Nosen i backen – löpande tikar

BaileysZakrisdal

Som jag älskar detta vetefärgade busfrö med sån stor egen vilja, personlighet och hjärta!
Han är världens roligaste men också världens mest dryga envisa hårboll.
Just nu i fasen för fysisk könsmognad och den har han ju så sakta tagit steget in i och så här första gången och i början kan det bli extra starkt och mycket med allt detta.
Häromkvällen träffade vi på en löptik på kvällspromenaden. Baileys är positiv till hundmöten, bryr sig ofast inte så mycket om mindre hundar men de större vill han leka med om han bara fick och han gör allt för att bjuda in till just sådant.
Denna löptik tog vi oss förbi men ack som han betedde sig därefter. Han kunde knappt gå rak, ville hela tiden vända om, nosen i bakcen, och ylande ljud nästan hela gatan hem. Jobbigt för honom, haha.

I torsdags kväll på unghundskursen var det en av de unga tikarna som löpte. Vi delades in i grupper och tränade olika saker vid fyra olika stationer. Vi hamnade så klart i den gruppen som inte löptiken var med i efter att A hört sig för hur våra hundar låg till i detta med könsmognaden.
Tyvärr så blev det lite fel start vid första stationen så vi fick jobba efter och därmed så var hela området märkt av henne och Baileys var totalt i sin egen värld.
Reptilhjärnan satte in och han var totalt onitresserad av allt vad träning hette. Lyssnade noll, inget godis i världen kunde få honom på bättre tankar, någongång lyckades jag fånga hans uppmärksamhet med leksaken vi har som tränings- och belöningsleksak, men det var knappt.
Istället hade han nosen nerkörd i gräsplanen i stort sett konstant. Han till och med slickade i sig halva planen typ. Suck!
Detta är ju som sagt mest intensivt så här i början och första gången men nog var jag avundsjuk på några av de större hundarna som ännu inte tagit steget in i detta. Större hundar kommer oftast senare in i den fysiska könsmognaden.
Jag var dock inte ensam om att befinna mig i detta tillstånd. På fikapausen så fanns det fler som uttryckte sin glädje över hur bra det kändes efter kurstillfället före detta, även jag var helt euforisk då för då var Baileys fantastiskt bra och kul att jobba med och fixade bland annat inkallningsövningarna superfint, men som då, förra torsdagen var lika bedrövade och mest ville åka hem, haha.

Ikväll är det dags för näst sista kurstillfället. Får se hur det går då… Nog märker jag skillnad på hur han är nu jämfört med för några veckor sen. han är som en tonåring från och till och nosen i backen sådär hysteriskt och döva öron är ständigt återkommande just nu men planer på att kastrera honom finns inga för tillfället. Man vet inte vad man får för hund vid kastrering och detta att kastrera en hund för att bli av med en del av deras beteende och saker de gör som är problem är mest bara en undanflykt. Istället behöver man jobba mer med hunden, en bra relation mellan hund och hundägare löser mycket av det som det finns folk som kastrerar sina hundar för i dagsläget.
Sen är det klart att om man har en hund som ständigt återkommande inte äter så fort det finns en löpande tik i området, som hela tiden vill sticka pga det, som visar andra starka saker pga löpande hundar, skvätter inomhus med mera så är det klart att man kanske överväger att kastrera men att kastrera för att bli av med jobbiga saker, problem, för att man vill ha en lugn hund som inte behöver så mycket uppmärksamhet, träning eller liknande det är inget jag skulle göra iallafall.
Vi jobbar på helt enkelt och allra helst vill jag ha en hund som fungerar i vårt familjeliv, som kan vara med överallt och följa våra regler och bete sig så som vi vill och det utan att han är kastrerad. Jag kan dock hota med det ibland nu när han är som allra pinigast, haha.
Imorse var han dock alldeles underbar i slutet av vår morgontur. Jag kastade en pinne och han sprang fritt upp och ner på kullen och hämtade den och kom på inkallning med lite lockningar.
Svansen var stadigt härligt uppåt och böjd lite mot ryggen. Tecknet för att han mår gott och har superkul 😀

Ikväll ska vi fokusera på hundmöten, hundens signaler och få bättre förståelse och kunskap om detta. Intressant tycker jag så jag ser framemot kvällen. Vi ska ha med reflexväst till hund och oss själva för vi ska bland annat ge oss ut på Skivedsvägen för att träna detta och så mörkt som det är nu om kvällarna så kan man inte vara nog noga med att synas både som tvåbent och fyrbent.

Nu ska jag boa in mig i kopieringsrummet på jobbet och trycka årets luciahäften med sångtexter till alla små och stora barn.
Trevlig torsdag!

bloglovin 2015-11-05 kl 11:05


2 svar till Nosen i backen – löpande tikar

  1. Postat av: Annna

    Åh! Då ska ni träna kommunikationsmetoden antar jag. För visst går du på Lundagård? Så himla effektivt vid hundmöten. Jag tog privatlektion för Annika, det bästa jag gjort!

    • Postat av: Helen

      Ja vi går på Lundagård. Är så nöjda så 🙂 Det blev bla prat om hundens signaler, lugna signaler, och så fick vi sen se detta live när vi en och en fick köra hundmöte med en av Annikas hundar som praktikanten gick med och Annika guidade oss som inte gick med hund just då om signalerna, hur vi skulle göra osv medans halva gruppen tränade annat. Så lärorikt och riktigt intressant idag! Jag vill veta mer om hundens kroppsspråk känner jag nu 🙂


INNAN DU KOMMENTERAR:
[] Kränkande kommentarer raderas och ip-adresser spärras.
[] Olaga hot eller förtal kommer att anmälas. Du är inte anonym på nätet!
[] Alla bilder och texter är upphovsrättsskyddade. All stöld kommer att anmälas.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *