han är ordentligt rastad, har gjort av med en hel del energi, och att jag värmer upp honom före det är dags så mycket det bara går och hinns med vilket inte är så lätt alla gånger.

Jag njöt av de 90 minuterna ända tills jag somnade igår kväll. Smsade både mormor Lillemor och Linda i ren glädje, haha.
Kanske, kanske börjar det gå upp för honom och lossna lite vad det är som krävs av denna unga lilla hormonstinna kille (var dock ingen löptik med igår kväll, haha) och även om dagsformen för hunden styr mycket när det gäller utställningar för dessa unga så finns det ändå ett hopp om att det ska kännas så här flera gånger.
Det var så himla kul och innan vi åkte från Folkets park fick jag hjälp att ta en bild på honom uppställd. Visserligen med frambenen inte helt jämfota men väldigt fin i sin posé 😀

bloglovin 2016-06-30 kl 12:52

Godkänd anlagsklass

Anlagsprov160607

Trots att det varit mycket under maj och första delen av juni så har jag och min fina goding hunnit med att ha avslutning av viltspårskursen. De åtta gångerna i skogen i Långserud fick fort som tusan trots att det regnade vid sju av dem.
Trevligt sällskap av hundmänniskor är det som gör det i kombination med en grym kursledare.
Eftr avslutningen som firades med nygräddad rabarberpaj i Byn i totalt genomblöta trosor och jeans (samma dag som halva Karlstad city drabbades av översvämning) för min del då regnbyxorna låg kvar hemma i tvättstugan och ett litet teoretisk prov som vi gjorde i grupp så var det vila från spår som gällde i två veckor fram till den 7 juni.
Datumen för provet och något jag var så nervör för trots att genrepet den sista gången i Långesrud gick kanonbra för Baileys.

Jag mötte upp Grumssystrarna på en parkering mot Fagerås någonstans och sen åkte vi i karavan ut på en grusväg mot Bonäs där två SKK domare väntade på oss.
Spåren och ordningen delades ut och sen var det bara att vänta på vår tur.
Stekhet sol och ganska rejält torrt i marken så inte bästa möjliga förutsättningar för bra läge för hundarna och också så annorlunda mot hur vi har tränat då det i stort sett alltid varit blött och regnigt vilket är lättare för hundarna så klart.

Nervositeten höll i sig men domare Lars Hägg som jag fick tilldelad mig var lugnet själv, grymt duktig och pedagogisk så jag slappnade av lite grann när det väl blev dags och bestämde mig för att lita på att Baileys skulle klara det.
Det är ju han som gör jobbet. Genom barrskog, lövskog och tätninga och i kuperad terräng.
Jag ska försöka läsa honom och det är så himla svårt tycker jag. Att se om han spårar eller om han fått upp något annat spår och i så fall välja att bryta och korrigera vilket man får göra en gång.
Just detta hände oss. En älg hade korsat vårt spår någon gång under timmarna det legat.
Baileys valde att gå på det spåret men jag såg att domaren inte längre följde med oss, den går alltid en bit bakom hundföraren och går oftast ingen onödig väg utan stannar till om man irrar sig helt åt skogen. Det innebär dock inte att man vet vart spåret går för domaren går inte framför och visar inget heller och man får inte korrigera mer än en gång eller hålla igen för mycket/styra med hjälp av spårlinan, eller vara närmre sin hund än halva spårlinan vilket är 5 meter.

Vi, mest Baileys, haha, löste det till slut och vi gick vidare. Varmt klibbigt, rakt genom granar och upp och ner. Jag hade spindelnät rakt över hela ansiktet ett tag men hakade på min spårande hund som tillslut efter drygt 600 meter markerade klöven.
Snacka om glädje över det och när Lars Hägg sa att vi var godkända 😀

Baileys var helt slut efteråt. Med all rätt.
Det är en otrolig prestation att spåra 600 meter i sådan terräng där någon droppat sammanlagt endast 2 dl blod, fascinerande att dessa små droppar i skogen är det enda hunden går efter och det med sin lukt, som sen legat i flera timmar i gassande sol och värme.

Efteråt åkte vi hem till en av domarna, bosatt i gamla Gunnita järnvägsstation, där kursledare Folke slöt up med tårta som frun hade gjort och så firade vi med kaffe och tårta, fick våra diplom som är ett bevis på att Baileys har godkänt i anlagsklass, vi fick också protkollet från SKK där det i detalj står om genomfört anlagsprov.
På Baileys provförlop står det: Ett utmärkt spårarbete i något högt tempo (han gjorde spåret på 15 minuter). Får en störning på sträcka tre av en älglöpa som han löser perfekt.
Av Folke fick vi även kursdiplom för genomgången viltspårskurs.
En härlig kväll och jag var så glad och stolt.

