Imorse var det lite extra tungt att åka iväg till jobbet även om omställningen till vintertid bjöd på en extra timmes sömn och det inte bara för att jag är i stort sett helt utan röst.
Vaknade igår morse och fick inte fram ett ljud. Hest väsande typ och då jag använder min röst i jobbet känns det lite extra jobbigt och handikappat. Försökte att vara tyst så mycket som möjligt under gårdagen i hopp om att vara något bättre idag men icke. Snarare sämre idag men gött ändå att jag inte har ont i halsen och att jag inte känner dyngförkyld. Lite grann snorig kanske men det är minimalt. I alla fall än så länge.
Att jag tycker att det är jobbigt att jobba utan röst är en sak men idag sken solen fantastiskt och hela trädgården skrek efter att bli omhändertagen. Därför hade jag ingen särskild lust att åka iväg och jobba.
Hade hellre dragit på mig gympaskorna och mysbyxorna och gått ut och tagit itu med kaoset runt husknutarna på direkten.

Baileys fick åka med till jobbet och när jag slutade och låste upp till mitt kontor möttes jag av en glad hund som mer än gärna för andra dagen i rad [han var med mig även igår när jag jobbade några timmar] tog en promenad i de västra delarna av vår stad.
Skönt att gå på andra ställen än hemmakring. Man blir fort van vid promenadstigarna där man bor och de känns ibland lite tråkiga.

Väl hemma igen svidade jag om och gick ut. L monterade ner studsmattan och jag de båda fotbollsmålen. Jag har krattat upp de flesta löven på baksidan och framsidans fällande häck fick sig ett litet lyft utåt. Dock inte lika noggrant som tidigare år då jag tänkte att smålöven kunde ligga kvar och förmultna och ge gödning till häcken.
De som är närmast infarten tog jag bort dock för jag är så in i bängens trött på att alla släpar med sig löv in i huset. Allt fastnar under skorna och när de väl tagit sig i groventrén så har de en förmåga till att leta sig vidare in i köket sen. I hate it!
Nu är det sopat och krattat, likaså på utsidan längs vår gata, och jag ryckte också upp höstblommorna ur sina krukor och planterade sex stycken ljung istället.
Känns superfräscht och när jag var uppe på Ms rum och kikade ut på baksidan var det en fröjd att se en tom [förutom studsmattans stålställning som vi låter stå kvar ute under vintern] gräsmatta. Inga utemöbler ute, gasolgrillen är undanställd, gungorna bortplockade, inga fotbollar eller fotbollsmål och dessutom är en hel del löv borta och gräsmattan nyklippt. Lovely!

Baileys övervakade trädrådsarbetet med ro. Han låg mest och kikade på vad jag gjorde med ett löv i skägget. Sympati på hög nivå, haha!

När jag kände mig klar passade jag på att träna lite hund på baksidan. La ett litet godisspår och sen baconspår som han faktiskt var duktig och tog. Lämnade spåret på några ställen men hittade tillbaka och framförallt så gick han långsamt fram och det var kul att se istället för det där ivriga rusandet.
Lite pingponginkallning och kvarsittande, slalomgående mellan mina ben och så lite dragkampslek för att ha lite skoj.
Så kul kille att umgås med ibland. Han är ju lite envis och speciell. Vill inte alltid göra saker bara för att jag tycker att vi ska göra på ett eller annat vis så det gäller att vara lite uppfinningsrik för att väcka hans intresse till att samarbeta.

Lyfta upp honom på trimbordet och jobbade mig igenom en ganska rejält tovig päls.
Jag har varit lite dålig på att borsta honom den senaste tiden och detta är ju en ras som kräver en hel del pälsvård men tiden har inte riktigt räckt till och då blir det lite jobbigare att komma igenom pälsen och tar lite längre tid.
Körde först med kardan och sen med kammen och även om det var kämpigt och tog tid så var han enormt duktig idag.
Satt och stod stilla och var allmänt gosig när jag var nära honom. Vilken liten guldklimp jag har. Nästan svårt att förstå att den där långa längtan och drömmen efter en hund, en Wheaten terrier, faktiskt nu är sann.
Han är vår och han är här och när han är sådär lugn och gosig och inte är galen av ideér och drar och sliter i allt, hittar på hyss, eller lekbiter är han ju helt underbar.
Nu ligger han här under bordet fluffigt nyborstad och helt slut av all frisk luft, träning och borstande 😀

Nu ska jag slörpa i mig en kaffe och sen blir det nog en promenad med hårbollen innan söndagskvällen tar vid med vad den kan tänkas innehålla.
M har två kompisar på ovanvåningen och de bygger med lego och W är och kollar på en killkompis hockeymatch på Färjestad så plötsligt kan jag göra precis vad jag vill känns det som för ovanlighetens skull 🙂
Trevlig eftermiddag på er!