Mysig stund vid köksbordet med fika & läxläsning på kanelbullens dag för en tid sen.

Tisdagen har gått i ett rasande tempo.
Nu för tiden är det den känslan det mesta kring och i mig har. Allt går så snabbt, utom möjligtvis väntan inför att barnkörerna ska starta på onsdagseftermiddagar men när de väl gör det så säger det tjoff så är klockan närmare 19 och det är dags att rödmosig om kinderna och trött i halsen efter tre timmars sjungande med ett 35-tal glada energiska kids, låsa och larma igen jobbdörren.

Något i mig är inte på topp för tillfället. Jag har alltid behövt väldigt lite sömn, har orkat med att köra på och gillar när det är mycket och många saker som händer samtidigt och effektivt.
Att kombinera jobb och allt vardagskaos på vardagar och helger, som också innehåller dessa båda för mig, har inte varit några problem i det stora hela. Jag kan köra på i flera dygn, sover igen lite grann en bonusledig morgon, och är sen på banan igen.
Just nu går det inte riktigt lika smidigt med detta.
Jag känner inte igen min kropp. Känns som en stor svacka har flyttat in i mig och dränerar mig på energi. Ibland är det blytungt att ta sig ur sängen på morgonen, även om jag alltid kliver ur en sekund efter att iPadens larm ljuder på sängbordet, jag kan få dippar under både morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll.
Är tung i huvudet, är ständigt lite småförkyld sen några veckor tillbaka, idag nyser jag titt som tätt t.ex och så känner jag mig enormt trött.

Diagnosen, ställer diagnos på mig själv och dagens väder varje morgon, haha, är massiv järnbrist, gravid eller någon elakartad infektion som vägrar att ge med sig.
Tilläggas ska att det ovan med trötthet och småförkyld är inte det enda. I påskveckan fick jag en morgon svinont i höger arm. Det bara högg till och sen var det som en låsning som gjorde ont i överarmen konstant i tre dygn. Så ont att jag fick ta smärtstillande tabletter av lite starkare sort som jag fick av en vän för att stå ut. L var utomlands så att jag skulle lägga mig pall ner ensam med barn och hund och extra mycket på jobbet för att det var påsk var inte att tänka på.
Den akuta smärtan, som var som en nackspärr fast i armen, gav med sig och blev till en annan slags smärta.
Nu är det som en värk. Höger överarm, en liten bit in på axeln och vissa dagar även ner en bit över underarmen.
Det känns olika mycket olika dagar men jag kan i stort sett inte längre ligga på höger sida för det värker för mycket. Vissa dagar lyfter och flyttar jag saker med vänster för att det gör för ont, det gör ont och jag sträcker och stretchar, och om jag t.ex går med Baileys hållande kopplet i höger arm och han skulle rycka till otippat.
En infektion kanske. Leder som är slut, cancer tänker jag ibland. Jag är bra på att hitta på saker, inte allvarligt hypokondrisk för jag kör och tankarna hindrar inte mig i det jag ska göra men jag kanske har en släng av att vara det också, haha.

I söndags efter att ha jobbat delat pass, först tidig morgon och sen eftermiddag/kväll och jag kände mig dränerad när jag sjönk ner i soffan vid nio efter jobb och roddande av bestyr på hemmafronten så beslutade jag mig för att börja med det enklaste. Jag måste köpa Blutsaft.
Så så snart jag hinner ta mig till en hälsokostaffär så ska jag köpa det och sen hälla i mig. Jag tror på stenhårt på det, vill inte ta järntabletter för magens skull, och så börjar jag så.
Måste bli mitt gamla jag igen för det här är inte trevligt. Ork och energi. Inte som i lördags kväll då det snurrade av trötthet och en irriterande svaghet i mig och jag somnade 20.40 i soffan trots att jag samma morgon somnat om och fått sova till nästan halv elva. Ofattbart!
Har en kollega och han använder uttrycket 40 är det nya 20 en hel del men det stämmer inte på mig. Det är mer 40 är det nya 70, haha.

Nu ska jag och M, som är glad över att ha varit i skolan idag efter gårdagens hemmavistelse med kruppkänningar, åka och handla i butiken som har det mesta, bästa och goda när det gäller ätliga Halloweenprodukter.
Trevlig eftermiddag!