Nu ska jag bara registrera hans resultat på nätet så det finns med att han är godkänd i anlagsprovet och så har jag anmält oss till fortsättningskursen (som kräver att man är godkänd i anlagsprovet för att få gå) med Folke för att förhoppningsvis ta oss till nästa steg och börja tävla i öppen klass vilket är betydligt svårare så klart men kanske vågar vi prova på det efter genomgången kurs.
Riktigt roligt är det iallafall och detsamma tycker Baileys. Kanske kommer han att användas vid eftersök någongång i framtiden men man vill inte riskera att vägen mot drömmen om en championtitel ska gå fel för att han fått gå på levande vilt före det så något sådant får han inte prova på ännu.
Det var en stolt och glad matte som susade hem genom de värmländska skogarna den tisdagskvällen 😀

bloglovin 2016-06-17 kl 12:52

Sommarskog & stress

Skogen13juni2016

Ledig måndag och lediga barn. Första dagen på sommarlovet för dem båda även om M kommer att tillbringa en del på fritids under de kommande veckorna fram tills vi går på semester. Dock inte på måndagar för det är min lediga dag efter helgens jobb så idag med strålande sol och ingen mobil som larmade vid sextiden känns det lite som sommarlov 🙂

Jag och grabbarna promenerade iväg till skogen. Sval grön skog och kvittrande fåglar var mysigt tyckte de båda.
M har verkligen inga problem att traska omkring sådär med oss. Han har så mycket att berätta om, tankar att dela med sig av, så om jag bara går och lyssnar utan avbrott på honom så är han så nöjd så.
Baileys njöt av skogens dofter och skuggan från alla träden så det var win win för alla.

Annars så är jag så enormt sliten att jag aldrig känt så här någon gång.
Luften gick ur mig lite i fredags kväll efter Ms fotbollsträning, middag och läggning. Jag vaknade på lördagen yr och med ryggont. Inte blev det bättre av att jag lyckades ramla av airboarden här hemma när jag åkte över tröskeln i för sakta tempo, haha, så nu ha jag även ont i vänster höft och ben och vänster armbåge ömmar den också.

Maj och halva juni har varit en stressig tid. Jag har kört på med jobb med en massa extra möten, avslutningar med mera och en massa kring barnen. Hållit koll på allt extra, fixat med klassresa, avslutningspresenter och en massa mer. Pressat mig själv och i och med att jag även jobbar helg så har det inte blivit någon som helst återhämtning i form av lite extra sömn.
Det känns i kropp och huvud nu och delar av lördagen gick jag omkring som i dvala. Drog fram dammsugaren men orkade dammsuga en tredjedel av vad som behövdes.
Nu återstår tre veckor före jag ska ta ut en vecka med lägsta nivådagar [den ersättningen som utgår då är stressande även den] och det är behövligt.
Vi behöver vara lediga, utan måsten, utan att behöva ställa upp för andra, ta tag i saker, jag behöver få ta dagen lite som jag får den serverad utan krav. Slår lite bakut när andra ska bestämma och lägga på mig saker och det är ett tecken på att det blivit lite för mycket men får jag bara återhämta mig i sakta takt lugnt utan att folk utifrån trycker på, bara ha barnens påtryckningar vilket ibland kan vara mer än tillräckligt, och utan att samvetet ska få mig till att ställa upp på allt och lite till så ska det nog gå bra och kroppen gå ned till normalläge igen tror jag.
Men det blir när det är semester. Tills dess jobbar jag varenda helg inklusive midsommarhelgen så det är bara att bita ihop men jag vet ju att jag fixar det och tycker att det är roligt väl på plats.

Det låter som det varit mest betungande den sista tiden men så är det inte. Så mycket roligt har hänt och en massa härliga upplevelser har vi varit med om. Jag som inte är ute särskilt ofta, prioriterar bort det i allt går före, var på aw i torsdags kväll och bara det gav några timmars återhämtning och andningsmöjlighet.

Nog om detta.
I frysen står yoghurt och saft på frysning. Något läskande behövs idag även om det blåser en hel del.
W har varit sjuk sen i lördags kväll. Jätteförkyld, hostig och en anings feber. Nu duschar hon vilket är ett tecken på att hon mår bättre även om hostan när den sätter in, vilket mest är när hon ska sova, inte låter så bra.
M är ute och leker granntjejerna tror jag och jag ska passa på att jobba lite med tavelbeställningar.

Har en del jag vill blogga om, provat på både att baka pavlova och en smulpaj med kokostouch, potatissallad av Per Morberg och en massa mer som kommer att dyka upp här framöver.
Trevlig måndag på er!

bloglovin 2016-06-13 kl 12:29

Årets första utställning

Idag har vi varit iväg på utställning i Mariebergsskogen. Premiär för 2016 och detta är året då vi ska försöka skaffa oss erfarenhet av att vara inne i ringen har jag satt som mål så att vi blir vana vid det båda två och vet hur vi ska bete oss, vilket varv man alltid springer, uppställningar, och få det att kännas naturligt och behagligt så kanske en del av det där nervösa pirret, i alla fall hos mig lägger sig.
Enda sättet att bli av med det är att träna och perfekt är att träna på inofficiella utställningar som egentligen inte betyder något ju eftersom de inte registreras.
Det är en speciell miljö, hundar av alla de slag och raser överallt, olika domare som hanterar hundarna lite olika när de känns igenom och kollas i munnen, bedömer olika så klart och det är olika väderförhållande som gäller också.
Det är mycket som spelar in och roll utöver vilken status handler och hund har just för dagen. Inofficiella utställningar kostar ju inte heller lika mycket som officiella så det är bara att pricka in de som finns på nära håll och träna på.

Till idag har vi inte tränat någonting alls. Vi har inte tränat utställning eller varit iväg på någon ringträning sen vi var i Arvika i mitten av november.
Till idag kan man säga att vi lagt fokus på pälsvård. Vår ungkille har verkligen en helt fantastisk päls, både enligt mig själv så klart men framförallt enligt uppfödarna, men det blir lätt små tovor, som små knutor, i ullen närmst kroppen.
Dessa har jag slitit med att få bort med kardan och kammen i flera dagar. Lillemor klippte honom för några dagar sen och idag gjorde hon några finjusteringar med saxen för idag var han verkligen fin i pälsen.
Igår efter att jag borstat honom gned jag in hela honom med balsam ända in till hårrötterna som sen fick sitta i några minuter och sen följde en massa borstande.
Imorse efter morgonpromenaden borstade jag en halvtimme till innan vi åkte iväg och hans päls just nu är helt fantastisk underbar. Så mjuk, nästan inga små knutiga tovor, glänsande, och väldoftande. Ljuvlig!

InoffMskogen1maj

Tillbaka till Mariebergsskogen.
Vår insats blev ett platt fall. Han stod kanonfint och helt still vid bedömningen. Lillemor tog bilden ovan med sin mobil, och jag är så nöjd att han kunde stå bra med ben, huvud, svans och utan att flytta sig.
När det gällde rörelsen så gick det inte alls. Han kunde plötsligt inte trava. Inte ett enda steg. Gick bara i passgång hur jag än gjorde.
Fick ett litet tips från domartältet men det fungerade inte.
Vi kutade runt varv efter varv. Min grönhet i detta med utställning lyste lång väg kändes det som och plötsligt frös jag inte ett dugg längre, snarare tvärtom, haha.
Så klart fick vi ett tack och hej därefter.

Efteråt så testade Linda springa med honom och tillslut fick hon honom till att trava istället för att varva passgång och galopp.
Linda är en sån troligt duktig handler. Hon har gjort det sen hon var 12 och det märks. Till och med min hoppiga, ivriga, all over hund sprang fint runt med henne.
Jag fick göra detsamma och Lillemor och Linda coachade mig. Tillslut blev det trav och de sa till mig vilket tempo jag ska ha.
Min hjärna tänker att jag inte ska springa för snabbt för då börjar han galoppera men så ska jag inte tänka.
Det går snabbt och man blir trött när man springer så snabbt som man ska men det är det som gäller för att han ska visas på bästa sätt i sitt rörelsemönster.
Jag tycker också att det är svårt att som han springer i passgång uppifrån när man själv springer med honom. Det blir en speciell gungning på kroppen men jag har svårt att se den.
Att stå vid sidan och se det klarar jag men inte när jag själv springer.

Nu ska vi försöka öva lite själva någon av kvällarna i veckan som kommer, ska be Lillemor att kolla på torsdag kväll när vi ska iväg på spårkursen också, så hoppas jag att vi får till det för så här vill jag inte att det ska vara.
Trist att inte kunna visa hans bästa sida idag, att han sprang så konstigt, så klart att jag blev besviken, men nu tar vi nya tag. Mer träningsutställningar väntar och om vi vågar så provar vi officiella senare i sommar. Ser det som att vi samlar erfarenhet. Jag spara omdömena vi får och det stod flera bra saker idag på det.
Jag må vara gammal men är helt ny på detta och Baileys är den omogna glada unghund han är så vi behöver beta av tillfällen.

Vi har i alla fall haft en härlig morgon och förmiddag. Det är ett kul gäng vi är, uppfödarna och hundköpare, med våra Wheaten och jag är oerhört glad över att ha hittat denna kennel på nära håll och människorna kring dessa att umgås med när det gäller hund. Roliga och trevliga och ett bra sätt att tillbringa sin lediga helg på 🙂

Nu ska jag väcka min väldigt trötta hund som efter att han ätit mat legat och sovit nonstop sen vi kom hem för en promenad tillsammans med H i något som påminner om vårväder minsann.
Trevlig söndag!

bloglovin 2016-05-01 kl 15:54