Viltspårschampion & BIS4

Viltspårschampion5sept
Klockan fem i nio befann vi oss i skogarna bakom Vallargärdetskolan.
Att det fanns så mycket skog där, sträcker sig långt såväl upp mot gamla Forshagavägen men också nedåt längs cykelbanan mot Karlstads golfklubb, hade jag ingen aning om och ändå bodde vi där ute i fler år och under den tiden red jag stort sett varje dag någon av våra hästar inte alls långt ifrån där vi befann oss idag. Dumt för skogen där var helt fantastisk. Så fin och idag extra då solen sken men det hade ännu inte hunnit blir varmt, det var blött på marken och bara lätt vind.
Bra spårväder helt enkelt!

Efter resultatet i öppen klass med en 1a, 2a, 1a så var det idag lite extra pirrigt för om det skulle gå vägen så hade vi vår tredje 1a och det innebär ju titel.
Jag var spänd på vägen dit i bilen men en stor del av det släppte när jag träffade domaren som var lugn, trevlig och pratglad. Skönt!

Efter att ha checkat av sökrutan på håll så kopplade jag på selen och så startade vi.
Han tog utspåret direkt och sen bar det av och det verkligen.
Ivern var enorm i den lilla kroppen. Det får ju inte gå för fort, det ska ju vara noggrant spårande, men kombinationen av att han inte spårat på nästan två veckor och att jag inte hann rasta honom tillräckligt före gjorde att det gick undan.
En sträcka var väldigt snårig, träd med grenar rakt ut överallt, ute i tomma intet där stigar icke finns och jag rev mig friskt på händerna så det blödde men fokus var helt på att följa med Baileys, lita på att han hade blod- och klöven i näsan och inget vilt (mitt mantra i huvudet när vi for fram i skogen var måtte han inte switcha om och gå på viltspår istället för blod och löv).

Spåret gick en bit längs med en stig där många i området rastar sina hundar fick jag veta sen och även på en stig där det alltid går vilt men trots att han fick viltkänning vid vinkel två så löste han det med ringning och fokuserade vidare på rätt spår för dagen.

Man har ju ingen som helst koll själv på vart spåret går utan det gäller att följa med, läsa av hunden (vilket är jättesvårt ibland), att parera spårlinan och ta omtag där det behövs vilket är mest hela tiden med Baileys som är runt allt man bara kan i skogen och ha lite koll på att domaren går åt samma håll där någonstans bakom oss.

När vi blev tillsagda att stanna för skott pustade jag en smula för då är det ju inte så långt kvar sen. Skönt när man vet att slutet närmar sig liksom…
Skott är inga problem alls. Han sitter stilla och rör inte en fena när hon går fram, vänder sig mot oss för att kunna ha koll på reaktion från hunden och skjuter av.
Det är sen efteråt som det blir latjolaban.
Baileys blir upphetsad och vill iväg utav av bara den.
När Yvonne hade ställt sig bakom oss igen så laddade han med bakbenen i spjärn mot marken och när jag släppte på så rusade han fram till där hon stått och skjutit och krutröken som till och med jag kände i näsan idag måste ha stuckit mycket i hans för sen ringade han.

Ibland har jag sett klöven själv men det gjorde jag inte idag.
Han ringade och höll på men så hittade han den. Markerade och tog den i munnen.
Jag var så grymt glad och stolt. Det kändes att det gick bra och känslan var hur underbar som helst.

Nu är han viltspårschampion minsann. Tre ettor minsann och när allt är registrerat så kommer det på Svenska kennelklubben stå vch vid hans regnummer och namn.
När man anmäler till utställningar ska man fylla i eventuella titlar på sin hund, det står ju sen med i utställningsprogrammet, och numera kommer jag stolt att fylla i vch 😀

Pappersskrivning och rosettutdelning. Jag fick både tips och bra feedback på hans spårande som var ett mycket bra spår enligt domare Yvonne.
Jag fick berättat om ett annat par som gått just detta spåret där nivån är SM på hund och förare och hunden har gjort ett 40-tal spår att den fick bryta efter stället i skogen där det ständigt går vilt. Den kunde inte släppa det och gå vidare därifrån på blodspåret.
Nu betyder inte det att Baileys är duktigare än KBs hund men just idag gick det kanon och han hade fokus, spårglädje, vilja och lite flyt med vind och blöta.
Har jag sagt att jag är stolt och glad, haha 😀

Dagens provförlopp: Hittar snabbt utspår utan tvekan. Sträcka 1 utmärkt. Vinkel 1 utan tvekan. Sträcka 2 med bloduppehåll klarar han bra. Vinkel 2 har han viltkänning men löser med bra och effektiv ringning. Sträcka 3 utmärkt. Vinkel 3 med återgång går han ej ut men löser utmärkt ändå.
Sträcka 4 jobbar han kryssande. Ringar in spårslut. Fast i skott, något upphetsad efter.

BIS4Munkfors
En annan sak att vara glad och stolt över när det gäller min Wheaten är lördagens resultat på Munkfors brukshundklubbs inofficiella utställning.
BIR, BIG och sen en fjärde plats i BISfinalen.

En heldag i norra Värmland blev det men en trevlig dag.
Ett bra arrangemang och till skillnad från Kristinehamn för drygt en vecka sen så regnade det bara kort vid ett par tillfällen och det är alltid trevligare på utställning utan regn.

Domarens lugna, mänskliga, trevliga uppsyn smittade av sig på mig. Det är långt ifrån alla utställningsdomare som har de egenskaperna har jag nu redan fått känna på trots att jag inte har massor av erfarenhet från utställningar ännu.

Baileys skötte sig kanon i ringen första gången. Stod bra och visade sina rörelser fint och domaren gillade vad han såg så vi fick BIR.
Efter lite väntan med promenad, lunch och borstning så var det dags för gruppfinaler och det gick bra även det trots att den lilla Norwichhanen bakom oss var lite för nära för vad jag tyckte var önskvärt. Det blev vi som tog hem BIG och jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen med lite priser.

Mer väntan och så det mest nervösa BISfinalen för vuxna hundar.
Nio stycken i ringen samtidigt, som sig bör en vinnare från varje utställningsgrupp av hundar. Att vara många hundar samtidigt är ju just det som Baileys flippat ut vid så mina nerver dallrade lite grann men det gick så bra den första halvan.
Han stod hur fint som helst och varvet runt gick bra det också.

Som vanligt dömde dagens båda domare BISfinalen tillsammans och vi var fyra som valdes ut till att komma in in till mitten av ringen. Jag har ju aldrig varit med om detta tidigare så jag undrade så klart vad det betydde och lyckan var enorm när de tackade de andra fem ekipagen och det innebar att vi var garanterade att placera oss i alla fall fyra.

Vid momenten som sen följde så hade vi en setter tätt inpå och Baileys ville inte springa varvet runt men huvudet framåt. Han vred sig hela tiden. Settern bakom var det som intresserade honom. Han till och med skuttade lite i galopp.
Det hade varit kul att se vad som hade hänt om han visat upp sina rörelser perfekt, sträckt ut, och haft huvudet som han ska. Om de hade fått se honom ordentligt alltså utan detta och då lättare hade kunnat bedöma honom och om det hade räckt till mer än en fjärdeplats men jag var så himla nöjd ändå när vi blev tackade och placerade oss fyra. När vi fick vår gröna rosett och gick och ställde oss vid den gröna markeringen var jag tokglad.

Vår allra första BISplacering och jag är så grymt stolt och glad över det och ännu gladare blev jag när läste kritiken för dagen!!
Att han inte bara skuttade omkring utan skötte sig så bra trots den långa dagen det innebär att vara på utställning.

Ms fritidsfröken var där och ställde sin hund i den andra ringen och varenda gång vi gick vidare ropade grattis från andra sidan kanten och det betydde massor.
Jag känner mig fortfarande så mycket nybörjare på detta så all feedback jag får suger jag i mig och när det är sådan här härlig feedback lite extra mycket, haha.

Kritiken från domare Arve Larsen: Vackert hanhunds huvud. Fint uttryck, fina öron, mycket bra hals. Bra manke, mycket bra överlinje. Fin svansansättning. Välvinklad fram och bak. Stram fin front. Bra benstomme. Fina tassar. Rör sig mycket bra runt om. En mycket trevlig helhet. Välvisad.
BIS4Munkfors2
Lördagens priser och alla rosetter. HP lila, röd/gul BIR, röd BIG och grön/vit BIS 4.
Det blir en del rosetter om man går vidare har jag märkt så nu måste jag fundera ut något bra ställe och sätt att förvara dessa på för så klart sparar jag allt som min lilla kille vinner 😉

bloglovin 2016-09-05 kl 12:53



INNAN DU KOMMENTERAR:
[] Kränkande kommentarer raderas och ip-adresser spärras.
[] Olaga hot eller förtal kommer att anmälas. Du är inte anonym på nätet!
[] Alla bilder och texter är upphovsrättsskyddade. All stöld kommer att anmälas.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *